Den onda badankan – en studie i ångest

Har du tröttnat på Netflix skränande? Tips är att prova sfkidsplay när barnen är sjuka och behöver titta mycket på film!

Många läsare har nämnt boken Den onda badankan av Katarina Johansson. En bok som vänder sig till framförallt småbarnsföräldrar om farliga kemikalier i barns vardag. I mina ögon ter den sig som en 167 sidor lång ångestattack som författaren får när hon tänker på alla dolda livsfaror som finns i hennes sons omgivning. Det är en bok skriven i all välmening, men helt utan urskillning. Läsaren varnas för plaster, metaller, textilier, grönsaker, frukt, kött, svenskt kranvatten (!), spannmål, konserver, hemelektronik, regnkläder, skor, nya leksaker, begagnade leksaker, gamla såväl som nya möbler, sängar, madrasser, damm, fingerfärger, förskoleinventarier och så vidare i en tröstlös oändlighet.

Det finns ett cirkelresonemang som stör mig; författaren konstaterar tidigt i boken att det för misstänkt hormonstörande ämnen saknas gränsvärden, att det är möjligt att även små doser har skadliga effekter. Detta upprepas ett flertal gånger innan det plötsligt heter att som tidigare konstaterats har dosen ingen betydelse. Men problemet är ju att det inte har konstaterats, författaren har gjort ett antagande som hon sedan stöder sin fortsatta argumentation på som om det vore vetenskapligt bevisat. Det är möjligt att antagandet i framtiden kommer visa sig stämma, men dessförinnan är det bara en gissning. Ett sådant tankefel gör tyvärr att en stor del av trovärdigheten faller.

Ibland samlar sig boken i korta instruktionslistor för vad man rent konkret kan göra för att minska barns exponering för potentiellt giftiga ämnen, och de är däremot ofta vettiga och användbara. Kärnbudskapet här är framförallt att minska antalet produkter och leksaker, vilket är klokt ur flera perspektiv – inte minst med tanke på miljön. Bebisar behöver inte fjorton hygienprodukter, mycket kan köpas begagnat och tusen leksaker i barnrummet ger inte en lyckligare uppväxt.

Anmärkningsvärt är att i hela boken, där otaliga potentiellt livsfarliga kemikalier i varenda partikel i våra barns omgivning räknas upp, nämns endast en gång de som verkligen löper risk att skadas; de som arbetar med att producera västvärldens alla varor, och dessa arbetares barn. Här hittar vi människorna som utan skyddsutrustning, information, försäkring eller anständig lön, utsätts för verkligt höga nivåer av toxiska ämnen. Rimligen borde väl fokus ligga på att i första hand skydda dessa, redan utsatta, personer från skada? Exempelvis genom att kräva att de varor vi köper är tillverkade på ett etiskt hållbart sätt. Det är i mina ögon inte rimligt att rikta all uppmärksamhet mot svenska barns ytterst sparsamma exponering för potentiellt skadliga ämnen, samtidigt som man helt ignorerar det faktum att andras barn formligen badar i samma ämnen bara för att de råkat födas in i en fattigare familj utan möjlighet att välja. De flesta gifter vi känner till är trots allt dosberoende. Ja, i stort sett alla ämnen kan vara farliga i fel dos. Det går till exempel dricka så mycket vatten att man förgiftas och dör. En viktig fråga är därför att ta reda på gränsvärden.

Som en röd tråd genom boken går uppmaningen att städning av hemmet på ett påtagligt sätt skulle minska riskerna för våra barn att utsättas för farliga ämnen. Om dammråttornas påstådda farlighet har vår gästbloggare professor Agnes Wold skrivit ett tänkvärt inlägg som ni hittar här.

Avslutningsvis vill jag förtydliga att ämnet farliga kemikalier som förekommer i vår omgivning, framförallt de som kan undvikas, är intressant och viktigt. Många ämnen har förbjudits efter att de bevisats vara skadliga vilket förstås är en positiv utveckling. Dock tycker jag att det är viktigt att ransonera sin ångest till områden där den kan vara konstruktiv. Det är till exempel inte konstruktivt att varna för all mat, alla material och vanligt kranvatten. Jag tycker också att det är viktigt att verkligen ha fog för det man väljer att avråda från. Dels kan felaktiga rekommendationer ge direkt skadliga konsekvenser, dels kan de skapa en hel del ångest och känslor av otillräcklighet. Och det har inte positiva hälsoeffekter varken på barn eller föräldrar. Om välmenande men illa underbyggda råd och deras konsekvenser har jag skrivit mer här.

Hur ställer ni er i den här frågan?

I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok! Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!
Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

20 reaktioner på ”Den onda badankan – en studie i ångest

  1. Åh vilken bra sammanfattning! Då stryker jag den från min att-läsa-lista då jag mest egentligen har förväntat mig dåligt samvete. Fantastisk blogg ni har.
    Tror dåligt samvete mest förstör faktiskt. Precis som ni skriver så är det nog andra faktorer som det bör fokuseras på (de som tillverkar och ATT det tillverkas).

  2. Jag tycker det skulle vara intressant att veta hur mycket dessa kemikalier och gifter påverkar barnen. Min generation (född på 70-talet) har antagligen exponerats för mycket större mängder än de som föds idag men frågan är om och hur mycket vi har påverkats? Finns det några studier kopplat mot t.ex. fertilitet?
    Att medvetenheten kring gifter och kemikaliet ökas tycker jag är bra så att vi kanske oftare väljer att handla begagnat och köpa mer ekologisk mat. Men precis som skrivs i inlägget tycket jag att det är tillräckligt tufft som det är att vara förälder så den där extra ångesten behövs liksom inte..

  3. Tack för recensionen! Just det där med att ge dåligt underbyggda råd om att städa mer gör mig irriterad. För många småbarnsföräldrar är det nog orealistiskt att städa hela tiden.

    En fråga om något helt annat: Ett par mammor som jag känner som har haft tuffa graviditeter har precis innan förlossningen fått en sovdos, dvs något slags sömntabletter som enligt läkare inte ska vara bra att ta regelbundet under graviditeten men som kan ges vid ett enstaka tillfälle så att man ska orka förlossningen bättre. Jag undrar vad ni som barnläkare vet om vilken typ av preparat det kan vara och hur det påverkar fostret? Anledningen till att jag undrar är att jag bloggar bl a om utmattningssyndrom, graviditet och småbarnsföräldrar och funderar på att sätta ihop en lista på saker jag önskar att jag hade vetat när jag var gravid och nyförlöst. Det kommer absolut inte att vara någon medicinsk rådgivning men jag vill ändå inte rekommendera någon att ens diskutera sovdos med mödravården om det är allmänt känt att det är olämpligt.

  4. Man frågar sig inte sällan:

    1/ Vad menar skribenten X att man skulle göra istället?
    Framgår det ur all den där ångesten?

    2/ Finns det inga redaktörer på förlagen numera?
    Är förlagen inte det ringaste rädda om sitt anseende?

    Det är mycket befogat att fundera på klassperspektivet mellan dem som bor kring fabrikerna där (potentiellt) farliga kemikalier används och oss som beter oss som prinsessan på ärten.

    1. Precis så. Vad sitter vi här och gnäller för? Våra barn utsätts bara för en lite bråkdel av de gifter som finns i en produktion av en färdig vara! Prinsesse på ärten-syndromet ska jag börja använda för alla gnälliga föräldrar som vill att sina (västvärlds-ungar) ska ha den perfekta skyddade sagovärlden:)

  5. Bra skrivet, men jag tror att det mest effektiva sättet att få bort gifter ur produktionen är att lyfta att det ev kan ha negativ hälsoeffekt även på våra barn. Vetskapen att barn tar skada i andra delar av världen brukar så vitt jag känner medmänniskorna inte leda vill så mycket opinion/aktion här. Det är först när det börjar påverka oss som de flesta av oss är beredda att orka tänka om och ändra beteende.. Eller hur tänker ni andra?

  6. Jag tycker att den onda badankan är en jättebra bok. Att ta till sig de råd som passar en själv och göra en förnuftig och realistisk bedömning är nog självklart för de flesta vuxna människor vad det än gäller. Många är tyvärr alltför omedvetna och här skapar boken en bra balans. Det är viktigt att vara en kritiskt och medveten både konsument och läsare. Tror inte boken skapar ångest, tvärtom 🙂

  7. Jag tycker också det är en bra bok.

    Boken handlar om hur man som föräldrar kan minska giftmängderna som ens barn utsätts för, och då tycker jag det är bra att den handlar om det. Någon annan får skriva en bok om hur man kan konsumera för att inte understöda slavarbete, barnarbete och annat farligt och giftigt arbete i U-länder. Jag är intresserad av båda, köper t.ex. aldrig icke-ekologisk choklad, bananer o.s.v., men det hör inte hemma i samma bok.

  8. Håller med! Skadliga ämnen är dåligt för kroppen, men det är ångest med. Vi lever i ett extremt komplext samhälle som på många sätt är skadligt för vår hälsa, men att företa sig att lyckas överlista det är en potentiell hälsorisk bara det! Jag hade en diskussion med en amerikansk kompis om något liknande ämne, vacciner tror jag det var, och till slut sa hon: ”Well, I think we just have to accept that we can´t outsmart this world.” Jag brukar tänka på det när göra-rätt-ångesten slår på.

  9. Jag brukar ta alla såna varningar med en nypa salt. Om man ska tro på att allt man rör vid och äter är farligt, vad vore det för liv? Däremot är jag för ekologiska och rättvisemärkta varor, handlar själv dessa så ofta det är rimligt. Tex bananer handlar jag enbart rättvisemärkta. Enorm skillnad bara på smaken! Finns dem inte handlar jag annan frukt. Även leksaker finns både ekologiska och rättvisemärkta (för er som inte vet vad rättvisemärkt/fairtrade står för, googla). Ang städning, med tre barn i förskole åldern så skulle jag få panik varje dag om jag hade bakterieskräck. Lite skit rensar magen är ett skämtsamt ordspråk jag brukar ta till. Men så klart vi inte bor i en svinstia för det (svin är förresten renliga djur, så undrar vart det ordspråket kommer ifrån), men lite damm i hörnen har vi allt från och till… Ett bevis på att vi haft annat roligt för oss än städning 😉

  10. Man behöver inte läsa boken om man inte känner för det. Personligen har jag haft en väldig stor nytta av boken som gjort mig medveten där jag tidigare var helt ovetandes. Varför är det dåligt med en bok som hjälper läsaren att tänka i banor man tidigare inte gjort.
    Antingen kan man välja att få ångest av boken ELLER så kan man ta till sig infon och konsumera därefter, dvs mer medvetet!!
    Om något kan vara farligt för mitt barn så vill jag iallafall veta detta. Vem vill gambla om sitt barns framtida hälsa????!!

    1. Jag håller verkligen med om detta! Jag blir mer stressad av att inte ha kunskap, än av att ha kunskap! Det gäller allt från TBE-vaccin till Bisphenol-A, jag vill läsa på och sen fatta beslut utifrån olika källor. Personligen undviker jag parabener och BPA så mkt jag kan. Jag köper mkt kläder second hand och undviker vissa typer av plaster.

  11. Jag kan rekommendera boken Handla rätt för en giftfri barndom. Denna är uppbyggd som en uppslagsbok med konkreta tips på allt från kläder via nappflaskor till målarfärg. Boken är enligt mig konstruktiv utan att vara ångestskapande.

  12. Jag tycker att det är en jättebra bok, nyanserad och inte alls ångestskapande. Jag tar hellre det säkra före det osäkra i frågan, i rimlig omfattning 🙂

  13. Självklart är det viktigt att lyfta frågor rörande produktion osv, men nu är den här bokens fokus ett annat, nämligen att upplysa de oupplysta om skit i vår närmiljö och det gör den väldigt bra.

    1. Jag håller inte med om att boken utgör en bra källa till upplysning eftersom den inte skiljer på vad man faktiskt vet är skadligt och vad som skulle kunna tänkas vara skadligt. En text som inte klarar att göra den viktiga distinktionen blir lika oanvändbar som läkemedelsbolagens information om sjukdomar – lite är sant, lite är så vinklat att det nästan är hittepå, och man vet aldrig riktigt säkert som läsare vad som är vad.

  14. Tack, jag läste denna bok (stod ju att ALLA föräldrar bör ha läst den) när jag var gravid med mitt andra barn. FY F-N vilken ångest jag fick!! Borde finnas en varningstext på boken eftersom det inte heller är bra att utsätta gravida för sådan ångest! Mitt första barn växte upp i slutet av 90-talet och fast jag alltid ansett mig som hälsosam och miljömedveten så gjorde jag nu tydligen med ”facit i hand” stora GROVA fel när det gäller uppväxtmiljön. Mitt andra barn fick jag nu 2013 och jag måste påstå att dessa nya rön ställer mycket på sin spets… En del av glädjen med att få barn förtas när man inser vilken farlig värld som de får växa upp i och vilka faror vi utsätter dem för. Nej, dessa böcker är inte för vanliga föräldrar- i alla fall inte för oroliga föräldrar! Hennes sammanfattningar räcker gott nog för att bli ångestfylld och ändra det som finns i ens makt för att göra miljön god nog. Boken (som hon påstår vara en sammanfattning av vad alla inspektioner hit och dit säger- dock vinklad av henne med fokus på att det mesta är farligt) bör bara vara för speciellt intresserade och ABSOLUT INTE för gravida. Mitt råd är: lev med sunt förnuft, kasta ett litet öga på de senaste rönen (som ändå inte går att undvika om man tittar sig omkring), strunta i att utsätta dig för ångest och njut av barnen runt omkring oss:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *