Gästblogginlägg med bästa tipsen från barnkirurgakuten!

Idag delar jag med mig av ett gästblogginlägg från doktor Samara, som har träffat tusentals barn och familjer på en av Sveriges barnkirurgakutmottagningar:

Inspirerad av doktor Linas råd och tips delar jag med mig av mina erfarenheter av att ta hand om barn som varit med om en olycka eller drabbats av en sjukdom som kräver akut operation.

Du som förälder är ditt barns trygghet!

Det mest avgörande i hur smidigt ett akutbesök på sjukhuset blir för ditt barn är faktiskt du som förälder,  ditt tålamod och ditt sätt att hantera situationen. Ett smärtpåverkat barn behöver känna sig tryggt i den främmande sjukhusmiljön där många främlingar med olika prylar vill ge mediciner, ta prover, undersöka och behandla den lilla individen. Utan att överdriva kan jag försäkra att nästan allt går att utföra bara om föräldrarna är lugna!

Att sätta sig nära huvudet och ha ögonkontakt med barnet räcker långt i en smärtsam procedur. Mammas eller pappas hand som håller barnets lilla hand och en lugn röst som läser en bok/sjunger favoritvisa ger mycket bättre effekt än lugnande medicin eller lustgas.

Tänk på ditt ansiktsuttryck när barnet skadat sig!

Barnet läser av mammas eller pappas oro och rädsla och blir också oroliga och rädda, om det så gäller en krokig underarm, ett klämt finger eller stor sårskada. Tänk på ansiktsuttrycket (båda som föräldrar och personal) när du ser ett skadat barn, det påverkar direkt barnets uppfattning av situationens allvar.

Lova aldrig något som du inte är alldeles säker på kan hållas!

Lova aldrig något utanför din makt, även om det har fungerat tidigare i andra sammanhang med ditt barn. Ett barn som måste fasta inför ett akut ingrepp blir väldigt besviken om föräldrarna har lovat ”om du är snäll och låter doktorn undersöka dig så åker vi direkt till McDonalds”
Barn uppskattar ärlighet! Säg som det är så litar barnet mer på personalen.

Respektera barnets integritet!

Respektera barnet,  vänta med att försöka ”tvinga” barnet att ligga på britsen eller ta av kläder, skor etc. Prata med läkaren som ska undersöka eller sköterskan som ska sätta nål, ta prover eller sätta på gips, så att barnet ser och känner en vänlig stämning som underlättar kommande smärtsamma procedur eller obehagliga undersökning. Lika viktigt är att våga avbryta och säga ifrån om personalen missar detta.

Be om förklaringar och tid!

Och precis som Doktor Lina skrev, förklara varför behöver man genomföra undersökningen eller proceduren och hur den går till. Be personalen förklara eller beskriva om du inte själv vet. Om du behöver en paus för att hinna prata med ditt barn om vad som ska göras, be om det.

Om barnet behöver hållas fast – gör det själv

På barnsjukhuset försöker vi undvika att söva barn om det går. I vissa situationer, som vid en sticka i foten eller ett mindre sår som behöver tejpas, behöver små barn hållas fast. Det är bara du som förälder som har rätt att bestämma om ditt barn ska hållas fast! Du har å andra sidan inte rätt att bestämma att ditt barn ska sövas, det alltid ett läkarbeslut. Om jag som läkare bedömer att riskerna och obehaget för barnet med en sövning är oproportionerligt stora jämfört med vad som ska göras, så kommer jag inte att gå med på en sövning. Om du som förälder beslutar att barnet ska hållas fast är det allra bästa för barnet att du gör det själv. Då får barnet åtminstone trygghetskänslan under ett obehaglig och smärtsam procedur. Visa inte barnet din ångest över fasthållningen, var lugn och bestämd.

Glöm inte lekterapin!

Sist men inte minst, om besöket blir ändå traumatiserande, glöm inte att det finns lekterapi på alla barnsjukhus. Vissa har drop-in, vissa vill ha remiss. Be själv om remiss dit eller om kontaktuppgifter om ditt barn haft negativa upplevelser vid ett sjukhusbesök. På lekterapin finns alla möjliga sjukhusgrejer som barnet kan använda på dockor och dessutom massor av pyssel och leksaker som inte alls har med sjukhus att göra.

Tack Samara!

 

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *