Ni är många som bett om ett inlägg vad vaccin innehåller. Andra undrar varför det finns aluminium och formaldehyd i vaccin. Ytterligare några har hört att det funnits kvicksilver i konserveringsmedel till vaccin. Och vad är egentligen adjuvans?  Vacciner består ju i huvudsak av smittämnen, levande, döda,  eller delar av smittämnen, som ska stimulera immunförsvaret att bilda skydd mot bakterier eller virus.

Mer om hur vacciner fungerar kan du läsa här. 

Tillsatsämnen i vacciner är alltså de ämnen som inte är virus, bakterier eller delar av sådana. Vi går igenom dem ett och ett.

Aluminium

Aluminium används i flera vacciner för att öka immunförsvarets aktivering. När man använder aluminium i vissa vacciner kommer mycket fler av de vaccinerade att bilda ett immunologiskt minne mot ämnet, och alltså få effekt av vaccinet.

Immunförsvaret kan dels reagera ospecifikt, på ämnen som inte hör hemma i kroppen, till exempel aluminium. Den ospecifika immunreaktionen ger sedan mycket stimulans till den specifika immunreaktionen där T- och B-celler skapar immunologiskt minne, det vill säga vaccinationseffekt. (Ett ämne som ökar immunsystemets aktivering på det här sättet kallas för adjuvans).

Aluminiummängden i vaccinet är mycket liten, och ett barn som äter ersättning får på två dagar i sig lika mycket aluminium via ersättningen som en dos vaccin ger. Upptaget via tarmen är dock annorlunda än vid injektion i muskel. För att minska mängden aluminium som ges till barnet används idag kombinationsvacciner med difteri, stelkramp, kikhosta, hepatit B, Haemophilus influenzae typ B och polio i samma spruta. En aluminiumdos räcker för att ge 6 vacciner om man ger dem som ett kombinationsvaccin. Smart.

Aluminium kan i mycket sällsynta fall ge lokala överkänslighetsreaktioner vid stickstället. Då ser man kliande röda knutor där. Hos de som drabbas kan överkänslighetsreaktionen återkomma då man använder aluminium på huden, till exempel i form av deodoranter senare i livet.

Aluminium ingår i vaccin mot stelkramp, difteri, pneumokocker och Haemophilus influenzae typ B samt i vaccin mot TBE.

Formaldehyd

Formaldehyd används vid tillverkningen av avdödade vacciner, det är formaldehyden som dödar virus (i polio- och TBE-vaccin) eller försvagar giftet så att det inte kan ge sjukdom (i difteri- eller stelkrampsvaccin). Formaldehyd kan ge kontaktallergier, men det finns inga belägg för att någon skulle ha fått formaldehydallergi av attt ha blivit vaccinerad (till skillnad från aluminiumallergi där det har hänt, men är sällsynt).

Även formaldehyden finns i mycket små doser i vaccinerna. Formaldehyd frisätts också från möbler och tobaksrök och en bebis inandas lika mycket formaldehyd som finns i en dos vaccin av att bara vistas inomhus mellan 4 och 40 timmar.

Albumin och gelatin

Humant albumin är ett protein som utvinns från blodgivarblod. Gelatin utvinns ur grisars bindväv. Albumin och gelatin används som stabilisatorer i vissa vacciner.

Rester av odlingsmedium

När man odlar celler eller virus eller bakterier behöver de odlingsmedium. Det är en soppa med näring och salter som är specialkomponerad för just den sorts organism som ska odlas. Dessutom brukar man tillsätta antibiotika i odlingsmediet för att inte bakterier ska växa till när man odlar virus.

I kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Haemophilus influenzae typ B finns rester av odlingsmedium eftersom man inte helt kan rena bort det. I vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund, som är ett levande vaccin (till skillnad från det förra vaccinet jag nämnde) finns det odlingsmedium för att vaccinvirusen ska må bra och överleva.

Inget kvicksilver i vaccinerna i barnvaccinationsprogrammet

Från 1950-talet användes ett kvicksilverinnehållande konserveringsmedel (tiomersal) i flera vacciner. Det finns en vetenskaplig samsyn kring att doserna i vacciner har varit så låga att de med allra största sannolikhet inte varit skadliga för barns utveckling. På grund av risken för överkänslighetsreaktioner (allergiska reaktioner) har man tagit bort kvicksilverinnehållande konserveringsmedel i fler och fler vacciner. Svenska barnvaccinationsprogrammet har varit kvicksilverfritt sedan 1992-1993.

Även vaccinerna mot TBE (Encepur och FSME-immun) och vattkoppor är kvicksilverfria.

Alla inlägg om vaccinationer hittar du här. 

Vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund, även kallat MPR-vaccin eller trippelvaccin,  har funnits sedan 1970-talet. Det ingår i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet sedan 1980 och de som är födda från och med 1981 och följt programmet bör ha fått två doser vaccin.

Läs mer om sjukdomarna mässling och röda hund här. 

MPR-vaccin är ett levande vaccin

MPR-vaccinet är ett så kallat levande vaccin,  som innehåller försvagade vaccinvirus av tre sorter (mässlingsvaccinvirus, påssjukevaccinvirus och röda hund-vaccinvirus). Vaccinvirus kan till skillnad från vilda sjukdomsvirus inte orsaka farlig sjukdom, åtminstone inte hos den som har ett normalt fungerande immunförsvar. Det kan inte heller spridas vidare mellan människor.

Biverkningar av MPR-vaccin

Vaccinvirus kan däremot ge en liten minimässling, minipåssjuka eller mini-röda hund hos den som blir vaccinerad, en till tre veckor efter vaccinationen. Då kan den vaccinerade få lite feber, utslag, ledvärk eller svullna lymfkörtlar.

Det har förekommit att barn har fått hjärnhinneinflammation efter MPR-vaccination, men det har inte kunnat säkerställas att det berott på vaccinviruset. Hjärnhinneinflammation har setts hos mindre än ett barn av en miljon vaccinerade. Av dem som får mässlingssjukdomen är det en på tusen som får hjärnhinneinflammation, som säkert beror på mässlingen.

Barn som har ett kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel de som är födda med svåra medfödda immunbrister (scid) eller har pågående cellgiftsbehandling mot exempelvis cancer, kan få kraftigare sjukdomssymtom av vaccinvirusen, eftersom de har ett så svagt immunförsvar. De får alltså inte vaccineras med MPR-vaccin.

Effekt av MPR-vaccin

Under de första veckorna efter en vaccination arbetar den vaccinerades immunförsvar med att skapa skydd mot alla tre vaccinvirus. Ungefär 90% av alla vaccinerade beräknas få skydd av första dosen vaccin, så för att få skydd till alla behöver man ge ytterligare en dos. Det verkar också som att långtidseffekten av vaccinet blir bättre med två doser vaccin, och därför rekommenderas det till alla.

Läs mer om hur vaccin påverkar immunförsvaret  här. 

MPR-vaccinet är mycket effektivt om det ges till en hel befolkning. Sverige, som har haft mer än 95% av alla barn vaccinerade sedan 1980-talet, har inte haft några stora mässlingsutbrott sedan vaccinationen infördes.

Det beror på något som kallas flockimmunitet. Flockimmunitet innebär att när tillräckligt många är vaccinerade, så blir det svårt för ett virus att hitta en mottaglig människa att sprida sjukdomen till, och en epidemi dör snart ut. När det kommer in mässlingssmitta i Sverige sprids den som regel inte till fler än 20-30 personer innan smittan dör ut.

I länder som haft vaccinationstäckning under 90% under längre tid är situationen helt annorlunda. Där sprids mässlingen till tusentals personer varje gång den kommer in i befolkningen.

Läs mer om flockimmunitet här

När vaccineras man mot mässling påssjuka och röda hund?

I det allmänna vaccinationsprogrammet ligger den första vaccindosen med MPR-vaccin vid 18 månaders ålder. Det innebär att alla barn under 18 månaders ålder är oskyddade mot mässling.

Så länge det inte pågår något mässlingsutbrott så gör inte det någonting, flockimmuniteten skyddar bebisarna. Vid ett mässlingsutbrott, eller vid resa till ett land där mässling sprids, behöver dock även mindre barn skydd.

MPR-vaccinet är godkänt att ges från 9 månaders ålder. Om ditt barn kommer att utsättas för risk för mässlingssmitta, be BVC eller en vaccinationsbyrå om en tidigare spruta.

En läkare kan ordinera MPR-vaccin utanför godkänd indikation, det vill säga från lägre åldrar än 9 månader. Vid påtaglig smittrisk bör barn från 6 månader få MPR-vaccin. Under 6 månaders ålder har vaccinet väldigt dålig effekt och ges därför ytterst sällan.

Andra vaccindosen ligger vid 6-8 års ålder och ges via skolhälsovården.

Vilka riskerar att inte ha skydd mot mässling?

Alla barn under 18 månader som inte fått vaccin.

Alla som genomgått cellgiftsbehandling och inte blivit återvaccinerade efteråt (cellgiftsbehandlingar kan radera ut tidigare vaccinskydd).

Den som är född före 1981 och inte själv hade mässling som barn. Det gäller främst 70-talister eftersom i princip alla i tidigare generationer hade mässling som barn. Störst risk att bara ha fått en dos vaccin, och alltså ha risk för för svagt mässlingsskydd, är personer födda 1970-1974.

Personer med svåra immunbrister som inte kunnat få MPR-vaccin.

Personer vars föräldrar tackat nej till vaccinerna i allmänna vaccinationsprogrammet.

Vad ska jag göra om jag inte har säkert skydd mot mässling?

Om du som vuxen inte är säker på att du har skydd mot mässling så är det smartaste att vaccinera dig med MPR-vaccin. Om du vet att du fått en dos tar du en dos till när som helst. Om du vet att du fått noll doser så behöver du två doser, med minst fyra veckors mellanrum.

Om du arbetar inom sjukvården bör vaccinationen vara kostnadsfri via företagshälsovården. Gör du inte det kan du behöva gå till en vaccinationsbyrå och betala själv för vaccinationen.

Alla våra inlägg om vaccinationer hittar du här. 

HPV är ett vanligt förekommande virus, som finns i många olika varianter, så kallade subtyper. Det smittar vid direktkontakt. Vissa HPV-typer ger hand- och fotvårtor, andra HPV-typer ger kondylom och ytterligare andra kan ge cancer.

Den vanligaste HPV-orsakade cancersjukdomen är livmoderhalscancer, men även de flesta fall av analcancer, omkring hälften av alla fall av peniscancer, vulvacancer och vaginalcancer. Även tonsillcancer kan orsakas av HPV.

Livmoderhalscancer

Livmoderhalscancer utvecklas ofta ganska långsamt efter en HPV-infektion men ger sällan symtom förrän sent i förloppet. Om livmoderhalscancer ger symtom så är det ofta blödning efter sex. Om du som kvinna har blödning efter sex: beställ snar tid hos gynekolog! (Det kan också vara ett kärl som brustit, det vill säga en godartad blödning, men det måste gynekologen undersöka!) Det gäller även om du är gravid.

Cellprov

Eftersom livmoderhalscancer växer långsamt och inte ger symtom, men kan upptäckas genom provtagning, och behandlas innan den sprider sig, görs cellprovsscreeningar i många befolkningar i länder med väl utbyggd sjukvård. Det är därför du som kvinna blir kallad var tredje år för cellprovskontroll, eller oftare om du tidigare haft cellförändringar.

Med cellproverna kan man upptäcka förstadier till cancer, eller cancer som sitter på livmoderhalsen men inte spridit sig. Dessa förstadier, eller tidiga cancrar, kan tas bort med en enkel operation ”konisering” där man tar bort en del av livmoderhalsen men lämnar det mesta kvar. De flesta kvinnor som genomgår en konisering kan sedan bli gravida och behålla barnet en hel graviditet, men några drabbas av försvagad livmoderhals och upprepade sena missfall/för tidiga förlossningar.

Sköt om dig och din kropp, och gå på dina cellprovskontroller! Om du tappat räkningen och fallit bort ur kallelsesystemet, boka tid hos en barnmorska i nästa vecka. Gå hellre på ett cellprov för mycket än ett för lite.

Cellproverna gör stor nytta, sedan de infördes på 60-talet har antalet livmoderhalscancerfall i Sverige mer än halverats. Av dem som får livmoderhalscancer, är den som regel mer spridd och mer svårbehandlad hos dem som inte gått på regelbundna cellprovskontroller än hos dem som gjort det.

Varje år får 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. Under 2011 dog 139 kvinnor i Sverige av detta, 5 kvinnor var mellan 25 och 29 år gamla, 13 var mellan 30 och 40 och 20 kvinnor dog mellan 40 och 49 års ålder.

Varje år får 20 000 svenska kvinnor besked om avvikande cellförändringar, och 8000 behandlas för detta efter att vidare utredning visat att det behövs. I världen drabbas fler än 500 000 kvinnor av livmoderhalscancer och 260 000 kvinnor dör av sin cancer.

Olika typer av HPV-virus

Det finns fler än 100 olika kända typer av HPV-viruset. Vissa av dem orsakar vårtor, vissa orsakar cancer. HPV-typerna 16 och 18 orsakar ungefär 70% av all livmoderhalscancer i Sverige. HPV-typerna 6 och 11 orsakar de allra flesta fall av kondylom, eller könsvårtor.

HPV-virus smittar genom direktkontakt

HPV-virus smittar vid direktkontakt. HPV som ger hand- och fotvårtor smittar om den som har vårtorna tar på någon annan med vårtorna. Som tur är ger inte HPV-typer som ger hand- och fotvårtor cancer. Du får alltså inte cancer av att hälsa på någon med vårtor, skönt!

HPV som ger cancer smittar via sex. Det verkar framförallt vara penetrerande sex som smittar, det vill säga, HPV på penis smittar livmoderhalsen vid vaginalsex, tonsillerna vid oral penetration och analt vid anal beröring/penetration. HPV kan även ge cancer i vulva (yttre delarna av snippan) och vagina, och de delarna måste ju kunna bli smittade även utan penetration. Dessa cancrar är dock ovanligare än livmoderhalscancer.

Vaccinet är effektivast om det ges före sexdebut

För båda HPV-vaccinerna gäller att de är mer effektiva ju fler doser som getts före sexualdebut, på gruppnivå. Det finns en viss effekt även senare, men ju längre efter puberteten vaccinet ges, desto fler har hunnit bli smittade av HPV och man ser alltså lägre effekt. Vaccinet verkar alltså inte skydda alls, eller åtminstone inte särskilt bra, om man redan är smittad med den typ av HPV man vaccinerar mot.

När man ger Gardasil till 9-14-åringar räcker två doser vaccin, ger man till äldre personer behöver man ge tre doser.

För närvarande ingår Gardasil i allmänna vaccinationsprogrammet till 12-åriga flickor, men det finns ett förslag att vaccinera även pojkar.

Läs mer om förslaget att vaccinera pojkar här. 

Cervarix skyddar mot HPV 16 och 18

HPV-vaccinet Cervarix skyddar mot HPV-typerna 16 och 18, det vill säga de HPV-typer som orsakar sju av tio fall av livmoderhalscancer i Sverige. Inget vaccin finns mot de HPV-typer som orsakar resten av livmoderhalscancerfallen. Det är därför det är jätteviktigt att ta hand om sin kropp genom att som kvinna gå på sina cellprovskontroller, för att kunna upptäcka och ta bort förstadier till cancer.

Gardasil skyddar mot HPV 16, 18, 6 och 11

HPV-vaccinet Gardasil skyddar mot HPV-typerna 16 och 18, precis som Cervarix, men dessutom mot HPV 6 och 11, som orsakar kondylom. I en svensk studie gjord publicerad 2013 skyddade Gardasil till 93% mot kondylom hos dem som vaccinerades före 14 års ålder, men bara till 76% hos dem som vaccinerades före 20 års ålder. Precis som Cervarix skyddar bara Gardasil mot sju av tio fall av livmoderhalscancer, högst, även om man är vaccinerad med Gardasil är det jätteviktigt att sköta om sin kropp genom att gå på cellprovskontroller regelbundet!

Det har nyligen producerats ett nytt Gardasil, Gardasil 9, som skyddar mot ännu fler typer av cancerorsakande HPV-virus. Det används ännu inte i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet, där det inte tagit sig in i vaccinupphandlingen ännu. För den som vaccinerar sig eller sin son på egen bekostnad, via vaccinationsbyrå, be om att få vaccin med Gardasil 9.

Vad består HPV-vaccin av? 

HPV-vaccinerna består av HPV-ytproteiner som bakterier tillverkat i vaccinfabriker. De lär immunsystemet känna igen HPV-ytor och försvara sig mot dem när kroppen utsätts för smittan. I och med att HPV-vaccinerna inte innehåller några hela virus kan de heller inte orsaka HPV-sjukdom.

Läs mer om hur vacciner fungerar i det här inlägget. 

Skyddar vaccinerna mot cancer?

I och med att det tar så lång tid att utveckla cancer efter HPV-infektion har de första studierna på HPV-vacciner undersökt om de skyddar mot cancerförstadier, CIN 2 och CIN 3. Efter tre år skyddade Gardasil mot HPV 16 och 18-orsakad CIN 2 och CIN 3 hos i princip alla vaccinerade kvinnor som inte haft HPV 16 och 18 innan de vaccinerades. Även efter tio år verkar de flesta vara skyddade.

Det tar dock 20 år i genomsnitt att utveckla cancer av en HPV-infektion. Vaccinerna godkändes 2006 respektive 2007 och de riktigt säkra resultaten av huruvida de skyddar mot livmoderhalscancer kommer inte att komma förrän i slutet av 2020-talet. Först då kommer tillräckligt många att vara vaccinerade, och tillräckligt lång tid ha gått för att vi ska kunna säga säkert om vaccinet skyddar mot livmoderhalscancer orsakade av HPV 16 och 18. Utifrån de resultat som finns nu verkar dock vaccinen ge skydd.

Vilka biverkningar har vaccinerna?

Hos en eller två av tio vaccinerade uppkommer en rodnad och en svullnad runt injektionsstället. Feber och övergående smärta i kroppen förekommer också. Inga allvarliga biverkningar är kända.

I Danmark förekom en stor debatt kring POTS – posturalt ortostatiskt takykardiskt syndrom – en sorts svimningsattacker och CPRS – komplext regionalt smärtsyndrom. Dessa hade debuterat hos ett antal unga kvinnor som också hade fått vaccination mot HPV. En stor vetenskaplig granskning kring om det fanns något orsakssamband mellan vaccinationen och dessa syndrom visade att det inte fanns något sådant.

Läs mer om POTS, CPRS och HPV-vaccin här. 

Källor: WHO:s position paper om HPV-vaccination , Folkhälsomyndighetens information om hpv-vaccin och Socialstyrelsens dödsorsaksstatistikdatabas.

Alla barnakutens inlägg om vaccinationer hittar du här.