Cyniskt av Naturskyddsföreningen: mer om gifter i damm

Idag är jag väldigt glad över att kunna presentera ett nytt gästblogginlägg av professor Agnes. När jag själv har ägnat helgen åt att gå på barnkalas, simskola och leka i parken, och Lina ägnat den åt att vara nattjour, har Agnes satt sig in i den vetenskapliga litteraturen kring bromerade flamskyddsmedel och ftalater.

Bromerade flamskyddsmedel

Bromerade flamskyddsmedel, som finns i möbler och elektroniska produkter, är fettlösliga. De hamnar i vårt kroppsfett och kommer ut i bröstmjölken hos ammande kvinnor. Halterna ökade kraftigt mellan 1970 och 1998, vilket ledde till att de vanligaste flamskyddsmedlen förbjöds av EU 2004. Sedan dess har nivåerna i svensk bröstmjölk sjunkit till 1/10 av när de låg som högst (källa: Institutionen för miljömedicin, Karolinska institutet). I USA innehåller bröstmjölken 10 gånger mer bromerade flamskyddsmedel än i Europa, vilket förmodligen beror på att man där fortsätter att tillåta dessa ämnen. Jag tycker att det är utmärkt att EU har gripit tag i denna fråga. Leve EU!

När det gäller de effekter bromerade flamskyddsmedel är det mest neurologiska effekter man oroar sig för. Man har visat effekter på råttungar efter exponering av mamman för höga halter av flramskyddsmedel, men dessa nivåer är mestadels mycket högre än de halter som människor skulle exponeras för. Hos människor har man inte sett något samband mellan exponering för flamskyddsmedel opch autism (Polybrominated diphenyl ethers in relation to autism and developmental delay: a case-control study. Hertz-Picciotto och medarbetare Environmental Health, 2011).

Ftalater

Ftalater är mjukgörare som finns i PVC-plast. Vi får i oss dem framför allt via maten (som kommit i kontakt med olika plaster), men även genom direkt kontakt med plastmaterial, till exempel inom sjukvården. Ftalater bryts ned relativt snabbt och utsöndras från kroppen. Ftalater har i försök på råttor inverkat negativt på manlig reproduktionsförmåga. Några effekter på människor har hittills inte belagts. Bröstmjölkens nivå av ftalater visade inte något samband med risken för att pojkens testiklar inte vandrar ner i pungen (Main KM och medarbetare. Human breast milk contamination with phthalates and alterations of endogenous reproductive hormones in infants three months of age, 2006).

I en svensk studie har man undersökt om män som jobbar i plastindustri och exponeras för ftalater har nedsatt fertilitet. Man undersökte 227 par; inget samband kunde ses mellan mannens exponering för ftalater i arbetet och hur lång tid det tog innan kvinnan blev gravid (Modigh CM. Time to pregnancy among partners of men exposed to di(2- ethylhexyl)phthalate. Scand J Work Environ Health, 2002).

Eftersom barn kan få i sig ftalater genom att gnaga på plastleksaker, har EU förbjudit användning av ftalater i barnleksaker och produkter för vård av barn. I USA är de fortfarande tillåtna. De barn som idag riskerar att få i sig höga nivåer ftalater är främst barn som ligger mycket på sjukhus med plastslangar, till exempel de som får dialys. En liten studie har dock inte funnit några negativa hälsoeffekter hos sådana barn ( Rais-Bahrami K.Adolescents exposed to DEHP in plastic tubing as neonates: research briefs. Pediatric Nursing, 2004). Det är dock verkligt svår forskning att göra eftersom barn som ligger på sjukhus med många plastslangar på grund av dialys eller blodförgiftning, eller för att de är för tidigt födda, har stor risk för att få långtidskomplikationer av sin sjukdom. För att göra sådana studier bra skulle man behöva lotta barn på intensivvårdsavdelningar till olika typer av slangar och följa upp dem i vuxenlivet. Så fort man tror sig veta att den ena slangen är bättre eller sämre blir det inte etiskt rimligt att göra en lottning.

Finns det en cocktaileffekt?

Till ”cocktaileffekten”. Visst kan fem kemikalier ge en sammanlagd effekt som är större än summan av effekterna, men den kan också bli mindre. Exempelvis om en kemikalie påskyndar nedbrytningen av en annan. Det är väl känt vad gäller läkemedel. Det är dessutom mycket enkelt att testa just en kombination av de kemikalier man tror samverkar, det är bara att ge denna ”cocktail” till råttor eller möss, i stället för enskilda kemikalier. Om några toxikologiska forskare seriöst trodde att det fanns en ordentlig ”cocktail”-effekt, kan man nog utgå från att den hade visats vid det här laget.

Naturskyddsföreningen skräms

Naturskyddsföreningen, som driver en kampanj mot hushållsdammet, skräms verkligen med skrivningar som:

”I hemmets förmodade trygga vrå döljer sig giftiga överraskningar. Vanligt hushållsdamm fungerar som en reservoar för många miljögifter”.

Men om man läser deras egen broschyr så framgår det att: ”Våra beräkningar visar att exponeringen för enskilda kemikalier via damm i samtliga fall understiger respektive TDI-värde”. TDI betyder ”tolererat dagligt intag”, det vill säga den mängd man, så vitt man känner till med dagens kunskap, kan utsättas för varje dag hela livet, utan skadliga hälsoeffekter. Då har man även tagit med dammprover från Filippinerna och Tjeckien som innehöll väldigt mycket högre halter av bromerade flamskyddsmedel och ftalater än de svenska dammproverna. Enligt broschyrens figur tycks det inte finnas något bromerat flamskyddsmedel i de svenska prover man undersökt.

Varför så fokuserade på dammet?

En sak som jag tycker är mycket egendomligt, är att Naturskyddsföreningen är så intresserade av just dammet under våra sängar. Varför talar man inte om exponering för miljögifter via bröstmjölk, som ju är det som huvudsakligen diskuteras i vetenskapliga sammanhang?

Jag blev illa till mods när jag läste på Underbaraclaras blogg att:

”I höstas undrade Naturskyddsföreningen om jag ville vara med i en undersökning. Den gick ut på att jag och andra kända bloggmammor skickade in damm från våra barnrum som Naturskyddsföreningen sedan skulle skicka på analys i ett laboratorium. Syftet var att visa hur många olika farliga kemikalier och gifter som återfinns i ett genomsnittligt barnrum.” ”Självklart ville jag skicka in mitt damm – även om det kändes ruskigt läskigt att få resultatet. Hur mycket gifter har Bertil egentligen i sin barnkammare? Den plats på jorden som ska vara hans tryggaste. Och vilken skuld har jag i det?”

Jag tycker att Naturskyddsföreningen på ett cyniskt sätt exploaterar den naturliga ångest som småbarnsföräldrar har. Jag är övertygad om att naturen har sett till att man skall vara extra orolig när man just fått barn, för att man skall vara på sin vakt. Därför är det extra viktigt att all information till just småbarnsföräldrar är extra saklig och inte skräms i onödan. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Naturskyddsföreningen har valt att just skrämmas med att det skulle vara farligt med damm under sängen i sovrummet! Kan vi inte ägna oss åt någonting mer väsentligt?

/Agnes Wold

Vad är Agnes professor i?

Vi har fått ganska många frågor om vad Agnes är professor i. Hon har dubbla grundutbildningar i kemi och medicin, är specialistläkare och överläkare i klinisk bakteriologi och disputerade 1989. Sedan 2008 är hon professor i Klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet. Hon är dessutom hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.

Agnes forskning rör sig om allergiutveckling hos barn, och som bakteriolog tittar hon och hennes forskargrupp mycket på tarmfloran och dess samverkan med immunsystemet.

Jag och Lina är glada att Agnes vill bidra med sitt skarpa intellekt och sitt fina skrivande till vår blogg. Vi tänker alla tre fortsätta skriva om ämnen som har med barns hälsa att göra. Som vetenskapligt och medicinskt skolade har vi förmånen att kunna sätta oss in i nya, ibland svårgenomträngliga ämnen. Be oss gärna att titta på ämnen som intresserar dig. Vi diskuterar gärna, svarar gärna på frågor och ger alltid referenser (källor) när ni frågar om dem (och ibland utan att ni frågat om dem).

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

26 reaktioner på ”Cyniskt av Naturskyddsföreningen: mer om gifter i damm

    1. Så är det förvisso. Hygienhypotesen kallas den teorin, och alla data stödjer den. Allergier fanns inte före början av 1800-talet och dök först upp bland bildade människor i Europas storstäder. Redan i slutet på 1800-talet kunde man konstatera att allergi aldrig drabbade fattiga och bönder (till skillnad från de flesta sjukdomar, som är vanligare hos fattiga). Sedan ökade allergierna under hela 1900-talet och efter 1960 blev ökningen ännu brantare. I u-länder är allergier fortfarande mycket ovanliga.

      Man känner till tre faktorer som skyddar mot allergi, nämligen uppväxt 1) i fattigdom och trångboddhet 2) med många äldre syskon 3) med djur, allra helst på bondgård med mjölkkor, Dessa iakttagelser har sammanfattats i hygienhypotesten, nämligen att en uppväxt med exponering för mycket bakterier och virus ger immunsystemet den utbildning det behöver för att inte överreagera mot ofarliga ämnen i omgivningen (=allergi).

      Man vet också att det är levnadsförhållandena under den allra första levnadstiden som är avgörande för risken att utveckla allergi. Det vet man eftersom barn som adopterats från ett land där allergi knappt finns (t.ex. Indien) till Sverige blir lika allergiskt som barn födda i Sverige, om adoptionen sker innan barnet fyllt ett år. Är barnet däremot i skolåldern när det adopteras, så är sannolikheten att det utvecklar allergi mycket lägre än om barnet fötts i Sverige. Av detta kan man dra slutsatsen att immunsystemet måste få stimulans av bakterier och virus mycket tidigt i livet för att utvecklas på rätt sätt. En gång i tidernas begynnelse levde vi under väldigt ohygieniska förhållanden, med massor av infektioner. Det var ju inte bra, eftersom massor av människor, inte minst småbarn, dog av infektioner. Men vårt immunsystem är inställt på en sådan miljö, och när det blir lite väl rent och bakteriefritt, så kan det börja löpa amok…

  1. Otroligt sakligt och bra! Undrar dock vad det innebär att EU förbjudit ftalater i leksaker etc, innebär det att det även är förbjudet att importera leksaker med ftalater för försäljning? Själva tillverkningen sker ju sällan inom EU. Tycker inte heller att studieunderlaget är tillräckligt för att avfärda farliga hälsoeffekter hos ftalater och bromerade flamskyddsmedel även i ”små mängder” hos barn även om jag håller med om att det är helt fel att fokusera på dammet. Skulle gärna se mer forskning inom ämnet även om det för mig helt ovetenskapligt räcker med den stickande plastlukten som hänger som en tung dimma i flertalet leksaksaffärer för att inte vilja köpa dessa leksaker till mina barn.

    1. Så här står det på Institutet för Miljömedicins (Karolinska institutet) hemsida, Riskwebben:

      ”DEHP, DBP och BBP är sedan januari 2007 förbjudna i leksaker och barn¬vårdsartiklar inom EU om halten överskrider 0,1 procent. Ftalaterna diisononylftalat (DINP), diisodecylftalat (DIDP) och di-n-oktylftalat (DNOP) är förbjudna att användas i leksaker och barnvårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen om halten överskrider 0,1 procent.”

      http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?a=5740&d=39033&l=sv

  2. @ Agnes: Interessant inlägg! Fast när det gäller ftalater är det väl ganska viktigt vilken sorts ftalat det handlar om eller hur? Vissa ftalater är konstaterat skadliga åtminstone i djurförsök. Dessa har av seriösa plastgolvstillverkare fasats ut som mjukgörare och istället ersatts av den sortens ftalat som man inte kunnat påvisa några negativa effekter av i djurförsök men som EU ändå i enlighet med försiktighetsprincipen vill förbjuda i tuggleksaker.* Borde man inte gå ut med informationen till konsumenterna att se till att välja golv med den ofarligaste ftalaten eller något av de ftalatfria som börjar komma om de är oroliga för ftalater i hemmiljö?

    Om ftalater utsöndras från bla plastgolv och fastnar i damm och denna nivå kan minskas genom att våttorka lite oftare iaf på nya golv,* borde inte konsumenterna få den informationen även om man gärna får påpeka att man inte faller död ner om man låter bli?

    När det gäller allergier har jag som lekman fått lära mig att det är skillnad på ”ren smuts” och ”smutsig smuts”. Inomhusdamm, vägdamm från trafikerade vägar osv är ”smutsig smuts” som inte tillför något positivt att hasa runt i för småbarn. Däremot att gräva i och smaka på ren jord, pinnar,kottar, geggamoja, klappa djurpäls mm i lantmiljö är däremot bra för att förebygga allergier. Tänker jag rätt där eller har det kommit andra rön? Blev lite konfunderad när jag besökte en 4H gård med barn där man satt upp stora varningskyltar med uppmaningen om att tvätta händerna sedan man klappat djuren. Är verkligen problemet med zoonoser så stort att det motiverar att förskolebarn står tätt i kö för att tvätta händerna så fort någon råkat klappa katten/kaninen/fåret?

    När det gäller skadliga ämnen i bröstmjölken har jag förstått det som att det går att testa men att man i normalfallet med fullgågna barn inte gör det då det bedöms som onödigt är det rätt? Där är ytterligare ett exempel där den som planerar en lång amningsperiod kanske kunde ha nytta av att veta hur man ligger till när det gäller miljögifter för att kunna ta ett medvetet beslut. Som jag har förstått är det inga seriösa instanser som gör tester ens för den som är beredd att betala själv?

    * Detta uppges av Kemikalieinspektionen på direkt fråga.

    1. Ojojoj, ren och smutsig smuts! Det var en intressant ny dimension på tillvaron! Det finns två intressanta böcker att läsa i ämnet ”vårt förhållande till smuts”. Det ena är en klassiker av antropologen Mary Douglas: ”Renhet och fara” från 1966. Hon har på ett briljant sätt karlagt vad vi uppfattar som ”smuts” genom att undersöka en massa olika kulturer världen över. Smuts är när saker är på fel ställe. Om ett par skor står på ett golv är de inte smutsiga, men om de står på ett bord blir de smutsiga. Om en smörgås ligger på köksbordet är den inte smutsig, men om den ligger i sängen blir den smutsig. Alla kulturer är, enligt Mary Douglas, besatta av att definiera vad som är rent och smutsigt. Så även vår kultur, skulle jag vilja säga. Som mikrobiolog kan jag tillägga att denna smutsighet i stort sett aldrig har att göra med innehållet av mikroorganismer. Vi tror exempelvis att vi blir rena av att duscha, men i själva verket får vi tusentals gånger mer bakterier på huden flera timmar efter en dusch (bakterier kan inte växa om det är torrt, men om man blöter upp sig och raspar på huden så att det blir lite skador, så trivs de fint!). På samma sätt har en skäggig person mycket färre bakterier på sig än en slätrakad. Och så vidare, och så vidare….

      Den andra intressanta boken är ”Sakernas tillstånd” av sociologen Boel Berner. Den handlar om när städning kom på modet runt förra sekelskiftet. Man blev då (för första gången) besatt av damm. Detta berodde på att det blev modernt med hemmafruar för första gången i historien, alltså i de bättre bemedlade skikten, arbetarkvinnorna och bondekvinnorna jobbade ju jämt, förstås. Eftersom man hade tjänstefolk som skötte hushållet så uppkom frågan vad hemmafrun skulle ägna dagarna åt. Då uppfanns det stora kriget mot dammet! Eftersom det här var ungefär samtidigt som bakteriologin uppkom och samtidigt som infektionssjukdomarna skördade många offer i alla åldrar och samhällsklasser, så lyckades man inbilla sig att om man bara blev av med dammet, så skulle man bli av med infektionerna. Detta tycker jag är mycket intressant, eftersom dammet är i stort sett sterilt (eftersom det är torrt så kan inte bakterier växa där).

      Nu tycker jag det verkar som om vi lever i en liknande tid, men vi projicerar i stället andra faror på det stackars dammet (som naturligtvis är helt oskyldigt i sammanhanget, precis som när det gällde infektionerna som spreds mellan människor och via förorenat vatten och mjölk full med tuberkulos).

      Jag tycker Kemikalieinspektionen skall sluta dela ut råd om våttorkning av golv. Innehåller plastmattor så höga halter av skadliga ftalater, så tycker jag Kemikalieinspektionen skall göra allt för att förbjuda dem.

      1. Tack för den långa utläggningen utan ett enda frågesvar. Det gav en interessant ny dimension på eftermiddagen! 😀

  3. Jag älskar er blogg, sakligt ,rakt på och med värdefulla ämnen för en småbarnsförälder med två barn under två år!

    Jag undrar om ni kanske kan/har skrivit om barns TV-tittande? Google är en farlig plats i detta ämne då det är svårt för ”vanliga” människor att sålla vad som är evidensbaserad forskning och vad som är ”hittepå”.. Tack för en strålande blogg i djungeln!

    1. Tack för fina ord! Vi har inte skrivit om tv-tittande, det närmaste är det här: och grundtankarna där gäller för mig även för tv-tittande. Det vill säga: faran är när tv-tittandet tränger ut allt det barnet behöver göra för att må bra och utvecklas. Men det är absolut ett bra uppslag för framtiden. Det finns ju en del studier kring tv-tittande och olika typer av ohälsa.

      1. Jag ser inte länken 🙁 kanske kan skriva den igen?
        Du har helt rätt, man får gå på ”sunt förnuft”! 🙂

  4. Hur tänkte ni nu Karolinska Institutet?

    Jag har varit imponerad av den här bloggen. Den fyller ett hålrum som tidigare funnits för målgruppen småbarnsföräldrar. Jag har uppskattat tonen i inläggen som varit saklig och ödmjuk, och kritiken konstruktiv. T.ex. inläggen om barnmaten och amningen, samt vaccinationerna. Därför blir jag så förvånad och besviken på den senaste tidens kemikalieinlägg. När jag idag läste dagens inlägg om att ”Naturskyddsföreningen på ett cyniskt sätt exploaterar den naturliga ångesten hos småbarnsföräldrar” kände jag att nu börjar bilden bli lite väl onyanserad.

    Det är ingen nyhet att det via press eller s.k. sensationsmedia med jämna mellanrum kommer varningar eller skrämselpropaganda om allehanda saker som rör vår hälsa. Industrierna utvecklas, nya kemikalier tas fram (i labbet med målet att förbättra vår vardag, ut på marknaden de kommersiellt mest gångbara, inte nödvändigtvis de bästa). Då kommer det även larmrapporter. Vissa rapporter börjar cirkulera, förvrängs kanske på föräldraforum och skapar naturligtvis oro och ångest.

    Väldigt få är insatta i forskningen vad gäller vår ständigt ökande exponering för allt mer helt nya och avancerade kemikalier. Det finns ingen som är expert. Forskare är oeniga. Vi vet för lite. Det behövs mycket mer forskning, studier som är designade på många olika sätt och framförallt tid, kanske generationer av tid. För att med säkerhet kunna säga att ”så här är det”.

    Den forskningen vi har just nu har institutioner som Karolinska institutet, Kemikalieinspektionen och Naturskyddsföreningen, med sina tusentals forskare och experter i ämnet, försökt sammanställa. Och baserat på den publicerat vissa rekommendationer. Inte för att öka ångesten hos småbarnsföräldrar, utan för att minska vanmakten och ge tips till den som vill veta vad man som privatperson kan göra konkret. Det finns nog inte en dold agenda för att få oss att städa mer.

    Inlägget med titeln ”Hur tänkte ni nu kemikalieinspektionen?” kunde lika gärna ha hetat ”Hur tänkte ni nu Karolinska Institutet?” eftersom de på sin hemsida under fliken aktuell forskning och titeln ”så minskar du kemikalietrycket hemma” listar samma saker, inklusive våttorkningen som Dr Cecilia och professor Vold är kritiska mot. (”Många kemikalier fastnar på damm. Håll rent där barnen vistas och våttorka ofta.”) http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=45520&a=164068&l=sv

    Jag vet inte om jag har missat någonting men jag har i alla fall inte uppfattat Naturskyddsföreningen propagera mer för städning än för något annat. I er blogg har det i flera inlägg enbart fokuserats på en av många olika rekommendationer, just dammet och städningen, som om det vore Naturskyddsföreningens huvudbudskap. Hur kommer det sig? Städning är ett laddat ämne, och precis då vi kommit ifrån det oket så kommer det nya rekommendationer att vi ska städa. Klart det är surt. *

    Jag förstår och uppskattar att den här bloggen på ett vetenskapligt sätt vill komma med fakta och lindra där möjligt småbarnsföräldrars ångest, speciellt om den är helt obefogad. Därför är det olyckligt att de senaste inläggen om kemikalier varit onyanserade och även felvinklade. Första inlägget var skrivet utan att dr Cecilia var påläst i ämnet överhuvudtaget. Att reflektera har man förstås rätt till i sin egen blogg. Men om man har ambitionen att ha en vetenskapligt förankrad blogg borde det, som någon kommenterade, framkomma när något är rent tyckande. Annars finns det risk för att man inte skiljer sig så mycket från de forum som man kritiserar. **

    Sedan kom ett inlägg om damm och städande av professor Vold som helt korrekt fastställde att damm inte innehåller bakterier och allergener. Helt fristående ett bra inlägg, alltså om man städade för att man var rädd för bakterier eller för att slippa allergier. Sedan, alltså först efter att ni publicerat inlägg i ämnet, där ni redan bestämt er var ni ska stå, och efter mycket reaktioner, läser Dr Cecilia/professor Vold på lite och fortsätter i samma anda. Det vill säga reducerar Naturskyddsföreningen till en cynisk ångestskapande organisation som istället för att skrämma småbarnsföräldrar borde ägna sig åt att rädda skogar. ***

    Det är synd att underminera Naturskyddsföreningen då de gör ett arbete som kommer oss alla till gagn. Förutom deras arbete med örnar, vargar, skogar och fiskar har de även en kemikalieavdelning med ett hundratal disputerade forskare i ryggen vars dagliga arbete går ut på att förutom själva forska även bevaka den aktuella forskningen världen över. Därför kan de agera som motpol mot industrins lobbyister med påtryckning och påverkan på miljö- och EU-politiker. Alla dessa lagar vi i Sverige och EU har som ni så varmt pratar om har inte tillkommit automatiskt och är ett resultat av påtryckningar och intensivt arbete av just sådana organisationer som ni hånar.

    Kemikalier är en fråga som berör och påverkar många småbarnsföräldrar, en grupp med stor makt på marknaden. Som vi alla är smärtsamt medvetna om är det tyvärr så att det är pengar som styr. Genom att göra medvetna val och vara kritiska och krävande konsumenter kanske vi kan påverka snabbare än andra mer byråkratiska processer. Marknaden anpassar sig till efterfrågan och lyckligtvis ser man också ett mer miljövänligt utbud i handeln. Att detta fungerar kan man se efter att de första stora larmrapporterna kom angående Bisfenol A i nappflaskor. Pga att konsumenter reagerade och började rata nappflaskor till förmån för glasflaskor tog många tillverkare bort detta ämne (och marknadsförde sig så också) innan själva lagändringen kom 2011 som förbjuder ämnet i alla nappflaskor(http://www.regeringen.se/sb/d/13715/a/156659 ).
    Kanadensarna tyckte till skillnad från våra svenska politiker att forskningen var övertygande redan 2 år tidigare då de förbjöd samma ämne i sina nappflaskor (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=2392162 ). Att luta sig på aktuell lagstiftning när det gäller ett ämnes är farlighet kan tyckas godtyckligt när ett och samma ämne värderas så olika beroende på var man råkar vara bosatt.

    Jag tycker att det är oansvarigt att så onyanserat och ensidigt skriva om detta svåra och viktiga ämne. Ambitionen är god, men om man ska bjuda in en professor som gästskribent vore det logiskt med någon som är expert inom området som avhandlas istället för någon (visserligen professor) som läser på i två dagar men som yttrar sig mer tvärsäkert än de som ägnat ett helt liv åt att forska inom ämnet.

    1. Nu förstår jag inte vad du menar. Det finns inga tusentals forskare på Kemikalieinspektionen och Naturskyddsföreningen. Kemikalieinspektionen är en myndighet som håller reda på lagstiftning om kemikalier. Naturskyddsföreningen är en intresseorganisation för dem som vill skydda naturen. På Karolinska institutet finns det visserligen säkert tusen forskare, men förvisso sysslar de flesta inte med forskning om de biologiska effekterna av miljögifter. Jag tycker KI har en utmärkt sida, just om dessa kemikalier, som jag använt mig av när jag sökt information i ämnet.

      Nu är jag kemist, biolog och läkare och har sysslat med forskning i 30 år. Jag har till och med jobbat (för evigheter sedan, visserligen) inom miljömedicin. Så jag tror nog att jag kan läsa de artiklar som skrivits om hälsoeffekter, till exempel i djurförsök, och bedöma relevansen av dessa. Det är ganska lätt att konstatera att de flesta djurförsök görs på betydligt högre koncentrationer än de som, exempelvis, finns i vårt hushållsdamm. Det är ingenting som jag har hittat på, utan står i varenda översikt i ämnet, om man läser på.

      Jag tycker att jag upprepade gånger har påpekat hur bra det är att EU förbjuder kemikalier som kan ha skadliga hälsoeffekter, och naturligtvis är det utmärkt att vara på den säkra sidan och hellre fälla än fria. Det är naturligtvis utmärkt att arga konsumenter använder sin makt, och att man även arbetar politiskt, för att begränsa spridningen av potentiellt farliga kemikalier. Kanske främst för deras inverkan på andra djurarter än vi själva.

      Vad jag tycker är mycket problematiskt är när en organisation som SNF, som jag trodde skulle skydda naturen, sprider skräck för vanligt hushållsdamm. Och om Kemikalieinspektionen uppmanar till städning (vilket jag inte visste att de gjorde), så tycker jag att de skall sluta med det. Precis lika lite har de på fötterna, som Socialstyrelsen hade på den tiden de uppmanade till städning för att ”minska smittspridning och allergier”.

  5. Så bra! När jag bodde i USA tyckte jag nog deras hysteri över renlighet var lite väl.. Inte leka med pinnar och stenar, desinficera händerna efter man varit ute och lekt. Alla städgrejer innehöll antibakteriella medel.. Och då var familjen jag bodde med ändå väldigt nedtonade jämförelse med andra! Hade inte vi också diskmedel som var desinfektant en sväng, men som sedan togs Bort för att det blev för rent, kanske missminner mig.

  6. En annan sak som ofta ”varnas” för är plasttryck på kläder. Alltså att de innehåller gifter. Vad är era tankar om detta?

  7. Hej! Jag undrar om England har undantag för dessa EU-regler? Ganska ofta läser jag varningar om att köpa barnprodukter från England, eftersom dessa då ska innehålla flamskyddsmedel, eller är detta en internetmyt? Till exempel är vissa barnvagnar som säljs i Sverige hälften så dyra eller ännu billigare i just England. Samma märke, samma modell, men företagen i Sverige varnar för att köpa därifrån pga flamskyddsmedlen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *