Prata med barn om döden!

roy 1Igår publicerades en serie artiklar i DN om att tala med barn om döden och läsa böcker om vad som händer när man dör. Även om glappet nästan känns oöverblickbart mellan den kommersiella Halloweenhögtiden och den traditionella Allhelgonahelgen har de båda döden som tema. Döden som skrämmer, fascinerar och tränger sig på. Något som, hur vuxna än så önskar, inte går att tränga bort och fördriva. Döden är något alla måste förhålla sig till, och även om ovissheten kan vara outhärdlig ibland tror jag ändå alltid att tystnaden är värre. Det finns en stark rädsla att tala om döden med barn även om inställningen ändrats de senaste decennierna. Den rädslan är begriplig; vi vill inte oroa eller skrämma, vi har svårt att hitta ord, vi vill skydda barnen från smärta och sorg. Bilden av den lyckliga, bekymmersfria, sorgfria barndomen i total trygghet är lika vacker som den är omöjlig. Att leva gör ont, människor och djur kan plötsligt eller väntat dö, barn blir svårt sjuka, det finns mycket att vara rädd för. Det kan vi inte ändra på, men vad vi däremot kan göra är att lyssna och prata om sådant som är smärtsamt.

Den forskning som finns om barn och sjukdom, sorg, kris och död visar tydligt att barn klarar sig bättre om de får veta vad som händer, om de kan lita på vad som sägs, och är i ett sammanhang där det är tillåtet att prata om det som känns svårt.  Sorgen och saknaden blir inte värre av att den kläs i ord, däremot mindre skrämmande och obegriplig. Att prata om svåra känslor är att acceptera och avdramatisera dem. Har du inga färdiga svar till barnets frågor så säg det. Säg att du inte vet. Bara det att ni talar om det gör att barnet kan dela sina frågor och sin upplevelse med någon.

roy 4

De fantastiska bilderna är från en av mina favoritbarnböcker om döden; Roy av Gro Dahle. En bok som inte ger några svar men däremot speglar hur ont det kan göra, hur ledsamt det kan kännas och hur lätt det ska vara att få prata om ledsenheten och saknaden som kommer av att förlora någon man tycker väldigt mycket om.

5 reaktioner på ”Prata med barn om döden!

  1. Bra inlägg! Vi pratade om detta på jobbet för ett tag sedan och förvånansvärt många (välutbildade vuxna kvinnor) hade sagt till sina barn att mormor hade ”somnat in” eller ”åkt till himlen”. Diffusa begrepp minst sagt! Något barn hade förstått först långt senare att mormor var död, de trodde att hon (eller hunden, eller farfar) hade rest bort eller bara sov väldigt länge.

  2. Om det är så att man ska ha med sig barn på begravning är det ofta så att det finns möjlighet att gå in i kyrkan/kapellet och titta innan. Frågar man efter det kan prästen också vara med att förklara det barnet ser och vad som ska hända under begravningen. Ett litet tillägg till ett bra inlägg 🙂

  3. När vi fick samtalet från sjukhuset om att min man borde åka till sin far bar vårt barn vansinnigt argt på att hen inte fick följa med. Hade vi verkligen fattat att farfar skulle dö den natten hade vi kanske agerat annorlunda, men ändå tror jag vi gjorde rätt, barnet slapp se farfar som sämst. Efter mycket övervägande åkte vi tillsammans till bårhuset. Jag tror det besöket var svårast för mig, för vår då knappt femåring var det viktigt att få säga adjö till farfar och eftersom inte någon gjorde den döda kroppen till tabu så blev det heller inget konstigt eller skrämmande.

    Vi pratar mycket om farfar, och om att han finns kvar fast att han är föd eftersom han finns i våra hjärtan och minnen!

  4. Vilket fint och viktigt inlägg. Det här förhållningssättet tror jag också kan appliceras på andra svåra situationer. Det är ok att en som förälder inte sitter inne med facit över livet. ”Jag vet inte”, är också ett svar.
    Inom intensivvården där jag arbetar är barn alltid välkomna även om vi definitivt kan bli bättre på att se våra små anhöriga. De anpassar sig snabbt till miljön med mycket apparater och plingande. Och så länge allt blir förklarat för dem så fungerar det väldigt bra. Det gick en dokumentär häromåret, 90-talisterna? Tror jag den hette. Om en pojke och hans farfar. Fantastisk!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *