Innehåller damm bakterier, allergiframkallande ämnen eller tungmetaller?

Professor Agnes svarar idag på en läsarfråga om damm innehåller tungmetaller.

Intressant det här med damm. Damm är ju det som faller ner från luften. Vilka tungmetaller som skulle sväva omkring i luften i ett vanligt hem kan jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig.

För hundra år sedan trodde man att det fanns en massa bakterier i dammet (det finns det inte). Då uppmanades kvinnor att städa och skura, för att bekämpa infektionssjukdomarna. Givetvis helt utan effekt – infektionssjukdomar sprids mellan människor, eller mellan människor och djur. Inte via damm.

Sedan minskade infektionssjukdomarna drastiskt under 100 år och nästan inga människor dog längre i infektioner. Helt plötsligt blev då dammet i fokus för den nya sjukdomen allergi, som ökade våldsamt under 1900-talet. Man pratade om ”dammallergi”, vilket är ett helt felaktigt begrepp, eftersom damm inte är ett ämne, utan består av alla möjliga slags partiklar som ramlar ner från luften (i en lada är det växtdelar, i en verkstad är det metallpartiklar, hemma är det sand och hårstrån och hudflagor, med mera). Med ”dammallergi” menade man allergi mot kvalster, små djur som lever på våra hudflagor. Naturligtvis finns de, som allt annat i ett hem, i dammet. Men inte mer där än någon annanstans.

Och nu börjar man tydligen oroa sig över att det skulle ligga tungmetaller i dammet. Det intressanta är att alla dessa (hittills fullständigt felaktiga) föreställningar om dammets farlighet alltid utmynnar i samma uppmaning till kvinnorna: Städa!

För en så där 10 år sedan hade Socialstyrelsen den dåliga smaken att skriva i broschyrer att ”städning är viktigt för att bekämpa smittspridning och allergier”. Jag var då i TV (Rapport) och förklarade att det absolut inte hjälpte att städa mot allergier (även Folkhälsoinstitutet hade detta bland sina ”råd för att förebygga allergier”). Efter programmet blev jag kontaktad av en grupp ventilations- och byggnadsingenjörer som hade hand om fastigheter i Mölndal och Göteborg. Vi hade mycket trevligt. De berättade för mig att dammråttor endast kan uppstå om det råder perfekt luftfuktighet i ett hem. Är det för varmt och torrt, ramlar inte dammet till golvet. Det kan man iaktta i ett badrum där man har golvvärme – där bildas inga dammråttor! Vidare fungerar dammråttorna som luftrenare, eftersom de drar till sig partiklar ur luften. Precis som när det bildas kristaller i en saltlösning, så måste de ha någonting att fastna på.

Så nu vet du att dammråttan är ett tecken på ett perfekt inomhusklimat. Rör den inte – särskilt om den ligger och sover under din säng!

Hälsningar Agnes

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

24 reaktioner på ”Innehåller damm bakterier, allergiframkallande ämnen eller tungmetaller?

  1. Förtydligande: nej, kanske inte tungmetaller (fast det är väl inte heller det man brukar varnas för i damm), men väl en massa annat som man inte vill att barnen ska få i sig.
    Jag håller helt med er om att vi behöver tydlig information om giftiga kemikalier och vettiga råd, men att säga att dammet är bra är väl att gå lite långt?

  2. Skrattar så tårarna sprutar och tänker fortsätta mata mina husdjur så länge de håller sig under soffan och inte biter mig i tårna!

  3. Haha! Mycket bra perspektiv. Jag har undrat vad professor agnes tänker om miljögifter i damm, sen jag hörde henne i radioprogrammet heliga familjen om damm/bakterier. För min del är det varken allergiframkallande ämnen eller tungmetaller, utan flamskyddsmedel och mjukgörare (ftalater) som får mig eller sambon att svärande ta fram dammsugaren varje vecka. Detta för att naturskyddsföreningen hittade i dessa ämnen i vad de påstod var höga halter i sovrumsdamm världen över. Nu tänker jag inte städa så mycket resten av barnens uppväxt, bara de månader som barnen stoppar allt inklusive dammråttor i munnen typ från de börjar krypa tills de är drygt ett år. Obs, vill inte göra nån orolig, vill göra tydligt att jag inte tror att damm hemma är särskilt farligt. Men inte heller helt ofarligt. kanske det handlar om helt försumbara nivåer? Jag vet inte. Hur som helst tror jag egentligen att det är mer konstruktivt att stoppa källan till de giftiga ämnena än att försöka städa bort dem, och det finns det ju andra forum för. Typ naturskyddsföreningen, eller partipolitik.

    1. Åh, jag måste skriva igen. Hur kommer det sig att Agnes Wold svarar på en fråga om tungmetaller? Mer än att hon är väl insatt i myterna kring städning när det gäller infektioner och allergier? Rör inte det här något annat? F

      1. Då tycker jag att det är på sin plats att man anger just detta! Det är så lätt att ni framstår som experter på allt möjligt, när ni kanske faktiskt inte är det. Och då kanske det är bra att vara tydlig med när man har fackkunskap och inte. Med den typen av pondus som era titlar kommer kommer också ett ansvar, tycker jag! Jag tycker också att ni gör detta ibland, dvs tydliggör vad ni kan och inte, men här missades det. Kanske kan man ha rubriker som anger när ni ”förklarar och berättar” eller ”funderar och tycker”. Typ. Passar på att igen tacka för ambitiös och väldigt läsvärd blogg, skulle jag inte gilla er skulle jag inte bemöda mig om att skriva här!

  4. Dammet innehåller tyvärr en hel massa otrevliga ämnen. Bland annat flamskyddsmedel men även andra kemikalier som kommer från de prylar vi köper och bär hem, men också från till exempel plastmattorna i våra hem. Just för att mycket av detta hamnar i dammet så har t.ex. katter (som ju rör sig mer på den nivån) väldigt höga halter av bromerade flamskyddsmedel.

    Jag rekommenderar boken ”Den flamskyddade katten”. Och i den här frågan vore det lämpligt att höra sig för med kemikalieexperter på t.ex. Naturskyddsföreningen – som är av en helt annan uppfattning än inläggsförfattaren.

  5. Hej! Just flamskyddsmedel är vad jag hört om också. Och då i samband med att vi andas in dammet kring skärmar och datorer där vi vuxna och barn tenderar att tillbringa mycket tid. Under sängen är man väl rätt sällan.

  6. Jag är efter de undersökningar & tester som gjorts rätt övertygad om att damm ofta har ett rätt ohälsosamt innehåll såsom ftalater etc. Det får mig dock inte att vilja städa mer eftersom det inte är lösningen på problemet. Däremot undviker jag att köpa nya möbler, plastleksaker eller prylar med tveksamt innehåll överhuvudtaget. Istället kan man, särskilt när man har barn, satsa på begagnat, trärena möbler, ekologiska textilier & leksaker i naturmaterial. Det borde vara uppmaningen till allmänheten, inte att städa mer!

  7. Professor Agnes skriver:

    ”Och nu börjar man tydligen oroa sig över att det skulle ligga tungmetaller i dammet. Det intressanta är att alla dessa (hittills fullständigt felaktiga) föreställningar om dammets farlighet alltid utmynnar i samma uppmaning till kvinnorna: Städa!”

    Först kan jag inte låta bli att notera att det nog inte är just kvinnorna som uppmanas att städa, utan småbarnsföräldrarna. (Sedan att vi har en skev fördelning av hushållssysslor historiskt, som pga strukturer tyvärr håller sig kvar än idag, är en annan intressant diskussion som man kan föra på andra forum.)

    Jag vet inte vad denna professor forskar i men jag misstänker att det inte är toxikologi. Efter att ha haft det trevligt med några ventilationsingenjörer, där de konstaterat att det föreligger perfekt luftfuktighet när dammråttor kan bildas, drar hon slutsatsen att perfekt luftfuktighet=perfekt inomhusklimat. Jag håller inte med om att vi har ett perfekt inomhusklimat i våra hem idag och jag tänker inte göra som Agnes råder, att låta dammtussarna ligga. Än mindre låta mina småbarn kräla omkring och eventuellt äta dem.

    Det finns nämligen oerhört många studier gjorda på inomhusmiljön där man visat att dammet i hushållen innehåller många olika kemikalier- tex ett stort antal hormonstörande kemikalier. Även metaller.
    Är man intresserad kan man tex läsa Naturskyddsföreningens rapport ”En undersökning av kemikaliecocktailen i hushållsdamm från världens alla hörn”

    http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/2011_miljogifter_gift_under_sangen.pdf

    Där finns också beskrivet varför vår lagstiftning, tvärtemot vad man skulle kunna tro, inte skyddar oss fullt ut och varför det är så svårt med riskbedömning av kemikalier.

    Rådet att städa är inte ämnat att ge någon ångest. Utan det är ett konkret exempel på att man som vanlig person, matt av alla varningar och alarm, faktiskt kan göra något som påverkar.
    Sedan är det klart att det ligger stora dammråttor också hos mig ganska ofta, eftersom jag tex hellre skriver denna kommentar än städar. Men. Jag har i alla fall fått informationen om vad jag kan göra.

    1. Jag har läst igenom Naturskyddsföreningens skrift om dammet. Några tungmetaller kan jag inte hitta där, eller i några av de länkar de skickat på Doktor Cecilias uppmaning.

      När det gäller en rad olika ”kemikalier” så har man uppmätt vissa kemikalier i vissa dammprover från vissa länder. De svenska proverna låg dock relativt lågt enligt vad jag kan utläsa ur deras figurer.

      Nu tycker jag naturligtvis att det är utmärkt att Naturskyddsföreningen och andra försöker få fram lagstiftning så att vi begränsar spridning av ämnen som inte bryts ned i naturen och som kan ha skadliga effekter. Men jag förstår verkligen inte vad detta har med städning att göra. För det första kan man nog anta att ett svenskt hem inte hör till de ställen på vårt jordklot där tungmetaller och otäcka ”kemikalier” har högst koncentration. Och dessutom: Om man tror att de ligger i dammet, så måste det vara väldigt olämpligt att vispa runt dem, till exempel genom städning.

      Jag inväntar lugnt en kontollerad studie som visar någon som helst positiv hälsoeffekt av nitisk städning. Trots att man gjort mycket reklam för denna aktivitet i 150 år (det finns en mycket underhållande bok av sociologen Boel Berner som handlar om när städmanin uppkom i slutet av 1800-talet), så har ännu ingen lyckats visa att den skulle vara nyttig.

  8. Kan ni inte be Agnes svara på detta om flamskyddsmedel och ftalater? Vi är nog många småbarnsföräldrar som läst tex ”handla rätt för en giftfri barndom” (skriven av tre forskande småbarnsmammor på karolinska,) ”den flamsäkra katten”, ”den onda badankan” (två journalister som skrivit om jag inte minns fel), naturskyddföreningens mätningar osv. Jag tror inte att det egentligen är så många som oroar sig över tungmetaller, utan mer över molekyler som påstås vara ”hormonstörande” och ”coctaileffekten” av alla de kemikalier som inte genomgår, enligt tex naturskyddsföreningen, så mycket tester innan de används i våra hemprodukter. Det är jätte intressant att höra vad Agnes har att säga, med tanke på all information mat bombaderas av som nybliven småbarnsförälder (tex är det en föreläsning varje termin på linnestadens bibliotek om detta sista åren), det är synd att hon uttalar sig om tungmetaller utan att nämna de kemikalier som ”kemikalieupproret (uppropet?)” bland småbarnsföräldrar mest handlat om.

  9. uppmaning till kvinnorna: Städa! Blev lite fundersam att det var bara kvinnor som uppmanats att städa……

    1. Ja, man kan nog lugnt säga att under de senaste 150 åren är det just kvinnorna som uppmanats att städa. Man kanske kan se det som ett framsteg att nu även småbarnspappor uppmanats till kamp emot dammtussarna. Men jag tycker nog (högst privat åsikt, inte grundad på vetenskap!) att det vore bättre om alla (mammor och pappor) tog det lite mer lugnt och lät dammtussarna vara i fred. Finns det inte många mer angelägna saker att slåss emot?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *