Första årets grundvaccinationer del 1 – DTaP-polio-Hib

Det blir mycket om vaccinationer i bloggen nu. Superintressant och viktigt ämne att diskutera, tycker jag! Många av er har efterfrågat inlägg om de olika vaccinationer som finns tillgängliga såväl inom som utanför barnvaccinationsprogrammet. Här börjar jag från början med standardvaccinationerna som ges det första året.

I det svenska barnvaccinationsprogrammet erbjuder man alla barn att under det första levnadsåret vaccineras mot sex (ibland fler, mer om det längre ner) olika sjukdomar, nämligen difteri, stelkramp, polio, kikhosta, haemophilus influenzae typ b och pneumokocker. De fem första (DTaP-polio-Hib) ges alla i en spruta medan pneumokockvaccinet ges i en annan spruta vid samma tillfälle. Bebisen får alltså en spruta i vardera lår vid 3, 5 och 12 månaders ålder. I det här inlägget tar jag bara upp DTaP-polio-Hib-vaccinet. Det kommer ett eget inlägg om pneumokockvaccin framöver. Först lite översiktlig information om de respektive sjukdomarna.

Difteri

Difteri var en vanlig sjukdom i Sverige fram till 1940-talet och var orsaken till att tusentals barn dog varje år. Sjukdomen orsakas av en toxinbildande bakterie som orsakar en halsinfektion vilken i svåra fall leder till andningssvårigheter (äkta krupp) och död genom kvävning. Difteri kan även angripa hjärta, nervsystem och njurar. Utan behandling är dödligheten 5-10%. Sjukdomen är en kontaktsmitta men kan även smitta via luften. Människor kan vara bärare av smittan utan att vara sjuka eller veta om det. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika men rätt behandling måste sättas in tidigt i förloppet. De senaste decennierna varit mycket ovanligt i Sverige och de fall som setts har bara drabbat personer som inte vaccinerats eller som inte har fått tillräckligt många vaccindoser. Globalt förekommer dock difteri i stora delar av världen bl a i östra Europa.

Stelkramp

Stelkrampsbakterien är vanligt förekommande i jord (även krukväxtjord inomhus) och finns i många djurs tarmar. Bakterien bildar sporer som kan överleva utanför kroppen i tiotals år. Flockimmunitet kan inte uppnås för stelkramp och sjukdomen går inte att utrota. Stelkramp är en sårinfektion och drabbar bara ovaccinerade personer, men kan inte smitta mellan människor. Bakterien bildar ett toxin (giftigt ämne) som leder till smärtsamma muskelkramper med början i ansiktet för att sedan sprida sig till resten av kroppen. Utan behandling leder stelkramp ofta till döden. Sjukdomen är mycket sällsynt i Sverige sedan 1940-talet då vaccination inleddes, men förekommer fortfarande i fattigare delar av världen där vaccinationstäckningen är låg.

Kikhosta

Kikhosta orsakas av en bakterie som bildar ett toxin (giftigt ämne) vilket skadar flimmerhåren som täcker luftrörens väggar. Det bildas ett segt slem som ger en kraftig rethosta. Efter 1-2 veckor tilltar hostan och kommer då i intensiva hostattacker som kan bli så besvärliga att barnet skiftar färg (röd/blå) i ansiktet. Attacken slutar med en kraftig inandning då barnet kippar efter luft, detta brukar kallas för kikning. Hos äldre barn och vuxna ter sig kikhosta ofta som en långdragen envis hosta, men är för övrigt okomplicerad. Hos spädbarn däremot kan sjukdomen vara livshotande med följder som syrebrist och andningsuppehåll. De minsta barnen kan även få medvetandepåverkan och kramper. Ofta behöver spädbarn med kikhosta läggas in på sjukhus och där få hjälp med andningen och sondmatning. Den vanligaste komplikationen är lunginflammation med andra bakterier som tar chansen när barnets luftvägar redan påverkats av kikhostan. Andra komplikationer är öroninflammation, försämring av bakomliggande astma, och hjärninflammation som oftast läker ut utan restsymtom, men som ibland är livshotande. Fortfarande ser vi enstaka dödsfall i Sverige hos spädbarn med kikhosta. Man kan lindra symtomen med antibiotika om man startar behandlingen tidigt. Har infektionen pågått över en vecka och kikningar uppstått har antibiotika ingen effekt på sjukdomsförloppet längre, däremot kan man minska smittsamheten genom att behandla. Kikhosta är mycket smittsamt, en infekterad person kan vara smittsam i över 6 veckor, och sjukdomen förekommer i ökande grad i Sverige. Därför ska man försöka undvika att träffa personer med kraftig hosta när man har ett barn under 6 mån som inte hunnit vaccineras, eller som inte hunnit få ett gott skydd av vaccinationerna.

Polio

Polio, eller barnförlamning som det också kallades, var en mycket vanlig sjukdom i Sverige fram till massvaccination infördes 1957. Det sista stora svenska utbrottet var 1953 och orsakade 3000 fall av förlamningar. Polio orsakas av ett tarmvirus som smittar genom kontakt och genom förorenat vatten. För 95% av de smittade ger sjukdomen inga symtom alls, eller bild som vid en lindrig influensa. För vissa kan den dock leda till förlamningar, som ibland, framförallt för små barn, kan växa bort, men som i andra fall blir livslånga handikapp. I fall där förlamningen angriper andningsmuskulaturen kan sjukdomen vara dödlig. Det finns ingen behandling mot polio. Tack vare vaccination finns knappt polio i stora delar av världen, men den förekommer fortfarande i delar av Afrika och Asien. Det senaste poliofallet i Sverige sågs 1977.

Haemophilus influenzae typ B (Hib)

Haemophilus influenzae är en vanlig bakterie som orsakar öroninflammation, bihåleinflammation, förkylning med hosta och ibland även lunginflammation. Hos små barn finns risk att bakterien tar sig från luftvägarna till blodet, då kallar man infektionen för invasiv. Den kan då leda till blodförgiftning, hjärnhinneinflammation, struplocksinflammation och ledinfektion. Dessa svåra, ibland livshotande komplikationer drabbar framförallt barn under 4-5 år, men mest utsatta är barn under 1 år. Bakterien smittar som en vanlig förkylning, via droppsmitta i luften och vid nära kontakt. Den går att behandla med antibiotika, men ett fåtal kan ha kvarstående skador på hjärna, hörsel, nervsystem eller leder trots att de fått behandling. Innan 1992 då man började vaccinera mot Hib fick 1/300 komplikationer. Idag ser vi nästan inga fall av invasiv Haemophilus influenzae-infektion hos barn.

Vaccinet

DTaP-polio-Hib-vaccinet är som sagt ett kombinationsvaccin. Poliovaccinet innehåller avdödat virus, medan alla övriga vaccinkomponenter i DTaP-polio-Hib-vaccinet innehåller endast delar av smittämnen eller döda bakterieprodukter. Vaccination av den här typen – avdödat/inaktiverat – kan inte ge ens en mild variant av sjukdomen (att jämföra med levande vaccin som MPR-vaccin där man kan få en väldigt lindrig infektion med utslag och feber 1-2 veckor efter vaccinationstillfället). Vad som händer är att delar av smittämnet eller avdödat smittämne utlöser en immunologisk reaktion som leder till att immunförsvaret aktiveras och antikroppar bildas. Antikropparna har man sedan kvar under en viss tid, ibland livslångt. Man får alltså ett immunologiskt minne som gör att man inte blir sjuk om man senare möter viruset/bakterien. Läs gärna doktor Cecilias inlägg om hur immunförsvaret byggs upp för en utförligare förklaring.

Stelkramp- och difterivaccinet innehåller inga bakterier, utan består istället av det toxin (giftigt ämne) bakterierna brukar tillverka men nu i avgiftad form (toxoid). Vaccinet gör att kroppen bildar antikroppar mot toxoidet. När vi senare i livet möter stelkramp- eller difteribakterien kan de inte orsaka någon skada eftersom antikropparna vi fått av vaccinationen blockerar bakteriernas toxiner och vi blir alltså inte sjuka.

I avdödade/inaktiverade vacciner som detta behöver man använda adjuvans vilket betyder ämnen som förstärker immunförsvarets reaktion på vaccinet. Vi planerar ett eget inlägg om tillsatser i vaccin senare.

Biverkningar

Biverkningarna kommer i regel inom 1-2 dygn. Så många som 60-70% får en lokal svullnad, rodnad och ömhet vid stickstället. Vanligt är också måttlig feber, gnällighet, kräkningar, diarré och nedsatt aptit. Ovanliga biverkningar är hög feber, övergående svullnad i ena eller båda benen, otröstlig gråt flera timmar efter vaccination, samt allergisk reaktion. Det finns rapporterat enstaka fall då barnet inom 48 timmar efter vaccination blivit slappt och okontaktbart under en episod. Man har i ett mycket stort studiematerial inte kunnat påvisa något samband mellan DTaP-polio-Hib-vaccination och allvarliga biverkningar eller dödsfall. Det är väl belagt att denna vaccinations hälsovinster vida överstiger risken för biverkningar, både på individ- och samhällsnivå.

Hur bra skyddar vaccinet?

Grundvaccination med tre doser ger ett mycket gott skydd mot alla fem sjukdomar. Boosterdoser ges vid 5-6 års ålder och vid 14-15 års ålder för att förstärka och förlänga skyddet. För Polio blir skyddet livslångt, för de andra sjukdomarna kan immuniteten avta efter ett par år. Stelkramps- och difterivaccination behöver upprepas vart tionde till tjugonde år (beroende på hur många doser man fått av grundvaccinet) för att bibehålla skyddseffekten.

I Stockholms läns landsting ingår sedan årsskiftet även hepatit B, och erbjuds alltså till barn födda efter 1 oktober 2012. DTaP-polio-Hib-hepatit B-vaccin (kanske läge för ett namnbyte tänker jag?) ges allihopa i samma spruta, också vid 3, 5 och 12 mån ålder. Bebisen slipper alltså fler sprutor men vaccineras mot sex istället för fem sjukdomar i samma coctail. Här kan man läsa mer om det. DTaP-polio-Hib-hepatit B-vaccin ges även till barn i hela landet som uppfattas ha högre risk för hepatit B-smitta. Om ni vill veta mer om hepatit B och vaccinationen mot detta får vi nog ta det i ett eget inlägg.

Källor för den som vill läsa mer på egen hand: Smittskyddsinstitutet, Rikshandboken för barnhälsovård, SBU-rapporten från 2009 om barnvaccinationers säkerhet och effekt

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

7 reaktioner på ”Första årets grundvaccinationer del 1 – DTaP-polio-Hib

    1. Hur fort skyddet avtar beror på hur många doser vaccin man tidigare fått (har förtydligat i inlägget nu). Till vuxna med en sårskada ges en boosterdos difteri- och stelkrampvaccin (ges alltid i kombination) om >10 år gått sedan senaste vaccinationen, och personen fått tre doser tidigare. Har personen fått fyra doser tidigare ger man en boosterdos om det var > 20 år sedan den senaste. För difteriskydd (reseprofylax) gäller att boosterdos bör ges vart tjugonde år till personer som fått fyra doser grundvaccin. Boosterdos är en svagare dos än vaccindosen i grundvaccination.

  1. Hej!
    Tack för en gedigen blogg. Intressanta ämnen som ger mersmak. Väcker viljan att ta reda på än mer så bra med alla hänvisningar också. Glad att jag hittade hit 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *