Så ger jag mina barn antibiotika

Har du tröttnat på Netflix skränande? Tips är att prova sfkidsplay när barnen är sjuka och behöver titta mycket på film!

20130906-081942.jpg

Passar på när jag har en burk antibiotikatabletter hemma och visar. Flytande Heracillin smakar ännu värre än flytande Kåvepenin men är ett utmärkt läkemedel mot hudinfektioner.

Jag fick argumentera en del med apotekspersonalen när jag skulle hämta ut tabletterna till min tvååring. De var övertygade om att han var för liten för att äta tabletter. Som hans mamma och läkare var jag inte särskilt intresserad av deras farhågor. Det tog några gånger innan han lärde sig att svälja dem snabbt hela (med yoghurt) men nu går det som en dans.

Inte så konstigt eftersom de är så små, eller hur. Skeden tabletterna ligger i är en tesked. Kåvepenintabletter av samma styrka är ungefär lika små.

Mer tabletter och mindre flytande antibiotika till Sveriges barn!

I min bok Praktika för blivande föräldrar - gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund kan du läsa mer om vad barn behöver och vad du med gott samvete kan strunta i. Trots sin titel funkar boken inte bara för blivande föräldrar, utan även för dig som varit förälder ett tag. Boken innehåller massor av kunskap om barnets immunsystem, infektioner, allergier och vaccinationer bland mycket annat. Ett perfekt komplement till barnakuten.nu! Finns även som ljudbok! Köp Praktika för blivande föräldrar hos Adlibris här!
Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

27 reaktioner på ”Så ger jag mina barn antibiotika

  1. Åh vilken omtänksam mamma du är! Jag minns fortfarande med fasa barndommens itvingande av flytande antibiotika mot öroninflammationer. Har fortfarande svårt för flytande mediciner öht. Nu när jag är vuxen och har egna barn och försöker undvika att tvinga i dem något så långt möjligt. Tyvärr resonerar inte alla inom vården som du. Nu är turordningen ofta 1. Kåvepenin i flytande form (eftersom inte småbarn anses kunna svälja tabletter.) 2. Gå hem, tvinga i barn. 3. Se på när barn kräks upp medicinen.Upprepa steg 2 och 3 medan barn blir sämre
    4. Tillslut få nyare/bredspektrumantibiotika helt i onödan för att det är det ända som barnet behåller i någon större mängd.
    Tacksam för lite medicinska fakta på hur det där med tabletter/svälja och småbarn egentligen fungerar. Vilka är riskerna egentligen? Vet ju med mat att jag (påhejad av en klok BVC sköterska) vågat prova lite större matbitar till en 1 åring, med gott resultat. Men hur är det med medicin? Som lekman vore det skönt med lite mer ”kött på benen” om man ska kunna argumentera fram att få tabletter istället för flytande nästa gång. Många läkare man möter på BVC som ofta inte är barnläkare verkar inte vilja skriva ut tabletter till barn under 5år. Kanske ett ämne för ett eget inlägg eller om det finns någon forskning man kan hänvisa till du kan tipsa om?

  2. Stort tack för jättebra info! Även inlägget om olika sorters antibiotika som länkas till i slutet. Känns som om man är lite bättre rustad inför kommande vinter med nu.

  3. Ni kan vara den bästa bloggen någonsin! Jag är så otroligt tacksam för att jag har hittat hit!! Kram på er och tusen tack för att ni delar med er av er specialkunskap

  4. Nästa gång blir det att övertyga förskrivaren att tabletter kommer gå utmärkt. Tack för en toppenblogg och dina kommentarer på andra stora bloggar.

  5. När kan man börja ge barn Alvedon i tablettform? Har försökt med flytande Alvedon några gånger men det är helt meningslöst.

  6. Jag är ST-läkare på VC. Jag föreslår ofta tabletter till barn och deras föräldrar, men får ofta skepsis från båda. Om jag initialt får skepsis från barnet har det hittills hänt typ två gånger att föräldern försöker få med barnet på att det minsann klarar tabletter. Överlag är det, där jag jobbar, väldigt mkt daltande med sjuka barn som gör dem ännu sjukare och svagare. Jag hoppas och tror att ni inte behöver tjata på läkaren för att få tabletter istället för flytande! Jag tror att de blir glada (jag blir det iaf när det händer).

    1. Kan du få loss visningsexemplar av t.ex. Kåvepenin i lämpliga styrkor från läkemedelsförrådet? Min erfarenhet från apoteksdisken är att diskussionen ofta vänder när man kan visa hur små tabletterna är.
      Tänk också på alternativet att ge flera av de minsta tabletterna istället för att gå upp i styrka.

        1. Bilder finns på fass.se, så det behöver du inte lägga tid på.
          Jag tänkte mig att det är lättare, för Madelene mfl, att övertyga skeptiska barn och föräldrar om man har möjlighet att visa tabletterna IRL.

      1. Smart förslag! Diskussionen gäller ju väldigt få preparat (Kåvepenin, Heracillin egentligen, Amimox används också en del, men den smakar rätt gott så det är inget problem att ge flytande). I FASS anges strl på tabletten i de flesta fallen, men det klart att en modell vore mer pedagogiskt!

  7. Bra info men varför är tabletter bättre än flytande? Känns som jag missat någon info Här funkar flytande Alvedon mycket bra. När jag var liten så var den flytande antibiotikan jag fick god .

  8. Delar helt din åsikt att tabletter oftast är bättre än flytande. Jag jobbar som farmaceut och möter alla dessa tvärsäkra föräldrar som vet att deras barn inte kan svälja tabletter (även en hel del vuxna som inte heller kan svälja tabletter). Så jag kan förstå de på apoteken som tycker att de råder utifrån erfarenhet.
    Ett råd jag brukar ge om tabletter är att ta dem med något trögflytande, alltså inte vatten, då glider de ner bättre. Ett annat knep jag känner till är att lägga pillret i en kokt makaron då döljs lite av smaken också temporärt.
    När jag gav mina barn tabletter när de var små så la jag tabletten i lite mosad banan.

    Men oavsett flytande eller tablett så är nog själva situationen att tvinga barnen äta något de inte vill en stor del av konflikten, inte smaken i sig.

  9. @Emma
    De allra flesta föräldrar är jättefina mot sina barn oavsett om de är sjuka eller friska. Jag förstår en förälder som tycker att det är jättehemskt att se den de älskar högst i världen och dessutom har fullt ansvar för, må dåligt, ha ont etc. Beteendet jag syftar på är ”överdrivet” beskyddande. t ex att föräldern försöker ”locka” barnet att acceptera saker det inte vill (t ex att jag ska få titta i munnen/svalget/örat/underlivet eller vad som helst som behövs i undersökningen). De gånger det blir minst krångel är när föräldern är rak, säger till barnet att detta ska göras, nu, utan kompromisser, accepterar det hela, beter som att det är det mest naturliga som helst. Ingen grej liksom. Genom att locka, dalta och förhandla med barnet signalerar och bekräftar föräldern barnets oro att det som ska hända är jobbigt/obehagligt eller liknande. Barnet förminskas ofta när det är sjukt. Med denna mentalitet är det inte så konstigt att förstå att föräldern inte kan tänka sig att barnet ska kunna svälja en tablett.

    1. Generellt håller jag med dig men samtidigt skall man inte glömma att det inte fungerar så för en hel del barn. T.ex har vår son ADHD och han kräver stora förberedelser innan samt att han känner stark motivation när ngt nytt skall göras.

  10. Tipset med att svälja tabletter med hjälp av trögare vätskor är jättebra (fil, yoghurt, kräm). Om ett lite större barn inte fixar tabletter och måste få i sig äcklig medicin är ett tips att låta barnet hålla för näsan före, under tiden och efter äckelmedicinen svalts. Innan taget om näsan släpps får barnet dricka ngt gott med stark smak ex apelsinjuice. När man släpper taget om näsan smakar det i princip bara juce.

