Hur tänkte ni nu Kemikalieinspektionen?

Kemikalieinspektionen är en statlig myndighet med lite blandade uppdrag från regeringen. Bland annat ska de ta fram en handlingsplan för en giftfri vardag. Jag har aldrig tidigare funderat så mycket på vad Kemikalieinspektionen är till för, men en läsare tipsade mig om deras skrift Kemikalier i barns vardag.

Ångestframkallande

Jag läste broschyren med stort intresse och ökande tacksamhet för mina grundläggande kunskaper i toxikologi (giftlära). Om jag inte hade haft dem vet jag inte hur mycket ångest jag hade fått av skriften. På 32 sidor tar Kemikalieinspektionen upp i princip allt som finns runtomkring oss och varnar oss för att det kan skada våra barn.

Vad är farligt och inte?

Det framgår inte tydligt vad som är mycket farligt eller lite farligt, eller kanske farligt. Svepande formuleringar om barns outvecklade immunsystem och deras hjärnors outvecklade skyddssystem och deras tunna hud får oss att känna att det som verkar ofarligt nog ändå inte är det för våra barn.

Kryllar av råd och varningar

Ett axplock av alla de råd som broschyren består av (kursiv) med mina kommentarer under:

Se till att ha bra ventilation hemma när du är gravid

Och om jag nu inte har möjlighet att flytta till ett välventilerat hus, vad ska jag göra då?

Var försiktig med parfym när du är gravid

För annars kan vadå hända?

Plastbelagda tapeter kan innehålla skadliga mjukgörare

Läskigt, då tar jag bort dem och målar om!

Det är bättre att låta bli att måla om barnets rum innan det föds

Nähä, nä, då river jag bort tapeterna och målar inte om? Eller?

Eftersom kemikalier fastnar i damm och små barn ofta vistas på golvet är det klokt att hålla rent från damm hemma.

Ok. För att bli en bra mamma måste jag hålla helt dammfritt. Jag förstår.

Krom, formaldehyd och latex kan finnas i kläder och orsaka allergiska reaktioner

Jaha, läskigt, men hur vet jag i vilka kläder det finns och inte? Ska jag undvika alla kläder?

Genom att läsa innehållsdeklarationerna på badfärgkritor kan man undvika ämnen som barnet kan vara känslig mot.

Men vilka ämnen ska jag undvika då? Och vad händer om jag inte undviker dem?

Låt inte barnen gå till överdrift när de målar sina egna kroppar med fingerfärg

Goda mödrar låter inte barnen gå till överdrift: noterat.

Det kan vara mycket farligt för barn att suga på föremål som innehåller höga halter av bly

Skönt, det hade jag inte tänkt låta barnen göra!

Barn bör inte använda teatersmink hela dagarna

Inte det heller faktiskt. Men hur länge är ok då?

I sista kapitlet kommer det som är farligt på riktigt

Om läsaren inte har gått under av ångest och skuldkänslor efter att ha läst 20 sidor fullpepprade med delvis motsägelsefulla råd om att undvika precis allt som finns i vår omgivning kommer man på sidan 22 till ett kapitel med saker som är jättefarliga på riktigt. Eller i alla fall en del av dem.

Tvättmedel är farligt att få i sig. Men ägna också en tanke åt risken på allergier.

Ok, farligt att äta, farligt att tvätta i. Jag förstår. (Men enligt giftinformationscentralen är det kraftigt irriterande men i regel ofarligt att få i sig i liten mängd)

Maskindiskmedel är i regel irriterande på huden och försett med en farosymbol.

Kunde det inte vara på sin plats att nämna att vissa sorter kan ge frätskador i mun och strupe om barn äter av dem?

Propplösare som innehåller kaustiksoda är starkt frätande och kan innebära livsfara.

Bra att veta (och helt sant)

Varje år skadas många barn efter att de fått i sig tändvätska i samband med grillning

Också sant.

Hoppas bara att läsarna orkar komma till det här kapitlet med riktiga faror. Broshyren innehåller inga som helst hänvisningar till varifrån de fått underlaget till att utfärda alla dessa ångestskapande, delvis motsägelsefulla, delvis välgrundade (undvik kaustiksoda och tändvätska och att suga på mycket blyhaltiga saker), delvis i mina ögon ogrundade råd. Därför skrev jag ett mejl till Kemikalieinspektionens generaldirektör som jag ser fram emot att få svar på.

Hej!
Jag är ST-läkare i barnmedicin och intresserar mig därför för hälsoråd som ges till barnfamiljer. Jag driver också en en blogg om barn och hälsa tillsammans med min kollega Lina (http://doktorcecilia.wordpress.com) Läsare som är föräldrar har uppmärksammat mig på  skriften Kemikalier i barns vardag där ni ger mängder av råd kring hur blivande föräldrar och småbarnsföräldrar ska agera i sin vardag för att minimera barnens exposition för gifter. Jag undrar vilka vetenskapliga studier som ligger bakom era råd.
Jag undrar hur ni har resonerat kring om barnen verkligen löper risk att få i sig toxiska doser av formaldehyd genom att bo i ett rum med en ny bokhylla, eller vad faran är i att sova på ett otvättat örngott, eller suga på en plastleksak. Varningar för ämnen som verkligen är kända för att skada barn som kaustiksoda och tändvätska blandas med varningar för damm och sköljmedel. Hur tänkte ni när ni valde att göra så?
Med vänlig hälsning
Cecilia Chrapkowska

Förresten: om ni verkligen vill veta vad som är giftigt är Giftinformationscentralen världsbäst. www.giftinformation.se. Om ditt barn druckit ur tvättmedelsförpackningen eller knaprat i sig dina mediciner eller ätit en bit flugsvamp, ring 112 så får du tala med deras superkompetenta giftinformatörer. Följ deras råd, det gör jag, både i jobbet och som förälder.

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

19 reaktioner på ”Hur tänkte ni nu Kemikalieinspektionen?

  1. Heja! Ska bli mycket intressant att se vad de svarar.

    Jag blir alldeles matt av allt som sägs om detta. Har inte läst skriften och inte heller böcker som Den onda badanka, men jag får ångest bara av referaten som ploppar upp här och var. Precis som du är inne på går det ju inte att göra rätt. Harmlösa ämnen som blandas ger farlig cocktaileffekt så vad jag än gör kommer mina barn att bli infertila. Jätteskönt att du bidrar till en mer nyanserad bild. Känns ju faktiskt riktigt farligt när informationen om verkliga faror drunknar i förmaningar om sådant man inte kan göra något åt.

    Jag vet faktiskt inte om jag t.ex. borde plastbanta mitt hem (inte låta barnen ha plastleksaker och inte laga mat med plastredskap m.m.), borde man det? Det är åtminstone mer görbart än att skippa tapeter men inte måla om, men ganska hårt att slänga barnens leksaker…

    1. Jag har inte plastbantat mitt hem av tre anledningar: 1) jag är inte säker på att plast är så farligt 2) många plastleksaker tillhör barnens favoriter 3) jag har alltid något roligare, eller meningsfullare, eller mysigare eller härligare eller mer spännande att göra än att plastbanta.

  2. Oj, vi som bor på landet där dammet bokstavligen yr i luften, vad ska vi göra? Flytta in till stan? Visst finns det massor av saker i vår omgivning som kan vara skadligt eller rent av farligt för både oss själva och våra barn, men att undvika precis allting går ju faktiskt inte.
    Ska bli spännande att se om du får svar och i så fall vad som svarar.

  3. Jag tycker att boken ”Handla rätt för en giftfri barndom” av Anne Lagerqvist, Christine Ribbing och Karin Wallis i ämnet är jättebra. Jag tyckte boken om för att den ger en tydlig information utan att ge så stor ångest som andra böcker kan göra, är skriven av forskarna som forskar inom området och jag tyckte mycket om att de sa inte att ”nu är det dags att byta ut allt i hemmet”, utan rekommenderar att tänka om vid nya inköp. Deras attityd är att de ger så mycket information de kan och som går att ge i nuläget och sedan får man själv bestämma hur mycket av det bygger man in i sina vardagar.
    Jag tycker att man får inte nonchalera allt när det gäller farliga kemikalier (och här menar jag inte de som är självklart farliga som propplösare och sånt – det vet alla- , utan mer de som finns i leksaker, matlådor…osv.) men samtidigt vet jag och jag ser i våra vardagar att det är omöjligt att undvika allt. Men jag tycker att man kan tänka lite annorlunda och i alla fall det som är möjligt och som man har råd med kan man göra på ett annat sätt. T.ex. min son har också platsleksaker, men jag försöker välja helst träleksaker om det är möjligt. Han har ekologiska hygien produkter. Men vi har dammtussar i lägenheten för att jag har inte tid och ork att städa hela tiden, han har inte alla kläder av ekologisk bomull för att de flesta är jättedyra som vi inte har råd med, men om det finns ekologisk variant för ungefär samma pris eller bara lite dyrare väljer jag oftast det…osv.
    Man kan inte undvika de här ämnena helt, det är omöjligt, men man kan många gånger tänka om och det kanske räcker i alla fall för att skydda våra barn så mycket det går.

  4. Men tack!! På BVC fick jag skriften ”säkra barn” här om veckan och där finns mycket bra tips kring riktiga farliga saker men också en massa hänvisningar som att man bör tvätta kläderna när de är nya och sjutusen andra exempel på hur man ska undvika de flyktiga kemikalier som tydligen uppstår av detta. Hallå!? Jag blev så irriterad när jag läste den att den åkte rakt i soporna i rena ilskan. Tror den var kemikalieinspektionen som var inblandad här med… Är mycket mycket nyfiken på vad du får för svar! Och bra gjort!

  5. Jag tycker visserligen att det är bra att nyansera bilden lite för dem som är alltför oroliga (inklusive mig som läste om detta under graviditeten och blev hysterisk) men du raljerar lite väl mycket över ett ämne som ändå är viktigt. Din kollega olle söder och andra också har forskat på ämnet en del och anser att gravida och små barn behöver bättre rekommendationer för att minska risken för tex missbildningar. En gravid kan väl vädra lite innan hon somnar om huset är dåligt ventilerat, det är väl ingen stor grej? Hus har väl fönster. Och att råda barn att undvika kroppsfärger om de innehåller tveksamma ämnen tycker inte jag är särskilt ångestframkallande. Och bra att upplysa om att det kanske inte bara är trevligt att lägga in en ny pvc-plastmatta i barnens rum. Ämnet är ju svårforskat. Jag tycker absolut man ska kunna utfärda rekommendationer baserade på en försiktighetsprincip om det finns goda grunder, alltså starka misstankar om att ett ämne är skadligt. Tycker inte du?

    1. Jag håller med om att bra rekommendationer behövs, problemet är att de i den här broschyren är långt ifrån bra.

      Det är ett hästjobb att gå igenom och värdera all relevant forskning som finns på området och ta hänsyn till exposition, dos och toxicitet, akut och kronisk. Ett utmärkt uppdrag för en statlig myndighet som Kemikalieinspektionen. Att haspla ur sig varningar för allt som kanske skulle kunna vara farligt är däremot inte att ta sitt professionella ansvar.

      När man väl vet vad som är giftigt kan man fundera på hur man ska hantera den kunskapen. Lagstiftning mot onödiga gifter och tydlig märkning av produkter som innehåller befogade sådana är traditionella metoder som jag tror på.

      Minns att DN för något halvår sedan testade regnkläder och fann att PoP:S sådana hade på tok för hög blyhalt i knapparna, som satt ”sugvänligt” till. Varpå PoP genast drog in produkten och ändrade tillverkningen. Det är ett bra exempel på att jobba för en giftfri vardag tycker jag. Kunskapsunderbyggt och strukturellt.

      1. Problemet är att bevisbördan i kemikalielagstiftningen inte ligger på industrin att visa att ett ämne är ogiftigt innan det tillåts, utan på andra dvs miljöorganisationer och forskare med små resurser att visa att det är giftigt och sen jobba för att stoppa det, en lång process som ligger många steg efter. Jag tycker oxå såklart att det är lagstiftningen som ska ändras men 1) det kommer inte hända inom lång tid och 2) ju fler som är medvetna om gifter i vår närmiljö desto troligare att lagarna skärps. Jag läste den där broschyren i somras och blev positivt överraskad av att en sådan alls hade kommit. Många föräldrar och andra runt barnen är väldigt tillitsfulla till lagarna och tror inte att något farligt skulle vara tillåtet i produkter vi använder i vardagen. Tycker det är bra att börja fundera på tex vad som är lämpligt att bäbisen tuggar på? FoppaTofflor? Gamla trasiga mobiler? Gamla tangentbord (som de har som leksaker på min kompis barns dagis)? Osv. Ingen förälder vill ju ge barnen sånt som är giftigt och vissa saker tror man hör till, tex att som gravid måla barnrummet eller renovera under småbarnsperioden. Tycker det är bra att dessa saker och andra onödiga produkter och beteenden ifrågasätts, om det finns anledning att misstänka att det är skadligt för barnen. Men håller såklart med om att den kunde vara bättre och mer informativ. Tror du inte att ditt inlägg kan få många att tänka: skönt, då var det inte så farligt det där med miljögifter? Och har du verkligen tillräckligt på fötterna för att signalera faran över vad gäller det?

        1. Maria, kemikalielagstiftningens utformning ligger utanför mitt kompetensområde, om du vill hänvisa (gärna med länk) till relevant lagtext vore jag tacksam. Jag vet inte alls om jag tycker att lagstiftningen borde ändras eftersom jag alltså inte har läst den och inte ens vet vilka lagar det rör sig om.

          Om, och jag säger om, det finns allvarliga hälsorisker i ämnen som finns i vår vardag så är jag inte alls så pessimistisk som du kring lagstiftarens möjlighet och drivkraft att förbjuda dem. Jag vill ha tillit till vårt gemensamma samhällssystem och har det faktiskt och tänker behålla det. Sedan har vi alla ett medborgerligt ansvar att arbeta för ständiga förbättringar i det. På de sätt som vi har möjligheter att göra.

          Eftersom jag vet att du också är läkare Maria, tilltalar jag dig som kollega, och ber dig att precisera vilka risker det innebär för barn med att tugga på foppatofflor, gamla trasiga mobiler och gamla tangentbord. Vilka risker finns det exakt? Och hur många gånger eller hur länge måste barnen ha dessa saker i munnen för att bli utsatta för fara? Det här är inte för att raljera, utan är skrivet utan ett uns av ironi, fullt allvarligt eftersom att jag anser att vi som läkare bör ha väldigt mycket på fötterna som du skriver för att peka ut något som farligt för barn.

          Jag tror inte att några föräldrar ger sina barn tofflor att tugga på. Men jag vill att du ska tänka på att du riskerar att skapa ångest och skuldkänslor hos föräldrar som inte ställt sina foppatofflor på ett barnsäkert ställe (utan till exempel på hallgolvet) och upptäckt sina barn i färd med att undersöka dem med munnen. Jag anser att man bör ha mycket vetenskap på sin sida för att det etiskt ska vara motiverat att skapa skuld- och skamkänslor hos föräldrar genom att säga att ett beteende eller en vana är felaktig.

  6. Bra ämne att lyfta. Jag blir inte heller klok på hur jag ska bete mig. De absolut största bovarna väljer jag gärna bort, men hur vet jag vilka det är? Vattenflaska i plast, kläder med plasttryck och plastleksaker. Vad är egentligen värst? Det är så oöverskådligt!
    Vi ska bygga gungställning- en del säger absolut inte tryckimpregnerat trä- andra att det ej spelar roll… Och att ha ångest för något jag inte ens vet hur jag ska påverka blir ju bara knäppt!
    Jag hoppas på en sammanställning så man kan bestämma sig för nivån på ”good enough”- typ såsom vi gjort med ekologiskt. Det ekonomin tillåter men ALLTID eko russin och bananer (och annars inte alls).

  7. Funderar på en annan sak, som gäller solkrämer, läste en artikel nyss där en läkare uttalade sig såhär: ”Och det är mycket bättre att ta på sig kläder eller gå in i skuggan än att ta på sig solskydd. För solskydd skyddar ju inte mot de strålar som är farliga, säger Vendela Englund Burnett.” Är inte detta skrämselprogaganda så säg? Hon säger ju i princip att solkrämer är verkningslösa?

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5531386&utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

    1. Hon syftar säkert på att solskyddskrömer inte skyddar mot UV-C-strålning, som är den farligaste formen av strålning. Som tur är hindrar ozonlagret UV-C-strålning från att nå oss =) Problemet är att ozonlagret inte längre är helt ogenomträngligt, eventuellt p.g.a. människans utsläpp, det här är något som det följs upp och forskas en hel del om. Solskyddskrämer skyddar nog mot att bränna sig i solen, men det kräver höga solskyddsfaktorer och tillräckliga mängder kräm för att uppnå effekt, och det gäller att komma ihåg att solen ändå påverkar huden hela tiden, men tiden som du kan vistas i solen innan huden bränns förlängs i någon mån. Gäller det barn rekommenderas krämer utvecklade för barn, som bara får innehålla fysiologiskt skydd.

  8. Ibland känner jag bara att jag blir så trött i själen på något vis. Jag har tidigare haft problem med hypokondri, ångest och oro av olika slag. I och med att vi fick barn, har jag fått arbeta en hel del på min ex bacillskräck, och försöka att inte oroa mig för precis allt. De allra flesta gör sitt bästa för att skydda sina barn och möjligöra för en bra uppväxt. Så även jag (även om jag allt som oftast får dåligt samvete över allt som jag inte gör tillräckligt bra).
    Detta med plaster osv, är faktiskt något som har gått mig förbi. Det är inte så att vi har fått någon information från bvc. Nu blir jag lite ångestfylld över den miljö jag utsätter mitt barn för. Vi har plastredskap hemma, vi har plastväxter i alla rum (jag tar alltid kål på levande varianter). Vi sover även över hos mina föräldrar ofta, och nu slog det mig att de har plastgolv (vilka jag antar är pvc-fyllda, då de är minst 20 år gamla) i sovrummen.
    Hur orolig ska man vara? I vilken utsträckning ska man låta detta styra livet?

    1. Frågar du mig och Maria Petri får du nog olika svar. Jag är av den klara och bestämda uppfattningen att ångestdrivna sällan är bra för oss, att undvikandebeteende begränsar våra liv. Därför väljer jag att inte undvika om jag inte vet att något är farligt. För att jag (och mina barn) blir lyckligare så.

      Så vad undviker jag? Lut och starka syror undviker jag att ha hemma. Maskindiskmedel och tändvätska förvarar jag barnsäkert. Fotogenlampor och oljelampor har jag inte fyllda när barn är i närheten. Icke simkunniga barn släpper jag inte utom synhåll vid vatten. Jag håller barnen i handen när vi går där bilar kan vara. Och använder cykelhjälm, bilbarnstol och bilbälte. Och är supernoga med att barnen inte kan nå kärl med skållhett vatten. Lär dem att inte smaka på svamp utan att fråga en vuxen. Förvarar läkemedel i ett högt skåp.

      Slut där typ. Kanske har glömt något, men det räcker faktiskt där för mig. Jag undviker det jag ser skador av på jobbet.

      1. Hej, jag skriver inte nu i egenskap av läkare för då skulle jag vara mycket mer noga med hur jag formulerade mig. Jag är själv ganska orolig över miljögifter runtom oss men jag håller helt med cecilia om att ångest nog är det värsta att utsätta barnen för och att en av de bästa gåvor vi kan ge våra barn är att se till att må bra själva så vi orkar ge barnen så mycket glädje och uppskattning som möjligt. Mina kunskaper i ämnet kommer inte från mitt yrke utan från ideellt engagemang, i naturskyddsföreningen och föreningen läkare för miljön. Okej, jag vill förtydliga att inte ens jag tror att risken för ett barn som leker med gammalt elektroniskt skräp eller mjuk plast är överhuvudtaget stor utan det är bara sett på hela befolkningen som jag tror det finns samband mellan större exponering för miljögifter och vissa sjukdomar. Att dina föräldrar har plastgolv skulle inte för jag bekymra mig över. Till cecilia vill jag säga (jag kunde inte skriva svar på ditt svar) att jag inte tror att man automatiskt skuldbelägger föräldrar genom att informera om var det finns ämnen som åtminstone kan misstänkas ha skadliga egenskaper på barnen. Det tror jag många uppskattar att få höra. Och jag vet föräldrar som tycker foppatofflor är en kanonbra leksak för bäbisar vilket jag själv oxå skulle tycka om jag inte börjat oroa mig för mjukplast. Men man kan såklart uttrycka sig bättre än vad jag gjorde. Återkommer nån gång när tid och ork finns med länkar och har hemskt gärna en övergripande konstruktiv diskussion med er om ämnet i stort!

  9. Tack för att du tog upp detta ämne, det var verkligen inte speciellt pedagiskt upplagt i broschyren.
    Ang innehåll i tangentbord kanske innehåller flamskyddsmedel. Tror inte flamskyddsmedel är så hälsosamt. Det finns ju regler kring vad leksaker får innehålla (har inga länkar), de kan ju vara en vägledning för hur man ska förhålla sig till plast i övrigt. Men att ett barn suger en gång på en Foppatoffel är väl ingen fara, det är väl mer om det blir upprepat.
    När det gäller kläder tvättar jag det mesta (ej ytterkläder) före användning. Det finns nog en anledning till att en del av personalen har handskar på sig när de packar upp kläder i butiken.
    Läste en kurs i kemiska hälsorisker när jag gick på högskolan därför är jag nog lite mer ”hysterisk” än andra.

  10. Jag får ångest bara av att läsa kommentarerna på det här inlägget. Skämt åsido, jag är ganska härdad och tar inte åt mig så mycket, men just nu sveper det verkligen en gröna-vågen-våg över oss som föräldrar. ALLT är farligt. Bäst att flytta ut i skogen. Eller, vänta nu, i skogen finns en massa tungmetaller och farliga saker, cesium i renköttet och arsenik i riset… Jag tror man ska vara helt avslappnad i det här fallet, se till att barnen inte äter maskindiskmedel och hålla tändvätskan inlåst i förrådet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *