Att flaskmata – bra bok som gör mig ledsen

I helgen har jag läst ”Att flaskmata – en handbok för dig som vill flaskmata din bäbis” av Petra Jankov Picha. Petra skriver i förordet att hon, som flaskmatande förälder, nästan inte hittat någon information alls om att flaskmata, och det stämmer alldeles säkert. Jag tycker verkligen det är ett fantastiskt initiativ att skapa den information man själv saknat, och imponerande väl gjort!

Jag kan urskilja tre olika teman i boken, som delvis är åtskilda i olika kapitel, delvis inte. Ett tema är en översikt över bebismatningens historia i världen. Jätteintressant tycker jag, som ju, milt uttryckt, har ett stort intresse för saken sedan tidigare. Viktig kunskap för alla som jobbar med bebisar eller blivande mammor tycker jag också. Jag är mer osäker på om alla blivande föräldrar som söker en handbok för flaskmatning tycker att det är lika spännande. Men tycker någon det är långtråkigt (inte jag då, vill jag bara framhålla!) är det ju bara att skumma de delarna av boken.

Tema två är just handboken. Handbok i amning och flaskmatning skulle jag vilja säga, på ett positivt sätt. Här har Petra intervjuat min absoluta favoritamningsexpert Mia Westlund. Mia är min favorit för att hon är både klok, lyhörd, ödmjuk och oerhört amningskunnig och det tycker jag framgår i hur hon beskriver amning och amningens förutsättningar i boken. All information om flaskmatning och amning och bebisuppfödning är här helt medicinskt korrekt och trevligt skriven. Petra har också låtit Mia Westlund och Anna-Karin Edstedt Bonamy, Sveriges ojämförligt mest amningskunniga barnläkare (en av mina verkliga förebilder som blivande barnläkare), granska boken tillsammans med nyföddhetsläkaren Stefan Johansson och barnsjuksköterskan Linda Liljegren. Imponerande faktagranskningsteam som gjort ett utmärkt jobb!

Handboksdelen av boken rekommenderas till alla blivande föräldrar och alla bebisföräldrar. Utan tvekan.

Det tredje temat i boken är det som gör mig ledsen. Det är föräldraberättelserna om flaskmatning. Nog känner jag igen berättelserna från min barnsjukhusvardag; berättelserna om amning som havererat under dåliga eller usla råd från vårdpersonal som får mamman att känna en så stor press att amma att den misslyckade amningen blir ett stort trauma i sig. Jag vet att det är vanligt, det är mycket möjligt att urvalet av föräldraberättelser är representativt för flaskmatande föräldrar i Sverige idag.

Den här delen av boken borde vara obligatorisk läsning för alla som arbetar med späda barn och deras föräldrar. Vi måste skärpa oss. Vi får sluta att traumatisera familjer på det här viset. Vi måste se till att vår kunskap om amning och flaskmatning och nybliven-familjepsykologi blir bättre. Att vår lägstanivå höjs ordentligt.

Men i en bok som riktar sig till föräldrar som behöver en handbok i att flaskmata, jag tänker mig då blivande föräldrar, undrar jag om det inte hade varit bättre att ha med en, eller två sådana ledsna historier. Och letat efter (eller skapat fiktiva) berättelser om flaskmatning, helt eller delvis utan samtidigt amningstrauma. Det finns två sådana berättelser i boken, om familjer som bestämt sig för att delflaska från början för att kunna dela på matningen. Som blivande förälder är det viktigt att få veta att det kan bli problem med matningen, men det är också viktigt att få veta att det kan fungera bra, och fungerar bra i många fall, både med helamning, delamning/delflaskning och helflaskning.

23 reaktioner på ”Att flaskmata – bra bok som gör mig ledsen

  1. Jag har inte läst boken, men har läst en del av vad Petra har skrivit på nätet. I vårt fall var det inget att välja på eftersom flickorna är födda på ett sjukhus nästan 3 timmars bilresa hemifrån och dom dels låg i kuvös (Matilde fick näringslösning genom naveln i början) och dels för att det inte fanns möjlighet för mig att stanna kvar på sjukhuset när jag blev utskriven från förlossningen. Visst har jag fått många frågor om varför jag inte ammar, men eftersom situationen var som den var så har jag sluppit negativa kommentarer. Möjligtvis ett ”synd, för det är bättre med mammans mjölk”, men inte mer än så.
    Det är tråkigt att folk inte har bättre för sig än att lägga sig i hur andra matar sina barn. Det finns 1000 anledningar till varför ett barn flaskmatas och det är inget som någon annan än föräldrarna har med att göra egentligen. Huvudsaken är väl att alla är är glada och harmoniska och att bebisen växer…

  2. Jag kan hålla med dig. Vi fick lov att flaskmata vårt andra barn helt enkelt för att jag var för sjuk för att amma, vi hade inget val. Vårdpersonalen stöttade mig i den situationen och uppmuntrade mig faktiskt att inte ens försöka amma, då när jag kände mig som mest otillräcklig. De goda exemplen finns alltså. Men de visste absolut ingenting om flaskmatning, så vi fick prova oss fram själva. Bra att det nu finns en handledning!

  3. Jag håller med dig om att boken fyller en funktion, att syftet är gott och även att det är bra för vårdpersonal att läsa föräldrars berättelser om vilka följder olika agerande från vårdens sida kan få därhemma. Jag tror också boken fyller en viktig funktion i att ge flaksmatande mammor bekräftelse i att de inte är ensamma, att man inte ”måste” amma, man måste inte vilja amma och att den rådande amningsnormen är alldeles för snäv.

    Men jag reagerade också på en del faktabrister i boken, som att Sven Carlsen tillerkänns den stora Probitstudien, med 17 000 deltagande barn i Vitryssland, som i själva verket leddes av Michael Kramer. Det Carlsen gjorde var att ha åsikter om studiens resultat, i en intervju i Sydsvenska Dagbladet.

    Kanske är det ännu allvarligare att Jankov Picha låter professorn i klinisk bakteriologi Agnes Wold gå långt utanför sin profession och föra fram en helt ny teori om kvinnors förmåga att helamma: ” I alla kulturer och i alla tider fram till nu har man stoppat i barn en massa annat vid sidan av amningen. Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus.”
    Argumentet att det sker i ”alla” kulturer är både felaktigt och ohållbart, och vi vet också att kvinnor kan göra fullgod mlölk även om de själva är undernärda. Uttalanden som Wolds, benäget spridda av Jankov Picha, riskerar att i onödan underminera kvinnors tilltro till sin förmåga att amma och göra att man tolkarföreteelser i naturlig utveckling som näringsbrist.

    Nu har kanske du en nyare upplaga än den jag har, där dessa saker har rättats till.

    1. Nej, vi har samma upplaga. I min läsning hörde Agnes resonemang inte till handbokstemat som är den del jag uttalar mig om faktabakgrunden till. Läser man hela boken så får Mia Westlund stort utrymme och för fram en annan syn på om och när mammamjölken räcker och inte och varför, en syn som jag tror du delar?

      Ser fram emot att få läsa och recensera även din bok.

    2. Sedan ser vi nog olika verkligheter du och jag Marit. Vi ser båda följderna av otillräcklig amningsutbildning till gravida, för korta BB-tider med hemgång innan barnet ens har hunnit etabfera ett bra sugande (och långt innan mjölken runnit till) och många BVC med dålig kunskap om amning.

      Jag ser de familjer där detta leder till akut undernäring hos spädbarnet. De är många, jag lovar dig. Det är inte ovanligt (skulle säga minst en i veckan) att vi får in slöa bebisar på 1-2 veckor, med 10-20% viktnedgång och elektrolytrubbningar. När vi amningsväger får de i sig 5-10 ml per 30 min amning. Och bebisarna slukar sedan 60 ml på flaska i ett nafs, pm de inte blivit alltför slöa.

      De mammorna har inte fått igång en tillräcklig mjölkproduktion för att det ska täcka barnets behov. Jag är övertygad om att många hade fått det om vården gjort rätt från början. Men det gör oftast inte vården idag, och då räcker inte många mammors mjölk.

      Jag antar att du inte ser så många av dessa bebisar, just för att de med rätta hänvisas direkt till barnsjukhuset för inläggning? Att det är de mammor som har bebisar som snarare står stilla i vikt än rasar som söker hjälp av en hjälpmamma?

      I ett drömsamhälle med ideal vård och perfekt amningsstöd på alla nivåer tror jag att många fler kvinnor skulle kunna och gilla att helamma sina barn. Men det samhället finns inte, såvitt jag vet inte någonstans, även om jag verkligen beundrar ditt arbete för att föra Sverige i den riktningen.

      1. Vi träffar inte de här barnen personligen i Amningshjälpen nej, men det händer att vi får samtal eller frågor i fb grupperna där man direkt känner en oro över nyfödda bebisar som blivit hemskickade och verkar slöa. Det vi alltid frågar är hur gammalt barnet är, hur många våta blöjor de kissar osv. Och det händer att jag känner en oro och då hänvisar vi i första tillbaka till BB om barnet är under 2 veckor. Jag brukar säga att man hellre ska åka in en gång för mycket om man är orolig. Det finns en fara i det här glappet som uppstår i tiden mellan när man blir hemstressad från BB och innan BVC tar vid, och där havererar tyvärr nog många amningar.

    3. Den felaktiga texten om prohibitstudien fanns med i första provupplagan som trycktes i 100 exemplar och är därefter borttagen. Det har jag vid ett flertal tillfällen talat om för dig Marit så jag vet inte riktigt varför du envisas med att fortsätta kritisera boken utifrån det.

      Och ang Agnes Wold är vi helt enkelt oense!

  4. Har två bonusungar och en adopterad som av helt olika anledningar är uppfödda på flaska. Blir rätt provocerad av taktlösa amningsfundamentalister. Till och med några som absolut ansåg att jag skulle börja amma vår minsta gris, dåvarande fosterbarn här vi fick hen vid sju månaders ålder.

    1. Lisa, är det mig du menar med taktlös amningsfundamentalistt? Hur ska jag i så fall uttrycka mig för att inte inte uppfattas så?

      1. Sorry, det blev lite slarvigt. Jag avser absolut inte dig! Din kommentar ovan syntes inte ens här när jag skrev min. Det jag avser är folk som personligen IRL går på flaskmatande mammor. T ex de två som tyckte jag skulle försöka amma mitt fosterbarn fast jag är rätt åldersstigen och inte har barn sen tidigare. Eller de som skyller dålig hälsa/allergier enbart på bristande amning. Jag är mycket positiv till amning generellt! Bara negativ till intrång i andras privatliv.

  5. Cecilia, självklart ser vi olika bitar av verkligheten och gör våra respektive tolkningar utifrån det! Jag gillar att diskutera med dig och tror som du att vi är överens om det mesta. Men jag förstår inte vad ditt resonemanget har med den kritik av ”Att flaskmata”som jag framför att göra. Det jag har påpekat är två felaktigheter varav den ena, enligt min tolkning, i onödan kan underminera självförtroendet för kvinnor som vill amma. Det handlar självklart inte om att tvinga flaskmatare att amma! Jag blir förvånad om jag inte ska kunna påpeka direkta felaktigheter utan att med ens beskyllas för att vara amningsfundamentalist.

    1. Jag gillar också att diskutera med dig! Jag tycker det är bra att du frågar Lisa själv om hon menade dig när hon skrev amningsfundamentalist.

      Alltså, att ange fel författare till en studie var ett fel som inte har med mitt resonemang att göra alls. Det var antagligen bara ett slarv-/korrläsningsfel eller vad tror du?

      Resonemanget var en association till din kritik av vad Agnes Wold sagt om att bröstmjölken ibland inte räcker. Inte ett försvar för hennes exakta uttalande och formulering, men jag ville nog bara säga att jag ser att mjölken inte räcker ibland.

      1. Jag trodde det var ganska vanligt att mammans mjölk inte riktigt räcker till (eller om det beror på att man inte ”får in den rätta knycken” på amningen kanske…). Jag har många vänner som blivit rekommenderade att tilläggsmata med flaska pga att barnet inte går upp i vikt som det borde… (Det gäller vänner både i Sverige och här på Sicilien).

      2. Personligen fick jag höra av totalt inkompetenta uskor och bm på BB att min mjölk inte räckte, eftersom barnet var missnöjt. Jag har helammat i över sex månader med normal viktkurva. Jag har absolut inget förtroende för vården när det gäller amning efter den och en liknande incident med första barnet . Då var det en barnläkare som tyckte att jag skulle sluta amma eftersom bebisen åt för tätt. Jag tycker det är helt sinnessjukt att låta såna som Agnes Wold uttala sig så, för det kan knäcka såna som faktiskt vill amma. Hade jag inte haft kontakt med en hjälpmamma som peppade och gav mig stöd innan förlossningen och bokstavligt talat bett kärringarna på BB att dra åt… hade jag inte ammat andra barnet heller. Varför motarbetar vården mammor som vill amma?

  6. Och fler borde få veta att amningen kan förlänga problemen med foglossning. Så att man kan ta ett medvetet beslut om man vill övergå till flaska med ersättning eller inte.

    1. Det skulle jag behöva göra en sökning på om det finns någon vetenskap bakom eller inte. Det vill säga om det gäller generellt eller bara för enstaka kvinnor. Eller någon kunnig läsare som har referenser till studier på ämnet om de finns?

      1. Absolut! Vore jätteinressant om du ville dela med dig i så fall. Fast det ligger kanske utanför bloggens ämne. Jag som lekman har svårt att hitta bra info om foglossning och är tacksam för allt! 🙂

  7. ”…fungerar bra i många fall, både med helamning, delamning/delflaskning och helflaskning.”
    Bra skrivet! Det saknar jag att man talar mer om. Jag har valt att delflaska/amma mina barn från start. Har funkat klockrent!! Jag upplever att en del människor runt mig tar illa upp för att jag väljer att ge min nyfödda bebis ett par flaskor ersättning per dag inte för att amningen fungerar dåligt utan för att jag vill. Verkar som att den allmänna uppfattningen är att flaska är ok, till och med jättebra, när amningen gått åt skogen. Men inte ok att flaska för att man vill och tycker det är smidigt.

    Det är bra att man får information om att det kan bli problem med amningen om man blandar in flaskor, absolut. Men jag tycker också att man ska få veta att det kan bli svårt att flaska barnet om man helammar. Jag vet flera helammande som senare haft flaskvägrande barn runt 4-5 månader då de börjat introducera detta än de som förlorat sin amning pga flaskande.

  8. Jag undrar varför det rekommenderas att helamma i 6 månader? Jag lyckas inte hitta någon forskning på att det skulle vara bättre att bara amma än att börja med mat. Jag ska börja jobba när min baby är sju månader. Babyn vägrar flaskan. Vi har börjat med mat från fyra månader för att pappan ska klara dagen med hen. BVC förespråkar att babyn ska komma till mig på jobbet och amma. Jag står sterilklädd största delen av dagen vilket försvårar det hela. BVC förespråkade då att inte börja jobba utan vara hemma och amma. Jag undrar – varför?

    1. Jag har inte heller lyckats hitta några hållbara studier som visar faror med att börja med nyttig fast föda ”för tidigt”. Däremot är det i länder med dålig tillgång till rent vatten och dåliga diskmöjligheter en bra idé att helamma till 6 månader om möjligt. För att bebisarna inte får lika mycket magsjuka då. Det finns heller inga faror med att vänta till 6 månader med introduktion av annat än amning och D-droppar hos ett barn som växer bra.

      Din BVC-sköterska verkar inte vara så lyhörd för din livssituation och din önskan. Det är tråkigt att höra. Jag kan inte se några faror alls med att prova om det fungerar att introducera fast föda för uppfödning under dina arbetstider. Däremot kanske ditt barn inte vill äta tillräckligt mycket, men det kan vi ju inte veta på förhand.

  9. Vilken bra dialog bland kommentarerna! Sällan det är så sakligt och välformulerat i just detta ämne där känslorna svallar 🙂

    Jag skulle vilja se forskning på samband mellan havererad amning och förlossningsdepression. Min personliga erfarenhet är att mammor som får en förlossningsdepression har haft en dålig start med amningen. Flera av mina vänner har likställt en lyckad amning med förmågan att ta hand om sin bebis och det är så sorgligt.

    För egen del är jag bröstförminskad sedan många år och berättade det för personalen på BB, men tro inte att jag fick någon särskild hjälp för det. När bebis var sex timmar gammal började hon skrika (hungrig…) och så gjorde hon det i timmar åt gången tills vi skickades hem från BB efter tre dagar. Ingen i personalen nämnde ordet ersättning och jag förstod inte att fråga efter det eftersom de sa att ”bebisar skriker”. På femte dygnet åkte vi tillbaka till BB och då hade lillan tappat mycket i vikt och jag var panikslagen och söndergråten. Minns mycket väl första flaskan med ersättning hon fick och de fyra timmarna hon sedan sov…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *