Att våga göra det man längtar efter

Igår skrev Lady Dahmer ett så himla bra inlägg om att våga fast man är rädd. Hon är personlig och skriver om vad hon vågat i sitt liv, vem hon är och vad hon gillar. Så här skriver hon:

”Sen började jag blogga. Och med responsen jag fick kom känslan av att vara någon att räkna med. Jag kom överrens med mig själv att börja säga ja lite oftare även när jag tror att jag inte kan. Efter det kom radiogig, krönikor och debattartiklar och helt plötsligt så var det inte lika läskigt att våga tro på drömmarna.”

Läs Lady Dahmers inlägg! Och idag frågar jag er: vad drömmer ni om? Har ni vågat något  trots att ni varit rädda som lett till att ni vågat mer och börjat tro på era drömmar och er förmåga att förverkliga dem?

Jag har gjort det massor av gånger. Till exempel när jag sökte till läkarlinjen trots att ingen i min familj eller någon annan nära under min uppväxt var läkare. När jag blev tillsammans med min man. När jag flyttade till Stockholm höggravid och med en treåring efter elva år i Göteborg. När jag började doktorsblogga (ni må tro att jag var rädd för att äldre kolleger skulle tycka att det var något som läkare ”inte gör”, men om några tycker det har de inte sagt det i alla fall).

Cecilia o Tham SLS

Här är jag för nio år sedan i ett spännande samtal (säkert om kvinnors och mäns olika villkor i forskarkarriärer) med före detta utbildningsminister Carl Tham. Jag vågade vara med i paneldebatten, trots att de andra deltagarna var typ 40 år äldre och 40 år mer yrkeserfarna än vad jag var då, och ser ni vad roligt jag hade det!

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

10 reaktioner på ”Att våga göra det man längtar efter

  1. Jag har vågat många saker, stora som små, och är just nu på mitt livs äventyr. Mitt motto är lite ”man må vara rädd men inte feg”, för nog är förändringar och att våga både jobbigt, ångestframkallande, och ibland en sorgeprocess. Men det blir ofta så mycket bättre sen. När man vågar och gör det hjärtat vill. Och så här i efterhand är det inga av mina språng som jag har ångrat. Men det har krävt mod, beslutsamhet och arbete. Så värt det. Roligt att du lyfter det!

  2. En gång i tiden var jag så spruträdd att jag nästan struntade i att följa med på en betald resa till Thailand.. När det var min tur att komma in till sköterskan för att få vaccin vände jag nästan och tänkte att vad ska jag i Thailand att göra??
    Något fick mig ändå att ta mig över tröskeln in i vaccinationsrummet och jag kom iväg på min första utlandsresa. När jag kom tillbaka från Thailand var jag så taggad på att vistas mera utomlands att jag sökte till alla reseledare-skolor som fanns. Fick jobb på fritidsresor.. När jag flyttade hem igen var det svårt att hitta arbete.. Så efter ett tag tog jag ett stort steg igen. Jag sålde allt jag hade och åkte tillbaka till Sicilien för att studera italienska med hjälp av CSN… Under den periodene träffade jag min nuvarande man… Tänk om jag inte hade vågat ta den där sprutan, då hade jag inte levt det liv jag gör idag med man och två underbara tvillingar 🙂
    (Jag är fortfarande rädd för sprutor och nålstick och blir alldeles svettig, men det är inte så illa att jag funderar på att rymma längre).

  3. När jag var 25 år och nyexad från högskolan fick jag erbjudande om att vara programmeringsansvarig på ett stort, krävande projekt i Stockholm, en dryg veckas jobb med 16 timmars arbete om dagen. Efter två dagar i Stockholm satt jag och storgrät på jobbet för jag kände att jag tagit mig vatten över huvudet. Men jag genomförde ändå, fast på väg hem lovade jag mig själv att ALDRIG tacka ja till ett likande projekt. Jag fick dock frågan igen, och nu, sju år senare har jag gjort samma projekt fyra gånger i både Kina och England, och under de närmsta åren blir det Frankrike och Italien. Och jag har haft så fantastiskt roligt på vägen 🙂
    Men det bästa jag vågat är nog ändå att satsa på min stora kärlek, trots att det skiljer 20 år mellan oss. Det tog många år av velande fram och tillbaka, men idag är vi förlovade och har en liten son 🙂

  4. Som man är jag nog ovanlig här inne. I alla fall som skriver något.

    För mig hände något fantastiskt 2010 och jag är glad att jag vågade gå på min magkänsla.
    Det gör att jag idag lever i nästan en drömvärld med en dotter som snart är 18 månader.
    Något som jag absolut inte trodde när jag skålade in nyåret 2010 som 44 åring.
    Jag sjunger mycket bla på bröllop och begravningar och det var det sista som gjorde att jag mötte min fru.
    Hon var änka och vi hade en konversation om sånger etc inför begravningen och då jag spelade in den( för egen skull) och hon gärna ville ha den så blev det en fortsatt mailkonversation. Någonstans där vågade jag fråga hur hon mådde och sedan blev det ytterligare ca 300 mail under några månader.

    Vill bara delge er ett för oss magiskt ögonblick.
    http://youtu.be/KhbI56XeeHE
    och kan säga att vi fanns i en bubbla då vi trodde att dottern hade somnat eftersom vi inte hörde henne.
    Att våga är skrämmande ibland innan men oftast en härlig känsla efteråt.

    Tack för att ni tar er tid och bloggar.

  5. Jag älskar att vara modig å säga ja till sånt jag inte vet hur/om jag ska slutföra.
    Störst på sistone: att ta steget å bli forskare.
    Men jag är även stolt över en sån sak som att jag vågade söka hjälp för min ormfobi för elva år sedan å därigenom våga tacka ja till att studera i Bangkok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *