Kategoriarkiv: Barnsäkerhet

Det livsfarliga vattnet

Ibland brukar jag prata med mina kolleger om vad vi som jobbar inom barnsjukvården är verkligt rädda för. På första eller andra plats för de allra flesta kommer drunkning (det andra som vi är rädda för är barn som sätter i halsen så de inte kan andas). Vi träffar då och då barn som kommer in efter drunkning.

I bästa fall är det ett barn som andas och är levande, då kommer en livrädd förälder med som hittade barnet på en gång (inom en halv minut) och kanske behövde göra lite hjärtlungräddning. I annat fall, när barnet legat under vattnet i mer än 2-3 minuter, kommer ett barn med pågående hjärtlungräddning i ambulans.

Vi fortsätter hjärtlungräddning på tvååringen, eller femåringen, eller elvaåringen. Och fortsätter. Och fortsätter. Ibland kommer hjärta och lungor igång igen. Då väntar en lång vårdtid på sjukhus och en mycket svårvärderad framtida hjärnfunktion. Vissa (särskilt de som drunknat i riktigt kallt vatten) kan tillfriska i princip helt, andra får obotliga mycket mycket svåra hjärnskador.

Ibland dör barnen på akutrummet.

Förstår ni varför vi är fullkomligt livrädda för vatten?

Lite vatten räcker

Barn kan drunkna genom att ramla och lägga näsa och mun i en djupare vattenpöl. Barn kan definitivt drunkna i sin plaskpool. Därför ska små barn alltid ha en vuxen bredvid som inte släpper dem med blicken när de badar eller plaskar i vatten. Smartphoneförbud!

Större barn, 4-5-åringar, kan man låta plaska i grunt vatten utan fullständig tillsyn efter att man låtit dem prova att lägga ansiktet i vatten och resa sig igen.

Barn drunknar tyst!

När barn ramlar i vatten kommer de inte skrika. De kommer inte fäkta med armarna i de flesta fall utan bara börja andas in vatten och sjunka, eller flyta med huvudet nedåt. Därför måste barn vid vatten övervakas hela tiden! Varje sekund! Av en simkunnig vuxen.

Barn som inte själva förstår att det är farligt att ramla i vattnet måste hållas i handen. Hela tiden.

Använd flytväst!

När ett barn leker vid vatten där det inte bottnar, på klippor, brantare stränder eller bryggor, eller på båtar, använd alltid flytväst! Det ska vara en flytväst med krage (den vänder sig så barnet ligger med huvudet uppåt automatiskt). Spänn grenremmen. Om inte kommer flytvästen tryckas upp över barnets huvud och inte fungera. Låt gärna barnet provbada med flytvästen på så ni båda vet hur det känns att vara med den i vattnet. Icke-simkunniga barn ska inte släppas med blicken även om de har flytväst.

En person ansvarig för vaktandet!

En situation som jag vet lett till flera drunkningsolyckor är när flera vuxna funnits vid bassängkanten/strandkanten och alla tänkt att någon annan nog vaktat barnet. Det är lätt att förstå tycker jag, och viktigt att undvika. Kom överens om vem som är badvakt. Byts av, och gör det tydligt. ”Kan du ta över badvaktandet nu så går jag och läser en bok/simmar en tur/äter en glass/läser min favoritblogg”.

Lär barnet simma!

Med vetskap om detta är det väl helt självklart. Lär barnet simma! Jag skulle inte klarat av att lära Isak simma själv, även om jag är bra på att simma. För oss har simskolan under det här året varit en fantastisk (och dyr) investering. Det är skamligt att simskolan måste bekostas av barnets föräldrar tycker jag. Jag skulle önska att alla barn från fyra års ålder fick samhällsfinansierad simskola tills de var simkunniga.

Så är det inte alls idag. Den fantastiska simskola vi gått i (med varm bassäng, små grupper, föräldrar i vattnet och duktiga instruktörer) kostar 210 kr per gång. Fyra-femårsåldern brukar vara en bra ålder att börja i ”vanlig simskola”. Sedan finns babysim för lägre åldrar, där man jobbar mycket med vattenglädje och självräddning, men det blir väldigt dyrt att gå i det från födseln. Men gillar ni det, har tid och råd, så gör det!

Om du inte har råd med simskola

De flesta kommuner har billigare simskolor, i vissa kanske det är kostnadsfritt? Om du inte har råd med simskola skulle jag rekommendera dig att söka bidrag från fonder och stiftelser för ”barns vård och fostran”. Kyrkans diakoner brukar vara bra på att hjälpa till med sådant, eller så kan du googla. Majblomman är en sådan stiftelse som borde kunna ge bidrag tror jag.

Kanske är ni flera som kan gå ihop och söka pengar till en kostnadsfri simskola. Kanske kan ett kommunalt bad sponsra med bassängtid, någon siminstruktör ställa upp och jobba ideellt? Kanske finns föreningar som är intresserade att hjälpa till. Röda korset, Svenska kyrkan, Makalösa föräldrar?

Sammanfattningsvis: vatten är livsfarligt! Vakta alla barn som inte kan simma varje sekund! Lär barnet simma så snart som möjligt.

När du vaktar barn vid vattnet är det också viktigt att skydda dem från solen. Läs mer om barn och solskydd här. 

Läs mer om hur du skyddar små bebisar mot värme och om bebisar behöver  vatten i värme här. 

Vad består damm av, hur bildas damm och är damm farligt?

Vi fick en läsarfråga:

Hej!

Tack för en intressant och lärorik blogg! Jag undrar om vad damm består av. Jag har läst att det innehåller tungmetaller. Stämmer det?

Hälsningar

Anna

Professor Agnes Wold fick svara på frågan.

Hur bildas damm?

Intressant det här med damm. Damm är ju det som faller ner från luften. Vilka tungmetaller som skulle sväva omkring i luften i ett vanligt hem kan jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig.

Ger damm infektioner eller allergi?

För hundra år sedan trodde man att det fanns en massa bakterier i dammet (det finns det inte). Då uppmanades kvinnor att städa och skura, för att bekämpa infektionssjukdomarna. Givetvis helt utan effekt – infektionssjukdomar sprids mellan människor, eller mellan människor och djur. Inte via damm.

Sedan minskade infektionssjukdomarna drastiskt under 100 år och nästan inga människor dog längre i infektioner. Helt plötsligt blev då dammet i fokus för den nya sjukdomen allergi, som ökade våldsamt under 1900-talet. Man pratade om ”dammallergi”, vilket är ett helt felaktigt begrepp, eftersom damm inte är ett ämne, utan består av alla möjliga slags partiklar som ramlar ner från luften (i en lada är det växtdelar, i en verkstad är det metallpartiklar, hemma är det sand och hårstrån och hudflagor, med mera). Med ”dammallergi” menade man allergi mot kvalster, små djur som lever på våra hudflagor. Naturligtvis finns de, som allt annat i ett hem, i dammet. Men inte mer där än någon annanstans.

Och nu börjar man tydligen oroa sig över att det skulle ligga tungmetaller i dammet. Det intressanta är att alla dessa (hittills fullständigt felaktiga) föreställningar om dammets farlighet alltid utmynnar i samma uppmaning till kvinnorna: Städa!

Dammråttan – en luftrenare!

För en så där 10 år sedan hade Socialstyrelsen den dåliga smaken att skriva i broschyrer att ”städning är viktigt för att bekämpa smittspridning och allergier”. Jag var då i TV (Rapport) och förklarade att det absolut inte hjälpte att städa mot allergier (även Folkhälsoinstitutet hade detta bland sina ”råd för att förebygga allergier”). Efter programmet blev jag kontaktad av en grupp ventilations- och byggnadsingenjörer som hade hand om fastigheter i Mölndal och Göteborg. Vi hade mycket trevligt. De berättade för mig att dammråttor endast kan uppstå om det råder perfekt luftfuktighet i ett hem. Är det för varmt och torrt, ramlar inte dammet till golvet. Det kan man iaktta i ett badrum där man har golvvärme – där bildas inga dammråttor! Vidare fungerar dammråttorna som luftrenare, eftersom de drar till sig partiklar ur luften. Precis som när det bildas kristaller i en saltlösning, så måste de ha någonting att fastna på.

Så nu vet du att dammråttan är ett tecken på ett perfekt inomhusklimat. Rör den inte – särskilt om den ligger och sover under din säng!

Varma hälsningar från Agnes Wold

Läs mer om ftalater i damm här. 

Här kan du läsa Agnes Wolds inlägg om hälsoeffekter av ftalater och bromerade flamskyddsmedel

Är damm och plast giftigt? Är ftalater och bromerade flamskyddsmedel farliga?

Är damm giftigt? Är mjukplast farligt för barn? Gästblogginlägg av Agnes Wold om hälsoeffekter av bromerade flamskyddsmedel, ftalater och om cocktaileffekten verkligen finns.

Bromerade flamskyddsmedel

Bromerade flamskyddsmedel, som finns i möbler och elektroniska produkter, är fettlösliga. De hamnar i vårt kroppsfett och kommer ut i bröstmjölken hos ammande kvinnor. Halterna ökade kraftigt mellan 1970 och 1998, vilket ledde till att de vanligaste flamskyddsmedlen förbjöds av EU 2004. Sedan dess har nivåerna i svensk bröstmjölk sjunkit till 1/10 av när de låg som högst (källa: Institutionen för miljömedicin, Karolinska institutet). I USA innehåller bröstmjölken 10 gånger mer bromerade flamskyddsmedel än i Europa, vilket förmodligen beror på att man där fortsätter att tillåta dessa ämnen. Jag tycker att det är utmärkt att EU har gripit tag i denna fråga. Leve EU!

När det gäller de effekter bromerade flamskyddsmedel är det mest neurologiska effekter man oroar sig för. Man har visat effekter på råttungar efter exponering av mamman för höga halter av flamskyddsmedel, men dessa nivåer är mestadels mycket högre än de halter som människor skulle exponeras för. Hos människor har man inte sett något samband mellan exponering för flamskyddsmedel opch autism

Läs en vetenskaplig artikel om bromerade flamskyddsmedels effekter på autism här. 

Ftalater

Ftalater är mjukgörare som finns i PVC-plast. Vi får i oss dem framför allt via maten (som kommit i kontakt med olika plaster), men även genom direkt kontakt med plastmaterial, till exempel inom sjukvården. Ftalater bryts ned relativt snabbt och utsöndras från kroppen. Ftalater har i försök på råttor inverkat negativt på manlig reproduktionsförmåga. Några effekter på människor har hittills inte belagts. Bröstmjölkens nivå av ftalater visade inte något samband med risken för att pojkens testiklar inte vandrar ner i pungen.

Läs den vetenskapliga artikeln om ftalater i bröstmjölk och testiklar som inte vandrar ned i pungen här. 

Ftalater och nedsatt fertilitet

I en svensk studie har man undersökt om män som jobbar i plastindustri och exponeras för ftalater har nedsatt fertilitet. Man undersökte 227 par; inget samband kunde ses mellan mannens exponering för ftalater i arbetet och hur lång tid det tog innan kvinnan blev gravid.

Läs den vetenskapliga artikeln om ftalater i arbetet och fertilitet här. 

Ftalater i sjukvården av nyfödda

Eftersom barn kan få i sig ftalater genom att gnaga på plastleksaker, har EU förbjudit användning av ftalater i barnleksaker och produkter för vård av barn. I USA är de fortfarande tillåtna. De barn som idag riskerar att få i sig höga nivåer ftalater är främst barn som ligger mycket på sjukhus med plastslangar, till exempel de som får dialys. En liten studie har dock inte funnit några negativa hälsoeffekter hos sådana barn.

Läs den vetenskapliga artikeln om uppföljningen av barn som utsatts för ftalater som nyfödda här. 

Det är dock verkligt svår forskning att göra eftersom barn som ligger på sjukhus med många plastslangar på grund av dialys eller blodförgiftning, eller för att de är för tidigt födda, har stor risk för att få långtidskomplikationer av sin sjukdom. För att göra sådana studier bra skulle man behöva lotta barn på intensivvårdsavdelningar till olika typer av slangar och följa upp dem i vuxenlivet. Så fort man tror sig veta att den ena slangen är bättre eller sämre blir det inte etiskt rimligt att göra en lottning.

Finns det en cocktaileffekt?

Till ”cocktaileffekten”. Visst kan fem kemikalier ge en sammanlagd effekt som är större än summan av effekterna, men den kan också bli mindre. Exempelvis om en kemikalie påskyndar nedbrytningen av en annan. Det är väl känt vad gäller läkemedel. Det är dessutom mycket enkelt att testa just en kombination av de kemikalier man tror samverkar, det är bara att ge denna ”cocktail” till råttor eller möss, i stället för enskilda kemikalier. Om några toxikologiska forskare seriöst trodde att det fanns en ordentlig ”cocktail”-effekt, kan man nog utgå från att den hade visats vid det här laget.

Naturskyddsföreningen skräms

Naturskyddsföreningen, som driver en kampanj mot hushållsdammet, skräms verkligen med skrivningar som:

”I hemmets förmodade trygga vrå döljer sig giftiga överraskningar. Vanligt hushållsdamm fungerar som en reservoar för många miljögifter”.

Men om man läser deras egen broschyr så framgår det att: ”Våra beräkningar visar att exponeringen för enskilda kemikalier via damm i samtliga fall understiger respektive TDI-värde”. TDI betyder ”tolererat dagligt intag”, det vill säga den mängd man, så vitt man känner till med dagens kunskap, kan utsättas för varje dag hela livet, utan skadliga hälsoeffekter. Då har man även tagit med dammprover från Filippinerna och Tjeckien som innehöll väldigt mycket högre halter av bromerade flamskyddsmedel och ftalater än de svenska dammproverna. Enligt broschyrens figur tycks det inte finnas något bromerat flamskyddsmedel i de svenska prover man undersökt.

Varför så fokuserade på dammet?

En sak som jag tycker är mycket egendomligt, är att Naturskyddsföreningen är så intresserade av just dammet under våra sängar. Varför talar man inte om exponering för miljögifter via bröstmjölk, som ju är det som huvudsakligen diskuteras i vetenskapliga sammanhang?

Jag blev illa till mods när jag läste på Underbaraclaras blogg att:

”I höstas undrade Naturskyddsföreningen om jag ville vara med i en undersökning. Den gick ut på att jag och andra kända bloggmammor skickade in damm från våra barnrum som Naturskyddsföreningen sedan skulle skicka på analys i ett laboratorium. Syftet var att visa hur många olika farliga kemikalier och gifter som återfinns i ett genomsnittligt barnrum.” ”Självklart ville jag skicka in mitt damm – även om det kändes ruskigt läskigt att få resultatet. Hur mycket gifter har Bertil egentligen i sin barnkammare? Den plats på jorden som ska vara hans tryggaste. Och vilken skuld har jag i det?”

Jag tycker att Naturskyddsföreningen på ett cyniskt sätt exploaterar den naturliga ångest som småbarnsföräldrar har. Jag är övertygad om att naturen har sett till att man skall vara extra orolig när man just fått barn, för att man skall vara på sin vakt. Därför är det extra viktigt att all information till just småbarnsföräldrar är extra saklig och inte skräms i onödan. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Naturskyddsföreningen har valt att just skrämmas med att det skulle vara farligt med damm under sängen i sovrummet! Kan vi inte ägna oss åt någonting mer väsentligt?

Du kan läsa mer om vad damm är, hur det bildas och vad det innehåller här. 

Mer om ftalater i damm kan du läsa här. 

/Agnes Wold

Vad är Agnes Wold professor i?

Vi har fått ganska många frågor om vad Agnes är professor i. Hon har dubbla grundutbildningar i kemi och medicin, är specialistläkare och överläkare i klinisk bakteriologi och disputerade 1989. Sedan 2008 är hon professor i Klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet. Hon är dessutom hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.

Agnes forskning rör sig om allergiutveckling hos barn, och som bakteriolog tittar hon och hennes forskargrupp mycket på tarmfloran och dess samverkan med immunsystemet.

Akta grillen! Och tändvätskan!

Det är alldeles vansinnigt populärt att grilla på sommaren. För många familjer verkar det inte vara sommar om inte grillen tänds varje kväll. Gott så. Låt mig bara höja ett varningens finger, så kan grillkvällen sluta med en lugn nattning av barnen hemmavid i stället för med ett besök på barnakuten.

Det finns tre påtagliga faror med grillning: värme, eld och tändvätska. Vi tar dem en och en.

Värme

Grillen är varm, jättevarm. Det är liksom själva meningen med en grill. Den är ofta brännhet även på utsidan och små barn kan lätt lägga handen även på grillgallret. Aj! Det kan bli ordentliga brännskador. Låt alltid en vuxen sitta vid grillen och vakta (ganska trevlig syssla faktiskt, se till att växla vem som får göra det och vem som får hacka sallader och byta blöjor).

Om olyckan är framme: skölj i svalt (inte iskallt) vatten i minst 10, gärna 20 minuter. Om barnet får större blåsor (hela eller som går sönder), åk till Barnakuten. Linda gärna en ren, fuktig handduk runt skadan.

Se till att ha en stabil grill. Prova gärna hur mycket kraft som behöver för att välta den när den är kall. Vissa grillar välter ju bara man petar på dem. En sådan vill man inte ha full av glödande kol (oavsett om det finns barn eller vuxna i närheten om ni frågar mig).

Eld

De glödande kolen kan lätt antända fladdrande tyger i kläder. Eller något som större barn sticker fram över grillen i experimentsyfte när föräldrarna inte ser (kan man grilla servetter/gräs/leksaksbilar?). Det är en bra idé att ha en brandfilt liggande inom räckhåll. Vi har också alltid ett par hinkar med vatten vid sidan av grillen att hälla över ett kol som hoppar ut på altangolvet eller så.

Tändvätska

Barn dricker då och då tändvätska. Tändvätska är mycket lätt och flyktigt, och det är stor risk att den rinner ner i barnets lungor om barnet får in den i munnen, eller om barnet svalt tändvätskan och sedan kräks. Tändvätska i lungan orsakar kemisk lunginflammation som kan bli mycket svår. (Det gäller även andra liknande produkter som lampolja, lacknafta med flera)

Vi har inte tändvätska till grillen. Vi har små tändkuddar i stället som består av sammanpressade träfibrer indränkta med växtolja. Fungerar väl sådär, ärligt talat. Grillen tänds inte av två kuddar (som det står på paketet), men med 9-10 stycken fungerar det ok. För mig är det dock värt tryggheten i att inte ha tändvätska i samma hem som en livlig och smakglad snart två-åring.

Om ni använder tändvätska, se till att ställa undan den så barnen inte når så fort ni använt den färdigt. Den ska självklart förvaras i originalflaskan med ”barnsäker” kork. Självklart kan barn öppna dessa korkar, så lita inte på korken! Det är dock möjligen lite mindre risk att de gör det än att de öppnar en vanlig skruvkork.

Om barnet ändå skulle få i sig tändvätska, försök se till att den håller sig i magen. Det kan vara en bra idé att ge något fett att dricka, som grädde, eller lite gräddglass att äta. Det blandar ut sig med tändvätskan i magen och gör den mindre lättflyktig, mindre bengägen att smita ned i lungan. Men tvinga inte i barnet ett glas vispgrädde, risken är ju bara att barnet kräks av det. Medicinskt kol är på samma sätt helt fel om barnet druckit tändvätska.

Om barnet hostar kraftigt, eller blir slött och får blåaktig hud: ring 112 och begär ambulans för färd till barnakuten. Verkar barnet må ganska bra efter att ha druckit tändvätska, åk till barnakuten för bedömning i alla fall, eller ring 112 för att få prata med giftinformationscentralen för råd.

Med det sagt: grilla säkert i sommar!

Hjälp, en huggorm! Om barn och ormbett

Under sommarhalvåret blir inte bara folk, fästingar och myggor aktiva utan även ormarna som legat i dvala hela vintern. I Sverige har vi bara en sorts giftorm som förekommer naturligt, nämligen huggormen. Huggormar har ofta det karakteristiska zickzackmönstret på ryggen, men kan även vara helt svarta. De är i regel väldigt skygga och smiter undan så fort en människa närmar sig. Om de blir trampade på eller överraskade kan de dock bitas. Ca 30% av betten är så kallade torra bett, vilket betyder att ormen inte sprutat in något gift. Varför kan man bara spekulera. Kanske glömde den bort att den var en giftorm. Kanske tyckte den lite synd om sitt offer. Kanske är det jobbigare att ge någon ett giftbett än ett torrbett. Ormars bevekelsegrunder är som ni ser en tom fläck i min allmänbildning.

Om barnet blir bitet

De flesta huggormsbett innebär dock att gift sprutats in i såret. Allvarliga reaktioner är ovanliga, men de förekommer. Barn är känsligare än vuxna, troligtvis för att de väger mindre och alltså får en högre giftdos i förhållande till kroppsvikt än vuxna. Ett ormbett gör ont och oftast kan man hitta två små märken efter huggtänderna med ca 3-9 mm mellanrum. Alla som blivit bitna av en huggorm (eller okänd orm) ska söka sjukvård direkt efter. Ormbitna barn vill vi se på barnakuten. Den bitna kroppsdelen ska i möjligaste mån hållas stilla och helst i högläge. Rör inte bettstället – försök inte suga ut giftet, kyla, skära, värma, snöra av eller liknande. Håll bara bettet högt och stilla, och barnet så stillsamt som möjligt. Det innebär att barnet ska bäras eller ligga ned och vila. Ta av skor, klockar, armband, ringar et c redan innan svullnaden uppstår.

Vad gör vi när barnet kommer till sjukhuset

På sjukhuset vill vi i regel observera barnet minst 24 timmar. Ser man inga som helst lokala reaktioner och barnet mår helt bra de första timmarna bedömer man det som ett torrbett (inget gift), och barnet kan då gå hem redan efter 6 timmars observationstid. Huggormsgiftet skadar vävnader och blodkärl vilket leder till svullnad, smärta och missfärgning av huden. Giftet kan även förstöra blodkroppar, påverka blodets förmåga att koagulera, skada njurarna eller framkalla en allergisk reaktion. I sällsynta fall kan den ormbitna bli svårt sjuk med andningssvårigheter, slöhet/medvetslöshet, och chocksymtom inom ett par timmar efter bettet. Tecken på svår reaktion är kräkningar, diarréer, starkt illamående, hjärtklappning, yrsel, blek och kallsvettig hud eller andningssvårigheter. Kraftig svullnad eller missfärgning signalerar också allvarligare reaktion som bör observeras längre än ett dygn. Vid svåra fall ges ibland ormserum, men oftast räcker det att behandla symtomen. I samband med ormbett tar vi också ställning till om en boosterdos stelkrampsvaccin behövs.

Att förebygga ormbett

Ormar tycker om sly, buskar, rishögar och hål under husgrunder. De tycker inte om öppna ytor med kortklippt gräs. Ibland kan man se dem ligga och sola på varma stenar i skogen. Lär barnet att aldrig röra eller försöka plocka upp ormar. Stövlar och långbyxor skyddar fötter och ben ganska bra. Har du ormar på tomten räcker det oftast inte att bara flytta på dem, de kommer isåfall snabbt tillbaka. Röj hellre undan bråte som de kan gömma sig i, håll gräset kort, täpp igen hål och gropar under huset, gör området oattraktivt även för gnagare – blir ormen utan mat kommer ormen att flytta till fetare jaktmarker.