  11. Våra barn var pyttesmå när de lärde sig svälja tabletter och det har alltid överraskat läkare när vi bett att få medicin i tablettform istället för flytande. Tycker själv att vi har kommit på det ultimata sättet att lära dem: Klippa tablettaskgodisar i småbitar och öva med dem (Fruxo, Pim Pim). Ingen har någonsin klagat på att det är övningsdags 😉 och de har lärt sig väldigt fort, förmodligen för att inlärningssituationen är lustfylld.

  12. @ Madelene: Tack för snabbt svar! Förstår vad du menar där och håller med dig i stort. Vissa saker måste helt enkelt falla på den vuxnes roll att bestämma sig för. Ta ett beslut och sedan förmedla lugn och trygghet i det beslutet, inte vela. Tex skulle jag aldrig kompromissa om tandborstning, vaccinsprutor osv. Däremot tycker jag att det finns all anledning att vara väldigt restriktiv med att låta barn genomgå vissa undersökningar mot deras vilja (underlivet tex.) Ser det som en del i att respektera barnets integritet att be om lov innan man undersöker vissa kroppsdelar på ett barn som är stort nog att ha en åsikt i frågan. Självfallet finns det undantag vid akutvård osv men så långt möjligt iaf. Förstår att det måste vara svårt som läkare ibland men hoppas ni även har detta i bakhuvudet när ni undersöker barn. Precis som vuxna.

    1. @ Emma
      Jag håller helt med dig om att man ska va restriktiv med undersökningar som inte gagnar barnet och särskilt de som är läskiga. Om det är en helt nödvändig undersökning (oavsett om det rör en tå eller ett öra) är faktiskt en grundregel för mig att i princip aldrig fråga om lov. Om (eller snarast när) barnet säger nej, vad ska jag göra då? Istället försöker jag (och många med mig) formulera mig typ: ”Jag ska titta i ditt öra och sen lyssna på dina lungor. Känns det läskigt? Vill du sitta i pappas knä? Ska jag börja med att visa vad jag ska göra på mamma eller på din nalle?” Etc.
      Har de kloka blogg-innehavarna tips på hur man som undersökare närmar sig ett barn som inte vill?

      1. Jag frågar inte heller barn under 3-4 år vad de vill. De förstår inte vad man frågar om och vad gör man med ett nej? Så här undersöker jag småbarn: Låter barnet sitta i förälderns knä. Ber föräldern ta av barnets tröja medan vi samtalar. Observerar barnets andningsmönster utan tröja. Glider ”omärkligt” över från samtal med föräldern till att undersöka barnet. Gnuggar stetoskopet mot min egen hand så det blir kroppsvarmt. Börjar lyssna på hjärtat, tittar barnet i ögat och viskar ”tick-tack, tick-tack, säger hjärtat”. Lyssnar på lungor/mage så mycket som går. Ibland går det lite bättre om jag sjunger en barnsång. Känner på halsen med lätta, varma fingrar. Därefter tittar jag i öronen. Pratar med ljus röst till barnet: ”nu ska vi titta i örat, lilla vän, jag nyper lite här ska du se, åh vad du är duktig, kan du vända på huvudet och visa andra också.” Allra sist tittar jag i halsen, då skriker 19 av 20 barn och det är KÖRT att undersöka något annat efteråt. Men 0,1 sekunds ögonblicksbild av halsen får jag 99 av 100 gånger och det räcker.

        Barn över 4-5 år som är påtagligt rädda förklarar jag noga för vad jag ska göra, är lyhörd för vilket tempo de tål i i undersökningen. Tvångsundersökning bara vid misstänkt livshotande tillstånd och då i samråd med föräldrar. Behövs OERHÖRT sällan. Ibland vid nålsättning hos svårt sjuka men vakna barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *