Vad innehåller vaccin? Finns aluminium, formaldehyd eller kvicksilver i vaccin?

Ni är många som bett om ett inlägg vad vaccin innehåller. Andra undrar varför det finns aluminium och formaldehyd i vaccin. Ytterligare några har hört att det funnits kvicksilver i konserveringsmedel till vaccin. Och vad är egentligen adjuvans?  Vacciner består ju i huvudsak av smittämnen, levande, döda,  eller delar av smittämnen, som ska stimulera immunförsvaret att bilda skydd mot bakterier eller virus.

Mer om hur vacciner fungerar kan du läsa här. 

Tillsatsämnen i vacciner är alltså de ämnen som inte är virus, bakterier eller delar av sådana. Vi går igenom dem ett och ett.

Aluminium

Aluminium används i flera vacciner för att öka immunförsvarets aktivering. När man använder aluminium i vissa vacciner kommer mycket fler av de vaccinerade att bilda ett immunologiskt minne mot ämnet, och alltså få effekt av vaccinet.

Immunförsvaret kan dels reagera ospecifikt, på ämnen som inte hör hemma i kroppen, till exempel aluminium. Den ospecifika immunreaktionen ger sedan mycket stimulans till den specifika immunreaktionen där T- och B-celler skapar immunologiskt minne, det vill säga vaccinationseffekt. (Ett ämne som ökar immunsystemets aktivering på det här sättet kallas för adjuvans).

Aluminiummängden i vaccinet är mycket liten, och ett barn som äter ersättning får på två dagar i sig lika mycket aluminium via ersättningen som en dos vaccin ger. Upptaget via tarmen är dock annorlunda än vid injektion i muskel. För att minska mängden aluminium som ges till barnet används idag kombinationsvacciner med difteri, stelkramp, kikhosta, hepatit B, Haemophilus influenzae typ B och polio i samma spruta. En aluminiumdos räcker för att ge 6 vacciner om man ger dem som ett kombinationsvaccin. Smart.

Aluminium kan i mycket sällsynta fall ge lokala överkänslighetsreaktioner vid stickstället. Då ser man kliande röda knutor där. Hos de som drabbas kan överkänslighetsreaktionen återkomma då man använder aluminium på huden, till exempel i form av deodoranter senare i livet.

Aluminium ingår i vaccin mot stelkramp, difteri, pneumokocker och Haemophilus influenzae typ B samt i vaccin mot TBE.

Formaldehyd

Formaldehyd används vid tillverkningen av avdödade vacciner, det är formaldehyden som dödar virus (i polio- och TBE-vaccin) eller försvagar giftet så att det inte kan ge sjukdom (i difteri- eller stelkrampsvaccin). Formaldehyd kan ge kontaktallergier, men det finns inga belägg för att någon skulle ha fått formaldehydallergi av attt ha blivit vaccinerad (till skillnad från aluminiumallergi där det har hänt, men är sällsynt).

Även formaldehyden finns i mycket små doser i vaccinerna. Formaldehyd frisätts också från möbler och tobaksrök och en bebis inandas lika mycket formaldehyd som finns i en dos vaccin av att bara vistas inomhus mellan 4 och 40 timmar.

Albumin och gelatin

Humant albumin är ett protein som utvinns från blodgivarblod. Gelatin utvinns ur grisars bindväv. Albumin och gelatin används som stabilisatorer i vissa vacciner.

Rester av odlingsmedium

När man odlar celler eller virus eller bakterier behöver de odlingsmedium. Det är en soppa med näring och salter som är specialkomponerad för just den sorts organism som ska odlas. Dessutom brukar man tillsätta antibiotika i odlingsmediet för att inte bakterier ska växa till när man odlar virus.

I kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Haemophilus influenzae typ B finns rester av odlingsmedium eftersom man inte helt kan rena bort det. I vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund, som är ett levande vaccin (till skillnad från det förra vaccinet jag nämnde) finns det odlingsmedium för att vaccinvirusen ska må bra och överleva.

Inget kvicksilver i vaccinerna i barnvaccinationsprogrammet

Från 1950-talet användes ett kvicksilverinnehållande konserveringsmedel (tiomersal) i flera vacciner. Det finns en vetenskaplig samsyn kring att doserna i vacciner har varit så låga att de med allra största sannolikhet inte varit skadliga för barns utveckling. På grund av risken för överkänslighetsreaktioner (allergiska reaktioner) har man tagit bort kvicksilverinnehållande konserveringsmedel i fler och fler vacciner. Svenska barnvaccinationsprogrammet har varit kvicksilverfritt sedan 1992-1993.

Även vaccinerna mot TBE (Encepur och FSME-immun) och vattkoppor är kvicksilverfria.

Alla inlägg om vaccinationer hittar du här. 

Passa på! Praktika för blivande föräldrar för 99 kronor i april!
I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!

MPR-vaccin eller trippelvaccin – om vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund

Vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund, även kallat MPR-vaccin eller trippelvaccin,  har funnits sedan 1970-talet. Det ingår i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet sedan 1980 och de som är födda från och med 1981 och följt programmet bör ha fått två doser vaccin.

Läs mer om sjukdomarna mässling och röda hund här. 

MPR-vaccin är ett levande vaccin

MPR-vaccinet är ett så kallat levande vaccin,  som innehåller försvagade vaccinvirus av tre sorter (mässlingsvaccinvirus, påssjukevaccinvirus och röda hund-vaccinvirus). Vaccinvirus kan till skillnad från vilda sjukdomsvirus inte orsaka farlig sjukdom, åtminstone inte hos den som har ett normalt fungerande immunförsvar. Det kan inte heller spridas vidare mellan människor.

Biverkningar av MPR-vaccin

Vaccinvirus kan däremot ge en liten minimässling, minipåssjuka eller mini-röda hund hos den som blir vaccinerad, en till tre veckor efter vaccinationen. Då kan den vaccinerade få lite feber, utslag, ledvärk eller svullna lymfkörtlar.

Det har förekommit att barn har fått hjärnhinneinflammation efter MPR-vaccination, men det har inte kunnat säkerställas att det berott på vaccinviruset. Hjärnhinneinflammation har setts hos mindre än ett barn av en miljon vaccinerade. Av dem som får mässlingssjukdomen är det en på tusen som får hjärnhinneinflammation, som säkert beror på mässlingen.

Barn som har ett kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel de som är födda med svåra medfödda immunbrister (scid) eller har pågående cellgiftsbehandling mot exempelvis cancer, kan få kraftigare sjukdomssymtom av vaccinvirusen, eftersom de har ett så svagt immunförsvar. De får alltså inte vaccineras med MPR-vaccin.

Effekt av MPR-vaccin

Under de första veckorna efter en vaccination arbetar den vaccinerades immunförsvar med att skapa skydd mot alla tre vaccinvirus. Ungefär 90% av alla vaccinerade beräknas få skydd av första dosen vaccin, så för att få skydd till alla behöver man ge ytterligare en dos. Det verkar också som att långtidseffekten av vaccinet blir bättre med två doser vaccin, och därför rekommenderas det till alla.

Läs mer om hur vaccin påverkar immunförsvaret  här. 

MPR-vaccinet är mycket effektivt om det ges till en hel befolkning. Sverige, som har haft mer än 95% av alla barn vaccinerade sedan 1980-talet, har inte haft några stora mässlingsutbrott sedan vaccinationen infördes.

Det beror på något som kallas flockimmunitet. Flockimmunitet innebär att när tillräckligt många är vaccinerade, så blir det svårt för ett virus att hitta en mottaglig människa att sprida sjukdomen till, och en epidemi dör snart ut. När det kommer in mässlingssmitta i Sverige sprids den som regel inte till fler än 20-30 personer innan smittan dör ut.

I länder som haft vaccinationstäckning under 90% under längre tid är situationen helt annorlunda. Där sprids mässlingen till tusentals personer varje gång den kommer in i befolkningen.

Läs mer om flockimmunitet här

När vaccineras man mot mässling påssjuka och röda hund?

I det allmänna vaccinationsprogrammet ligger den första vaccindosen med MPR-vaccin vid 18 månaders ålder. Det innebär att alla barn under 18 månaders ålder är oskyddade mot mässling.

Så länge det inte pågår något mässlingsutbrott så gör inte det någonting, flockimmuniteten skyddar bebisarna. Vid ett mässlingsutbrott, eller vid resa till ett land där mässling sprids, behöver dock även mindre barn skydd.

MPR-vaccinet är godkänt att ges från 9 månaders ålder. Om ditt barn kommer att utsättas för risk för mässlingssmitta, be BVC eller en vaccinationsbyrå om en tidigare spruta.

En läkare kan ordinera MPR-vaccin utanför godkänd indikation, det vill säga från lägre åldrar än 9 månader. Vid påtaglig smittrisk bör barn från 6 månader få MPR-vaccin. Under 6 månaders ålder har vaccinet väldigt dålig effekt och ges därför ytterst sällan.

Andra vaccindosen ligger vid 6-8 års ålder och ges via skolhälsovården.

Vilka riskerar att inte ha skydd mot mässling?

Alla barn under 18 månader som inte fått vaccin.

Alla som genomgått cellgiftsbehandling och inte blivit återvaccinerade efteråt (cellgiftsbehandlingar kan radera ut tidigare vaccinskydd).

Den som är född före 1981 och inte själv hade mässling som barn. Det gäller främst 70-talister eftersom i princip alla i tidigare generationer hade mässling som barn. Störst risk att bara ha fått en dos vaccin, och alltså ha risk för för svagt mässlingsskydd, är personer födda 1970-1974.

Personer med svåra immunbrister som inte kunnat få MPR-vaccin.

Personer vars föräldrar tackat nej till vaccinerna i allmänna vaccinationsprogrammet.

Vad ska jag göra om jag inte har säkert skydd mot mässling?

Om du som vuxen inte är säker på att du har skydd mot mässling så är det smartaste att vaccinera dig med MPR-vaccin. Om du vet att du fått en dos tar du en dos till när som helst. Om du vet att du fått noll doser så behöver du två doser, med minst fyra veckors mellanrum.

Om du arbetar inom sjukvården bör vaccinationen vara kostnadsfri via företagshälsovården. Gör du inte det kan du behöva gå till en vaccinationsbyrå och betala själv för vaccinationen.

Alla våra inlägg om vaccinationer hittar du här. 

Passa på! Praktika för blivande föräldrar för 99 kronor i april!
I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!

Röda prickar och utslag hos barn – en bildguide

När ens barn får utslag eller röda prickar undrar man förstås varför. Som barnläkare kan jag ibland känna igen ett utslag på några sekunder, ibland kliar jag mig i huvudet, frågar kolleger och hudläkare innan man kan tala om vad utslaget beror på. Här får du veta hur du kan känna igen olika utslag, vad virusprickar är och vad du ska göra.

Är barnet sjukt eller bara prickigt? 

Det första man måste tänka på när barnet blivit prickigt det är hur barnet mår. Flera infektionssjukdomar har utslag som symtom, och vid de flesta infektionssjukdomar har barnet också feber. Om barnet är piggt och mår bra behöver man inte söka akutsjukvård, hur prickigt barnet än är.

Läs mer om hur du bedömer och tar hand om ett barn med feber här. 

Hur ser utslagen ut och hur känns de?

Många utslag kan man känna igen till färg och form. Är de blåsor, torra utslag eller vätskande utslag med gulaktiga skorpor? Ser de ut som myggbett, som små röda prickar eller som att barnet bränt sig på brännässlor?

Stryk över utslagen med fingertopparna Känns de upphöjda? Sträva knottror? Hårda knölar i underhuden? Är huden väldigt torr? Känns de inte alls?

Vattkoppor och bältros

Vattkoppor ger utslag som består av blåsor med klart innehåll, ofta på rodnad botten. De sitter en och en på kroppen och kan vara bara några få eller väldigt många. Vattkoppor kliar väldigt. Som regel har man feber dagen innan eller första dagarna med vattkoppor.

Mer om vad du ska göra om barnet har vattkoppor kan du läsa här.

Vattkoppor är små blåsor som sitter över hela kroppen. De kliar!

Om barnet har haft vattkoppor lägger sig vattkoppsviruset vilande i nervcellerna. Immunförsvaret håller det ofta i schack under hela barndomen. Det händer dock att viruset aktiveras igen. Då ger det blåsor av samma typ som vattkoppor, men som sitter längs ett band av huden, på ena sidan av kroppen. Det beror på att det är virus från en nervknuta som aktiverats, och att den knutans nerver går till just den delen av huden.

Om barnet får bältros i ansiktet, gå vårdcentralen eller till en ögonläkare. Det kan behövas antivirusmedicin om utslagen sitter i närheten av ögat.

Höstblåsor

Höstblåsor är en typ av virusorsakade blåsor som sitter på händer, fötter och i munnen. Ibland kan de göra väldigt ont i munnen och göra det svårt att äta. De innehåller ofta inte lika mycket vätska som vattkoppsblåsorna. Vissa typer av höstblåsor kan leda till att naglarna ramlar av i efterförloppet. Det finns ingen behandling mot höstblåsor, och de kommer ofta i epidemier på hösten.

Mer om höstblåsor kan du läsa här. 

Svinkoppor eller impetigo

Svinkoppor, eller impetigo, är en bakterieinfektion i huden. De sitter ofta runt munnen eller under näsan, men kan finnas var som helst på kroppen. Huden runt svinkopporna är rodnad, och de vätskar. Vätskan stelnar till en honungsgul skorpa och de kan göra ganska ont.

Mer om svinkoppor och hur de behandlas kan du läsa här. 

Svinkoppor ger skorpiga oregelbundna sår, ofta mellan näsa och mun, men kan sitta på hela kroppen.

 

Nässelutslag eller urtikaria

Ibland får barn utslag som om de hade blivit brända av brännässlor utan att ha varit i närheten av någon sådan. De är vita och upphöjda i mitten, med oregelbunden form och röda runtomkring. Utslagen flyttar sig runt över kroppen och kliar hemskt.

Nässelutslag kommer oftast utan att man vet varför. Näst vanligast är att de har samband med en infektion. Nässelutslag kan också vara en reaktion på värme eller kyla.
Ibland beror nässelutslagen på en akut allergisk reaktion. Ibland sitter den bara i huden, när t ex ett mjölkallergiskt barn fått smaka mjölkinnehållande gröt och får utslag runt munnen. Om barnet mår helt bra kan man ta ett foto, avvakta och söka läkare i lugnt skede för att undersöka om där finns någon allergi.

Om barnet däremot verkar oroligt, kräks, eller får svårt att andas, sök akutsjukvård, om det behövs med ambulans. Nässelutslag kan vara en del i en svår akut allergisk reaktion, som behöver behandlas på sjukhus.

Eksem

Ett annat typ av utslag som kan ha med allergi att göra, men oftast inte har det är eksem. Eksem är ett småknottrigt rött utslag som som regel drabbar barn som har torr hud. Det är vanligare hos barn som även är allergiska mot någonting eller har astma.

Mer om eksem kan du läsa här. 

eksem barn smörja böjveckseksem
Större barn får ofta eksem i böjvecken. Låt dem smörja själva!
Scharlakansfeber

Scharlakansfeberutslag är rött, spritt över hela kroppen och känns som sandpapper. Det kommer alltid i samband med feber. Sharlakansfeber beror på en streptokockinfektion. Om den sitter i halsen har man samtidigt halsfluss. Scharlakansfeber ska behandlas med penicillin, så sök vårdcentralen om du misstänker scharlakansfeber.

Mer om streptokocker, scharlakansfeber och halsfluss kan du läsa här. 

Borrelia

Borreliainfektion hos barn kommer från smitta med borreliabakterier från ett fästingbett. Det är inte upphöjt och är ringformat. Man kan ibland ha flera ringformade utslag från ett enda fästingbett och man har inte alltid sett fästingen innan.

Borrelia  ska behandlas med penicillin så sök vårdcentral om du misstänker borrelia.

Mer om borrelia hos barn kan du läsa här. 

Virusprickar

Många virussjukdomar – förkylningar –  hos barn kan ge ospecifika prickar. Ofta är de små, röda prickar som kan klia lite men inte så mycket. Virusprickar läker ut med förkylningen.

Tredagarsfeber

Tredagarsfeber är en mycket vanlig virusinfektion hos bebisar och små barn. De får tre dagar med hög feber utan andra symtom och efter tre dagar ett finprickigt utslag över hela kroppen. Barnen mår i övrigt bra och tillfrisknar snabbt. Tredagarsfeber behöver inte behandlas eller kontrolleras på något särskilt sätt.

Femte sjukan

Femte sjukan är en virusinfektion med ett virus som heter Parvovirus B19. Det är oftast  ofarligt för det barn som drabbas men ger ofta feber och utslag. Utslagen är dels girlandformade utslag över bålen, dels väldigt röda kinder.

Parvovirus B19 kan i sällsynta fall bidra till en övergående påverkan på benmärgen, som tillverkar blodceller. Det leder till att barnen producerar mindre blodceller under en tid och brukar reda upp sig av sig självt. Om ditt barn verkar extra blekt, eller får små blödningar under huden ska du förstås söka sjukvård, och då får man kontrollera blodcellerna med ett vanligt blodprov.

Om en gravid kvinna inte tidigare haft femte sjukan och utsätts för smitta under graviditeten kan det vara farligt för hennes väntade foster om hon blir sjuk. Om du som gravid är orolig för att ha blivit utsatt för femte-sjukan-smitta, kontakta din barnmorska för råd.

Peteckier

Små, knappnålshuvudstora mörkröda prickar som inte försvinner när man trycker på dem kan vara små blödningar under huden – peteckier. Peteckier kan komma i ansiktet och på halsen efter  att man har kräkts eller krystat vid förstoppning.

Om ett barn får fler peteckier, på andra ställen av kroppen, eller utan att ha kräkts, behöver man kontrollera blodvärden och särskilt blodplättarna (trombocyterna). Trombocyterna har en viktig del i koagulationsystemet som motverkar blödning. Sök läkare samma dag för  ett blodprov.

Den vanligaste orsaken till låga blodplättar (trombocytopeni) är ITP, idiopatisk trombocytopen purpura, som helt enkelt  betyder att man inte vet varför barnet får detta. Barn med ITP är i övrigt friska och pigga och det  finns  behandling att få.

Om barnet får peteckier och samtidigt verkar väldigt sjukt, behöver du akut söka sjukvård, gärna med ambulans, även nattetid om det är på natten du upptäcker det. Vissa svåra typer av blodförgiftning och hjärnhinneinflammation kan  ge rikligt med blödningar under huden och måste omedelbart behandlas med intensivvård och antibiotika. De  ger oftast feber, men inte alltid. Barn med blodförgiftning eller hjärnhinneinflammation är dock alltid trötta, matta och kan ibland vara svåra att få kontakt med eller klaga på ont i huvudet eller nacken. Det är snabbt insättande sjukdomar och barnen blir försämrade för varje timme.

Mer om feber hos  barn och hur du bedömer ett barn med feber kan du läsa här. 

Mer om hjärnhinneinflammation hos barn kan du läsa här. 

Sammanfattningsvis…

Prickar hos barn beror ofta på någon form av infektion, men kan också bero på en inflammation som vid eksem eller nässelutslag. Viktigast  av allt är (som vanligt) hur barnet mår.

Passa på! Praktika för blivande föräldrar för 99 kronor i april!
I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!

Orolig för ditt barn? Vad kan du göra som förälder om du oroar dig?

Idag bidrar psykologen Johan Lundin Kleberg med ett gästblogginlägg om föräldraoro. I våras delade ni med er av era orosmoln, för att barnen inte skulle få kompisar, eller bli sjuka, eller dö. Vi märker ju också på
barnsjukhuset att oron är stor hos många föräldrar. Därför är jag väldigt glad över att Johan ville bidra med dagens inlägg.

Oro – vanligt hos föräldrar och icke-föräldrar

De flesta människor oroar sig – för framtiden, för miljön eller för någon annan Många märker att oron blir en vanligare och starkare känsla när de för barn. Och visst är föräldraskapet en nästan outtömlig källa till rädsla och oro för mer eller mindre sannolika faror. Tänk om barnet blir ensamt? Har en förfärlig, oupptäckt sjukdom? Om du märker att oron över dina barn eller ditt föräldraskap tar för stor plats i ditt liv finns det saker du kan göra för att låta oron ta lagom stor plats.

Oro är tankar om framtiden som inte leder vidare

När man oroar sig tänker man nästan alltid tyst för sig själv. Det är snabba och inte helt medvetna tankar. Orostankarna går att formulera i ord. Om du försöker uppmärksamma vilka tankar som rör sig genom huvudet när du känner dig orolig kommer du kanske märka att de väldigt ofta kan formuleras med en mening som börjar ”tänk om…”

”tänk om mitt barn har cancer”

”tänk om jag kommer att skada henne genom att arbeta så mycket”

”tänk om han kommer att bli ensam i skolan”

Du märker kanske att oro nästan alltid om något som kommer att hända – eller rättare sagt, om sådant som skulle kunna hända om det vill sig riktigt illa. Men orostankarna brukar vara som suddiga fotografier. Det är svårt att veta precis vad de föreställer. Vad är det som skulle kunna gå så illa? När kommer det att hända?

Oro är ett sätt att låta bli att lösa problem

Det här är något av det underligaste med oro: det leder inte framåt. Man oroar sig ju över saker som verkligen betyder något, och det är ju lätt att tänka sig att man tar itu med saker genom att tänka igenom dem. Väldigt många av oss har också en känsla av att faktiskt göra något av våra svårigheter när vi oroar oss. Tänk vad som skulle hända om jag inte oroade mig för mitt barns hälsa? Tänk om jag skulle missa en underlig prick på huden? Glömma bort en läkartid? Oron känns på samma gång oundgänglig och ångestfylld, både livsviktig och outhärdlig. Väldigt ofta leder oro faktiskt till passivitet. Ju mer man oroar sig, desto mer outhärdligt känns det man oroar sig för. I stället för att möta det låter man bli att göra något alls utom att – just det: oroa sig.

Vad ska jag göra i stället?

Om du känner igen dig så här långt kan du försöka utmana dina tankar om oro. Du kan pröva att tänka på något tillfälle i ditt liv när du har oroat dig riktigt mycket. Kunde du ha gjort saken bättre genom att oroa dig lite till? Ledde oron till att du förändrade något i ditt sätt att handskas med livet?

Oro får de svåra känslorna att leva vidare

Oron får inte bara problem att verka olösliga, den kan också få känslor som rädsla, sorg och ångest att dröja kvar. När vi blir rädda reagerar hjärnan och kroppen på ett sätt som förbereder för försvar: vaksamheten ökar, vi svettas, hjärtat slår först långsammare och sedan allt snabbare. De här och flera andra reaktioner sätts igång i några av hjärnans äldsta delar. Det normala är att de så småningom ebbar ut, bland annat för att andra delar av hjärnan kan styra dem. Men oro verkar kunna ställa till det hela. När man oroar sig blir rädslan och ångesten mindre intensiv, men den ebbar inte heller ut som den skulle ha gjort annars.

I psykologiska experiment märker man det genom att människor som oroar sig över något de varit med om fortsätter visa samma kroppsliga tecken på rädsla och ångest under längre tid än andra. I det vardagslivet märks det genom att oro brukar gå hand i hand med olust, dåligt humör och sorg.

Kartlägg din oro

Om du tycker att din oro har tagit för mycket plats finns det några saker du kan göra. Det första är att lära känna din oro. Vad handlar de egentligen om, de där tankarna som går genom huvudet? Uppmärksamma dem, och skriv gärna ner dem. Sedan kan du försöka ifrågasätta dem. Hur troligt är det, det du är rädd för att dina barn skulle kunna råka ut för? Finns det andra sätt att se på saken. Tryck inte undan eller förneka, utan försök att undersöka saken med kloka argument.

Lös problemen

Det andra rådet är att ge dig själv tid för att lösa problem du oroar dig för. Bestäm en tid – kanske en timme på söndagkvällen – då du verkligen ägnar dig åt att komma på lösningar. Det kan vara klokt att vara väldigt konkret, kanske skriva ner vad du ska göra och hur. Be om hjälp av någon annan om du tycker att det hjälper, och om du har möjlighet.

Har du en orosplikt?

Det tredje rådet, så – tänk igenom dina egna föreställningar om oro. Har du tankar om att du behöver oroa dig? För din skull – eller för någon annan? Tänker du att oron gör nytta? Att den är en slags plikt? Sådana föreställningar är ofta invanda, nästan automatiska och kan vara svåra att få tag i. Men att utmana dem kan vara ett sätt att släppa taget om oron.

När du behöver hjälp av andra med din oro

Om oron blir så stark och svår att kontrollera att den hindrar dig från att leva ditt liv är det en bra ide att söka upp en psykolog eller läkare för råd och hjälp. Stark oro kan vara en del av ett psykiatriskt tillstånd, till exempel generaliserat ångestsyndrom/generaliserad orosstörning eller depression. Psykologen eller läkaren kan hjälpa till med bedömning, diagnos och behandling. Vårdcentralen eller företagshälsovården är bra att vända sig till i första hand.

Mer om förlossningsdepression kan du läsa här. 

Vad har ni för erfarenheter av oro? Har ni några egna tips? Har ni några frågor till Johan? Vill ni ha fler psykologgästblogginlägg? Om vad?

Alla våra inlägg om föräldraskap kan du hitta här. 

Passa på! Praktika för blivande föräldrar för 99 kronor i april!
I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!

Vaccin mot HPV – viruset som orsakar cancer och kondylom

HPV är ett vanligt förekommande virus, som finns i många olika varianter, så kallade subtyper. Det smittar vid direktkontakt. Vissa HPV-typer ger hand- och fotvårtor, andra HPV-typer ger kondylom och ytterligare andra kan ge cancer.

Den vanligaste HPV-orsakade cancersjukdomen är livmoderhalscancer, men även de flesta fall av analcancer, omkring hälften av alla fall av peniscancer, vulvacancer och vaginalcancer. Även tonsillcancer kan orsakas av HPV.

Livmoderhalscancer

Livmoderhalscancer utvecklas ofta ganska långsamt efter en HPV-infektion men ger sällan symtom förrän sent i förloppet. Om livmoderhalscancer ger symtom så är det ofta blödning efter sex. Om du som kvinna har blödning efter sex: beställ snar tid hos gynekolog! (Det kan också vara ett kärl som brustit, det vill säga en godartad blödning, men det måste gynekologen undersöka!) Det gäller även om du är gravid.

Cellprov

Eftersom livmoderhalscancer växer långsamt och inte ger symtom, men kan upptäckas genom provtagning, och behandlas innan den sprider sig, görs cellprovsscreeningar i många befolkningar i länder med väl utbyggd sjukvård. Det är därför du som kvinna blir kallad var tredje år för cellprovskontroll, eller oftare om du tidigare haft cellförändringar.

Med cellproverna kan man upptäcka förstadier till cancer, eller cancer som sitter på livmoderhalsen men inte spridit sig. Dessa förstadier, eller tidiga cancrar, kan tas bort med en enkel operation ”konisering” där man tar bort en del av livmoderhalsen men lämnar det mesta kvar. De flesta kvinnor som genomgår en konisering kan sedan bli gravida och behålla barnet en hel graviditet, men några drabbas av försvagad livmoderhals och upprepade sena missfall/för tidiga förlossningar.

Sköt om dig och din kropp, och gå på dina cellprovskontroller! Om du tappat räkningen och fallit bort ur kallelsesystemet, boka tid hos en barnmorska i nästa vecka. Gå hellre på ett cellprov för mycket än ett för lite.

Cellproverna gör stor nytta, sedan de infördes på 60-talet har antalet livmoderhalscancerfall i Sverige mer än halverats. Av dem som får livmoderhalscancer, är den som regel mer spridd och mer svårbehandlad hos dem som inte gått på regelbundna cellprovskontroller än hos dem som gjort det.

Varje år får 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. Under 2011 dog 139 kvinnor i Sverige av detta, 5 kvinnor var mellan 25 och 29 år gamla, 13 var mellan 30 och 40 och 20 kvinnor dog mellan 40 och 49 års ålder.

Varje år får 20 000 svenska kvinnor besked om avvikande cellförändringar, och 8000 behandlas för detta efter att vidare utredning visat att det behövs. I världen drabbas fler än 500 000 kvinnor av livmoderhalscancer och 260 000 kvinnor dör av sin cancer.

 

Olika typer av HPV-virus

Det finns fler än 100 olika kända typer av HPV-viruset. Vissa av dem orsakar vårtor, vissa orsakar cancer. HPV-typerna 16 och 18 orsakar ungefär 70% av all livmoderhalscancer i Sverige. HPV-typerna 6 och 11 orsakar de allra flesta fall av kondylom, eller könsvårtor.

HPV-virus smittar genom direktkontakt

HPV-virus smittar vid direktkontakt. HPV som ger hand- och fotvårtor smittar om den som har vårtorna tar på någon annan med vårtorna. Som tur är ger inte HPV-typer som ger hand- och fotvårtor cancer. Du får alltså inte cancer av att hälsa på någon med vårtor, skönt!

HPV som ger cancer smittar via sex. Det verkar framförallt vara penetrerande sex som smittar, det vill säga, HPV på penis smittar livmoderhalsen vid vaginalsex, tonsillerna vid oral penetration och analt vid anal beröring/penetration. HPV kan även ge cancer i vulva (yttre delarna av snippan) och vagina, och de delarna måste ju kunna bli smittade även utan penetration. Dessa cancrar är dock ovanligare än livmoderhalscancer.

Vaccinet är effektivast om det ges före sexdebut

För båda HPV-vaccinerna gäller att de är mer effektiva ju fler doser som getts före sexualdebut, på gruppnivå. Det finns en viss effekt även senare, men ju längre efter puberteten vaccinet ges, desto fler har hunnit bli smittade av HPV och man ser alltså lägre effekt. Vaccinet verkar alltså inte skydda alls, eller åtminstone inte särskilt bra, om man redan är smittad med den typ av HPV man vaccinerar mot.

När man ger Gardasil till 9-14-åringar räcker två doser vaccin, ger man till äldre personer behöver man ge tre doser.

För närvarande ingår Gardasil i allmänna vaccinationsprogrammet till 12-åriga flickor, men det finns ett förslag att vaccinera även pojkar.

Läs mer om förslaget att vaccinera pojkar här. 

Cervarix skyddar mot HPV 16 och 18

HPV-vaccinet Cervarix skyddar mot HPV-typerna 16 och 18, det vill säga de HPV-typer som orsakar sju av tio fall av livmoderhalscancer i Sverige. Inget vaccin finns mot de HPV-typer som orsakar resten av livmoderhalscancerfallen. Det är därför det är jätteviktigt att ta hand om sin kropp genom att som kvinna gå på sina cellprovskontroller, för att kunna upptäcka och ta bort förstadier till cancer.

Gardasil skyddar mot HPV 16, 18, 6 och 11

HPV-vaccinet Gardasil skyddar mot HPV-typerna 16 och 18, precis som Cervarix, men dessutom mot HPV 6 och 11, som orsakar kondylom. I en svensk studie gjord publicerad 2013 skyddade Gardasil till 93% mot kondylom hos dem som vaccinerades före 14 års ålder, men bara till 76% hos dem som vaccinerades före 20 års ålder. Precis som Cervarix skyddar bara Gardasil mot sju av tio fall av livmoderhalscancer, högst, även om man är vaccinerad med Gardasil är det jätteviktigt att sköta om sin kropp genom att gå på cellprovskontroller regelbundet!

Det har nyligen producerats ett nytt Gardasil, Gardasil 9, som skyddar mot ännu fler typer av cancerorsakande HPV-virus. Det används ännu inte i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet, där det inte tagit sig in i vaccinupphandlingen ännu. För den som vaccinerar sig eller sin son på egen bekostnad, via vaccinationsbyrå, be om att få vaccin med Gardasil 9.

 

Vad består HPV-vaccin av? 

HPV-vaccinerna består av HPV-ytproteiner som bakterier tillverkat i vaccinfabriker. De lär immunsystemet känna igen HPV-ytor och försvara sig mot dem när kroppen utsätts för smittan. I och med att HPV-vaccinerna inte innehåller några hela virus kan de heller inte orsaka HPV-sjukdom.

Läs mer om hur vacciner fungerar i det här inlägget. 

Skyddar vaccinerna mot cancer?

I och med att det tar så lång tid att utveckla cancer efter HPV-infektion har de första studierna på HPV-vacciner undersökt om de skyddar mot cancerförstadier, CIN 2 och CIN 3. Efter tre år skyddade Gardasil mot HPV 16 och 18-orsakad CIN 2 och CIN 3 hos i princip alla vaccinerade kvinnor som inte haft HPV 16 och 18 innan de vaccinerades. Även efter tio år verkar de flesta vara skyddade.

Det tar dock 20 år i genomsnitt att utveckla cancer av en HPV-infektion. Vaccinerna godkändes 2006 respektive 2007 och de riktigt säkra resultaten av huruvida de skyddar mot livmoderhalscancer kommer inte att komma förrän i slutet av 2020-talet. Först då kommer tillräckligt många att vara vaccinerade, och tillräckligt lång tid ha gått för att vi ska kunna säga säkert om vaccinet skyddar mot livmoderhalscancer orsakade av HPV 16 och 18. Utifrån de resultat som finns nu verkar dock vaccinen ge skydd.

 

Vilka biverkningar har vaccinerna?

Hos en eller två av tio vaccinerade uppkommer en rodnad och en svullnad runt injektionsstället. Feber och övergående smärta i kroppen förekommer också. Inga allvarliga biverkningar är kända.

I Danmark förekom en stor debatt kring POTS – posturalt ortostatiskt takykardiskt syndrom – en sorts svimningsattacker och CPRS – komplext regionalt smärtsyndrom. Dessa hade debuterat hos ett antal unga kvinnor som också hade fått vaccination mot HPV. En stor vetenskaplig granskning kring om det fanns något orsakssamband mellan vaccinationen och dessa syndrom visade att det inte fanns något sådant.

Läs mer om POTS, CPRS och HPV-vaccin här. 

Källor: WHO:s position paper om HPV-vaccination , Folkhälsomyndighetens information om hpv-vaccin och Socialstyrelsens dödsorsaksstatistikdatabas.

Alla barnakutens inlägg om vaccinationer hittar du här. 

Passa på! Praktika för blivande föräldrar för 99 kronor i april!
I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!