Att visa hänsyn

Tack för alla svar på vad som oroar er i föräldraskapet! Jag hoppas att Johanna får mycket input till artikeln. Jag har fått jättemycket idéer till blogginlägg i alla fall. Johanna har förresten en blogg hon med, läs den här!

En sak som överraskade mig var att så många av er skrev att ni var oroliga för att barnen inte ska få kompisar. Det visste jag faktiskt inte. Att föräldrar inte berättar det på sjukhuset är ju inte så konstigt, det rör ju knappast sjukdomar eller sådant man tror man kan prata om med en doktor. Mer förvånad är jag över att jag inte kan dra mig till minnes så många sådana samtal med vänner heller. Tack för att ni lärde mig detta viktiga!

Jag ska inte lära er hur ni ska göra för att barnen ska få kompisar, förstås inte. Hur skulle jag kunna det? Men den här oron, och några upplevelser i helgen, fick mig att vilja skriva ett inlägg om att visa hänsyn. Att visa hänsyn mot medmänniskor är ett fundament i vårt umgänge med varandra, och bristande hänsyn leder ofelbart till irritation, ilska eller till och med äckel hos människorna som drabbas.

Börja med dig själv!

Känner ni igen det: börja med dig själv. Jag har skrivit det några gånger tidigare och jag kommer skriva det igen: börja med dig själv. Du som förälder är ditt barns förebild, och du kommer aldrig att kunna kräva att barnet ska vara noggrann med något du själv slarvar med. Var alltså noggrann med att visa hänsyn mot andra: mot ditt barn, mot din partner om du har någon, mot medmänniskor på bussen, på caféer och på öppna förskolan.

Hjälp barnet att visa hänsyn!

Barn behöver hjälp att uppmärksamma andra människors behov. Det kommer inte av sig självt, men ju mer positiv uppmärksamhet barnen får när de tar hänsyn till andra, desto lättare kommer det att gå. När barnet inte tar hänsyn till någon annan kan det vara en bra idé att ägna väldigt mycket uppmärksamhet åt den andra personen. Till exempel om barnet slår ett annat barn (mycket hänsynslöst!) ge då genast det slagna barnet tröst och omsorg och fråga om det gjorde ont och blås. Du kan också säga till det slagna barnet så att ditt barn hör att ”mitt barn behöver lära sig att man inte ska slå på andra människor”.

Mina hänsynsregler för föräldrar

Ibland blir vi som föräldrar så upptagna av att hjälpa våra barn att uppfylla sina behov att vi alldeles glömmer bort andra människors behov. Därför har jag skrivit ner några hänsynsregler. Läs gärna och kommentera nedanför.

1. Blöjor får bara bytas på ställen där det är ok att kissa och bajsa

Det här borde vara så självklart, men är det tyvärr inte för alla. Kanske beror det på att den egna bebisens bajs inte upplevs lika äckligt som allt annat bajs i världen. Grattis om du tycker det, men det tycker inte andra.

Om det inte finns skötbord på en toalett så får du ändå byta blöja inne på den toaletten. Man kan sitta på den stängda toalettstolen, lägga skötdynan i knäet, babyn uppepå med huvudet mot dina knän. Det finns risk för att bli kladdig eller nedkissad, ja, men det brukar faktiskt gå bra. Det finns inga ursäkter för att byta blöja inomhus någon annanstans än på en toalett någon annanstans än hemma hos sig själv. (Om du inte blir inbjuden att nyttja någon annans skötbord förstås).

Det är väldigt god ton att ha med sig en rulle plastpåsar (finns specialdyra för blöjor, men hundbajspåsar eller vanliga fryspåsar fungerar utmärkt) att knyta in och luktsäkra blöjan i. Sedan slängs den lämpligen i papperskorgen på toaletten.

2. Småbarn ska bara vara på kafé så länge de orkar sitta vid bordet och äta

Som förälder till ett spädbarn lär man sig älska kaféer. Spädbarn älskar ofta kafélivet, en förälder som sitter still och lyckligt pratar med en annan vuxen. Bebisen i knäet, får äta lite när det passar, får några pussar och lite bus. Funkar jättebra. Tills barnet blir en 7-8 månader ungefär, senast.

När bebisar blivit så gamla vill de oftast krypa runt, några månader senare brukar de gilla att kasta mat på golvet och spruta ut festisar. Om man nödvändigtvis vill gå på kafé med barn mellan 8 månader och 2-3 år tycker jag det är ett minimikrav med en vuxen per barn i den åldern. Räkna med mycket korta (15 minuter på sin höjd) kafébesök. Barnen kan ibland sitta stilla så lång tid som bullen räcker, men när den är slut vill de ut på upptäcktsfärd. Kaféer passar inte för upptäcktsfärd.

Ta gärna en kafépaus när barnen blivit så gamla. Ni kan gå igen om barnen vill när de blir större. Det är supermysigt att gå med en lugn 4-5-åring på kondis och äta varsin bakelse med bakelsegaffel. Men när bakelsen är slut orkar de oftast inte vara kvar så länge.

3. Barn på bibliotek får prata men inte springa eller stoja

Gå gärna på biblioteket med dina barn, oavsett ålder. Men inte när de är på springa-runt- och-stoja-humör. Om du har ett lugnt barn som gillar att höra böcker kan ni förstås sitta där och läsa, kanske fika, och läsa igen, hur länge som helst. Om ditt barn däremot har mycket myror i benen är det en bättre idé att göra biblioteksbesöket kort: välj ut böckerna, låna (barnet får förstås trycka på utlåningsautomaten själv!) och gå till en lekpark och spring runt där.

4. Barn på museer ska hålla en vuxen i handen

På konstmuseer ska barn under skolåldern hålla en vuxen i handen i konstsalarna. Det är inte ok att springa i salarna heller, eller röra vid konstverken. Däremot får man gärna prata och peka (i luften) och låt barnen bestämma åt vilket håll ni ska gå och hur länge ni ska vara kvar.

5. Barn på teater eller konsert eller opera ska uppmanas att vara tysta och lyssna under föreställningen

På barnteater kommenterar ofta barnen vad som händer. Viska då tillbaka ”tyst, vi får prata efteråt!” om det inte är en föreställning där skådespelarna själva inbjuder barnen till att prata. Säg aldrig något till barnet under föreställningen och berätta innan ni går dit att teatern är ett ställe där skådespelarna pratar och publiken lyssnar.

6. Barn mår oftast bäst av att inte gå i affärer

Om du är ensamstående så måste du förstås ofta ha med ditt barn och handla. Om du har tur och barnet vill hjälpa till och det fungerar bra så är du bara att gratulera. Är du inte ensamstående tycker jag det är en bra idé att inte ta med barn för att storhandla, eller småhandla heller för den delen. Det uppfyller inga av barnets behov, barnen blir lockade av reklamen i butiken och ber om grejer som du inte har tänkt köpa. Det kan kosta pengar eller tålamod och leder ofta till bråk. Om du behöver ha med dig barnet till affären: se till att ni pratat igenom innan om barnet får välja något att köpa och i så fall vad.

Så här tycker jag. Vad tycker du?

24 reaktioner på ”Att visa hänsyn

  1. Jag tycker precis som du. Det är inte en mänsklig rättighet att släpa med sitt barn precis var som helst för sitt eget höga nöjes skull. Är det ett ställe som ger barnet något? Okej, jättebra. Är det ett ställe som är jättetråkigt för barnet? Undvik! Gå dit när barnet kan vara med någon annan.

    Jag följde café-debatten som var för någon vecka sedan.. Ordet ”barnförbud” var väl kanska ganska klantigt att använda, men jag tycker att det är helt okej om det finns olika sorters fik. Några där det ska vara lugnt och stillsamt (dit tar man inte med barn och man går inte dit om man är på ”stojhumör”) och andra där det är mer liv och rörelse. Jag kan till fullo förstå människor som irriterar sig på barn som för oväsen runt omkring. Ibland vill man ju ha lite lugn och ro bara…

  2. Godmorgon, kan inte säga att jag hålle med om allt men din pricip. Vi försöker lära våra barn att ta hänsyn genom att ta med dem på mycket för att vänja dem vid hur man t ex uppför sig på caféer, bibliotek, utställningar mm. Det gäller även handling av mat. Nu är inte våra barn så gamla än (4 år och 8 månader) men våra stora tjej älskar att handla mat och gå på café! 🙂

    Tänkte slå ett slag för en annan sak som jag gärna skulle höra dina åsikter om och det är barnens (över)vikt. I vår familj är det en följetong som börjar bli ganska tröttsam att få dras med… Det finns så många infallsvinklar och jag orkar inte rabbla alla men det skulle vara intressant att höra din synvinkel.

  3. Jättebra skrivet tycker jag! Jag tycker att det blivit lite så idag i samhället att du ska ha barnen med dig överallt men jag tycker att man ska tänka till lite vad barnet har ut av att följa med på vissa aktiviteter. Jag och min man har begränsad möjlighet till barnvakt så ibland om vi känner att vi behöver gå i affärer ex och titta tillsammans så brukar vi ex åka och bada med våran dotter först. Så att hon har fått haft det lite roligt så kanske det inte gör så mycket att sitta i vagnen och gå i affärer en stund med mamma och pappa.

  4. Jag tycker att allas behov är lika värda och försöker ha det i åtanke när jag tar ställning i olika frågor. Jag kan tycka att föräldrar ibland ställer höga krav på barn att de ska vara tysta och stilla och följa med på både teater och annat som snarare fyller föräldrarnas behov än barnets. Eftersom barnet har stort behov av att röra på sig och uttrycka sig så kanske vuxenteater, opera och annat inte är så lämpligt ifall hela besöket handlar om att ”dressera” barnet att bete sig som en vuxen. Minnen från dessa tillfällen stärker sällan självkänslan. När det gäller ”barnteater” tycker jag att det är just barnens teater och då ska de få vara barn och kommentera och så vidare. Det är sådant man får räkna med.

    Jag tycker att det är helt ok om föräldrar inte väljer att lägga sina barn på ett skitigt toalettgolv eller i sitt knä utan väljer ett annat golv. Det viktiga är att de kollar med omgivningen om det är ok.

    Jag tycker att gå i affärer visst kan fylla många av barnets behov. Håller inte med om att ”Det uppfyller inga av barnets behov”. Jag har handlat med alla mina fem barn och väldigt sällan haft ”problem” och jag har inte behövt ”muta” dem med att de ska få köpa något. De behov som jag tycker uppfylls är bland annat barnets behov av kompetens, samhörighet, autonomi, delaktighet och kontakt.

    Jag vill också tillägga att jag inte tror att ”barn behöver hjälp att uppmärksamma andra människors behov. Det kommer inte av sig självt”. Jag är övertygad om att barn känner empati redan i tidig ålder. Deras utveckling de första åren handlar dock mycket om att hitta sig själva och de är tydliga med vad de vill. De tar en leksak som de vill ha och kanske inte delar med sig varje gång men de kommer att mer och mer välja att göra det. Det behöver inte läras detta utan lär sig själva genom att leva med andra.

    När det gäller visa hänsyn vill jag tillägga att jag inte skulle välja att säga ”Mitt barn behöver lära sig att man inte ska slå andra människor”. Barn gör det de gör för att tillgodose ett behov inte för att de är ”inkompetenta”. Jag tycker det är viktigare att sätta ord på deras behov än att döma dem. Barn kan inte sätta ord på sina behov och ibland agerar de på sätt som inte upplevs positivt av omgivningen men det betyder inte att vi ska bete oss hur som helst för att skydda vår egen föräldraroll.

    Jag vill avsluta med att skriva att jag tycker det är viktigt att vi bryr oss om andras behov men att vi också behöver bli tydligare med att uttrycka våra egna behov. Barn får ständigt höra att de ska vara snälla men behöver också få höra att de ska lyssna på sig själva och sätta gränser.

    Jag håller med dig Cecilia om att vi är barnets förebild så vi kan alltid börja med oss själva. Kanske behöver vi tänka på hur vi förmedlar våra behov och lyssnar på andras behov. Vi kan börja med att sätta ord på barnets känslor och vilket behov som ligger bakom denna känsla. Men framförallt vill jag att varje förälder följer sitt eget hjärta istället för att tänka på hur omgivningen ska tänka. Att själv vara ärlig med vad vi tycker, tänker, känner, behöver och önskar samtidigt som vi är nyfikna på vad barnet tycker, tänker, känner, behöver och önskar kräver ibland att vi stänger ute omgivningen. Att bygga band med våra barn ger så otroligt mycket mer än att tillfredsställa omgivningens tyckande om hur vi borde vara.

    1. Tack för din långa och utförliga kommentar! Jag håller med om att barn inte har behov att gå på vuxenopera eller vuxenteater, det jag skrev ovanför tänkte jag om barnopera eller barnteater.

      Jag väljer att inte argumentera med dig även om vi tycker olika. Jag är glad att ditt sätt att se på saken också syns i bloggen och jag tycker att det märks att du utgår från ett barncentrerat förhållningssätt, vilket jag verkligen gillar.

  5. Jag tänker att just följa med och handla (ibland, inte alltid) är väldigt pedagogiskt faktiskt. Då kan barnet vara med och påverka vilken mat familjen ska äta, och det ger tillfälle att diskutera hälsa, miljö och etik. Vill barnet ha jordgubbar mitt i vintern blir det ett tillfälle att prata om säsongsvaror och närodlat. När man köper ägg pratar man om att det är trevligare för hönsen att vara ute. Sådant vill jag ge mina barn så att det sitter i ryggmärgen.

    Ett annat sätt att lära barnen att visa hänsyn är också att ha ett medvetet förhållningssätt när man ser på tv. Barn ska inte se program där människor kommenteras hårt (Idol, dokusåpor…) och vuxna som sitter med vid tv:n måste vara noga med att inte kommentera människors utseende, dialekter och sätt. Vill jag fälla dömande kommentarer får jag göra det när bara vuxna lyssnar. Hör jag andra kommentera så svarar jag alltid att alla är olika. (Det är för övrigt ett kanonsvar i väldigt många sammanhang!)

  6. Jag är nog sån som har med barnet lite överallt, men givetvis måste man ju anpassa sina aktiviteter efter barnets ålder, ork och intresse (i brist på bättre ord) och genom det ta hänsyn till omgivningen. Däremot har jag svårt för att man ska skydda barnen från allt som kan vara jobbigt, t.ex. handla mat. Jag tror inte på att skydda barnen från något så ofta förekommande i vardagen och fixa barnvakt, aldrig handla som familj och maten bara magiskt uppstår hemma. Därmed inte sagt att man alltid måste ha med barnen i affären, men att aldrig ha det för att undvika att det ska vara jobbigt eller kunna uppstå en konflikt eller fler tror jag inte på. Beror givetvis också på dagsform och utvecklingsfaser, men även konflikter och sammanbrott är ju något barn och föräldrar lär sig hantera tillsammans. Om det inte är en big deal att åka och handla med barnet så blir det inte det heller. Att skydda barnen från allt som kan bli jobbigt anser jag är att göra dom en otjänst. Det är så pass viktigt att även utveckla hur man hanterar tråkighet, trötthet, saker som är jobbiga och saker man måste. Nu kan jag ju tillägga att vi generellt är hemmaråttor och inte springer på stan i tid och otid, men visst förekommer det att vi åker iväg på aktiviteter. I helgen upptäckte jag att föredrag inte gick att ha sprattlande ålen med på, det var visst slut på sitta still och suga på en leksak, vilket du konstaterar i ditt inlägg också Cecilia. Så vi fick gå för att inte störa dom andra. Inget konstigt med det. Man anpassar sig (och visar hänsyn).

  7. Jag är mamma till ett barn som är 2 år. Barnet är ganska lugnt och ”fogligt” till sinnet och jag brukar testa att ta det med på de flesta aktiviteter och går det inte så går vi därifrån. Oftast går det hur bra som helst! Annars går vi ut och leker lite =)

    Vad gäller handla måste jag säga att jag inte alls håller med. Vi pratar också om sakers härkomst: gris, ko. Och vad frukter och grönsaker heter. Mitt barn är underviktigt och vill helst inte smaka på nya saker, när barnet får vara med och välja vilka grönsaker/frukter vi ska ha hemma eller om vi ska ha pasta/ris så smakar barnet gärna, mat situationen blir lättare och mindre konflikttyngd. Barnet tycker dessutom att det är roligt att gå och handla mat! För shopping däremot (kläder-prylar osv) tycker jag barnet kan stanna hemma vid.

  8. I princip håller jag med dig, men det där med blöjbyte kan vara knepigt. En del tågtoaletter, för att ta ett exempel, är så löjligt små att det blir praktiskt taget omöjligt att byta blöja där om man (som jag ofta gör) reser själv med ett spädbarn och en tvååring och måste knö in alla tre på toaletten samtidigt. Då gör jag det faktiskt – så diskret jag kan – på ett dubbelsäte som jag förstås skyddar med plastad frotté eller nåt. Fast oftast väntar jag med blöjbytet tills vi gått av, men om det är en flera timmar lång tågresa är det ju inte så schysst mot barnet heller.

    Faktiskt – nu när jag tänker efter – så byter jag oftast i soffan när jag är hemma hos folk utan egna spädbarn som jag känner väl. Eftersom jag sällan har en dyna med mig utan bara skötunderlägg och det är inte så kul att lägga ut som enda underlag på ett hårt klinkergolv på toaletten. Men visst, trevligare vore kanske att låna (eller ha med sig) en kudde eller nåt så man kan göra det på toa.

  9. Hej!
    Kan inte du skriva en post om kraniosynostos? Det är trots allt ett barn på 2000 som föds med en eller flera slutningar men tyvärr feldiagnostiseras de ofta.

  10. Maria Klein, du tog orden ur munnen på mig! Jag försöker se det ur ett barnperspektiv. Många i min närhet och i andra sammanhang tycker att barn är jobbiga, låter illa och tar mycket plats och de kan tycka det är pest och pina att åka buss eller handla när andra har sina barn med sig. Jag tycker inte man ska hålla barn ifrån vardagliga saker eftersom de också är en del av den här världen och de har rätt att ta plats och lära sig om hur samhället mm fungerar (självklart inte på alla platser och i alla sammanhang, förstå mig rätt, och det är inte alltid det bästa för barnen att åka med och handla när de är för trötta men man kan inte alltid låta bli och ta med dem heller för att det kan uppstå jobbiga situationer).

    Min upplevelse är att barn ofta får höra så mycket och ofta hur de ska låta/vara/bete sig. Det få verkar inse är att barn är just barn och att det finns en anledning till att de är som de är, de har ett behov av göra som de gör bland annat för att de håller på att utveckla sin identitet och skaffa sig erfarenheter om sig själv, andra och världen. Barn är en del av samhället och de har ett behov av få sin rätt till det. Blev visst väldigt utsvävande där haha, kanske är skadad efter att ha läst några år i ämnet samt har och jobbar med barn. Barn på hjärnan helt enkelt 🙂

    Jag har ett önskemål om att du skriver om förstoppning vilket är ett vanligt problem bland barn idag. Min 3-åriga son hade ofta ont i magen periodvis och läkaren vi var till skrev ut lactulose mot förstoppning vilket vi aldrig misstänkt att han hade då han inte var särskilt hård i magen. Tydligen så hade läkaren rätt för det var länge sen han klagade på magont nu. Vill gärna ha mer info.

    Tack för en bra blogg 🙂

    1. Barn gör det de gör för att tillgodose sina behov. Det är upp till oss vuxna att försöka sätta ord på dessa behov och hjälpa barnen att tillgodose dem. Jag upplever precis som du Pia att alldeles för många föräldrar kräver för mycket av sina barn. De är trots allt barn.

      1. Precis, och där kan en dra en parallell tex till trots. Barn är inte trotsiga, de utvecklas till att bli en egen individ och det känns som vuxna/föräldrar lägger en skuld på barnen pga det, att dom är så trotsiga/jobbiga. Inte vare sig rätt eller rättvist i mina ögon.

    2. Lustigt att du skriver om ”trots” och hur vi kan välja att se på det på olika sätt. Jag har en föreläsning om det i morgon 😉 ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning” Det finns inga trotsiga barn bas trotsiga föräldrar 😉 Se på trots som självständighetsprocess istället så händer det något inom oss.

  11. Håller med om det mesta! Men som andra redan skrivit: att gå och handla tillsammans med sina barn behöver inte bli så jobbigt som du beskriver det. Ofta tittar vi på frukter, grönsaker etc och pratar kring det. Någon enstaka gång har min dotter stannat vid godishyllan och tjatat, men oftast räcker det med ”det köper vi på lördag” och så släpper hon det.
    Söm bibliotekarie är jag också tacksam för din kommentar kring att inte springa och stoja i lokalerna. Men många bibliotek har ju fantastiska barnavdelningar där det är tillåtet att höras och klättra och leka (kanhända inte springa omkring). Låt barnen leka av sig där, så förknippar de kanske bibliotek som tillåtande och spännande platser!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *