Mer om ftalater i damm

Sjuka barn? Tröttnat på Netflix skränande! Testa SF kids play!

Gårdagens mycket vällästa inlägg om att damm varken orsakar tuberkulos, allergier eller tungmetallförgiftningar har kommenterats på Naturskyddsföreningens hemsida. Naturskyddsföreningens avdelningschef för miljögifter, Ulrika Dahl, ger åtta länkar till vetenskapliga rapporter och en länk till Naturskyddsföreningens rapport om miljögifter i damm. ”Det är lite olyckligt att bloggaren ifråga inte har läst på” skriver hon. Så då läser vi på om ftalater i damm med mera.

Läs mer om vad damm är, hur det bildas och vad det innehåller här. 

Kemiska föreningar i damm

Sju av de åtta artiklarna har mätt olika typer av kemiska föreningar i damm (bromerade kolväten till exempel) men har inte mätt tungmetaller. Den sjunde är en holländsk sammanställning av olika studier där man har försökt räkna ut hur mycket ett barn och en vuxen får i sig av olika ämnen från damm dagligen.

Av tungmetaller var det bara bly, som i de högst mätta koncentrationerna i Nederländerna kunde leda till intag långt över dagligt tolerabelt intag för hela livet. Det var dock mycket stor skillnad på det högsta uppmätta blyvärdet i dammstudier och medelvärde, och de nästan högsta värdena, vilket betyder att det var ett extremfall. Författarna spekulerar i texten kring om det var på grund av att huset låg nära ett zinksmältverk, eller om jorden runt huset var förorenad, eller om det var hobbies som jakt och lödning som gjorde att bly återfanns inomhus. Något som inte framgår i studien är om blyad bensin användes i omgivningen när studien gjordes.

Ftalater i damm

Naturskyddsföreningens egen rapport har gjort antagandet att bebisar äter 0,2 gram damm dagligen.  De visar att halten ftalater (mjukgörande i plast) i damm varierar väldigt i världen. De väljer sedan inte att göra beräkningarna utifrån nivåerna i svenskt damm, som är mycket låga, väljer de två länder med högst summerad koncentration av ftalater: Tjeckien och Filippinerna. Denna ”summerade koncentration” ser i ett diagram ut att vara 7-10 gånger högre än den svenska. Även det filippinska och tjeckiska dammet innehåller dock såpass lite ftalayer att bebisen inte får i sig mer än det ”maximalt tolerabla intaget” som man har räknat ut att en människa borde kunna få i sig varje dag hela livet utan att lida skada.

Snälla snälla Naturskyddsföreningen! Kan ni inte ägna era resurser åt att minska blyföroreningarna i världen. Att skydda de sista spillrorna av icke-industriskog från skövling. Kan ni inte ägna er åt att restaurera ängen och lära barn namnen på blåsippa och förgätmigej. Lägg er kraft på att bygga grodtunnlar under motorvägar och lobba för bättre kollektivtrafik och för en bilfri innerstad och naturlika förskolegårdar. I stället för att propagera för städning.

Läs mer om hälsoeffekter av ftalater och bromerade flamskyddsmedel här. 

I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok!

Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!

Lyssna på Praktika för blivande föräldrar hos Storytel här!

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

32 reaktioner på ”Mer om ftalater i damm

  1. Hej Cecilia!

    Tack för en blogg och för dina uppfriskande åsikter om kemikalier!
    Dina åsikter behövs verkligen som en motvikt mot kemikalieångest och ger möjlighet att rannsaka sina egna åsikter i området.
    Jag håller verkligen med dig om att fokus lätt hamnar för mycket på själva ”giftsaneringen” istället för att skapa sunda vanor som utomhusvistelse, lek och rörelse, m.m.

    Jag är så nyfiken på att veta vilka forskningsrapporter du har läst angående ämnet kemikalier? Och vilken faktagrund du baserar dina åsikter om kemikalier på.
    Det finns mycket information ute på ämnet och ibland är det svårt att veta vad man ska läsa för att få korrekt information. Så det skulle var så snällt om du bara ville berätta vilka forskningsrapporter och fakta du tagit del av i ämnet.

    Allt gott!
    Johnna

  2. Dom jag känner som städar mest bor bredvid en hårt trafikerad väg i en storstad. Spelar roll då liksom. Precis som jag inte tyckte att det spelade roll att jag under min graviditet åt en insjöfisk. Jag är född 1977. Jag misstänker att min generation är så fullsmockad med skit redan innan den där insjöfisken att den varken gör från eller till. Min pappa född 1943 har berättat att han gick bakom traktorn som besprutade grannens ägor med DDT för då slapp han bli myggbiten. Min mamma har planterat och besprutat granskog. Jag är uppfödd på insjöfisk och älgkött. Jag tänker, att om mina barn riskerar ett överskott av farliga kemikalier så beror det kanske mer på att jag burit och ammat dem, än att jag inte städar. ( Va?! amning som är svaret på allt!) Och jag tror att det är bättre för dem om jag ägnar min energi åt att ta cykeln istället för bilen och laga bra mat, än att ligga på mitt våttorkade golv och ha ångest över plastleksaker. Och jag tycker förutom det att professor Agnes förefaller välutbildad och vettig. Folk tycker mycket. Och olika. Det är väl kul!

  3. Hej! Kan ni inte skriva om barn och solglasögon? Har två barn med glasögon och funderar på om de inte behöver solbrillor för att skydda ögonen.

  4. Jag har skrivit en bok som handlar om just det här, ”Den onda badankan”. Min avsikt med den är inte att skrämma föräldrar utan att höja medvetandenivån kring att det faktiskt finns en väldig massa skit i vanliga produkter. Att höja medvetandenivån är bra av två anledningar. Dels blir medvetna konsumenter kritiska konsumenter och dels så kan man med lite kunskap välja bort de värsta produkterna när man handlar nytt. För om inte de hormonpåverkande och allergiframkallande ämnena finns på hyllorna eller i våra varukorgar då slipper vi även ha dem i hemmet och i dammet, och det vore det bästa. Givetvis önskar jag också att politikerna och handeln tar det stora ansvaret för att vi ska slippa problemet men så länge det inte är så har vi ett gemensamt ansvar.

    Jag är själv inte kemist eller toxikolog och kan därför inte själv värdera den fakta och de råd som jag samlat på mig och delar med mig av i boken. Men jag väljer att lita på de som dedikerar sina liv åt de här frågorna. Om Carl-Gustaf Bornehag som är professor i folkälsovetenskap och som gör långtidsstudier på barn och kemikalier, bland annat har kunnat uppmäta att bebisar som sover i rum med PVC-golv har högre halter av ftalater i kroppen än andra barn så tar jag det på allvar. Även om det så klart behövs många fler studier. När en forskare vid Stockholms universitet år 2011 gjorde en studie av damm och luft på några av Stockholms förskolor fann höga halter av både fluorföreningar och bromerade flamskyddsmedel, då tror jag att det är sant. Om Åke Bergmans (professorn i miljökemi) bästa råd till småbarnsföräldrar är att städa, städa och städa så tar jag honom på orden. Det är dessutom ett förhållandevis enkelt och ett väldigt konkret tips. Och min sambo dammsuger lika ofta som jag. Jag väljer också att lita på den informationen som exempelvis Kemikalieinspektionen och Naturskyddsföreningen ger. De har jobbat med de här frågorna i många år och har en mycket stor kunskap. Och borde inte försiktighetsprincipen råda när det handlar om barn och folksjukdomar?

    Jag är tacksam att de här frågorna äntligen har fått luft under vingarna och att fler och fler blir kritiska till den exploatering av kemikalier som vi ser i samhället i dag. Jag tror att det är bra för barnen att växa upp i en familj där man tror på sin egen förmåga att åstadkomma en förändring i samhället genom att engagera sig och exempelvis vara en kritisk konsument. Sen inser jag också att det inte går att vara nitisk och att man får välja sin egen ambitionsnivå så klart. Men det går att ta de här frågorna på allvar och även hinna vara ute och leka. Det lovar jag.

    1. Tack för ditt svar! Det bekräftar för mig att det är oerhört viktigt att Kemikalieinspektionen, Naturskyddsföreningen och experter i ämnet är mycket mycket noga med att värdera den information de sprider innan de sprider den. Eftersom den sedan kommer att spridas av fler, genom böcker, tidningsartiklar, bloggar, internetforum etc. Du får jättegärna skicka ett ex av din bok till mig om du vill.

  5. Läste ett debatt inlägg på karolinskas hemsida idag, (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=45520&l=sv) där Olle Söder (professor i barnmedicin)samt Sandra Ceccatelli (professor i neurotoxikologi) uttalar sig lite svepande om osäkerheten runt vad det kan innebära att utsättas för den stora mängd kemikalier som ändå finns in vår hemmiljö och som inte är så välstuderade. Kanske kan din blogg sammanföra någon av de med Agnes Wold (professor i bakterologi) för en liten bloggdebatt? Det skulle vara så spännande att läsa vad några olika medicinare med lite olika bakgrunder har för argument för att bry sig/inte bry sig, för oss som tycker att det är lite spännande, men inte orkar läsa vetenskapliga artiklar på kvällarna för att skapa sig en välgrundad, egen, uppfattning..

  6. Hej

    Detta är viktiga frågor så några kommentarer.

    Det är ställt utom allt tvivel att det finns en rad miljögifter i damm. Hur dessa inverkar på vår hälsa är svårare att säga, särskilt när det gäller barn och effekter över tid. Efter snart 15 års egen forskning inom området kan jag enkelt konstatera att det överlag saknas tillförlitlig kunskap om vid vilka nivåer som hälsoeffekter uppträder; endast promillen av de kemiska ämnena på marknaden är fullständigt riksbedömda och riskbedömningarna omfattar nästan utan undantag aldrig eventuella synergieffekter mellan olika samverkande ämnen. En rad typer av effekter, såsom hormonell påverkan, är synnerligen dåligt kartlagda, men en allt tydligare och allvarligare riskbild framträder i forskningen. Vidare visar forskningen att gränsvärden ingalunda kan ses som säkra, de speglar ju en temporär kunskap och är i regel alltid politiskt kompromissade, och forskningen visar att de både varierar mellan länder och tenderar att skärpas, mer eller mindre ordentligt, över tid. Trots detta är många ämnen inom välkänt farliga grupper av kemikalier fullt tillåtna på marknaden, inklusive i leksaker och annat som våra barn använder dagligen. Därför lyfts frågorna om miljögifter allt högre i miljöforskningen och även på dagordningen inom Sverige, EU och FN.

    Av bland annat de skäl jag beskrivit är det viktigt att minska exponeringen för miljögifter i vardagen, och där ingår damm som en bland flera spridningsvägar. Givetvis kommer miljögifterna från andra källor än dammet som sådant och där lägger Naturskyddsföreningen sedan länge huvudsakligt fokus i vårt arbete med miljögifter, men att blockera orsaker till kemikalieproblemen minskar inte vikten av att minska exponeringen för känsliga grupper, vilket är möjligt i exempelvis våra hem (http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/10-tips-grona-foraldrar).

    I miljödebatten möter jag då och då försök att jämföra det ena problemet med det andra. Allt vi lärt och under efterkrigstiden visar dock att det är viktigt att arbeta med flera miljöstörningar parallellt, dels eftersom ekosystemen och vi själva är komplexa och påverkas samtidigt av en rad faktorer, dels eftersom avgränsningar till enbart vissa frågor riskerar leda till att man löser ett problem och samtidigt förvärrar ett annat. Bagatellisering genom relativisering är en dålig strategi.

    Därför arbetar Naturskyddsföreningen sedan länge med bredd, vid sidan av miljögifterna även med konkreta naturvårdsfrågor (http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/naturvanliga-veckan-aktiviteter-naturen), med att lära våra barn mer om vår fina natur (se t.ex. http://www2.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/djur-och-natur/natursnokarna/), med skogsfrågor i Sverige och i tropiska områden (http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/skog/vart-arbete), med en rad klimat- och trafikfrågor, bland annat bristerna rörande järnvägen (http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/2011_energi_transport_radda_jarnvagen.pdf) och med annat som efterlysts i inläggen ovan. Dessa och andra prioriteringar har beslutats av föreningens medlemmar runt om i landet.

    Visst kan vi göra mycket mer, särskilt om vi blir ännu fler medlemmar, men naturen och våra barns hälsa är båda alltför viktiga frågor för att vi ska spela ut den ena mot det andra.

    Välkommen med i arbetet du också!

    Vänliga hälsningar

    Mikael Karlsson
    Ordförande Naturskyddsföreningen

    1. Hej Mikael!

      Jag låter dig gärna göra reklam för natursnokarna på bloggen. Det är en riktigt bra satsning för barns hälsa tycker jag. Att låta barnen bli vänner med naturen och ordna utflykter där de får leka, springa, hoppa och klättra utomhus. Och lära sig om lite blommor och ormar och fåglar och sånt hoppas jag.

      Både du och jag vet att du personligen varit drivande för att Naturskyddsföreningen ska prioritera kemikaliearbetet så högt som ni gör. Och om ni nu ska göra det, kan ni inte prioritera frågor som verkligen ger farliga doser av farliga gifter, till exempel den förgiftade Östersjön och våra tungmetallrika insjöar. Fisk därifrån är giftig så det spelar roll för hälsan om man äter den. Det är faktiskt också vissa risbaserade barnvällingar . Om ni nu har ett helt kemikaliekansli, kan ni inte undersöka ris från olika delar av världen och olika märken och se hur mycket arsenik det är i riset. Arseniken i ris lär ska komma från bevattningen, så det kan mycket väl skilja sig mellan ris odlat i Kina och i Italien. Så kan ni göra skillnad på riktigt.

      För även om du säger att man inte ska lita på gränsvärden för kemikalier i damm, så är det ändå gränsvärdena vi har att gå efter. Och enligt de gränsvärden som finns var det enligt den nederländska rapport ni citerar framförallt bly som låg över. De skriver dock att det var ett undantag att blyhalterna var så höga, och att det kunde bero på blykontaminerad mark utanför de mätta husen. Samma med kadmium, där det var nivåerna i en känt förorenad del av Nederländerna de räknade på. Även summan av polyaromatiska kolväten låg över det ”riskindex” forskarna räknat ut. De kommer framförallt från cigarettrök och avgaser. Att barn är utsatta för risk när de inandas mycket förorenad luft vet vi, och jag är helt övertygad om att rökande föräldrar gör sina barns hälsa en mycket större tjänst om de slutar röka än om de blir minutiösa med dammkontrollen. Vilket tror du är mest effektivt för att minska barns intag av polyaromatiska kolväten: att uppmana barnens föräldrar att städa hemma eller att uppmana dem att byta bilen mot en lådcykel och arbeta mot nya motorleder (vilket ni också gör, och det uppskattar jag!)?

      Jag är övertygad om att naturen och miljön får det mycket bättre framöver om de föräldrar som är intresserade av den inte bara blir betalande stödmedlemmar i Naturskyddsföreningen, utan också ägnar sin tid åt att engagera sig i viktiga frågor. Vill man välja något som påverkar barnens hälsa är trafiken en topprioritering. Det kommer att kunna betyda oerhört mycket mer för nutida och framtida barns hälsa än om kvinnorna stannar i lekrummet upptagna med plastsanering och torrmoppning.

      Hälsningar

      Cecilia

    2. Hej igen

      Det blir inte särskilt givande att försöka diskutera när du har en milt sagt förutfattad mening och försöker recensera ett omfattande arbete i en mycket stor folkrörelse som du uppenbarligen inte följer eller känner till särskilt väl. Om du hade gjort det hade du sett att vi har arbetat intensivt under lång tid med såväl dioxinfiskarna och tungmetallerna bly, kvicksilver och kadmium, som med partiklarna och åtgärder mot dessa. Du hade också vetat att vårt aktiva kemikalienätverk har över 700 personer som med energi och engagemang landet över arbetar med miljögifterna, så det är ingalunda någon personlig kampanj som du insinuerar. Du är givetvis välkommen som medlem att påverka föreningens prioriteringar, som förstås sätts av tusentals aktiva medlemmar och inte enskilda bloggare. Ju fler ingångar och perspektiv som deltar desto bättre.

      Själv har jag i övrigt inte en så stereotyp syn på könsroller så att jag tror att enbart kvinnor städar, och jag kommer själv gladeligen fortsätta att torka damm ur mina barns rum utan att ge det minsta avkall på mitt eget arbete med en lång rad andra viktiga miljöfrågor. Jag hoppas att andra också gör detsamma.

      Jag har annars inte så mycket mer att tillföra i denna diskussion; det är kontraproduktivt att försöka spela ut olika angelägna miljöproblem mot varandra, det vinner bara miljöförstörarna på.

      Med vänlig hälsning

      Mikael Karlsson
      Doktor i just de frågor vi nu diskuterar…

  7. Hej
    Tack för en bra och informativ blogg. På tal om gifter i närmiljön osv har jag en fundering… Det är så att vi starkt funderat på sätta in heltäckningsmatta i barnrummet. Tänker att det är mysigt och trevligt. Men sen kom jag att tänka på eventuella gifter som finns i mattan (jämfört med andra slags golv), tänker även på dammet, om det är mer damm i heltäckningsmatta (till följd av att det inte går att dammsuga lika bra). Har du/ni någon uppfattning om det är ”bra” eller ”dåligt” med heltäcknings/textil-matta?
    Jag har försökt söka information själv. Om det t.ex finns mattor som är mer miljövänliga än andra. Men svårt att få svar…

    1. Jag tror inte att det spelar någon avgörande roll för dina barns hälsa vilken matta ni har i barnrummet. Jag har inte heller för avsikt att fördjupa mig i frågan. Gör det om du vill, eller köp en som är mjuk och fin och ägna tiden åt en härlig utflykt i stället. Utflykter med mycket spring och lek och glada föräldrar är bra för barns hälsa.

    2. Jag tror inte heller att det har någon AVGÖRANDE roll för mina barns hälsa, det skrev jag inte heller. Det jag funderade på var om det kunde tänkas vara bättre eller sämre än vanliga alternativ. Det var alltså en fundering på riktigt, men jag bad inte att du skulle fördjupa dig i frågan. Det är inte heller så att jag försökt att fördjupa mig i frågan så att jag inte är glad, har tid att promenera ute eller att leka med mina barn i parken.
      Jag tänkte väl mest om du eller någon annan med mer kunskap än mig vad gäller påverkan från olika material å gifter i miljön kunde ha en spontan tanke kring detta. Så tack för ditt svar, men ibland är det bättre att inte få något svar alls om man inte har nåt vettigt att skriva.

  8. Som lekman tycker jag det är betydligt mindre upprörande att Naturskyddsföreningen inte har stenkoll på vad som är riskfyllt och inte. Betydligt värre tycker jag det är att Kemikalieinspektionen inte har några klara, tydliga och praktiskt genomförbara råd att ge. Då vi tyvärr trots småbarn blivit tvugna att byta plastmatta i köket har vi försökt ta den minst skadliga med en ftalatsort som vad man vet idag inte ska vara skadlig (fanns ingen ftalatfri som funkade.) Sedan säger Kemikalieinspektionen själva att ftalater i bad/våtrumsutrumsmattor inte är ett så stort problem just därför att de sköljs bort istället för att ligga och skräpa runt i golvdammet. Av detta kan jag bara sluta mig till att det borde vara av godo att våttorka plastgolv där småbarn kryper lite extra ofta. Något man ändå kan behöva med krypande småbarn som har en förkärlek för att slänga mat på köksgolv eller kravlar runt i perfekt dammråttehöjd. Kan bara hoppas att det räcker. Att vi gör rätt. För det är svårt att sålla ”larmrapporter” från verkliga faror ibland som lekman. Just det borde vara Kemikalieinspektionens uppgift. Annars får vi börja inkludera Toxikologi i Föräldrakurserna…

  9. Tack för en jättebra och informativ blogg! Jag håller verkligen med dig om de här sista raderna om vad Naturskyddsföreningen i större utsträckning bör ägna sig åt. Är själv medlem där och tycker att föreningen är viktig för att belysa olika miljöfrågor. Dock har detta med damm, gifter osv varit otroligt jobbigt att läsa om som relativt nybliven tvåbarnsmamma och vänner som har barn säger detsamma – nästintill ångest! Det känns som att jag denna föräldraledighet har lagt enormt mycket tid på att ständigt hålla lägenheten så dammfri som möjligt – vädrat, dammsugit, dammtorkat, vaskat golv. För att inte tala om att inventera plastleksaker, tveksamma träleksaker, stressat upp mig över olika plastförpackningar, nappflaskor osv. Sen bestämde jag mig för att nu får det vara nog, jag vill ju ha energi över att leka med mina barn! Och när jag inte är med barnen är det ju trevligt att ha energi att träna, läsa en bra bok eller träffa vänner. Inte STÄDA! Så nu försöker vi hålla det på en lagomnivå både gällande städning och annat.

  10. Den Hollendska rapporten uppskattar dammintaget för barn till 100 mg om dagen…. det är tre stoleksordningar ifrån 100g. 100 mg verkar vara mera rimligt.

    Dessutom: Peer-review or GTFO. 😉

  11. 200 gram fibrer och grus om dagen? Upplandat med vatten skulle det ju bli ungefär ett halvkilo avföring + den avföring som kommer från maten (300 g?) -In tutti 800g…

    Jag vet inte vad naturvårdsverket har för bebisar hemma, men mina bajsar vanligtvis inte 800 gram om dagen (alternativt ökar i vikt med 500g om dagen).

    1. Jag håller med dig om orimligheten, men det är inte Naturvårdsverket (en statlig myndighet) som gjort detta, utan Naturskyddsföreningen (en ideell förening)

  12. Tänk så smidigt det skulle vara om bebisar åt två hekto damm om dagen, då skulle jag aldrig behöva dammsuga!

    Problemet är väl inte dammet i sig, utan ursprunget till gifterna som finns i dammet. Om man är orolig för tex bly så borde det väl vara viktigare att minska mängden bly i sin omgivning än att dammsuga varje dag.

  13. Jag gillar din informativa blogg, den är så klockren på ett avslappnat och strukturerat sätt vilket jag hoppas lugnar en del hispiga föräldrar (tidvis även jag själv) samt även flaggar för när man verkligen bör vara orolig. Hoppas på att få fortsätta läsa klokheter även framöver!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *