När rinner mjölken till, eller hur länge klarar sig en bebis utan mjölk?

Sjuka barn? Tröttnat på Netflix skränande! Testa SF kids play!

När ringer mjölken till? Jag tror det är den vanligaste frågan till barnläkaren på BB-ronden. Barnet har sugit och sugit i två dagar och mammorna har märkt att det inte kommer särskilt mycket mjölk, kanske knappt någon alls. Och familjerna ställer naturligtvis frågan: hur länge klarar sig en bebis utan mjölk? 

Mer om att mata en nyfödd och valet mellan amning och ersättning kan du läsa här. 

Friska fullgångna  bebisar klarar sig i tre-fyra dagar utan större mängder mjölk

Friska, fullgångna, lagom stora bebisar klarar sig i regel i tre-fyra dagar på mycket små mängder mjölk. Jag återkommer längre ner till dem som inte gör det. De flesta bebisar klarar sig tills mjölken rinner till på tredje, fjärde dygnet. Det här gäller inte senare under bebistiden, utan just de allra första levnadsdagarna.

Den friska bebisen lever på socker som den tillverkar av sitt eget kroppsfett. Bebisen kissar inte så mycket, och går ner i vikt då vätskeinnehållet i kroppen minskar.

Råmjölken då?

Redan under graviditeten bildas råmjölk, kolostrum. Den är kletig och genomskinlig-gulaktig i färgen och kommer i små mängder. Kolostrum innehåller mer protein och antikroppar och mindre socker och mycket mindre vätska än mogen mjölk. Det är ganska smart  att se till att bebisen får dricka koncentrerade slemhinneantikroppar (IgA-antikroppar) första dygnen. Antikropparna som binder till bebisens slemhinnor i mun och tarm och ger ett visst skydd mot infektioner som kommer den vägen.

I länder med smutsigt vatten och stor risk att smittas av bakterieinfektioner är det här skyddet mycket viktigt. I länder som Sverige med rent vatten och ont om sjukdomsframkallande bakterier har det mycket liten betydelse för spädbarns hälsa.

Andra levnadsdygnet: maratonamningsdygnet

Första levnadsdygnet är bebisen ofta rätt trött. Inte så konstigt tycker jag, efter att ha genomgått en förlossning. Andra levnadsdygnet däremot är maratonamningsdygnet.

Bebisen suger och suger och blir aldrig mätt. Bebisens sugande är signalen till mammans bröst att börja producera mjölk. Minst lika viktigt för en fungerande amning som att bebisen får ligga hud mot hud och leta sig till mammans bröst första levnadsdygnet, är att bebisen får suga så ofta den vill  det andra levnadsdygnet. Låt gärna bebisen ligga kvar hud mot hud även andra levnadsdygnet!

Mer om hud mot hud för nyfödda kan du läsa här. 

Mamma, pappa, jag vill suga!  

Kan inte bebisen säga med ord, så den gör det med gester. Vrider på huvudet, hackar som en fågelunge med öppen mun, öppnar munnen. Ge bebisen bröstet när hen ber så snällt om det. Om mamma eller pappa inte förstår blir bebisen lite tydligare, smackar och för handen till munnen och börjar suga på den, och om föräldrarna fortfarande inte förstår får man skrika.

Palla upp mamma i soffan och mata henne! 

Ett dygn efter förlossningen, när känslorna är all over the place, så ska alltså mamman amma bebisen precis hela tiden. Ofta gör det ont i snippan, ont i rumpan, ont i livmodern när bebisen ammar (eftervärkar) och ont i bröstvårtorna.

Den nyförlösta mamman behöver alltså curlas deluxe för att orka med detta. Palla upp henne i en soffa. Gör smoothies, kakor, smörgåsar, kaffe och allt hon kan tänkas behöva och bjud henne på det. Leta upp en bra tv-serie om hon vill. Och vem ska då göra detta? Den andra föräldern, eller bästa väninnan eller nyblivna mor- eller farföräldrar om mamman önskar ha dem i sitt hem.

Om jag inte vill amma då? 

Så låter du inte bebisen suga på brösten. Sätt på dig en tight behå och ge bebisen flaska med ersättning. 10-20 ml/gång kanske passar bra andra levnadsdygnet, när bebisen ber om att få suga. Sannolikt behöver du inte ge ersättning lika ofta som man behöver amma just det här dygnet, eftersom ersättningen finns där i så stor mängd bebisen behöver för att bli mätt, till skillnad från mjölken. Se bara till att det inte går längre tid än tre timmar mellan måltiderna.

Mer om att sluta amma kan du läsa här. 

Vilka bebisar klarar sig inte tills mjölken runnit till?

Det finns några olika grupper av bebisar som har hög risk att inte klara av att hålla sitt blodsocker på en normal nivå tills mjölken runnit till. De behöver ersättning första levnadsdygnet eller-dygnen, tills mjölken runnit till. Sedan trappas den ut. Det ger en fördröjning i amningsstarten och ökar risken för försenad mjölkbildning, så därför är det viktigt att inte ge ersättning till dem som inte behöver när mammorna vill amma.

Bebisar till mammor med graviditetsdiabetes är en sådan grupp. Mamman har haft högt blodsocker under graviditeten. Blodsockret har gått över till barnet via moderkakan, så barnets bukspottskörtel har gått på högvarv för att producera massor av insulin, för att sänka barnets blodsockernivå till en normal nivå. Smart. Men, när bebisen kommer ut producerar den fortsatt massor av insulin och bebisen kommer att få för lågt blodsocker om den inte får ersättning första levnadsdygnen. Och ibland ändå, inte så sällan får sådana bebisar ligga på neo med sockerdropp i några dygn.

Ibland har man inte diagnosticerat någon diabetes hos mamman, men bebisar som är väldigt tunga jämfört med sin födelselängd har också risk för lågt blodsocker. De  behandlas som bebisar till mammor med diabetes.

För tidigt födda bebisar har inte så mycket kroppsfett att bygga om till socker, och är dessutom inte så bra på det. Ju tidigare född bebis, desto tydligare är detta. Dessutom tar det ofta längre tid innan de orkar suga så mammans mjölkbildning kan dessutom vara försenad. Barn födda före v 37+0 får därför extra mat från början.

Bebisar som är för små i förhållande till graviditetslängden har precis som för tidigt födda inte så mycket kroppsfett att bilda socker av. Därför får de också ersättning tills mjölken runnit till.

Bebisar som är sjuka eller mycket påverkade i samband med födseln, av en infektion, syrebrist eller andningsstörning, behöver extra mat, för de gör av med mer än normalt för att bekämpa sin sjukdom.

Bebisar som har gulsot behöver extra mat för att få igång bajsproduktionen. Det är i bajset som gulämnet, bilirubin, kommer ut.

Barnmorskan vill ge min bebis ersättning fast jag vill amma!

Se till att du får en förklaring av varför och, om du är osäker, be om en läkarbedömning av just ditt barns behov. Troligen får du inte träffa läkaren när frågan uppstår, utan får nöja dig med att barnmorskan talar med läkaren i telefon, men varje dag (ofta förmiddag) finns läkare på BB, så be att du får träffa läkaren morgonen efter.

Ska det alltid vara så här?

Nej! Inget dygn i livet är som det andra levnadsdygnet. Bebisar som maratonammar kommer att amma mer sällan och bli mätta när mjölken rinner till, vilket normalt sker dag tre till fyra. Mammans känslohormoner kommer att stabilisera sig på mer normala nivåer. Bröstvårtorna kommer att vänja sig och inte göra lika ont framöver (oftast inte ont alls efter några dagar till några veckor faktiskt).

Om du behöver ge ersättning fast du inte vill kommer du sannolikt inte heller att behöva göra det för evigt. Det kan bara ta längre tid innan amningen kommer igång.

Bebisar klarar sig inte utan mjölk efter fyra-fem dagar!

För de flesta mammor rinner mjölken till på tredje levnadsdygnet. Det märks genom att bebisen börjar klunka och svälja, ofta somnar vid bröstet och blir nöjd och mätt av amningen. Men det är inte så för alla. För några rinner faktiskt inte mjölken till alls i tillräcklig mängd. Så om du inte tror att din mjölk runnit till på fjärde levnadsdygnet: ring BB och säg att du kommer dit för en amningsbedömning och viktkontroll!

Om alla gjorde det och sedan fick hjälp att få igång amning eller mata till med ersättning, beroende på bedömningen i det enskilda fallet, så skulle vi inte behöva ta emot intorkade bebisar på femte-sjätte levnadsdygnet på barnakuten. Det gör vi nämligen ganska ofta idag. Det är därför jag så säkert säger att allas mjölk faktiskt inte rinner till, åtminstone inte på tredje levnadsdygnet.

I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

35 reaktioner på ”När rinner mjölken till, eller hur länge klarar sig en bebis utan mjölk?

  1. Fett kan väl inte bilda socker, utan det är väl i första hand ketoner som bebisen lever på första dygnen? Du har skrivit socker på flera ställen.

    1. Hej! Människokroppen kan genom glukoneogenesen bilda socker från såväl fettkedjornas glycerol som från aminosyror (som finns i proteiner). Dessutom kan socker bildas genom glykolys av leverns och musklernas glykogen. När jag skrivit socker så är det socker jag menar, även om denna artikel långt ifrån är en fullständig genomgång av metabolismen under de första levnadsdagarna. Ketonerna är snarare låga än höga under de första levnadsdygnen och det är lågt blodsocker vi vet är associerat till kramper och även död hos nyfödda om det inte behandlas. Mer om första levnadsdagarnas sockermetabolism kan man läsa här om man är extraintresserad.

  2. Jag har tokkämpat med amningen. Mjölk finns men inte blir jag av med ersättningen/tillägget. Bebis nu 2 månader. Misstänker kort tungband men ingen verkar tro på det, knappt ens min man, trots så oerhört många symptom. Visst, jag kanske har fel, men varför är det så svårt att kolla upp på riktigt? Varför verkar inte svensk barn- och mödravård vilja ta till sig problemet med kort bakre tungband (ibland inne i slemhinnan)? Har jag rätt och det hade konstaterats redan på BB så hade vi kanske fått två normala månader där jag hade kunnat njuta av min nyföding till fullo. Och det gäller inte bara mig utan så otroligt många. Det är inte bara det främre tungbandet som gör det svårt och det måste ut till alla som arbetar med barn.

    1. Hej! De läkare som kan vara kompetenta inom detta är öronläkare. Om du vill undersöka detta vidare, sök öronläkare.

  3. Hej! Om kvinnan bestämt sig redan under graviditeten att hon inte vill amma (inte ens första råmjölken), när bör föräldrarna då mata bebisen första målet med ersättning? Bör dom göra det första timmarna?

  4. Är på andra dygnet efter förlossningen och behövde verkligen läsa detta, tack!

    Har ammat konstant i 14 timmar nu, varje sekund. Trots att det är tredje barnet undrar jag vad jag gör fel, varför får jag inte ens 15 minuters paus, men nu fick jag självförtroende igen och kämpar på 🙂

  5. Jag födde mitt första barn i juli 2013. Jag visste från början att jag ville helamma. Men mjölken rann inte till. Trots att dottern sugit så mina bröst blödde och var helt täckta med sårskorpor hade jag fortfarande bara råmjölk i brösten. Vid återbesöket fyra dagar senare hade vår dotter gått ned så mycket i vikt att vi blev tillsagda att ge henne mjölkersättning. Eftersom jag hade så ont när hon sög att jag grät varje gång och fick ångest när det var dags att amma igen, tog jag ett helt och hållet eget beslut att vägra amma tills såren hade läkt. Det tog fyra dagar. Därefter återupptog jag amningen tills jag fick blåsor, då avbröt jag igen. Däremellan handpumpade jag för glatta livet för jag ville så gärna att dottern skulle få min mjölk istället för ersättning. Efter två månader så släppte äntligen amningen, och sedan har det flutit på utan problem! Så jag håller inte med om att rekommendationen att mamman ska bita ihop och inte avbryta amningen trots att det gör helvetiskt ont. Det leder bara till mer ont än gott, eftersom amningen blir ångestfylld istället för njutningsbar! Jag rekommenderade min kompis att göra samma sak som jag, och det har funkat fint för henne också. Min svägerska var däremot ”duktig” och bet ihop, och har ärrbildning på sina bröst för det!

    1. Just det andra levnadsdygnet tycker jag man ska amma på även om det gör ont. Om mjölken aldrig rinner till så är det en annan sak. Mer om det i ett framtida inlägg.

      Att avbryta en amning som bara skapar ångest och smärta brukar upplevas som ett fantastiskt beslut av mammor som gör det. När olika mammor är redo för ett sådant beslut varierar. Men om man önskar amma tycker jag att man ska försöka låta bli att sluta just andra levnadsdygnet, eftersom mjölken i princip aldrig runnit till då och den gör det hos de flesta dygn tre. Att amma en bebis som blir mätt och nöjd är helt annorlunda än att amma en som inte blir det.

  6. Det man ska minnas, som ofta kommer upp i vårddebatter, är att regeln om att man ska få bestämma över sin vård själv endast gäller för de som kan föra sin egen talan. En liten bäbis (eller en mycket gammal människa för den delen) kan inte alltid föra sin egen talan och då får föräldrarna självklart vara med och påverka vården, men ibland måste vårdpersonalen bestämma saker när de anser att något är bättre för barnet.

    1. Nja. Rent formellt kan föräldrar vägra vård för sina barn, vårdpersonalen måste då juridiskt handla i nödvärn om de ger barnet viktig vård (som tillmatning kan vara). Jag har dock aldrig varit med om att göra det. Allt utom blodtransfusioner till vissa Jehovas vittnen har gått att lösa med goda samtal och kompromisser inom det medicinskt acceptablas gräns. Föräldrar som kompromisslöst vägrar viktig vård har inte förmågan att handla utifrån barnets bästa. Det brukar ses som ett starkt skäl att omhänderta barnet från Socialtjänstens sida. (I Jehovas-familjer som i övrigt är acceptabla eller bra föräldrar gör man tillfälliga omhändertaganden bara i samband med blodtransfusionen. Mycket odramatiskt.)

    2. Så länge föräldrarna har vårdnaden är det de som beslutar om vården åt sitt barn. Socialnämnden måste först frånta dem vårdnaden för att de inte ska ha rätt att säga nej. Vårdpersonalen får, så länge föräldrarna har vårdnaden, inte bestämma utan att inhämta föräldrarnas samtycke.

  7. Bra skrivet! Särskilt om andra levnadsdygnet. Men jag har några funderingar angående tillmatningen. Dels borde väl inte rutinen vara att tillmata de som riskerar lågt blodsocker, utan att mäta deras blodsocker? Då slipper man tillmata i onödan (alla i riskgrupperna drabbas ju inte). Och dels verkar det ofta saknas en plan för hur tillmatningen ska trappas ut, istället verkar det ofta vara så att den ökas på uppmaning av vårdpersonal. Här borde det ju finnas någon ”best practice” för att inte tillmata onödigt mycket/länge.

    Sedan tycker jag också att det kan poängteras att föräldrarnas informerade samtycke måste inhämtas innan barnet tillmatas. Vårdpersonalen ska informera om för- och nackdelar och varför de rekommenderar tillmatningen, och sedan låta föräldrarna ta beslutet. Det gäller ju all vård och det är lätt att glömma bort.

    1. Nja, jag är nog för nuvarande riktlinjer med förebyggande tillmatning till bebisar med hög risk för lågt blodsocker. Bättre förebygga om man kan. Sedan är blodsockret lågt de första tre timmarna hos de flesta bebisar, så att provta tidigt skapar också en risk att fler bebisar än nödvändigt får tillmatning och uppföljande blodsockerkontroller…

      Uttrappning av tillmatning kan vi helt klart bli mycket bättre på!

    2. Föräldrarna bör i alla fall ges valet att rutintillmata eller först kolla blodsockret (och det går ju att vänta tre timmar för att undvika missvisande värde i så fall).

    3. Fast om vi inte tillmatar, väntar tre timmar och då får ett jättelågt blodsockervärde så kommer vi att dels ha utsatt barnets hjärna för en potentiellt undvikbar skada, dels ökat risken för att bebisen behöver sockerdropp på neo. Inte optimal vård i mina ögon.

    4. Hur vanligt är det att friska barn i riskgrupperna (t ex stora för tiden), som ammats efter födseln, får såpass farligt lågt blodsocker redan efter tre timmar?

  8. Tack för ett bra inlägg! Nu blev jag nyfiken på om våra kunde ha klarat sig utan ersättning. Mitt mål var aldrig att helamma men jag trodde att jag skulle kunna amma i större utsträckning och komplettera med färre flaskor än vi landade i. Födde tvillingar vaginalt i 38+1. Han ca 2600 gr till 46 cm och hon ca 2900 gr till 48 cm. De fick både ersättning dygn två. Han tappade mer än 10 % men jag undrar om hon kanske kunde ha klarat sig på bara amning tills mjölkproduktionen kommit igång. Själva växlingen mellan flaska och bröst gick i alla fall bra för oss och han delammade i ett år, hon fortfarande efter ett och ett halv. Känner att mina var ett tydligt exempel på att alla barn inte är lika. Hade hon fötts som enling hade vi antagligen haft en enkel helamning, hade han fötts ensam (och varit så liten) hade vi fått kämpa enormt. Nu var det i princip syrran som drog igång amningen åt dem båda.

  9. Nu är det inte enbart bebisarnas tillstånd som påverkar när mjölken rinner till. Mödrar med högt BMI, snittade och en stor blödning löper med stor sannolikhet för en ”fördröjd lactationsstart” . Invändningar på det?

    1. Tja, invändningar och invändningar. Det handlar om ett helt annat inlägg. Det här handlar om den normala, icke fördröjda ”laktationsstarten”.

    2. Nu är snittade och mödrar med högt BMI ett ganska vanligt inslag i bb-vården.
      Men om dem inte innefattas i ditt inlägg har jag misstolkat det. Det kan vara svårt att veta vilka mödrar som har en normal lactationsstart. Inte minst för föräldrarna själva.

  10. Tänk om den här informationen kunde tryckas upp och ges ut till alla blivande föräldrar. Jag tror verkligen att det skulle underlätta för många. Handfast, respektfullt och kompetent skrivet. Önskar att jag läst det för drygt ett år sedan, innan jag födde min son. Tack!

  11. Vilket bra inlägg synd att jag inte visste allt detta när min son blev född. Han är född i Norge men jag inte det spelar så stor roll. Han var liten och gul när han föddes fick inte vara hos mig på 8-9 tim efter snitt. Jag sa ifrån efter dag 2-3 att jag tror inte han får i sig nog mat då jag upplevde honom slö och slapp. Nej nej nej mjölken rinner snart till fick jag som svar.
    Dag fyra i samband med blodprovstagning fick hand andingsuppehåll och de rusade iväg med honom till neo och där blev han sondmatad i nästan 1 dygn. Där insåg de också det jag sa att jag inte hade mat nog till honom och det visade sig också att jag inte klarade att producera mjölk . När nr 2 föddes ett år senare sa jag ifrån med en gång att jag tror inte jag har mjölk nog så stöd mata i början och då gjorde de det. Trots det så fick vi åka in på extra kontroll med dottern efter några dagar och fick tvångsmata henne under ett dygn.

    1. Jättesynd! Hjälp gärna till och sprid kunskapen så att andra nyblivna familjer blir bättre förberedda.

  12. Pingback: Sagogrynet
  13. Tack för ett bra inlägg! Det vore superbra om den här informationen gavs på BB. Min erfarenhet (har fött tre barn) är dock att så inte är fallet. Nuförtiden, när man oftast bara är kvar på BB något dygn, behöver föräldrarna få rejält med information och hjälp för att få igång amningen. Speciellt papporna tror jag behöver få veta att deras uppgift är att stötta med markiservice under de första dygnen. Och att det är en viktig uppgift, inte bara någon slags omtänksam gest. Om sjukvårdspersonalen underströk hur viktigt det är att pappan ser till att mamman får vila tror jag att den informationen skulle få en särskild tyngd. Själv blev jag ivägtjatad på släktträff andra dygnet med min förstfödda, och såg inte röken av några smoothies ;-). Det hade nog inte hänt om BB-personalen hade betonat för både mig och min make att jag skulle vila och bli uppassad då. (Som tur var kom amningen igång i alla fall, kan tilläggas.)

  14. Tack för bra inlägg som jag ska länka till. På BB i Malmö kände de inte till det ni skriver när jag födde där för 2 år sen. Eller så brydde de sig inte om det, för de kom sättande med tillmatning redan under dag 2 utan att jag hade bett om det. Och de sabbade på så sätt totalt mitt amningssjälvförtroende, som tog lång tid att bygga upp igen

  15. Åh, det där tycker jag att barnmorskan borde informera om vid utskrivningssamtalet på BB, att mjölken kanske inte rinner till (eller i tillräcklig mängd) och att man då ska kontakta dem! Eller gör man inte det av rädsla för att kvinnan ska oroa sig och att amningen inte kommer igång av den anledningen?

    1. Det tycker jag med. Jag vet inte i vilken utsträckning det görs och varför man eventuellt avstår.

  16. Tack för att du skriver ” Om jag inte vill amma” . Känns sympatisk och kompetent när vårdpersonal inkluderar även flaskmatning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *