Kategoriarkiv: Barnsjukdomar

Här kan du hitta alla barnakutens inlägg om olika barnsjukdomar. Hur du känner igen dem, vad du ska göra och när det kan vara farligt. Allt skrivet av barnläkare på barnakuten.nu

Hur farligt är RS virus och hur skyddar jag min bebis?

RS virus är ett förkylningsvirus som sprids i samhället under vintersäsongen. I princip alla barn har haft RS-virusinfektion när de är tre år gamla. Man får en viss immunitet efter en genomgången RS-virusinfektion. Den immuniteten är  inte fullständig så vissa av de förkylningar man har är RS-virusinfektioner. Hos ett större barn eller en vuxen märks en RS-virus-infektion just som en förkylning, med snuva, hosta, nysningar, kanske ont i halsen och kanske feber.

RS virus hos friska fullgångna barn som är över 3 månader är jobbigt och tråkigt

Av de barn som får RS-virusinfektion före ett års ålder kommer någon procent att behöva läggas in på sjukhus. De flesta bebisar klarar alltså av sin RS-virusinfektion själva, fler ju större de blir. Det finns två anledningar till att bebisar behöver läggas in på sjukhus vid RS. Antingen har de så jobbigt att andas att de behöver inhalationer och eventuellt syrgas. Eller så orkar de inte äta för att de ägnar så mycket energi åt att andas. Då behöver de sondmatning i några dagar. Om du har ett fullgånget, friskt normalstort barn som är över 2-3 månader blir det sällan värre än så här. En tråkig vecka isolerad på sjukhus med en ledsen, snorig bebis som behöver inhalationer och sondmatning.

Mer om hur du kan se om ett barn har svårt att andas kan du läsa (och se på video) här. 

Mer om vad du kan göra själv om bebisen blir förkyld (oavsett om det är RS-virus eller inte)  och när du ska söka sjukvård kan du läsa här. 

RS virus hos spädbarn blir ibland riktigt besvärligt

Ju mindre barnen är när de får RS virus, desto större risk är det att de behöver sjukhusvård. Ju mindre de är, desto större risk att de behöver mer avancerad andningshjälp än inhalationer och syrgas, de kan behöva CPAP-behandling, och om de har så jobbigt att andas att de inte orkar vädra ur sig sin koldioxid behöver de ibland respiratorvård. Men de blir som regel friska sedan.

RS virus hos mycket för tidigt födda eller sjuka barn kan bli riktigt allvarligt

RS virus hos barn som har ännu mindre marginaler och kroppsliga resurser än friska nyfödda, som mycket för tidigt födda barn (före vecka 26 och som är under 6 månader), eller barn med svåra hjärtsjukdomar, svåra lungsjukdomar eller sjukdomar i hjärnan som gör att de inte kan hosta ordentligt och har nedsatt andningsfunktion redan från början, kan bli livshotande.  Detsamma gäller RS hos bebisar med svåra, ovanliga immunbristsjukdomar.

Om ditt barn tillhör någon av de här grupperna kan det vara aktuellt att ge en förebyggande medicin (Synagis) mot svår RS-infektion. Den är mycket dyr och ges därför bara till barn som riskerar att bli livshotande sjuka av RS-virussjukdom. Kontakta ditt barns läkare om du undrar om det här är aktuellt. Synagis skyddar inte helt och hållet mot RS-infektion så om ditt barn tillhör någon av de här grupperna oavsett om det får Synagis eller inte så ska du göra allt som står i din makt för att skydda det mot infektion.

Hur smittar RS virus?

RS-viruset finns i mängder i saliv och snor. Antingen smittar det genom direktkontakt, att man får snor/saliv med virus på handen, inte tvättar extremt noga, och tar på sin bebis som suger på handen eller så smittar det via  hosta och nysningar. Vid hosta och nysningar kommer det ut miljontals mikroskopiska salivdroppar som alla innehåller RS-virus och alla kan smitta inom 1-2 meter från den som nyser.

Hur skyddar man sin bebis från att smittas av RS virus?

1. Förkylda människor får inte röra bebisen, med untantag av dess föräldrar. Inte för att de inte kan smitta bebisen, utan för att bebisen behöver sina föräldrar även om de är förkylda. Förkylda storasyskon ska inte röra sina bebissmåsyskon om det går.

2. Förkylda föräldrar tvättar sina händer innan de tar i sin bebis.

3. Förkylda hostar och nyser i armveck på mer än en meters avstånd (gärna mer än så) från bebisen.

Det florerar mycket råd kring att man ska undvika kollektivtrafik, undvika folksamlingar, caféer och allmänna platser. Bedöm själv om det finns stor risk för att någon hostar eller nyser inom en meter från barnet. I så fall tycker jag du ska överväga att välja annat transportmedel eller annan aktivitet. Men som sagt, RS flyger inte i luften om inte någon nyser eller hostar, så på en glesbefolkad buss eller vanligt café eller bibliotek är risken för smitta liten. Många många småbebisar vi ser med RS är smittade av förkylt storasyskon…

Hur noga ska man vara med att skydda bebisen mot RS virus?

Utifrån vad jag skrivit ovan om vilka som riskerar att få svåra infektioner skulle jag säga att alla bebisar under tre månader ska skyddas så noga du bara orkar. Alla barn som är för tidigt födda och krävt vård på neonatalavdelning ska skyddas så noga du bara orkar till de är 6 månader. Barn med svåra hjärt- och lungsjukdomar eller immunbrister längre än så, men prata med deras läkare för individuella råd.

Vilka ska inte skyddas mot RS virus?

När ett friskt barn börjat på förskola efter ett års ålder kommer infektionerna att börja komma. Då är också risken för allvarliga RS-infektioner som kräver sjukhusvård väldigt låg. När ett småsyskon fyllt 6 månader tycker jag att storasyskon kan få ta på bebisen efter att ha tvättat händerna, även när storasyskonet är förkylt.

På Folkhälsomyndighetens hemsida kan du varje år under vintersäsongen läsa veckorapporter för hur mycket RS-virus det finns i samhället.

Läs senaste veckorapporten från Folkhälsomyndigheten här. 

Tjocka bebisar och tjocka barn – om övervikt hos barn och vad göra åt det

I dagens svenska samhälle är många rädda för övervikt. Inte minst för övervikt hos barn. Förskolebarn retar varandra genom att säga ”tjockis”. I det här inlägget kan du läsa om tjocka barn och hur du vet om ditt barn har övervikt.

Hur vet du om ditt barn har övervikt?
Bebisar under 18 månader kan inte vara för tjocka

Bebisar är ofta ganska tjocka när de föds, och under första halvåret när de äter och äter och äter och växer och inte rör sig så himla mycket ska de bli tjockare och tjockare. Halvårsbebisar har ofta rejäla fettvalkar på hela kroppen utom över skallbenet. Det är bra. Viktökningen driver längdökning, huvudtillväxt och utveckling. Bebisar som inte ökar tillräckligt i vikt är vi oroligare för, eftersom utebliven viktökning leder till försämrad längdtillväxt, huvudtillväxt och om den är allvarlig även påverkar barnets utveckling negativt.

För att följa bebisars tillväxt använder vi tillväxtkurvor. De tillväxtkurvor som används på de flesta BVC idag är framtagna på ungefär 3000 Göteborgsbarn födda 1974. Under 1970-talet var både amning och flaskmatning vanligt i Sverige. Kurvorna visar därför hur en stor grupp barn som både ammas och flaskmatas växer. Helammade bebisar växer ofta snabbare de första 3-4 månaderna än de här kurvorna, för att sedan växa långsammare i några månader. Det brukar kallas för amningspuckel. Om man inte känner till den finns det en fara i att man tror att den långsammare tillväxten från 3-5 månaders ålder inte är frisk.

Ladda ner svenska tillväxtkurvor för barn här. 

Läs mer om tillväxtkurvor och barns tillväxt här. 

Om man har en helammad bebis som börjar falla i bvc:s tillväxtkurvor kan man gärna se hur tillväxten ser ut i WHO:s tillväxtkurvor som är gjorda på 8500 helammade bebisar från 6 länder över hela världen. Följer bebisen den kurvan är allt lugnt.

Ladda ned WHO:s tillväxtkurvor här. 

Ingen helammad bebis ska någonsin nekas amning hur tjock den än blir!

För flaskmatade bebisar kan jag inte vara lika kategorisk. Om en flaskmatad bebis börjar stiga långt över BVC:s översta kurva (+3 SD) kan man prata med sin BVC-sköterska om man kan minska portionerna lite. Men inte heller en flaskmatad tjockisbebis ska någonsin gå hungrig.

Från 12-18 månaders ålder ska barnen börja bli smalare

Efter första födelsedagen, när bebisen blivit ett litet småbarn som kan eller håller på att lära sig gå ska det lilla småbarnet långsamt bli smalare. En ettåring äter ofta betydligt mycket mindre mammamjölk eller ersättning än vad den gjorde tidigare, men det varierar. Vissa barn har ingen lust alls att äta annat, och då är mammamjölken eller ersättningen jätteviktig och ger barnet bra näring för tillväxt och utveckling. Vissa ettåringar har helt slutat med mammamjölk eller ersättning, och bara barnet äter mat så det följer sin kurva är det helt ok.

Under det andra levnadsåret har barnet ofta kvar en putmage och runda kinder, men valkarna på benen börjar försvinna.

En fyraåring bör ha platt mage!

Avsmalningen tar tid, men fyraåringar bör inte ha kvar någon putmage. Framåt 5-6-års åldern börjar revbenen synas på barnen, en normalviktig skolnybörjare är alltså riktigt smal. Den här avsmalningen verkar vara viktig för att barnet fortsätter växa lagom snabbt.

Be BVC att få se BMI-kurvan!

Hur vet man då om ett barn är överviktigt? Vi använder BMI (ni vet samma formel som för vuxna vikten/längden*längden) och normalt BMI varierar med barnets ålder. Därför lägger vi in BMI i en BMI-kurva. I BMI-kurvan finns det inritat en normalkurva i mitten. Den är det bäst att följa (till skillnad från i längd- och viktkurvorna där det inte spelar någon roll vilken kurva barnet följer). Sedan finns det kurvor för övervikt och fetma.

Ladda ned BMI-kurvor för barn här. 

Be BVC att få titta på BMI-kurvan (de kan klicka upp den lätt som en plätt i de flesta datajournaler) så du vet om ditt barn är normalviktigt eller underviktigt eller överviktigt.

Vad ska jag göra om barnet är överviktigt?

Om man upptäckt att barnet är för tungt för sin längd är det bra att göra något åt det så tidigt som möjligt. Till skillnad från vuxna, som behöver gå ner i vikt, så behöver barnen bara öka långsammare i vikt. När barnet växer i längd kommer barnet bli smalare. Det är en långsam process och ska så vara.

Små förändringar som är möjliga att vidmakthålla är det bästa. Börja med en eller två. Utvärdera efter några månader. Ska ni fortsätta eller införa fler förändringar. Fram till högstadiet ungefär är barnets matvanor och möjlighet att röra sig något som är förälderns ansvar. Om inte barnet själv tar upp sin vikt behöver du inte prata om det med ditt barn.

Mer rörelse, ät mindre energirikt

Alla levnadsvaneändringar går ut på två saker: inför mer rörelse, låt barnet äta mindre energirikt.

1. Gå igenom barnets matvanor med barnets andra förälder. Var ärlig. Äter barnet frukost? Vad i så fall? Mellanmål? Lunch? Mellanmål? Middag? Kvällsvälling? Äter barnet på natten? Dricker barnet annat än vatten och hur ofta? Hur ofta blir det bullar? Godis? Chips? Läsk? Juice?

2. Jämför barnets vanor med bra matvanor för förskolebarn. En kort repetition av dem: Ett förskolebarn ska äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, eventuellt ett kvällsmål. En tredjedel av maten ska vara frukt/grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater. Lite nyttigt fett (nötter, många oljor). Barnet behöver få i sig kalcium genom ett par ostskivor eller ett par glas mjölk om dagen, men i övrigt inte dricka något annat än vatten.

Mer om mat till förskolebarn kan du läsa här. 

Mer om enkel mat kan du läsa här. 

Godis, bullar och läsk kan man tillåta en gång i veckan (lördagsgodis) i mindre mängd.

Mer om socker till barn kan du läsa här. 

Att välja vad man ska göra först

Om du hittat något eller flera saker i barnets matvanor som inte är bra för barnets kropp, välj en förändring att göra först. Välj en förändring som du tror gör stor effekt, som du tror att du och barnet kan genomföra. Min prioritetsordning brukar vara så här:

a) om barnet inte får bra frukost varje dag, börja med det, hemma eller på förskolan.

b) om barnet inte får bra middag varje dag, börja med det (och lunch på helgdagar eller alla dagar om barnet inte får lunch i förskolan).

c) om barnet inte får bra mellanmål varje eftermiddag, börja med det.

d) sluta dricka läsk/juice/saft förutom ett glas på lördag.

e) sluta äta godis förutom en liten påse på lördag

f) sluta äta kakor/bullar förutom en gång på helgen (kakor eller godis)

g) sluta äta glass förutom en gång till efterrätt på helgen

d) ta bort kvällsmålet (efter middagen alltså) eller ersätt det med morot/gurka/äpple

Välj en förändring i taget. Prata med barnets andra förälder och lägg upp en plan för att förändringen ska fungera. Att börja servera middag som är bra för kroppen hemma varje dag är en jättestor förändring i familjens liv om man inte gjort det tidigare. Låt det ta sin tid. När det känns som en självklarhet och ni inte måste bestämma er varje dag för att fortsätta är det dags för nästa förändring.

Jag tycker inte man behöver prata med förskolebarn om att de är överviktiga. Men man kan prata om vad kroppen behöver. Att det är viktigt att kroppen får mat som är bra för den, och vilken mat det är. Att ni vuxna i familjen bestämt er för att alla i familjen ska få mat som är bra för kroppen och vilken förändring ni börjar med.

Att röra på sig mer

Se till att barnet får möjlighet att röra på sig varje dag. Fundera över era vardagsrutiner. Kanske kan barnet gå en bit till eller från förskolan. Eller kan den ena föräldern gå ut och leka springlekar med barnen medan den andra föräldern lagar middag? Eller kan du tänka dig att uppmuntra inte-nudda-golv-lek runt soffobordet? Eller sätta upp ribbstol och romerska ringar i barnens rum? Ge barnet en kickbike eller studsmatta till sommaren?

Om du behöver mer hjälp

Om du behöver mer hjälp med ditt barns övervikt, prata med BVC eller skolhälsovården om hur du kommer i kontakt med ett team för att behandla övervikt hos barn. Där brukar läkare, sjuksköterska, dietist och sjukgymnast hjälpas åt för att hjälpa familjerna att hålla motivationen och genomföra förändringsstrategier.

En mycket bra bok skriven av en erfaren sjuksköterska från Sveriges största team för överviktiga barn, Rikscentrum barnobesitas vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge är  En viktig bok om övervikt av Sofia Trygg Lycke. Den rekommenderas varmt om du behöver mer hjälpt.

Köp En viktig bok om övervikt hos Adlibris här.

Vad är allergi? Läs om allergier – immunsystemets fobier

Vad är allergi egentligen? Det får du lära dig i den här artikeln. Vårt immunsystem finns ju till för att kunna bekämpa inkräktare i kroppen. Immunsystemet har kraftfulla vapen i sin arsenal, vilket behövs för att kunna döda de elakaste virusen, bakterierna eller parasiterna. Under evolutionens gång, före sjukhus och antibiotika, har säkert ett kraftfullt immunförsvar som räddat värden undan farliga bakterie- och virusinfektioner varit gynnsamt.

Tyvärr är immunsystemets vapen riktigt farliga även för immunsystemets ägare, alltså oss själva. De immunceller som är designade för att starta ett immunsvar mot något som finns i ägarens kropp sorteras ut och avvecklas. Det är bra, när det fungerar, och det gör det oftast.

Tolerans

Immunsystemet bör också kunna skilja bakterier, virus, parasiter och annat farligt som kommer in i vår kropp från mat, eller pollen vi andas in, eller katthår eller hundmjäll. Som inte är farligt. På immunologspråk säger man att vi måste utveckla tolerans mot sådant som kommer in i kroppen men inte är farligt.

Är en nötbit en parasit?

När toleransen inte utvecklas så behandlar immunsystemet ofarliga molekyler såsom om de vore farliga parasiter (ja, just parasiter av någon anledning, inte virus eller bakterier) och sätter igång ett mer eller mindre kraftigt immunsvar mot något ofarligt. Immunsvaret kan, om det är kraftigt, bli riktigt farligt (dödligt) för sin ägare.

Allergi – immunsystemets fobier

Hos en människa som har en fobi uppfattar hjärnan kan en ofarlig spindel, eller spruta, eller blodsdroppe som något fullständigt skräckinjagande livsfarligt. Hjärnans skräckreaktion sätter igång och sätter fart på kroppens flyktsystem. Hos en människa som har en allergi reagerar immunsystemet på samma sätt. Den viktigaste skillnaden är att immunsystemet har kraftigare vapen i sin arsenal än hjärnan. En panikångestattack på grund av en fobi är inte dödlig (även om det känns så) medan en allergisk chock är dödlig om den inte behandlas snabbt med starka läkemedel.

Vilka saker brukar immunsystemet få fobier mot?

Vissa saker är vanligare än andra för immunsystemet att få fobier emot. Hos bebisar är mjölk, ägg och sojaprotein vanliga. Hos skolbarn olika pollen, olika djurarters päls eller mjäll, vissa nötter, ägg, fisk. Det finns fler. Man brukar kalla de här ämnena för ”allergener”.

Vissa ämnen är kända för att oftare än andra orsaka allergisk chock, till dem hör jordnötter, ägg, fisk, hasselnötter och andra nötter. Pollen däremot orsakar som regel inte allergisk chock, utan snarare rinnsnuva och kliande ögon. Pollen kan också förvärra en existerande allergisk astma.

Läs mer om pollenallergi hos barn här. 

Kan man undvika allergi genom att undvika saker som immunsystemet brukar få fobier mot?

Nej. Det trodde man länge. Men det är väl visat i många vetenskapliga studier att man inte kan förebygga allergier genom att undvika så kallade ”allergener”. Det är inte så konstigt tycker jag, om man betänker att felet sitter i immunsystemets förmåga att skilja på farligt och ofarligt.

Det finns alltså aldrig orsak att undvika mat eller husdjur eller utevistelse om man inte blir sjuk av det!

Däremot tycker jag inte det finns anledning att utsätta barns hud för parfymer eller eteriska växtoljor eller liknande, eftersom de inte tillför något positivt till barnets hälsa.

Läs om att minska risken för allergi genom att suga på barnens nappar här. 

Men om mitt barn redan är allergiskt då?

Om ditt barn har fått svåra allergiska chocker så är det självklart att du behöver vara noga med att skydda barnet från fler sådana, genom att undvika det som barnet reagerat mot. Då bör ni också ha kontakt med en barnläkarmottagning. De kommer antagligen att föreslå kontrollerade testningar på mottagningen med det barnet är allergiskt mot med vissa mellanrum. Det är bra, men gör det inte hemma om barnet fått svåra allergiska reaktioner. Om barnet däremot fått lindriga symtom kan man alltid prova lite ibland om allergin är kvar eller gått över. Allergier är luriga, plötsligt finns de där och sedan försvinner de.

Läs om mjölkproteinallergi hos barn här.