Tjocka bebisar och tjocka barn – om övervikt hos barn och vad göra åt det

I dagens svenska samhälle är många rädda för övervikt. Inte minst för övervikt hos barn. Förskolebarn retar varandra genom att säga ”tjockis”. I det här inlägget kan du läsa om tjocka barn och hur du vet om ditt barn har övervikt.

Hur vet du om ditt barn har övervikt?
Bebisar under 18 månader kan inte vara för tjocka

Bebisar är ofta ganska tjocka när de föds, och under första halvåret när de äter och äter och äter och växer och inte rör sig så himla mycket ska de bli tjockare och tjockare. Halvårsbebisar har ofta rejäla fettvalkar på hela kroppen utom över skallbenet. Det är bra. Viktökningen driver längdökning, huvudtillväxt och utveckling. Bebisar som inte ökar tillräckligt i vikt är vi oroligare för, eftersom utebliven viktökning leder till försämrad längdtillväxt, huvudtillväxt och om den är allvarlig även påverkar barnets utveckling negativt.

För att följa bebisars tillväxt använder vi tillväxtkurvor. De tillväxtkurvor som används på de flesta BVC idag är framtagna på ungefär 3000 Göteborgsbarn födda 1974. Under 1970-talet var både amning och flaskmatning vanligt i Sverige. Kurvorna visar därför hur en stor grupp barn som både ammas och flaskmatas växer. Helammade bebisar växer ofta snabbare de första 3-4 månaderna än de här kurvorna, för att sedan växa långsammare i några månader. Det brukar kallas för amningspuckel. Om man inte känner till den finns det en fara i att man tror att den långsammare tillväxten från 3-5 månaders ålder inte är frisk.

Ladda ner svenska tillväxtkurvor för barn här. 

Läs mer om tillväxtkurvor och barns tillväxt här. 

Om man har en helammad bebis som börjar falla i bvc:s tillväxtkurvor kan man gärna se hur tillväxten ser ut i WHO:s tillväxtkurvor som är gjorda på 8500 helammade bebisar från 6 länder över hela världen. Följer bebisen den kurvan är allt lugnt.

Ladda ned WHO:s tillväxtkurvor här. 

Ingen helammad bebis ska någonsin nekas amning hur tjock den än blir!

För flaskmatade bebisar kan jag inte vara lika kategorisk. Om en flaskmatad bebis börjar stiga långt över BVC:s översta kurva (+3 SD) kan man prata med sin BVC-sköterska om man kan minska portionerna lite. Men inte heller en flaskmatad tjockisbebis ska någonsin gå hungrig.

Från 12-18 månaders ålder ska barnen börja bli smalare

Efter första födelsedagen, när bebisen blivit ett litet småbarn som kan eller håller på att lära sig gå ska det lilla småbarnet långsamt bli smalare. En ettåring äter ofta betydligt mycket mindre mammamjölk eller ersättning än vad den gjorde tidigare, men det varierar. Vissa barn har ingen lust alls att äta annat, och då är mammamjölken eller ersättningen jätteviktig och ger barnet bra näring för tillväxt och utveckling. Vissa ettåringar har helt slutat med mammamjölk eller ersättning, och bara barnet äter mat så det följer sin kurva är det helt ok.

Under det andra levnadsåret har barnet ofta kvar en putmage och runda kinder, men valkarna på benen börjar försvinna.

En fyraåring bör ha platt mage!

Avsmalningen tar tid, men fyraåringar bör inte ha kvar någon putmage. Framåt 5-6-års åldern börjar revbenen synas på barnen, en normalviktig skolnybörjare är alltså riktigt smal. Den här avsmalningen verkar vara viktig för att barnet fortsätter växa lagom snabbt.

Be BVC att få se BMI-kurvan!

Hur vet man då om ett barn är överviktigt? Vi använder BMI (ni vet samma formel som för vuxna vikten/längden*längden) och normalt BMI varierar med barnets ålder. Därför lägger vi in BMI i en BMI-kurva. I BMI-kurvan finns det inritat en normalkurva i mitten. Den är det bäst att följa (till skillnad från i längd- och viktkurvorna där det inte spelar någon roll vilken kurva barnet följer). Sedan finns det kurvor för övervikt och fetma.

Ladda ned BMI-kurvor för barn här. 

Be BVC att få titta på BMI-kurvan (de kan klicka upp den lätt som en plätt i de flesta datajournaler) så du vet om ditt barn är normalviktigt eller underviktigt eller överviktigt.

Vad ska jag göra om barnet är överviktigt?

Om man upptäckt att barnet är för tungt för sin längd är det bra att göra något åt det så tidigt som möjligt. Till skillnad från vuxna, som behöver gå ner i vikt, så behöver barnen bara öka långsammare i vikt. När barnet växer i längd kommer barnet bli smalare. Det är en långsam process och ska så vara.

Små förändringar som är möjliga att vidmakthålla är det bästa. Börja med en eller två. Utvärdera efter några månader. Ska ni fortsätta eller införa fler förändringar. Fram till högstadiet ungefär är barnets matvanor och möjlighet att röra sig något som är förälderns ansvar. Om inte barnet själv tar upp sin vikt behöver du inte prata om det med ditt barn.

Mer rörelse, ät mindre energirikt

Alla levnadsvaneändringar går ut på två saker: inför mer rörelse, låt barnet äta mindre energirikt.

1. Gå igenom barnets matvanor med barnets andra förälder. Var ärlig. Äter barnet frukost? Vad i så fall? Mellanmål? Lunch? Mellanmål? Middag? Kvällsvälling? Äter barnet på natten? Dricker barnet annat än vatten och hur ofta? Hur ofta blir det bullar? Godis? Chips? Läsk? Juice?

2. Jämför barnets vanor med bra matvanor för förskolebarn. En kort repetition av dem: Ett förskolebarn ska äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, eventuellt ett kvällsmål. En tredjedel av maten ska vara frukt/grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater. Lite nyttigt fett (nötter, många oljor). Barnet behöver få i sig kalcium genom ett par ostskivor eller ett par glas mjölk om dagen, men i övrigt inte dricka något annat än vatten.

Mer om mat till förskolebarn kan du läsa här. 

Mer om enkel mat kan du läsa här. 

Godis, bullar och läsk kan man tillåta en gång i veckan (lördagsgodis) i mindre mängd.

Mer om socker till barn kan du läsa här. 

Att välja vad man ska göra först

Om du hittat något eller flera saker i barnets matvanor som inte är bra för barnets kropp, välj en förändring att göra först. Välj en förändring som du tror gör stor effekt, som du tror att du och barnet kan genomföra. Min prioritetsordning brukar vara så här:

a) om barnet inte får bra frukost varje dag, börja med det, hemma eller på förskolan.

b) om barnet inte får bra middag varje dag, börja med det (och lunch på helgdagar eller alla dagar om barnet inte får lunch i förskolan).

c) om barnet inte får bra mellanmål varje eftermiddag, börja med det.

d) sluta dricka läsk/juice/saft förutom ett glas på lördag.

e) sluta äta godis förutom en liten påse på lördag

f) sluta äta kakor/bullar förutom en gång på helgen (kakor eller godis)

g) sluta äta glass förutom en gång till efterrätt på helgen

d) ta bort kvällsmålet (efter middagen alltså) eller ersätt det med morot/gurka/äpple

Välj en förändring i taget. Prata med barnets andra förälder och lägg upp en plan för att förändringen ska fungera. Att börja servera middag som är bra för kroppen hemma varje dag är en jättestor förändring i familjens liv om man inte gjort det tidigare. Låt det ta sin tid. När det känns som en självklarhet och ni inte måste bestämma er varje dag för att fortsätta är det dags för nästa förändring.

Jag tycker inte man behöver prata med förskolebarn om att de är överviktiga. Men man kan prata om vad kroppen behöver. Att det är viktigt att kroppen får mat som är bra för den, och vilken mat det är. Att ni vuxna i familjen bestämt er för att alla i familjen ska få mat som är bra för kroppen och vilken förändring ni börjar med.

Att röra på sig mer

Se till att barnet får möjlighet att röra på sig varje dag. Fundera över era vardagsrutiner. Kanske kan barnet gå en bit till eller från förskolan. Eller kan den ena föräldern gå ut och leka springlekar med barnen medan den andra föräldern lagar middag? Eller kan du tänka dig att uppmuntra inte-nudda-golv-lek runt soffobordet? Eller sätta upp ribbstol och romerska ringar i barnens rum? Ge barnet en kickbike eller studsmatta till sommaren?

Om du behöver mer hjälp

Om du behöver mer hjälp med ditt barns övervikt, prata med BVC eller skolhälsovården om hur du kommer i kontakt med ett team för att behandla övervikt hos barn. Där brukar läkare, sjuksköterska, dietist och sjukgymnast hjälpas åt för att hjälpa familjerna att hålla motivationen och genomföra förändringsstrategier.

En mycket bra bok skriven av en erfaren sjuksköterska från Sveriges största team för överviktiga barn, Rikscentrum barnobesitas vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge är  En viktig bok om övervikt av Sofia Trygg Lycke. Den rekommenderas varmt om du behöver mer hjälpt.

Köp En viktig bok om övervikt hos Adlibris här.

Att flaskmata – bästa boken om flaskmatning

I helgen har jag läst ”Att flaskmata” av Petra Jankov Picha. Petra skriver i förordet att hon, som flaskmatande förälder, nästan inte hittat någon information alls om att flaskmata, och det stämmer alldeles säkert. Jag tycker verkligen det är ett fantastiskt initiativ att skapa den information man själv saknat, och imponerande väl gjort! Det här är helt klart den bästa boken om flaskmatning jag läst!

Köp Att flaskmata hos Adlibris här!

Jag kan urskilja tre olika teman i boken, som delvis är åtskilda i olika kapitel, delvis inte. Ett tema är en översikt över bebismatningens historia i världen. Jätteintressant tycker jag, som ju, milt uttryckt, har ett stort intresse för saken sedan tidigare. Viktig kunskap för alla som jobbar med bebisar eller blivande mammor tycker jag också. Jag är mer osäker på om alla blivande föräldrar som söker en handbok för flaskmatning tycker att det är lika spännande. Men tycker någon det är långtråkigt (inte jag då, vill jag bara framhålla!) är det ju bara att skumma de delarna av boken.

Handbok i flaskmatning

Tema två är just handboken. Handbok i amning och flaskmatning skulle jag vilja säga, på ett positivt sätt. Här har Petra intervjuat min absoluta favoritamningsexpert Mia Westlund. Mia är min favorit för att hon är både klok, lyhörd, ödmjuk och oerhört amningskunnig och det tycker jag framgår i hur hon beskriver amning och amningens förutsättningar i boken. All information om flaskmatning och amning och bebisuppfödning är här helt medicinskt korrekt och trevligt skriven. Petra har också låtit Mia Westlund och Anna-Karin Edstedt Bonamy, Sveriges ojämförligt mest amningskunniga barnläkare (en av mina verkliga förebilder som blivande barnläkare), granska boken tillsammans med nyföddhetsläkaren Stefan Johansson och barnsjuksköterskan Linda Liljegren. Imponerande faktagranskningsteam som gjort ett utmärkt jobb!

Handboksdelen av boken rekommenderas till alla blivande föräldrar och alla bebisföräldrar. Utan tvekan.

Sorgliga upplevelser av sjukvården

Det tredje temat i boken är det som gör mig ledsen. Det är föräldraberättelserna om flaskmatning. Nog känner jag igen berättelserna från min barnsjukhusvardag; berättelserna om amning som havererat under dåliga eller usla råd från vårdpersonal som får mamman att känna en så stor press att amma att den misslyckade amningen blir ett stort trauma i sig. Jag vet att det är vanligt, det är mycket möjligt att urvalet av föräldraberättelser är representativt för flaskmatande föräldrar i Sverige idag.

Den här delen av boken borde vara obligatorisk läsning för alla som arbetar med späda barn och deras föräldrar. Vi måste skärpa oss. Vi får sluta att traumatisera familjer på det här viset. Vi måste se till att vår kunskap om amning och flaskmatning och nybliven-familjepsykologi blir bättre. Att vår lägstanivå höjs ordentligt.

Men i en bok som riktar sig till föräldrar som behöver en handbok i att flaskmata, jag tänker mig då blivande föräldrar, undrar jag om det inte hade varit bättre att ha med en, eller två sådana ledsna historier. Och letat efter (eller skapat fiktiva) berättelser om flaskmatning, helt eller delvis utan samtidigt amningstrauma. Det finns två sådana berättelser i boken, om familjer som bestämt sig för att delflaska från början för att kunna dela på matningen. Som blivande förälder är det viktigt att få veta att det kan bli problem med matningen, men det är också viktigt att få veta att det kan fungera bra, och fungerar bra i många fall, både med helamning, delamning/delflaskning och helflaskning.

Läs mer om valet mellan amning och flaskmatning här. 

Läs mer om ångest av amning här. 

Tips till alla blivande föräldrar: gå en amningskurs!

En nyfödd bebis har tre behov: mat, kärlek och hjälp med hygienen. För att mata bebisen kan man amma eller flaskmata. En välfungerande amning ger en perfekt näring till barnet, en välfungerande amning upplevs ofta också mysig av både mamma och barn. Den har fördelarna gentemot flaskmatning att skydda bebisen mot magsjuka så länge den pågår, och att skydda mamman mot framtida bröstcancer. Upplevelsen av amningen varierar förstås mellan olika ammare och olika bebisar.

Läs mer om vad en nyfödd behöver här. 

En illa fungerande amning kan vara en förfärlig plåga. Upprepade mjölkstockningar, såriga bröstvårtor, stress och smärta. En bebis som inte går upp i vikt, känslor av skuld, okvinnlighet och misslyckande.

Läs mer om valet mellan amning och flaskmatning här. 

Själsliga aspekter av amning

Amning är två kroppars och själars funktioner som samspelar. Det finns mycket kunskap om amning som är viktig att ha för att göra amningen så välfungerande som möjligt så snabbt som möjligt. Med tillräckliga förkunskaper och kompetent amningsstöd i tillräcklig omfattning kan många amma helt utan komplikationer, något jag tyvärr upplever vara ganska ovanligt idag. Tyvärr brister sjukvården i stor utsträckning i sin utbildning av blivande föräldrar i amning, och i sitt stöd till föräldrar till ammade spädbarn.

Läs mer om att få ångest av amning här. 

Om jag vill rekommendera blivande föräldrar att förbereda sig på någonting med föräldraskapet så är det matningen. Förbered er på matningen. Oavsett hur ni väljer att mata kommer bebismatningen att vara en stor, och känslofylld, del av er vardag när barnet väl är fött. Det kommer att hjälpa att att vara väl förberedda.

Gå en amningskurs!

Därför blir jag så glad över att se att Amningshjälpen nu erbjuder amningskurser till blivande föräldrar. Utan att ha gått kursen så rekommenderar jag den till alla förstagångsföräldrar utom dem som redan på förhand vet att de inte kommer att ens försöka amma och till alla som tidigare fått barn och haft någon form av amningsproblem.

Läs mer om amningskurserna och hur du anmäler dig här.