Om spädbarnsråd från förr

Tack för alla kommentarer på artikeln om oombedda råd till föräldrar! Professor Agnes, som är generationen äldre än jag och Lina har svarat på den här läsarkommentaren:

Detta har jag misstänkt länge… Särskilt när man precis fått en ny bebis så är det otroligt många råd man får som jag misstänker mest bidrar till oro eller dåligt samvete. Ett exempel: ”det är viktigt att låta bebisen tömma bröstet när du ammar, för annars får han eller hon inte i sig den fetaste mjölken”. Även med tre barn som alla har ammats blir jag förvirrad (men inte längre orolig) av detta. Jag bor i Norge, så det vore intressant att veta om man även i Sverige kommer med detta råd…

Det är fascinerande när man tänker på alla råd som delats ut och som nästan alla varit fullständigt fel! Min mamma brukade berätta hur hon stod och grät vid spjälsängen eftersom man riskerade att barnet aldrig skulle kunna passa tider hela livet om det inte fick inskärpt i sig att det bara fick mat (och umgänge) var fjärde timme. Det var också förbjudet med alla färger och mönster i barnens rum, för då skulle deras ömtåliga hjärnor skadas.

När jag fick barn var man tvungen att lägga dem på mage, men sedan har det visat sig att det var väldigt olämpligt. Jag ville inte alls lägga mina barn på mage (det såg ju helt avigt ut), men vågade ändå inte riktigt göra som jag ville och trodde, för tänk om något skulle hända – då vore det ju mitt fel om jag inte gjort som man sade!

Just med tanke på hur känslig och orolig man är som småbarnsförälder så tycker jag det är oerhört viktigt att man tänker sig för innan man öser ut sina råd, som ofta inte bygger på någonting, förutom förutfattade meningar och lite allmän skrock.
Jag är övertygad om att vi av naturen har försetts med en extra beredskap för att föreställa oss katastrofer när vi har små barn (för att vi inte skall slöa till, utan vara på vår vakt). Därför måste småbarnsföräldrar behandlas varsamt. Jag blir väldigt arg när jag läser, för att bara ta ett exempel, att man inte skall ge utpumpad bröstmjölk i nappflaska, utan med sked! Man ser framför sig ett hysteriskt skrikande barn, utom sig av hunger, med bröstmjölk kletat här och där, fäktande med armarna när skeden närmar sig…. Varför i all världen skulle man inte få använda en nappflaska?

/Agnes Wold

Agnes blev nog så engagerad i att berätta om sina erfarenheter om råd att hon glömde att svara på din fråga, så det gör jag: om barnet mår bra och går upp som det ska i vikt så får det i sig den mjölk som det behöver. Byt då bröst så ofta som du och bebisen vill. Vid amningsproblem eller problem med viktuppgången kan man behöva tänka på annat sätt, men man ska undvika att försöka ändra något som fungerar. /Cecilia

8 reaktioner på ”Om spädbarnsråd från förr

  1. Amen Agnes, jättebra att du tar upp det med sked! Nappflaska fungerar alldeles utmärkt, varför sätta skräck i mammor i onödan? Gör det som fungerar för familjen.

  2. Fast just att inte ge flaska om man vill helamma är ju en grej som man inte kan veta av sig själv, och som ibland ställer till det alldeles väldigt. Massor med bebisar klarar att växla mellan flaska och bröst, men inte alla. Man får fundera först och välja hur man ska göra utifrån sin situation. Jag skulle tex inte testa flaska med min helammade bebis där amningen fungerar fint, eftersom det för mig personligen känns viktigt att fortsätta amma länge. När mina äldre tvillingar behövde tillmatas mer än tillfälligt valde jag att göra det med flaska eftersom det inte kändes rimligt att kopp/skedmata två bebisar under lång tid. Just mina barn fixade att växla mellan flaska och bröst, men jag var medveten om att sugförvirring skulle kunna hända och gjorde ett medvetet val.

    Jag håller med om att oombedda råd är onödiga (tex om man går fram till någon som flaskmatar och börjar prata om sked/kopp), men när någon frågar om hur hen ska göra för att ge urpumpad mjölk är det väl rimligt att informera så att det går att göra ett medvetet val? Så är det ju med mycket annat med. Man får välja vilka risker man tar i vilka situationer. Är risken större eller mindre än nyttan är ju däremot ofta subjektivt.

    1. Bra Emma!
      Inte så sällan är det ju så att råd som i en sitation är helt korrekta blir tokiga om de används i en annan situation.
      Den fällan tycker jag att kloka Agnes själv går i när hon raljerar över råden att ge mat på kopp. När något man får höra talas om verkar väldigt konstigt kan det ju just bero på att man inte fått tillräcklig information eller att man själv inte har tillräcklig kunskap i frågan.

  3. Jag fick mitt första barn för ett halvår sedan och upplever nog att ”råden/sanningarna” från föräldrar och svärföräldrar angående att amma för ofta, bebisens lungor som måste luftas och mycket annat dumt varit jobbigast. Är så glad att jag orkat säga ”Jaja” och sen gjort det på mitt sätt.
    Helsingborgs lasarett har en föredömlig folder till mormormorfarfarmorfarfar.
    http://www.helsingborgslasarett.se/patienterochnarstaende/graviditetforlossningefterforlossning/efterforlossningen/gratulerartillbarnbarnet.4.2ac9829d108e7756ad5800011183.html

  4. Tack Petra för länken! Önskar jag hittat den tidigare, flera av de kommentarerna har jag fått. har precis fått mitt andra barn så jag tar inte åt mig lika mycket men ändå, kraften och energin behövs till barnen och inte på att irritera sig på föräldrar/svärföräldrar.

  5. @ Agnes: ”Just med tanke på hur känslig och orolig man är som småbarnsförälder så tycker jag det är oerhört viktigt att man tänker sig för innan man öser ut sina råd, som ofta inte bygger på någonting, förutom förutfattade meningar och lite allmän skrock.
    Jag är övertygad om att vi av naturen har försetts med en extra beredskap för att föreställa oss katastrofer när vi har små barn (för att vi inte skall slöa till, utan vara på vår vakt). ”

    Där håller jag helt med dig! Till exemplen med onödigt uppstressande råd skulle jag kunna tillföra det som BVC tyvärr fortfarande ger ammande förstagångsmammor om att ”nu är det dags att sluta amma barnet till sömns” något som många i mammagruppen stresade upp sig med att kämpa med. Mycket gråt och strul helt i onödan.

    Tyvärr går du själv, som många här ovan påpekat in i samma fälla när du kommenterar råden om koppmatning. Om amning är viktigt för föräldrarna är det helt enkelt vårdens uppgift att tala om fakta om att ju fler komponenter du tillför matningen utöver själva amningen, dessto större risk att den strular. Det finns helt enkelt starka skäl att vara försiktig med nappflaska och dinapp för att inte riskera att störa amningen. Det är ett klockrent exempel där vården ska gå in och informera föräldrarna, inte haka på myter från 70-talet. Sen ska man inte heller förutsätta att alla kvinnor kan pumpa ur någon större kvantitet mjölk heller. Vissa släpper helt enkelt bara mjölk till bebisar.

    @ Sandra: ”Nappflaska fungerar alldelles utmärkt”. Jättekul att det gjorde det i ditt fall. Fast ska vi följa din logik kan precis alla klara sig utan både napp och nappflaska öht också eftersom vissa mammor/barn kan det…;)

    @ Petra: Har också fått barn ganska nyligen och håller med dig, det är inte klokt så många ovetenskapliga myter som fortfarande florerar när det gäller amning. Tyvärr måste jag säga att även bland många i övrigt kloka människor inom vården kan trilla dit ibland med. Dock tycker jag det blir mycket bättre vid andra barnet, då man får mindre av dessa ”råd”. Superbra länk f.ö. Borde delas ut vid alla MVC redan..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *