Glutenintolerans del två: vilka ska testas och hur går det till?

I går skrev jag om glutenintolerans och vilka symtom det ger. Kortfattat ger glutenintolerans olika tydliga symtom hos olika barn. Tillväxten kan, men måste inte, vara dålig, både diarréer och förstoppning kan förekomma. Psykiska symtom som håglöshet och trötthet är vanliga.

Det finns bra, enkla tester som säkert kan säga att ett barn inte har glutenintolerans!

Av detta följer att det är viktigt att undersöka alla barn som har symtom som kan tyda på glutenintolerans med blodprov. Jag har förstått att det inte görs överallt. Låt mig citera svenska barnläkarföreningens sektion för gastroenterologi och hepatologis vårdprogram:

Vem ska utredas?

CD (Celiac disease=glutenintolerans, min förklaring) förknippades tidigare med framförallt med diarré, malabsorbtion, dålig tillväxt och magont.

Det är viktigt att även personer med celiaki som inte tillhör den gruppen diagnostiseras. Provtagning med serologiska markörer bör erbjudas följande grupper:

a) barn och ungdomar med kronisk eller återkommande diarré, förstoppning, dålig tillväxt, sen pubertet, amenorré, järnbristanemi, kroniska magbesvär, kronisk trötthet, återkommande munsår, misstanke om dermatitis herpetiformis, osteoporos och avvikande leverprover.

Barnen behöver inte ha alla symtomen förstås, det räcker med ett för att det ska vara på sin plats att ta ett blodprov för glutenintolerans.

Vem ska provta?

Vårdcentralen ska ta prov för transglutaminasantikroppar. Om tillväxten är normal, provet är helt normalt och barnet är över två år och har ätit ordentliga mängder gluten dagligen veckorna före provtagning utesluter det glutenintolerans med stor säkerhet.

Här finns riktlinjer för vad vårdcentralsläkaren ska göra, att hänvisa till för er som haft svårt att få gehör för önskan om provtagning.

Vid positivt blodprov eller osäkerhet: remiss till barnläkare!

Om transglutaminasantikroppar finns ska barnet remitteras till barnläkare. Likaså om provet är negativt men misstanken ändå kvarstår. Enligt vårdprogrammet till barnläkare med gastroenterologiskt ansvar vid barnklinik, men jag vet inte hur det fungerar runtom i landet faktiskt.

Diagnos av glutenintolerans hos barn och ungdomar ska ställas av barnläkare, helst med gastroenterologiskt ansvar vid barnklinik!

Hur ställs diagnos?

Första provet är som sagt blodprov för transglutaminasantikroppar. Det kan tas kapillärt, det vill säga ”stick i fingret”, eller venöst, det vill säga ”nål i armvecket”.

Om transglutaminasantikropparna är mer än tio gånger övre normalgränsen (vilken den är varierar mellan laboratorier, kan man ställa diagnos utan gastroskopi och tunntarmsbiopsi. Då tar man ett till blodprov för HLA-typning (det visar om barnet har en gentyp som har risk att utveckla glutenintolerans eller inte) och nytt prov för transglutaminasantikroppar. Om antikropparna fortfarande är lika höga och HLA-typen visar att barnet har en gentyp som innebär risk för glutenintolerans kan en barnläkare ställa diagnosen glutenintolerans.

Om transglutaminasantikropparna är lägre än så behövs tunntarmsbiopsi. Den kan göras på olika sätt. På mitt barnsjukhus sövs barnet och man går ned med en kamera på en böjlig slang i genom munnen till tolvfingertarmen via matstrupen och magsäcken. Sedan tas biopsier med en liten tång. De skickas till en patolog som granskar dem i mikroskop och visar dem för barngastroläkaren innan säker diagnos ställs.

Om tunntarmen visar tecken på glutenintolerans som man kan se med blotta ögat vid gastroskopin, rekommenderas barnet glutenfri kost från undersökningsdagen, annars från man har fått svaret från patologen.

Vissa barn utan symtom ska erbjudas provtagning

Barn som har föräldrar eller syskon med glutenintolerans har ökad risk att själva insjukna. Barn med vissa syndrom och sjukdomar (till exempel Downs syndrom, Turners syndrom, diabetes eller sköldkörtelsjukdom)  har också det. Därför rekommenderas provtagning av dessa barn även om de inte har symtom. Jag har förstått av läsare att syskon nekas provtagning på vissa ställen, hänvisa till vårdprogrammet i länken här (s 6) där står det tydligt och klart.

Börja inte glutenfri kost före provtagning!

För då försvinner transglutaminasantikropparna och tarmen blir helt normal och diagnosen kan inte ställas.

Köp inte apotekets självtest för glutenintolerans!

Läs mer om varför här.

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

5 reaktioner på ”Glutenintolerans del två: vilka ska testas och hur går det till?

  1. Även TTG-antikroppar kan tydligen variera kraftigt hos en person med celiaki. När jag först testades var värdet 8.2. Gränsvärdena på labbet var sådana att 7-10 var en gråzon. En biopsi visade ingenting. Efter detta åt jag på egen hand en glutenfri kost i ett halvår (och mådde bättre) och tjatade till mig ett nytt TTG-test, som då var drygt 3. Sedan började jag en glutenutmaning och efter ett par månader av lidande var mitt värde ”mer än 120” (mer än vad labbet kunde kvantifiera). En ny biopsi visade på celiaki. Så en glutenutmaning kan vara ett bra sätt att komma till klarhet om misstanke kvarstår efter den första utredningen. Den intressanta frågan är varför TTG-antikropparna vid det första blodprovet inte var högre än 8.2. Du som är läkare kanske har några tips på om det finns några studier på hur TTG-antikroppar varierar över tid hos personer med obehandlad celiaki?

    1. Jag tänker att du hade celiaki från början men att inflammationen inte var så stark att den syntes i biopsierna eller gav så höga antikroppsnivåer. Sedan blev antikropparna mkt låga när du åt glutenfritt, det vet vi att de blir. När du började med gluten igen var inflammationen/sjukdomen så aktiv att det syntes tydligt på antikroppsnivåerna.

      Jag hoppas att det inte finns några studier på hur antikroppsnivåer varierar över tid på personer med obehandlad celiaki, eftersom alla med diagnosticerad celiaki ska behandlas. Det vill säga om man lät bli att behandla några för att följa antikroppsnivåer vore det gravt oetiskt. Men misstänkt, eller ännu ej diagnosticerad celiaki (dvs normala eller nästan normala antikroppsnivåer, och normala, eller nästan normala biopsier) utvecklas ibland till helt friskt/symtomfritt/antikroppsfritt och ibland till tydlig sjukdom.

      1. Tack för svaret – jag tror också att jag hade sjukdomen hela tiden, och förhoppningsvis gjorde inte provokationen mig känsligare på sikt. Hursomhelst visar det att sjukdomen kan vara besvärlig att ställa diagnos på, och att man varken som patient eller läkare vid oklara testresultat inte ska nöja sig i första taget. Det var nog bara det jag ville få fram.

  2. Tack för dessa inlägg! Jag har bråkat mig till en konsultation med barnläkare här, hoppas denne är lika bra som du verkar vara annars blir det väl upp till mig att bli envisa, jobbiga mamman. Det är jag gärna bara mina barn får mår bra. Det är jobbigt när man som förälder ser/känner på sig att något är fel och man inte får gehör någonstans! Man känner sig allmänt dum och jag vet ju att jag inte är utbildad läkare så efter en massa ignorerande från läkarna så lyssnar man en stund och sen återkommer fakta att ungen inte är som han ska och tar man itu med bråket med läkare och barnsköterskor igen och sen blir det en ond cirkel där inget händer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *