Pengar inte avgörande för pappaledighet

Vad som avgör hur föräldrar delar på föräldraledigheten är inte en helt enkel fråga att svara på. Ofta förekommer starka känslor och politiska positioneringar i diskussionen om fördelningen. Om man tittar på familjer där det finns en mamma och en pappa ser man tydligt att mammorna tar ut större delen av föräldradagarna (75,5% 2012), att skillnaden mellan mammor och pappor minskar men mycket långsamt, och att de åtgärder som hittills tydligt påverkat pappor att öka sin andel av föräldraledigheten var införandet av först 30 (1995), och sedan ytterligare 30 föräldradagar (2002) till vardera föräldern, som inte kan överlåtas.

En mycket vanlig förklaring till varför det ser ut så här är att familjer inte har råd att låta papporna vara hemma. Män tjänar oftast mer än kvinnor, även om de har samma yrke och meriter. Familjen förlorar alltså pengar på om mamman jobbar och pappan är hemma med barn, istället för tvärtom. Med den goda intentionen att kompensera för detta infördes 2008 en jämställdhetsbonus. Tyvärr har den inte haft någon effekt, vilket talar för att det nog inte bara handlar om löneskillnader.

Försäkringskassan har precis presenterat en rapport som visar att i familjer där mamman tjänar mer än pappan tar hon ändå ut mer föräldraledighet. Att familjen inte har råd att låta den med högre lön vara hemma med barn gäller således bara då den med högre lön är en pappa. Att stärka mammans position på arbetsmarknaden är alltså betydligt effektivare än att locka pappan med ekonomiska incitament att vara föräldraledig. Som analyschef Laura Hartman säger om detta till TT:

-Det är könet som är den absolut viktigaste faktorn. Det är bra att vi har det här svart på vitt, så att diskussionen kan föras utifrån fakta.

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

38 reaktioner på ”Pengar inte avgörande för pappaledighet

  1. Här missas en viktig detalj som nog har betydelse för fler än mig. Amningen. Det betydde mkt för mig att min son fick amma fritt till ett år. Han var långsam i starten med mat och tog inte välling. Var fantastiskt att inte behöva stressa och skynda på en separation – vid ett var han redo och övergången gick jättesmidigt.

    1. Visst kan det vara stressande att trappa ned en amning inför jobbstart! Att papporna tar ut så få föräldradagar tror jag däremot inte har särskilt mycket med amning att göra. Enligt socialstyrelsens rapport 2012 var det i genomsnitt bara 63 % av 6-månadersbebisarna som ammades helt eller delvis. Efter 6 månaders ålder sjunker frekvensen ganska brant, och barnen behöver mer och mer mat även om bröstmjölk är ett utmärkt komplement under lång tid. Amning och heltidsarbete motsäger inte varandra, jag har själv kombinerat de två under flera månader per barn.
      Om man tittar på vilka (statistiskt) som ammar länge är det högutbildade mammor med bra lön. Samma grupp mammor som delar föräldraledigheten med barnens pappor.

      1. Enligt föräldraledighetslagen har man rätt att gå ifrån på jobbet för att amma. Faktiskt! Men jag undrar hur många som gör det?

  2. Jag måste nog ändå säga att jämställdhetsbonusen är en flopp av en viktig detalj som ni missat här. Den gör i princip ingen skillnad alls. Summan är mer symbolisk än något annat. Men visst tycker jag det är trist att det är så få pappor som är hemma en äger tid med sina barn.

    1. Menar du att jämställdhetsbonusen är för låg (maximalt 13 500 kr per barn, skattefritt)? Att om den var högre skulle den göra skillnad?

      1. Jag tror att det är ett alldeles för liten summa. Å andra sidan tror jag att vi måste arbeta mer med förhållningssätt vilket tyvärr tar tid. Receptet på detta har jag dessvärre inte.

  3. Det som inte framkommer är också beroende på arbetstiderna. Min man var och är hemma mycket med båda barnen och har i många fall kunnat ta ut tid eller semester istället för föräldraledighet, då han i perioder arbetat borta. Detsamma har jag gjort, men för mig finns inte samma utrymmen. Jag tar med andra ord ut fler föräldradagar från Försäkringskassan medan min man tar ledigheten på annat sätt.

  4. Det som aldrig kommer fram är att det är många mammor som vill vara hemma med sina barn så länge som möjligt. Jag är en av dem. Blir snarare stressad av att det kommer förslag på förslag hur man ska märka fler dagar till papporna.

    1. alla vill väl vara hemma med sina barn så länge som möjligt? även pappor? varför har du mer rätt än pappan?

      1. mamman har inte mer rätt än pappan, men jag tycker att det är upp till varje familj att själva komma fram till vem som ska vara hemma och hur mycket var och en ska vara hemma. Allt annat är ju så fritt i Sverige så varför ska någon annan besluta åt oss i just denna frågan?

      2. Nej allt annat är inte fritt i Sverige, föräldraförsäkringen är den enda sociala försäkring vi har som inte är individuell utan som kan delas efter önskemål.

  5. ÅÅ vad den här frågan ligger mig varmt om hjärtat! Vi har delat lika alla tre gångerna, nu den sista fick vi jämställdhetsbonus. En av gångerna har jag tjänat mer än maken, de andra tjänar han mer eftersom han jobbar i den närande sektorn och jag i den tärande (olika löneutveckling mao). Vi tillhör dessutom en ännu mindre minoritet: vi jobbar båda deltid. Och vet ni, jag tror det krävs väldigt mycket av många pappor att säga ”men jag vill ju också vara hemma med mitt barn. Mycket!” Det ingår liksom inte i gängse mansbild. Han måste gå emot både bilden av vad en man är, men också emot sin partners uttryckliga önskan. Såhär kräktes jag på facebook senast jag började jobba:
    Jag ska börja jobba när S är 7 månader. Detta har föranlett följande kommentarer (endast från andra kvinnor): 1.”vad fick din man betala dig för att du skulle gå med på det?” 2.”Jag skulle aaaldrig ge bort en dag av min tid” 3.”min kille skulle ALDRIG klara av att ta hand om hus och hem” samt 4.”MEN: vill du inte NJUTA av tiden med ditt barn nu när det är sista gången”. 5. Är ni ute efter jämställdhetsbonusen Svar: 1. ingenting 2. nähä 3. Jag har uppenbarligen varit mer noggrann i mitt val av pappa 4. Jo, men det vill hans pappa också och jag tycker inte att jag har mer ”rätt” till S än vad han har. Sådetså. 5. Nej. Vi har delat tidigare också.

    OBS: gällande svar nr 3 har jag bara TÄNKT svaret. Jag är inte helt socialt klumpig…

    1. Jag tror också att det i vissa sociala sammanhang och på vissa arbetsplatser kan upplevas svårare för en pappa som vill vara föräldraledig en längre period. Därför är det tur att vi har en bra lagstiftning som förbjuder diskriminering av föräldrar (oavsett kön) i arbetslivet. Vad säger papporna om detta, har ni mött stort motstånd då ni varit hemma med barn? Hittills tycker jag att det är lite skralt på pappafronten i det här inläggets kommentarsfält…

      1. Tyvärr är det många gånger så att mannen inte orkar både ta konflikten på jobbet om att han ska vara hemma och konflikten med barnets mamma om att han vill vara hemma.

        Om jag inte missminner mig så finns det någon undersökning som visar att mannen gör som kvinnan vill. Vill hon dela så delar man, vill hon inte dela så delar man inte!

        Sen finns det undersökningar som visar att risken för separation minskar om man delar, om man inte är kyrkligt lagd.

    2. Hej, jag ska börja jobba när mitt barn är 6 månader och har haft många diskussioner med såväl familj som vänner och bekanta kring detta. alltid kvinnor sim drar diskussionen. Man blir både sårad och skitförbannad rent ut sagt. Jag har jobbat hårt, gjort uppoffringar och har äntligen nått en position där löneskillnaden mellan mig & min man är minimal. I slutet av min graviditet blev j äntligen erbjuden mitt drömjobb, d jag strävat efter & tog det. Aldrig hade j kunnat drömma om att andra kvinnor skulle ifrågasätta mig för att j ök ha ett spännande jobb och kunna dra runt min egen familj på min lön?!

  6. Nu har jag inte tagit ut föräldraledigheten än, men håller på och planerar inför kommande. Jag och sambon kommer vara hemma i tid (alltså månader) lika länge, ev. han något längre. Men räknat i dagar tar jag ut färre dagar (eftersom han har en bra lön) så han kan ta ut fler (eftersom jag pluggar) per vecka. Detta räknas som ojämställt tydligen, så då får vi inte del av jämställdhetsbonusen i särskilt stor utsträckning. Trots att jag kommer vara hemma ca 7,5 månader totalt och han ca 6,5 – 8,5 månader totalt.

    Systemet med jämställdhetsbonusen är ju kasst, så inte konstigt att det inte ger reella effekter.

    Snarare än att prata om varje familjs rätt att bestämma själv kan ju jag tycka att man ska prata om varje barns rätt till en nära relation med båda sina föräldrar. Jag tror verkligen det bästa för barnet är att det får lika mycket tid med båda sina föräldrar för att kunna bygga en trygg och nära relation till dem. Samt att det ger båda föräldrarna lika stor möjlighet att lära känna sitt barn vilket man ju kan hoppas att alla föräldrar vill, eller?

    1. Jag håller med dig om att det är viktigt att även tänka på barnens rätt till båda sina föräldrar (då det finns två). För vad som ju har visat sig med all önskvärd tydlighet i forskningen på ämnet är att hur man delar ansvaret för hem och barn i början då barnen är små präglar den fortsatta föräldrarollen och ansvarsfördelningen genom barnens hela uppväxt. Om pappa är föräldraledig ökar sannolikheten att han även ska dela på VAB-dagarna, dela på hemarbetet och vid en eventuell separation att han ska dela vårdnaden med mamman. Det verkar som att spädbarnstiden inte bara är avgörande för mammans anknytning till barnet (och vice versa) utan även pappans, och det är ju egentligen inte det minsta märkligt. Och att de roller man tar i början tenderar man fortsätta med.

  7. Det som är lite knepigt är att antalet uttagna föräldrapenningsdagar inte är detsamma som antalet dagar som föräldraledig. Min man har varit föräldraledig 5 veckor mer än vad jag har men han har tagit ut väsentligt många fler dagar än vad jag har så någon jämställdhetsbonus blev det inte.

    Den största delen av vår föräldraledighet jobbade vi halvtid och var föräldralediga på halvtid båda två. Det är inte en lösning som passar alla men det som fascinerade mig är att så många andra föräldrar som vi pratade med på öppna förskolan och liknande menade att de inte ens hade tänkt på att det går. För alla som är så oumbärliga på sitt arbete att de inte kan vara föräldralediga (vilket enligt rapporten verkar vara pappor, oavsett vem som tjänar mest) så undrar jag om det är en lösning som ens har övervägts?

    1. Nej jämställdhetsbonusen verkar inte många vara särskilt imponerade av. Och, som sagt, den har inte haft någon som helst effekt på pappornas uttag av föräldraledighet heller. Vad en pappaledig vän till mig påpekade dock var att män ju oftast går på föräldraledighet då barnet blivit närmare året. Vad som händer när barnet fyller ett år är att man måste plocka ut fler föräldradagar per vecka för att få behålla sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Ska familjen spara föräldradagar gör man oftast det innan barnet fyllt ett, vanligen under mammans del av ledigheten. De 24,4% av föräldradagarna som tas ut av pappor innebär alltså inte att de varit hemma en fjärdedel av tiden, utan (om vi tittar på gruppnivå) betydligt kortare tid än så. Föräldraledigheten torde alltså vara ännu mer ojämnt fördelad än vad man ser i statistiken.

      1. Ja, tyvärr är det nog så att mätt i tid så är pappornas andel ännu lägre. På mitt jobb har många av männen varit föräldralediga ungefär en hälften så mycket som deras partners har varit men sedan kompenserat det genom att jobba deltid (medan mamman jobbar heltid) under en längre period när barnen har börjat på förskola. Det leder inte nödvändigtvis till ett exakt jämnt uttag men kan också övervägas som alternativ för de familjer där den som har varit gravid och fött barnet vill vara hemma på heltid i t ex 10 månader (t ex av amningsskäl), den andra föräldern är sedan hemma på heltid i 6 månader och jobbar sedan 75% i ett antal månader för att barnet ska få kortare dagar på förskolan.

        På det stora hela så är föräldraförsäkringen otroligt flexibel (om än lite krånglig) och för familjer som består av två föräldrar så finns det många sätt att försöka göra en skapligt jämlik fördelning av föräldraledigheten. Det finns otroligt många fördelar med att båda föräldrarna har varit huvudansvariga för barn och markservice, relationen till barnet är förstås det primära liksom positionering på arbetsmarknaden men den genuina förståelsen som man nog i de flesta fall bara får av att ha prövat på föräldraledigheten själv är mycket värd för samarbetet som föräldrar.

    2. Just det att vara föräldralediga på halvtid båda två samtidigt är något som jag skulle vilja. Vi har ännu inte kommit till detaljplaneringen, utan vet bara att jag kommer vara hemma de första 6 månaderna och att min man sen tar över.

  8. I vår familj tar jag ut alla dagar som jag har och kan överta (har annars fast tjänst inom kommunen). Detta pga att min man är egen företagare och inte kan ta ledigt flera månader eller ens en hel vecka, då förlorar han sina jobb.

    Jag tycker man ska vara försiktig att bestämma för mycket över föräldrapengen eftersom inte alla familjer består av två 8-17-arbetande föräldrar… I vårt fall är pappan ändå närvarande större delen av dagen men åker iväg en eller flera timmar om dagen på jobb. Vår son har två mycket närvarande föräldrar under sina första två år och han gör ingen skillnad på oss, vi är båda lika viktiga för honom. För oss blir det nog svårt för pappan att kunna ta ut de ”öronmärkta” 60 dagarna…

    1. Detta är ju en oerhört viktig punkt som du tar upp. Alla familjer har olika möjligheter och framför allt blir det svårt för egenföretagare.
      Jag saknar Sverige på många sätt men det finns brister även i Sverige och just den här typen av diskussioner saknar jag inte. Uppmuntra, och jobba på att påminna om vikten av att pappor att ta föräldraledigt, absolut. Det är inga tvivel om att det är viktigt.
      MEN varje familj måste få avgöra vad som är bäst för dem, det känns rent ut sagt odemokratiskt (ja det tycker jag, fria val!) att ens ta upp ett förslag någonsin om 50/50 föräldraledighet.
      Det hade inte fungerat för mig och min make alls, bonus eller ej, och till och med de 60 dagarna här hade varit ett stort problem för oss och jag finner det absurt att föräldern som tar minst dagar måste ta minst 60. ”Nannystate” kallas det utomlands. Det är bristande logik att inte tillåta föräldrar att avgöra vad som är bäst på egen hand i detta sammanhang.

  9. Men jag har ammat mina två barn och det går att göra det och ”bara” ta ut 240 dagar. Enligt rådande rekommendationer ska man ju bara helammar i 6 månader. Man kan exv jobba 50 % efter barnets första halvår så man kan fortsätta amma. Eller pumpa. Det går att lösa.

  10. Hos oss var min fru hemma i 14 månadader med färre utagsdagar medan jag är hemma i sju med fler utagsdagar.
    Fast jämnställdhetsbonusen är tacksamt tillskott. För oss gör det 2000 kr i månaden och det kan man göra mycket roligt för nu på semestern.
    Hur man delar dagar etc måste varje familj bestämma huvudsaken är att båda är hemma med barnet en längre tid dvs minst 3 månader.
    Sedan finns det de pappor som har råd men inte vill vara hemma och där tycker jag att barnet gör en förlust.
    Vi kommer också göra så att vi går ner i tid och att jag ska ta lite tjänstledigt på sommrarna för att få en lång ledighet med dottern då. Det är bara jag som har den möjligheten att kunna göra det med det jobba som min fru har just nu och då är det ju bra att hon tog ut lång tid i samband med födseln.

  11. När jag väntade vårt första barn så planerade jag att vara hemma de första 6 månaderna på heltid och sedan börja jobba igen. Vi bodde bara ett par kvarter från jobbet och det skulle vara en smal sak att fixa amningsraster. Dessutom behövde vi pengarna från mitt heltidsjobb då min man saknade SGI (student/egen företagare). Det var en lön som kunde försörja en oss allihop. När jag berättade om min plan för min chef så fick jag höra att jag inte visste vad jag pratade om, att alla mammor vill vara hemma och mysa med bebisen i minst ett år och så vidare. Han backades upp av de övriga tanterna och farbröderna på kontoret, som ju alla har expertkompetens på detta byggt på egna erfarenheter från det tidiga åttiotalet. Dessa fördomar fick helt förödande konsekvenser för mitt arbete som jag inte tänker gå in närmare på här. Jag började på ett annat jobb efter 6 månader, men har inte heltid sedan dess och därför tvingades vi skaffa andra barnet inom 2 år och ni fattar ju vilka konsekvenser det haft haft…

    Frågan är dock om en 50/50 delad föräldraförsäkring hade hjälpt oss. Ja, det hade nog gjort susen i min dialog med arbetsgivaren, som ju utgick från att jag var en risk på arbetsplatsen då jag hade en övertro på min mans förmåga att ta hand om barn.

    Men det är något som sitter ivägen för att jag ska vara helt för en 50/50-försäkring. När jag var föräldraledig fick jag ut nästan 10000 kr mer i föräldrapenning i månaden jämfört med min man. Det funkar inte.

    Jag kan inte förstå att man inte gör något åt villkoren för studenter och andra som saknar SGI så att de också kan bli trygga föräldrar. Det är väl bra att folk får barn innan de är 35-40? Är det någon som har tittat de medicinska konsekvenserna i detta? Samhällsekonomin? Känns som att det är en allmän moralkaka att man ska ha ”göra rätt för sig” innan man skaffar barn och få till en SGI, men herrrrrregud: vi ska ju jobba ett helt liv efter småbarnsåren och hinner nog göra rätt för oss i sinom tid ändå.

  12. Jag är född 1973…då föräldraledighet hette mammaledighet och pappor inte fick ta ut något av den. Då min lillebror föddes 1974 fick pappor också ta ut föräldraledighet, vilket min pappa var själaglad över. Mina föräldrar delade ofta på vård av sjukt barn et cetera också och gissa om det sågs som konstigt då.

    Jag har inga barn men jag tycker ändå att det är oerhört viktigt att, som flera säger ovan, att båda föräldrarna delar på vardagssysslor och är tillsammans med sina barn i vardagen. Men så hade jag ju en morfar som (tidigt 50-tal) tog hand om sina egna döttrar när min mormor jobbade!

  13. Jag tycker man ska vara försiktig med att reglera allt för mycket. Situationer ser olika ut i varje familj och jag tycker att det är upp till varje familj att komma överens om vad som passar dem bäst. Egenföretagare, studerande och andra kan ha svårare att vara hemma. Genom reglerna kan det säkert medföra att många måste flytta på sina planer att bilda familj och det tycker jag inte är rätt.

    Vi hade tänkt dela nästan på dagen lika, men 3månader innan dotter föddes så förändrades min sambos arbetssituation. Detta medförde att vi fick göra om vår planering lite. Nu går han på 7 månader pappaledighet imorgon så han får ändå vara hemma tack och lov (jag har varit hemma 1,3år). Men hade vi varit tvungna att dela lika så hade han gått miste om det jobb han sökte och i dagens samhälle är det ju inte det lättaste att få jobb.

    1. Hej! Har du tänkt på hur det är för alla kvinnor som gått miste om ett jobb på grund av att arbetsgivarna inte trodde på att deras män skulle ta huvudansvaret hemma? Det är ju minst lika svårt för dem att få ett jobb.

      Att det finns familjer som hamnar på 6700kr/mån i föräldrapenning är ett problem som behöver hanteras separat. Det är ett angeläget problem alldeles oavsett, det finns ju faktiskt familjer där bägge föräldrarna ligger på den nivån. Eller gör det det, förresten? Får de barnen alls komma till världen?

    2. Jag råkade ut för att komma tillbaks till en riktigt dålig jobbsituation när jag började jobba halvtid efter 3 månader, trots att jag hade meddelat att mina planer såg ut så i mycket god tid. Cheferna på jobbet trodde helt enkelt att jag skulle ändra mig och hade inte gjort det som var deras ansvar för att jag skulle kunna jobba halvtid. Det finns många om och men för många familjer, många omständigheter att ta hänsyn till, poängen med rapporten är ju just att det är rent generellt inte pengarna och eventuell oumbärlighet på arbetet som det handlar om, utan kön.

      Självklart är det knepigt när en förälder erbjuds ett bra jobb men som Mirjam skriver så varje gång en pappa inte kan ta ut sin del av föräldraledigheten så begränsar det möjligheterna för andra kvinnor genom att spä på arbetsgivares fördomar.

      1. Jag tror ni missuppfattade mig lite. Hade jag varit den som blev uppsagd och var tvunget att söka nytt jobb och var tvungen att förkorta min ledighet och mannen vara hemma längre så hade ju inte gått om reglerna hade varit 50/50. Sedan är det ju självklart att det är eftersträvansvärt att vi ska dela lika men i många familjer fungerar det inte av många anledningar (vårt var bara ett exempel)

  14. Ett intressant inlägg! Har länge haft känslan att det är något lurt med argumentet att män tjänar mer än kvinnor och därför inte kan vara hemma. Det kan ju inte vara så att alla män, utan undantag, tjänar mer än den kvinna de skaffar barn med (jag vet själv en hel rad familjer i min omgivning där kvinnan tjänar mer än mannen). Men exemplen på familjer där mannen varit hemma mer än kvinnan med barnet är … noll.

  15. Är det ingen som kan ge något exempel på hur det RÅKAR passa bäst att mannen tar ut flest dagar? Eftersom det är så otroligt slumpartat så måste det ju finnas hur många exempel som helst på det.

  16. Då kommer ett exempel här: Min kompis har eget företag, en butik, som hon driver med en annan person. Det funkar inte att vara hemma 1,5 då. Därför har pappan förstås tagit större delen av förälaledigheten redan efter 3. månader med bägge barnen. Det funkade bra, förstås. Problemet med såna här diskussioner är att många genast säger ” men min man kunde inte vara hemma pga….” Att han har eget företag el liknande. Saken är den att det är undantag som inte hör hemma i debatten eftersom det gäller kvinnor med egna företag också (även om jag misstänker att de ändå är hemma mer än män med egna företag). Debatten rör när två föräldrar skulle kunna dela på ledigheten mer jämlikt men inte gör det. Och jag tror att även om mammor mer högljutt ropar att de vill vara hemma mest, är jag övertygad om att många män också skulle vilja vara det. Och kanske också att även de som är tveksamma skulle upptäcka värdet av att vara hemma, inte minst för barnens skull. Jag är emot en helt delad föräldraförsäkring därför att en del har arbeten som faller utanför gängse ramar, men jag är för en ”pappamånad” till.

  17. På min gamla arbetsplats (inom vården) valde kvinnorna att ta ut så lång föräldraledighet de bara kunde, helt enkelt för att jobbet var s k i t. Det var ett mycket välkommet avbrott för att slippa ifrån en ökänt dysfunktionell enhet. Detta var nog ingenting unikt, många kvinnodominerade arbetsplatser får man verkligen bita ihop för att orka gå till.

  18. ”Att stärka mammans position på arbetsmarknaden är alltså betydligt effektivare än att locka pappan med ekonomiska incitament att vara föräldraledig”.

    Jag tror att det är viktigt att arbeta för att förbättra kvinnors arbetssituation i stort när för att komma åt skillnader vad gäller förldraledighet. Stress och otrivsel pga sämre arbetssförhållanden för kvinnor överlag ligger säkert bakom en del av det ojämna uttaget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *