De allra första dagarna med en nyfödd

Jag har fått en förfrågan från mammor som flaskmatar sina barn om att skriva om en bra start på BB om man inte vill amma. Vissa har fått veta att de absolut inte ska ha barnet nära, hud mot hud, eftersom mjölkproduktionen stimuleras, vissa har känt sig tvingade att börja amma fast de verkligen inte velat. Jag skriver ett inlägg nu om att planera för en bra start oavsett hur man vill ge barnet mat.

Här kommer ett inlägg om en bra start på livet med en nyfödd. Jag har tidigare skrivit om vad en nyfödd behöver: mat, kärlek och lite hjälp med hygienen. Ett annat inlägg som kanske kan intressera är att mata en nyfödd.

Skriv en BB-plan!

Det är vanligt att skriva förlossningsplaner, men sällan sträcker de sig längre än till att barnet är ute. Möjligen till bedövningsönskemål i samband med att snippan sys ihop igen. Jag (och jag kanske är partisk som blivande barnläkare) skulle önska att alla också skrev BB-planer. Där tycker jag att det ska stå:

Mina förutsättningar som mamma:

Skriv om dina erfarenheter av föräldraskap. Har du inte hållit i ett spädbarn, eller har du å andra sidan tagit hand om tre själv tidigare? Skriv om din psykiska hälsa och stabilitet, om du haft depressiva tendenser eller uttalade depressioner tidigare, eller kanske manier, det är jätteviktigt för BB-personalen och senare BVC att veta för att kunna hjälpa dig på bästa sätt.

Mina förutsättningar som pappa (eller mamma 2):

Skriv om dina erfarenheter av föräldraskap. Har du inte hållit i ett spädbarn, eller har du å andra sidan tagit hand om tre själv tidigare? Skriv om din psykiska hälsa och stabilitet, om du haft depressiva tendenser eller uttalade depressioner tidigare, eller kanske manier, det är jätteviktigt för BB-personalen och senare BVC att veta för att kunna hjälpa dig på bästa sätt.

Våra förutsättningar som familj:

Har ni andra barn sedan tidigare, med varandra eller med andra? Hur fungerar ert samarbete. Vem av er har tänkt vara hemma när bebisen fötts? Hur länge tänker den andra föräldern vara hemma och hur mycket tänker den jobba efteråt? Har ni ok ekonomisk trygghet eller inte?

Mina föreställningar om första dagarna med barnet:

Skriv en var, hur ni tror att det kommer att bli.

Mina farhågor om första dagarna med barnet:

Skriv en var, vad är ni rädda för kan hända barnet första dagarna?

Mina förväntningar på BB och BVC, vad vill jag ha hjälp med?

Skriv en var, vad behöver ni hjälp med och vilken hjälp? Hur vill ni bli bemötta? Vill ni bli bemötta som likvärdiga föräldrar, eller vill ni att den ena blir bemött som viktigast? Behöver ni lära er byta blöja?

Så vill vi ge barnet mat:

Är det viktigt att mamman får bästa hjälp för att kunna helamma barnet? Eller är det å andra sidan viktigt att mamman aldrig föreslås amning eftersom ni har bestämt er att barnet ska flaskmatas från födelsen? Eller vill ni prova amning om det går bra, men inte kämpa så himla mycket om det inte går bra eftersom det då känns lika bra att gå över till flaska?

Mina förväntningar på hjälp med maten:

Vilken hjälp vill ni ha med maten? Vill du som ska helamma ha hjälp med att se till att barnet får bra tag vid bröstet (förhindrar sår och smärta och underlättar för att barnet ska få mjölk)? Är det viktigt att du som vill amma får ligga hud mot hud med barnet på en gång efter förlossningen eftersom det är visat att det ökar chanserna för en fungerande amning? Är det viktigt att ingen föreslår tillmatning med ersättning om det inte är absolut nödvändigt?

Är det viktigt att du som flaskmatar får hjälp med att bromsa mjölkbildningen? Är det viktigt för dig som ska flaskmata att barnet får ligga hud mot hud med dig för att få hjälp att hålla värmen och känna din närhet och kärlek, och väcka din föräldrakärlek? Vill du ha medicin som minskar mjölkbildningen eller vill du hellre ha smärtstillande och en tight sport-bh eftersom det inte finns några säkra bevis för att mjölkbromsande mediciner är mer effektiva?

Mina förväntningar på vad som ska fungera innan jag vill åka hem:

Om det är viktigt för dig att få igång en fungerande amning och det är första gången, eller om det har krånglat tidigare, kan det vara en bra idé att stanna på BB, eller åtminstone se till att du har möjlighet till dagliga möten med en barnmoska, tills barnet suger bra och mjölken runnit till. (Ja, jag vet att det är orealistiskt på många ställen, och det är en skam för vårt välfärdssamhälle)

Om du avskyr sjukhusmiljön som pesten är det kanske å andra sidan viktigt för dig att komma därifrån så tidigt som möjligt.

Lycka till! Vad tycker ni läsare, är det bra att skriva en BB-plan, och vad tycker ni ska vara med?

 

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

18 reaktioner på ”De allra första dagarna med en nyfödd

  1. Jag håller i stort med dig, precis såhär borde det vara. Som situationen i dagens förlossningsvård ser ut på många håll tycker jag dock det är på sin plats att betona att det här är önsketänkande. Tycker man ska vara ärlig och tala om för blivande förstagångsföräldrar att det inte på något sätt är säkert att personalen hinner läsa förlossnings eller bb planer när de ibland inte ens läser MVC personalens anteckningar. Krasst uttryckt, som blivande mamma och medföljande, förvänta dig inget hjälp eller stöd utöver det akutmedicinska (som att stoppa större blödningar, kolla att livmodern dragit ihop sig på omföderskor osv.) Förvänta dig inte heller att någon ska ha koll på hur du som nyförlöst mamma mår i övrigt om du blivit skadad vid förlossningen eller bara är deprimerad osv. Det finns det helt enkelt inte tid, ork och resurser till något annat än det mest basala idag tyvärr. Dvs man syr ihop, kollar barnet och skickar hem. Resten får du lösa själv så se till att den som följer med dig är införstådd med detta och kan hjälpa dig om du inte orkar själv och läs på och fråga så mycket du kan om vald matningsmetod på MVC innan förlossningen.

  2. Det låter superbra och är en himla bra idé men tyvärr något orealistisk. I Malmö skulle det aldrig fungera. Personalen har ett stort parienttryck och ganska mycket okunskap kring amning. Återigen, tyvärr.

  3. Efter min egen BB-tid så tror jag verkligen att en BB-plan skulle kunna vara till stor nytta, om det blir en rutin och personalen har tid att läsa den och möjlighet att ta till sig det som står och omsätta det i praktiken. I mitt fall hade barnmorskan och läkaren på MVC antecknat i journalen att jag skulle få hjälp och få någonting att sova på om jag inte kunde sova på BB eftersom jag hade sovit väldigt lite under hela graviditeten. Trots det så nekades jag en sömntablett när jag bad om det. Så ja till BB-plan men bara om mottagarna (dvs BB-personalen) har möjlighet (tid gissar jag) att ta till sig den.

  4. Det kan nog vara bra med planer men jag känner mig skeptisk till om min BM läser den och om det har någon betydelse? Jag hade gärna stannat på BB men blev hemskickad efter 6 timmar och det var inte en fråga, det var inte ett val som vi kunde göra. Jag hade svårt att klara amningen i början och sökte hjälp hos BBH men kände aldrig att de lyssnade, slutade med att jag tog hjälp av en vän som jobbar som sjuksköterska på neonatalen.
    Jag tror att vi kan skriva planer hur mycket som helst och vissa saker kan säkert personalen ta fasta på men tyvärr så tror inte jag att det utrymmet finns inom sjukvården idag.

  5. Vilken fin och klok blogg ni skriver! Tack för att ni delar med er så generöst av er kunskap och erfarenhet och tack för att ni alltid är är empatiska och sakliga. Ni sticker ut i det flöde av förmaningar och uppmaningar som sköljer över föräldrar på nätet.

    När jag skulle föda mitt första barn ville jag inte amma. Jag hade tillsammans med min barnmorska skrivit ett förlossningsbrev (som låg i min journal) där detta nämndes i en mening som min barnmorska formulerade så att det framstod som en liten tveksamhet snarare än en tydlig önskan att avstå. Jag stod inte på mig och var rädd för att även på förlossning/BB inte bli lyssnad på och uppmanad att amma.

    Efter ett akut snitt lade jag mitt barn till bröstet i ren förskräckelse och han ammade som om han var född till det (ja, det var han ju..). För denna prestation fick vi stående ovationer av personalen i rummet medan jag kände att, mja, nja, nä, jag vill inte göra det här. Barnet hade emellertid dockat in och i mitt minne sitter han fast i mig. Där och då blev obehaget inför att göra något med min kropp som jag egentligen inte ville så stort att jag viskade till barnmorskan: han sitter fast. Och denna vänliga kvinna visar mig bara hur man med ett finger lösgjorde sig från barnets mun, ingen förvåning, inget ifrågasättande. Det var nästan som om hon varit med om det förut. När jag lärt mig detta trick provade jag även amma på det andra bröstet, ok då, den här gången utan panik men fortfarande med ett, njäee, det här är inte för mig.

    När jag väl formulerat det så gick flaskmatningsprotokollet igång. Men det var inte den brådska jag innan hade föreställt mig. Efter ett halvt dygn kanske fick han ersättning. Efter kanske knappt ett dygn fick jag mjölkstoppande medicin. Inga uppmaningar, bara hjälp med matning och rörande omtanke om mina bröst. Jag insåg först där, tillsammans med kompetent och tillmötesgående personal, att det är helt okej att inte amma.

    Vad vill jag säga med den här novellen då? Ja, kanske att det är svårt att formulera tydliga önskningar utan erfarenhet att falla tillbaka på. Att det inte är jättebråttom att fatta alla beslut. Att inkännande mödravårdspersonal som man vågar lita på är helt centralt för upplevelsen av den första tiden med barnet och den nyfödda identiteten som förälder. Jag vet att alla inte har haft samma tur utan kommit hem från BB med känslor av kränkthet och otillräcklighet.

    Det är i mötet mellan patientens och vårdens respektive önskningar, kompetenser och erfarenheter the magic happens. I mötet blir de nyblivna föräldrarna sedda, bekräftade och stöttade. Att det inte alltid sker är så sorgligt att jag saknar ord.

  6. Känner lite som Emma ovan att visst, det vore bra, men vad är poängen om jag inte kan lita fullt ut på att det finns resurser att ta hand om mina mödosamt nedskrivna önskemål?

    1. Att synliggöra förväntningarna för sig själv. Om/när BB inte lyckas hjälpa dig som du önskar kan det vara en bra idé att skriva till ansvarig landstingspolitiker och kräva förändring.

  7. Åh så fantastiskt! Kommer ge det som förslag i min stad via min BM på MVC.

    Fick min andra dotter nu i veckan och valde att åka hem samma dag. Förutsättningarna för amning är ganska dåliga och detta var jag, min man, min BM på MVC medvetna om sedan första barnet. Vi skrev det även i fötlossningsbrevet.

    Blev inlagda på BB dygn 3 för dålig viktuppgång eftersom jag indirekt känt mig pressad att försöka amma denna gång. Ingen sa det åt mig men ändå finns känslan. Nu är vi hemma, pumpar och ger ersättning när så behövs.

    På BB är de super gulliga men fortfarande möts man av: – Amningen kommer säkert igång eller se så bra hon försöker suga…

    För mig blir det nu att pumpa som jag själv valt och blanda med ersättning! Samt att tipsa om ett BB brev!!!

    Tack för en helt fantastisk blogg!!

    Kram

  8. Jag tror också att ett förlossningsbrev/bb-brev kan vara bra för att reda ut för sig själv vilka förväntningar man har och om det är något speciellt man önskar. Men som förstagångsmamma vet man ju heller inte alltid. Jag hade inställningen innan min son föddes, att jag inte tänkte kämpa om amningen inte funkade, och att det viktigaste var att han fick mat när han var hungrig, om det var bröstmjölk eller ersättning var inte så noga. Efter att han hade fötts upptäckte jag att det tvärtom vad jag trott kändes SUPERviktigt att få en fungerande amning. Efter lite inledande strul så fungerade det också, nu är min lille ett år och älskar fortfarande att amma.

    På sjukhuset där jag födde så pratades det väldigt mycket amning, och de hade en tydlig amningspolitik som redogjordes för både före och efter förlossningen. Den bestod av tre huvudpunkter: * alla som vill amma ska få den hjälp och stöd som behövs för en fungerande amning. * ingen ska välja bort amning på grund av felaktig eller bristande information * ingen ska känna sig pressad att amma om man inte vill.

    Jag upplevde verkligen att jag fick väldigt bra hjälp och stöd för att amningen skulle fungera, och det fanns många både på bb och patienthotellet som var amningskunniga. Dessutom blev jag uppringd av sjukhuset någon månad efter förlossningen för att de ville göra en uppföljning på hur deras amningspolitik fungerade och hur jag hade upplevt det.

  9. Jag hade med ett brev, men ingen läste det tyvärr, för det fanns inte tid för det. Så, inget gick som vi ville och BB-tiden blev pest och pina!

      1. Nej, det känns inte så viktigt nu, men ganska länge gnagde det i mig att de inte alls lyssnade till vad jag sa eller ville (till exempel ville jag ha upp barnet direkt på bröstet utan att de skulle tvätta henne, men de började ändå tvätta henne och skulle bära iväg henne för vägning och matning, sen föreslog de tillmatning ungefär sex-sju gånger, trots att jag sagt nej till tillmatning. De förslog också att de skulle ta ut henne, trots att jag tagit upp detta som en otroligt viktig punkt med min BM och i mitt förlossningsbrev – vårt första barn tog de nämligen direkt och jag fick inte hålla honom förrän åtta dygn senare). Det är så mycket som känns helt galet och det känns som att jag släppt det nu, men det kom tillbaka lite nu när du skrev om det här med BB-brev…

  10. Många verkar tro att upplevelserna kring förlossning o tiden efter enbart är upp till vad andra gör! Jag tycker att det låter som en jättefin idé att skriva en BB-plan och att i det arbetet tydligt formulera för sig själv förväntningar och farhågor på olika områden. Men behöver någon annan läsa den? Är det upp till någon annan att det blir som du tänkt dig? Knappast! Jag menar att det är upp till mig själv och mitt ansvar liksom mitt ansvar att kommunicera med vårdpersonal, partner osv. Om jag blev ombedd att checka ut efter 6 timmar på BB och jag kände att det inte var rätt, skulle jag där och då påtala det o argumentera för fortsatt vård. Om det bara handlar om att man exempelvis vill få några lugna dagar från den övriga familjen ska det inte bekostas av sjukvården utan då får man ta in på hotell, skaffa barnvakt ed. Vårdpersonalen kan inte läsa mina tankar och lika många kvinnor som kommer till BB, lika många olika förväntningar finns det nog.
    Sedan tror jag också att många idag har bestämt sig för att den här BB-tiden ska vara på ett sätt som inte alltid stämmer överens med verkligheten… Jag hör ibland blivande mödrar o fäder som säger att de inte tänker låta livet förändras så mycket. Jag förstår inte hur man kan säga så… Om man inte är inställd på förändring o på att vara lyhörd för sitt nya barns behov, före att vara så upptagen av bara sina egna behov (jag vill, jag förväntar mig, jag ska, jag, jag, jag, jag) tror jag att man blir besviken o tyvärr får en dålig start tillsammans med det nya livet! Att lyssna på sin egen kropp, lita på sig själv och sina känslor och att det mesta löser sig till det bästa om man gör just så… DET tror jag att fler skulle behöva träna på och ha nytta av inför o efter förlossning… Lite mer mental träning helt enkelt.
    Tack för bra originalinlägg.

  11. Min lilltös föddes i v34+4, och hamnade givetvis på neo direkt. Att ligga på BB utan sitt barn är det värsta jag varit med om, alla går där med sina små och mitt barn ligger med slangar och övervakning utan sina föräldrar… Hemskt!
    När vi sedan fick komma in på familjerum på neo ville jag inte lämna barnet sida alls. Men det var en otrolig stress att få en sådan start med fösta barnet, även om allt gick så bra det kunde göra, och lillan ”bara” behövde sond och sola, så sov jag inte på tre dygn, alls. Istället grät jag konstant, medan jag pumpade var tredje timma dygnet runt och sondande lika ofta… Först när mjölken började sina insåg jag att jag behövde äta och sova, men jag var för stressad för att sova… Fick feber och ont i magen, trodde jag hade blivit sjuk och därmed inte skulle få vara kvar hos mitt barn, men var nog bara helt slutkörd. Önskar att någon hade sett mig som mamma då, även om dottern fick det hon behövde så var det en väldigt tuff start, och sambon är efter denna skräckstart helt emot fler barn, mest för att jag var så förstörd första tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *