barnakuten.nu

Sluta amma – hur gör man och när är det dags?

Vi har fått många frågor om att sluta amma, hur man gör och när det är dags. Jag börjar med att svara på den andra frågan, när det är dags att sluta amma.

Det är dags att sluta amma när mamma och bebis vill

I sällsynta fall kan det vara så att mamma måste äta en medicin som gör att hennes mjölk inte går att använda. Då måste hon sluta. I mycket sällsynta fall tål inte bebisen mammans mjölk (vid medfödda ämnesomsättningssjukdomar och för svårt mulitfödoämnesallergiska bebisar), då måste hon också sluta amma.

Men för de allra allra flesta mor-barn-par gäller detta: amningen ska avslutas när mamma eller bebis inte alls vill fortsätta längre. För vissa sker det här första levnadsveckan, för andra femte levnadsåret, för många någon gång under första eller andra levnadsåret. Bebisar är olika, mammor är olika. Och varje mor-barn-par är unikt. Den amningslängd som passade för en mamma med första barnet behöver inte alls passa med andra barnet, eller med andra tvillingparet. Jag kommer aldrig att ge råd om hur länge andra ska amma, det kan ni läsa mer mer om i ett tidigare inlägg.

Om bara bebis vill sluta amma men mamma vill fortsätta

Det här händer ibland tidigt i livet, under första levnadsveckorna. Ofta med bebisar som tycker det är svårt att lära sig sugtekniken på bröstet, som får prova nappflaska och tycker det är kanonenkelt att suga från den. De kan då bestämma sig för att rata bröstet.

Om du som mamma vill fortsätta amma så tycker jag du ska fundera på om det är i någon situation som ditt barn ändå gillar amningen. Till förrätt? Till efterrätt? Som nattning? Som tröst och gos? Fortsätt isåfall med att amma i den situationen i första hand. Om ni får till ett fint amningssamarbete där så kan det hända att bebisen sedan vill amma mer och mer. Eller inte.

Kämpa helst inte för mycket emot bebisens vilja, det brukar sällan fungera. Utan försök gå med. Ibland kan amningsnapp vara jättebra för bebisar som tycker bröstet är svårt, eller tillmatningsset, som är en tunn plastslang fasttejpad på bröstvårtan. I andra änden sitter en nappflaska med mjölk som går ner i plastslangen och matar bebisen samtidigt som den suger vid bröstet. Kontakta en hjälpmamma i Amningshjälpen eller en amningsmottagning om du vill ha hjälp med tillmatningsset. Amningsnappar finns att köpa på apotek.

Om mamma vill sluta amma men inte bebisen 

Den situationen är jättevanlig hos större bebisar. Mamma vill sluta nattamma, eller sluta amma helt. Bebisen eller det lilla barnet vill fortsätta. Jag brukar ha ettårsåldern som någon slags mental gräns här. Under ett års ålder tycker jag det är bra om man kan låta bebisen styra så mycket mamma orkar. Över ett års ålder så tycker jag mamma måste få bestämma mycket mer över hur mycket hon vill amma. Och sätta amningsgränser. Hemma men inte ute, på kvällar men inte på dagar, eller vad nu just du som mamma tycker känns som bra amningsgränser för dig.

Ettårsåldern är förstås inte huggen i sten. Tvärtom snarare tagen ur luften. Men de flesta ettåringar brukar ha etablerat annan mat i såpass stor utsträckning att det fungerar för viktuppgång och näring med i princip vilka amningsbegräsningar som helst. Inklusive att sluta helt om mamma vill, även om bröstmjölken fortsätter att vara ett finfint näringstillskott hur många år man än ammar.

Trappa ner!

De första tio dagarna efter förlossningen är brösten av någon anledning väl skyddade mot mjölkstockning. Om du slutar amma första levnadsveckan behöver du därför inte vara lika noga med att trappa ner amningen långsamt, även om det kan kännas skönt att inte brösten blir så spända.

Efter den tiden riskerar du mjölkstockning om du slutar tvärt. Nedtrappning är att föredra. Tänk på att ju oftare bebisen tömmer brösten, desto mer mjölk bildas. Så minska på amningen så kommer mjölken att minska med några dagars fördröjning. Tight behå är ett bra hjälpmedel. Får du en röd och ömmande knuta i bröstet, låt bebisen suga på det bröstet och stryk samtidigt från knutan mot bröstvårtan som för att hjälpa mjölken ut från stockningen. Ingen hård massage!

Att sluta nattamma

Många nyfödda bebisar kan bara somna med bröstet i munnen. Gott så. Men när de gjort det varje natt i sju eller nio månader brukar många mammor längta så att huvudet sprängs efter att få lite tid på kvällen för sig själva, och väldigt gärna vilja dela med sig av nattningen till den andra föräldern.

Att sluta nattamma barn som gillar det är ofta en kamp. Kanske den första stora viljekampen i familjen. Om det är så i din familj, bestäm dig om det är värt det. Diskutera med den andra föräldern om det finns en sådan vad ni tycker känns bäst. Vissa föredrar att den andra föräldern nattar i annat rum, andra mammor föredrar att fortsätta natta men med tight tröja och behå och utan att erbjuda bröstet. Ofta blir det några nätter med mycket protester innan barnet har lärt sig att bröstet inte bjuds nattetid längre.

Men pappan då, ska inte han få bestämma något om amningen?

Om pappan ser att mamman far illa av amningen tycker jag han har en skyldighet att ta upp det med mamman och höra med henne hur hon mår och vad hon egentligen vill. Annars är ju amningen en delad kroppsupplevelse mellan mamma och barn och därför tycker jag att det är mamma och barn som ska bestämma om amning är något de vill göra, hur länge och på vilka villkor.

Att börja med annan mat

Att börja med annan mat än bröstmjölk är något annat än att sluta amma. Läs gärna mer om det i inlägget: Börja med dig själv – om att börja med annan mat än mammamjölk eller ersättning. För att barnet ska kunna tillgodose sina näringsbehov, först av järn, men sedan även av andra näringsämnen, behöver man börja med annan mat kring 6-månadersdagen.

Att amma och jobba

Att delamma och jobba känner jag hur många som helst som gjort utan större problem. Vi är många läkare som pumpat på jourrumet under nattjourer eftersom vi alla andra nätter ammat våra ganska stora bebisar eller barn hemma. Brösten anpassar sig efter hur man brukar amma.

Att helamma och jobba har man laglig rätt till i Sverige med amningspauser från jobbet. Men i mina ögon är det väl mycket att kräva av en partner att hen under sin föräldraledighet ska kretsa runt just mitt jobb med en bebis utifall bebisen blir hungrig. Men är föräldrarna överens om det så visst. Kör på.

Hur var det för er att sluta amma?

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

70 reaktioner på ”Sluta amma – hur gör man och när är det dags?

  1. Hej !
    Jag har ammat både mina tjejer . Den äldsta ammade jag tills hon blev 1 år och 9 månader , jag bestämde mig för att sluta helt en dag och det va jobbigt för min tjej att acceptera det men efter två dagars kamp så gav hon upp och accepterade och fick välling istället tills nu hon är 4 år och vi fortsätter med välling på morgonen och kvällen .

    Min yngsta tjej ammade jag från födelsen och när hon var en månad gammal så Blev äldsta dotter väldigt sjuk då hon fick kraftigt höftinfektion av Vattkoppor och låg inlagt på sjukhuset 3 veckor .
    Så då fick lilla tjejen flaska och amning under hela tiden fram tills hon va 8 månader så vägrade hon ta bröstet längre , hon blev väldigt arg på mig när jag gav henne bröstet så vi fortsätter än idag med flaska flera ggr om dagen , hon är nu 14 månader .
    Lycklig mamma

  2. Hej!
    Grabben min slutade amma dagtid av fri vilja när han var 7 månader. Var väldigt matglad på den tiden och tyckte att mammas bröst mest tog tid att suga på . 🙂 På nätterna slutade han när han var 8 månader pga av att jag inte orkade med då han ville snutta i snitt 1 gång varje timma. Då blev det välling i stället som han i stort sett drack varje natt tills han blev 1½år.
    Lilltjejen min slutade dagtid vid 9 månader och snuttar nu vid nattning och några ggr varje natt. Hon är nu snart 15 månader. Vi samsover så jag stör mig inte så mycket på nätterna, men snart är det dags att vänja av henne då det snart är dags förr mig att återgå till jobbet.
    Tycker det är lite synd att det är så många som rynkar på pannan åt en när man säger att man fortfarande ammar när barnet är över 6 månader. De flesta verkar tro att det är ngn magisk ålder då alla barn tvärslutar amma av fri vilja…

  3. Jag ammade min dotter i ca 1 år och 9 månader. Hon låg knappt stilla när hon ammade de sista veckorna och till slut så orkade jag inte med det och slutade tvärt. Lite tråkigt men det kändes ohållbart, hon var väl inte så glad i början men det gick rätt bra ändå.

  4. Jag slutade amma min dotter för en månad sedan. Då var hon ett och ett halvt. Det retade mig något otroligt att alla kommenterade att jag ammat för länge. Men för en månad sedan fick jag nog. Jag trappade inte ner utan slutade bums. Det konstiga var att jag bara behövde pumpa ur en enda gång. Det var som om kroppen var färdig samtidigt som jag. Men då hade jag också ammat oavbrutet i tre år eftersom jag har tätt mellan barnen.

  5. Jag är glad att du skriver om detta!

    Min dotter är 14 månader gammal, och amma är nog bland det bästa hon vet! Hon äter mat också, men är inte särskilt förtjust i något speciellt och det kan vara svårt att få i henne bra portioner. Jag har återgått till mina studier, så hennes pappa är hemma med henne dagtid. Jag brukar amma innan jag far på morgonen, och sen får hon som lite mellanmål/trygghet när jag kommer hem. Plus att jag ammar henne när jag lägger henne och ett par gånger under natten. Vi samsover.

    Och jag får så många konstiga kommentarer på detta! Att det skulle vara synd om mig som måste stiga upp så många gånger per natt. Att det är tråkigt att min dotter är så närhetsberoende. Att vi borde ”ta tag i det” och lära henne att sova som riktiga barn. Att om jag fortsätter så kommer hon alltid (!) vilja amma om nätterna.

    Och jag blir så trött! För jag tycker inte alls att det är jobbigt. Jo, vissa nätter kan jag tycka det är drygt när hon vaknar mängder. Men det är mest i utvecklinssprång och när tänder kommer. Annars lider jag inte av det. Jag har inget behov av att lämna bort henne på natten, eller kvällen – eller någon annan gång för det. Hon är ett år. Det hinns med. Men jag avskyr att behöva förklara mig, förklara min dotters beteende och försvara att jag fortfarande ammar henne.

    Jag skull nog vilja trycka upp det här blogginlägget i ansiktet på alla människor jag möter. Så att de slutar ifrågasätta något som jag (och min sambo) tycker är så normalt och sunt!

    Tack!

    1. Du behöver varken förklara eller försvara dig. De som kräver det från dig har missförstått sin roll i ditt liv. Fint att du gillade inlägget!

      1. Hej! Tack för ett supervettigt inlägg. Och det här svaret/kommentaren är bara så klockren! ”Missförstått sin roll i ditt liv…” Älskar den!

    2. Har det precis som du (min dotter är 15 månader nu)och tycker som du att det är helt ok att nattamma å att det inte alls borde vara något konstigt med det!! Hejja oss!!

    3. Ett gammalt inlägg, men iaf. Precis så känner jag med! Hoppas att det gick bra för er familj. Bryr mig inte jättemycket, men ibland kan det förvåna mig när tex läkare och andra inom sjukvården tycker att vi borde sluta amma. Faktiskt sedan min son var drygt ett år… Antar att det anses som nåt slags slutdatum. Ha det gott!

    4. jag har en gosse på 1 1/2 som ammar än. En mys kille som gärna tar en slurk eller två natte tid. Dagtid kan han få en slurk efter lunch och speciellt om han inte ätit så bra.

      Får oxå kommentarer om när jag ska sluta, men känner att jag inte själv är färdig. Vi tar det som det kommer och bryr oss inte om kommentarerna. ❤️

  6. Ska snart sluta amma min 8-månaders bebis, men vad ger man som kvällsmål istället för att amma om man inte vill ge välling???

    Bebisen är frisk och mullig. Vill inte ge vällingflaska eftersom storsyster på 4 år då gärna också vill ha, och det vill inte mamma och pappa.

    Förslag?

      1. Min tös behövde aldrig få något mål ”till natten”. Vi åt middag vid 18-tiden och nattade kring 19:30, hon sov oftast hela natten, vaknade hon var det inte av hunger. Upplevde att hon sov bättre om inte ätit precis innan nattning. Så funkade hon. Vi slutade med nattningsamning vid 7-8 månader. Ska väl tillägga att hon alltid ätit mkt bra av allt som bjudits. Inte alla förunnat.

      1. @ Anna: Ersättning och bröstmjölk är inte exakt lika nej. Det är två olika sätt att mata spädbarn med olika för och nackdelar. Vilket man väljer (eller är hänvisad till) beror på den individuella situationen.

  7. Mitt barn slutade amma ganska abrupt då han var nio månader gammal. Jag blev först lite snopen, men kände sedan att det var skönt att han fått bestämma.

  8. Min minsting, som jag tänkt amma tills hon blev två år eller så, slutade själv vid 16 månader. Då var amningen en liten del av hennes kost och nedtrappning var så att säga redan gjord. Men jag har Fortf mjölk, fyra månader senare…

  9. Amningen fungerade bra från allra första gången sonen lades vid mitt bröst. Tyvärr så blev jag sjuk och inlagd på sjukhus i tre veckor när han var ca 1 månad, sambon kom och hälsade på varje dag och hade sonen med sig och då ammade jag en gång om dagen, resterande tid fick han ersättning. När jag kom hem igen kom mjölkproduktionen igång ganska bra igen, men sonen ville mer och mer sällan amma, det fick ju snabbare att få maten med flaska! Jag lyckades ”lura” honom tidigt på morgnarna, när han vaknade till men inte riktigt var helt vaken flyttade jag över honom till mig och då ammade han och somnade om intill mitt bröst och sov där ett par timmar, mysigaste stunden på hela dagen! Tillslut slutade han även med morgonamningen, då var han ca 6 månader. Det som var ”bra” med att jag blev inlagd är att sonen och hans pappa har fått en superfin relation, då de umgicks bara dom två större delen av tiden jag var på sjukhus. Det har gjort att det går precis lika bra med mamma eller pappa i alla lägen, trösta, natta osv. Hade jag fått välja själv hade jag helammat minst ett halvår, nu blev det ca 3 veckor – 1 månad. Sonen är nu 1 år och hur go och glad och trygg som helst, så tydligen gick det bra ändå 🙂

  10. Jag ammar min dotter än, hon fyller 2 i början av juli. Jag var skitless på amning när hon var 4-5 månader men jag hade bestämt mig för att jag inte fick sluta före hon var sex månader så jag kämpade på tills dess och då tyckte jag plötsligt det var fantastiskt att amma och jag bestämde mig då att om jag skulle fortsätta så ”måste” jag fortsätta tills hon var ett år, att det liksom var dealen, sluta nu eller fortsätt tills dess. Vid 10 månader var jag urless igen och då valde jag att delvis begränsa amningen vilket var lätt eftersom min dotter också var matglad. Vid ett år var det fantastiskt igen och jag slutade inte då heller men jag bestämde mig istället för att nu bara gå på känslan och göra som jag vill. Jag vet ännu inte om jag kommer låta min dotter amma tills hon vill sluta själv eller om jag kommer driva på ett amningsslut men jag vet att jag tyckt bäst om amningen av ett äldre barn än helamning, jag gillar att den känns mindre kravfylld och inte som jag måste leverera en viss mängd på ett visst tillfälle som jag kunde känna när jag helammade. Lite beror det på om jag skulle bli gravid igen och när det i så fall sker. Jag hade en tung graviditet förra gången framförallt psykiskt och skulle det vara samma igen så tror jag att jag inte skulle palla amning och då blir det definitivt slut. Annars lutar jag nog ändå åt att låta henne styra avslut själv.

  11. Väldigt bra artikel!
    En struntsak, som kanske kan vara värd att förtydliga, det står om tillmatningssetet att slangen ska vara i en flaska mjölk… Kanske bör stå: ”en flaska bröstmjölk eller ersättning” så ingen matar sin bebis med komjölk, även om jag inte tror någon gör det.

  12. Dina två senaste inlägg kom väldigt lägligt för mig då jag ibland känner att många tycker det är lite konstigt att jag fortfarande ammar på natten och att hon inte somnar själv utan vi ligger bredvid henne tills hon somnar.
    Tack, jag behövde höra att vi är normala 🙂

  13. Fint inlägg. Jag ammar fortfarande min tvååring då och då, mest i hemlighet eftersom jag i likhet med Johanna får så mycket oombedda kommentarer om det. Många anser att amning i den här åldern är ”mest för mammans skull” och att man håller kvar barnet i någon slags bebisstadie genom att inte sluta. Jag vet inte hur jag ska bemöta det, så jag håller tyst. Min son älskar att amma och jag också.

    Nattamningen slutade vi med vid femton månaders ålder, eftersom sonen hade dålig aptit och inte gick upp i vikt som han skulle. Det var som du skriver, en kamp. Tog ungefär två veckor innan nätterna blev lugnare. Aptiten blev tillfälligt bättre, men återgick snart till samma som tidigare, så jag tvivlar på att det egentligen hade med nattamningen att göra (också eftersom jag märkte att det inte kom särskilt mycket mjölk utan det handlade mest om trygghet).

    Amning är fantastiskt när det funkar, och jag tycker det är synd att det finns så snäva normer på hur, var och varför man ska få amma.

    1. Jag är inte heller så förtjust i sådana normer som du nog förstår. Så därför blir jag så glad av att ni är så många som delar med er av hur ni gjort, och ingen har gjort exakt lika.

  14. Min första son ammade, på morgonen, jag tills han var 1,5 år. Jag slutade när vi började försöka få ett syskon. Barnmorskan jag frågade om folsyra var dåligt för det ammande barnet sa att du behöver all näring/energi själv när du blir/är gravid. Så därför slutade jag. Det blev en bra anledning att sluta! Jag ville egentligen att sonen skulle bestämma själv när han ville sluta. Tidigare hade jag försökt sluta två ggr men ångrat mig! Det var ett så stort beslut och utan återvändo när väl mjölken skulle vara slut. Och jag visste inte om jag skulle få amma något mer barn, skulle vi få något syskon – skulle amningen fungera? Amningen med första fungerade direkt och jag hade aldrig något problem. Fullt i 7 mån och därefter nedtrappning. Han ville ammas till sömns, inte alltid kul på natten…
    Nu ammar jag lillebror som är 5 mån och det har också fungerat jättebra sedan han föddes. Till skillnad från storebror vill han inte somna vid bröstet. Förutom på natten, när han bara vaknar äter och somnar igen. Men vill inte ligga kvar brevid mig (jag ligger och ammar på natten) utan vill ligga fritt och jag brevid. Känns så konstigt att det är annorlunda än första! Men helt naturligt så klart! Det viktiga för mig är att bebisen helt får styra hur ofta den vill amma. Nu med andra kommer det vara han som helt och hållet får bestämma när han vill sluta (det blir inga fler) . Jag vill inte ta det beslutet.

  15. Har tidigare aldrig förstått mammor som ammar sina barn upp i åldrarna, men har en annan förståelse nu… Mitt äldsta barn tappade intresset omkring 8 mån. Inga problem för min del som aldrig varit någon ”fan” och tyckt det var extra mysigt att amma.
    Mitt yngsta barn är 16 månader och ammas fortfarande på kvällen när han ska sova. Han verkar inte alls särskilt intresserad av att sluta. Jag vill sluta, men har inte haft ork att ta tag i det, skjuter på det hela tiden. Till slut har jag börjat tänka: för vem slutar jag egentligen? Bryr jag mig så mycket om vad andra tycker när det gäller amning av barn som är äldre än ett år?
    Det har gått upp för mig att jag blivit en långtidsammare-det trodde jag aldrig när jag kämpade med amningen med min äldsta. Och som jag kämpade!
    Men till semestern tänker jag att det kanske är läge, så kan jag (och min man) vila om dagarna om det skulle bli krisigt om kvällarna. Jag tycker fortfarande inte att det är särskilt mysigt, bara praktiskt.

  16. Mitt dotters amningsavslut var traumatiskt. Jag blev diagnostiserad med MS när hon var sex månader och började medicinera för det vilket innebar amningsavslut. Jag grät, hon grät. Det är fortfarande, över två år senare, något som jag fortfarande sörjer. Att det blev som det blev och att vi inte fick avveckla i den takt som vi ville.

  17. Så fort man avviker från normen att amma tills barnet är 6 mån så får man försvara sig. Jag ammade i en vecka, sen gick det av olika anledningar inte att fortsätta. Och jag är så GLAD att det blev så för det gav pappan och mig möjligheten att vara föräldrar på lika villkor. Men oj som jag fick försvara mig. Och inte bara amningen. Att vi inte samsover, att vi vande av henne vid att äta på natten vid 5 mån, att hon inte får välling, att vi började med potta tidigt. Allt som man gör som inte är som ”alla andra” måste försvaras och motiveras. Det räcker tydligen inte med att barnet är friskt, mår bra och är glad för jämnan…

    1. Hej! Känner igen mig i att behöva försvara att börja med potta tidigt (8 mån med äldsta, 6 mån med andra), inte fått industrigröt eller välling. Inte äter på/med plasttallrikar,plastbestick och inte dricker ur plastmuggar… Har dock ammat enligt normen så där har jag sluppit förklara mig. Tror att vi alla som föräldrar vill göra så rätt och är oroliga för att göra fel. Därför blir det också lätt att ifrågasätta (och direkt eller indirekt kritisera) när andra gör på ett annat sätt. Kan också vara så att jag tolkat kommentarer som kritik eller ifrågasättande fast det egentligen inte var menat så, bara för att jag själv inte varit 100 % bekväm med mina val och undrat om det är det bästa för mina barn.

  18. Vilket fint inlägg, tack för att du skriver om detta! Och vad härligt att du tipsar om Amningshjälpen – jag tror att dess namn behöver spridas så mycket det går!

    Jag har just i dagarna slutat amma min 14-månaders. På hennes initiativ, inte mitt, så jag känner mig lite snopen och vemodig men samtidigt lättad över att det gått så friktionsfritt. Vi slutade nattamma för någon månad sedan eftersom det var ett väldigt snuttande på nätterna och jag skulle börja jobba natt. Hon fick fortsatt sova hos oss om hon ville, men vi erbjöd vatten istället nattetid vilket hon accepterade. Sen trappade det hela ut sig själv även dagtid eftersom hon är hemma med pappan och därför har glömt amningen lite, skulle jag tro. Nu vill hon inte ha även om jag erbjuder henne. Hon har, alltsedan hon var mycket liten bebis, haft svårt att amma dagtid bland folk och om det händer något spännande runtomkring, så senaste månaderna har vi nästan bara ammat som insomning och omsomning. Därför tror jag att det var ett enkelt steg för henne att släppa amningen helt nu, när hon är en vild och aktiv ettåring som har fullt upp hela dagarna.

    Jag känner mig stolt och glad att det har fungerat så bra så här länge, men visst hade jag kunna tänka mig att fortsätta ett tag till, bara som mys. Och ändå är jag lättad – jaha, då har vi visst slutat, och det var tydligen inga som helst problem… Och lite skönt ska det bli att få vara bara jag igen, och kunna ha vilka kläder jag vill.

    Med vänlig hälsning glad medlem i Amningshjälpen

  19. Hej ammande mammor och tack för bra inlägg. Jag tycker ni ska känna er stolta och trygga i era beslut. Jag ammade min son tills han var 2år och 10mån och folk tyckte det var ganska hippieaktigt. Jag behövde jag ta en lång antibiotikakur och berättade för honom att doktorn stoppat medicin i mammas bröst så det var inte bra att äta längre. Han accepterade det helt ok och jag behövde bara ”muta” en eller två ggr med en chokladbit men det blev ett väldigt naturligt och odramatiskt slut som kändes fint.

  20. Alltid lika bra inlägg här tycker även jag som ”professionell”! Men en liten fundering till barnläkaren angående natt-ätande/ -ammande och att somna med mat/ vid bröstet. Min riktlinje är att efter ca 6 månader ska friska barn inte behöva äta på natten – för tändernas skull och för att ha aptiten på dagtid, och för att både barn och föräldrar behöver sova på natten. Och att somna vid bröstet eller somna med vällingflaska när man har fått tänder – jag brukar prata med föräldrar om att få in tandborstningen som rutin efter kvällsmålet. Vad har du för tankar om detta?

    1. Det finns ingen säker vetenskap bakom att nattamning skadar tänderna. Om föräldrarna är nöjda med sömnen, barnet utvecklas och växer som det ska brukar jag bara kolla att barnet börjat äta annan mat efter 6 månader och att den maten är näringsriktig mat. Och sedan inte lägga mig i mer.

      Men ser jag en familj som är bleka av trötthet, en mamma som behöver stöd i att hitta sina egna behov eller ett barn som går dåligt upp i vikt eller inte äter på dagen, då för jag absolut en dialog med familjen om hela mat- och sovsituationen och föreslår – ibland – att prova att dra ner på nattamningen.

      Välling på natten är jag mer benägen att råda till att minska på och fasa ut åtminstone efter 9-12 månader. Det kan bli så stora mängder och störa tillväxthormonsekretionen. Och att byta nattamning mot nattvälling efter 6 månader avråder jag ifrån.

      1. Att nattätning skulle störa utsöndringen av tillväxthormon har jag aldrig hört. Hur mycket måste man äta nattetid för att det ska vara ett problem?

          1. Konstigt, min pappa är barnläkare (medicin, sysslat mkt med diabetes) och han sa att bebisar behöver mat på natten. Han sa att bebisar behöver mat på natten för att de växer när de sover. Detta sa han när jag beklagade mig över att sonen fortfarande åt flera ggr per natt vid 9-10 mån.

    2. Jag blev själv ledsen när min Bvc-sköterska sa åt mig att jag skulle sluta nattamma. För mig var det ett sätt att få sova gott, då sonen snuttade nästan i sömnen. Han gick upp i vikt som han skulle, vi trivdes alla med det och sov bra. Jag läste på, och hittade inga belägg för att tänderna skulle skadas eller att det skulle vara bättre för honom att äta enbart på dagen. Så jag följde min magkänsla istället. Några månader senare är nattamningen nästan borta utan kamp. Det finns många olika sätt att leva med barn, jag blir glad att läsa ett inlägg som lyfter detta!

    3. Hej BVC syrra!
      Amningsmyt 1) Amning ger karies:
      Jag frågade min tandläkare som ansåg att nattamning inte orsakar karies . Snarare verkar ämnen i bröstmjölken stärka tandemaljen genom remineralisering . Har själv nattammat två barn i ungefär två år vardera, bägge har perfekt tandhälsa och det görs på många håll i världen utan att tänderna ramlar ut, vore rätt kontraproduktivt ordnat av naturen annars tänker jag.

      Välling ska dock behandlas som vilket annat livsmedel som helst och tänderna borstas efter måltid om man vill vara helt säker. Se Sagogrynets blogg för länksamling.
      http://sagogrynet.wordpress.com/2011/12/06/nattamning/

      Amningsmyt 2) Den enskilda myt som orsakade mest panik i föräldragruppen på BVC var just den där myten om att man till varje pris skulle ”lära barnet av med” att somna vid brösten. Två barn senare undrar jag bara varför i helafriden då? Det är ett oslagbart snabbt och smidigt sätt att lugna och söva ett trött barn på, inget evidens finns för att det på något sätt skulle vara skadligt eller att det skulle utesluta andra sätt att söva barn på. Vad är orsaken till att detta råd fortfarande ges till unga oerfarna föräldrar?

      Amningsmyt 3) ”Om man ammar på natten slutar barnet äta allt annat.” Min erfarenhet av egna barn och ammade barn i omgivningen är exakt den motsatta. Att fri amning inklusive nattamning och inget onödigt socker i starten förebygger förstoppningar och rent allmänt underlättar övergången till vanlig mat . Det är inte så att ni sammanblandat effekterna av för mycket välling med bröstmjölk i den här frågan? Vad är din erfarenhet? Själv har jag en tvååring som fortfarande ammas nattetid och äter det mesta i matväg, inklusive sushi, dock inte speciellt förtjust i välling (vilket är en av anledningarna till att jag fortfarande ammar.)

      Amningsmyt4) Efter 6 månader ”behöver inte barnet äta på natten”? Oerhört nyfiken på vad ni baserar detta påstående på? Varför just vid 6 månader föressten det datum då man enligt WHO ska börja introducera fast föda, vilket kan ta ett tag med vissa barn. De mammor ni råder att sluta nattamma, upplyser ni dem om risken att deras mjölkproduktion minskar och amningen kan vara svårare att upprätthålla då också? Vid maginfluensor och andra sjukdomar är nattamningen väldigt bra att ha som ”bas” att falla tillbaks på har jag märkt och skönt att ha något barnet inte behöver tvingas till. Det barn som ammats har generellt klarat smittorna bäst är min erfarenhet och även friska barn blir ju som bekant sjuka ibland. Nattamning över förskolestart eller på resande fot har varit enbart positiv både ur sjukdomsperspektiv och ”trygghetstankning” är min erfarenhet.

      Amningsmyt 5) ”..för att både barn och föräldrar behöver sova på natten.” Håller absolut med dig om att det är rätt skönt att ha barn som sover gott om natten. Vi har valt fri nattamning och samsovning de första åren just för att slippa stiga upp i onödan på natten kunna amma/natta om lätt vid uppvak på natten och framförallt för att slippa vackla upp och ordna välling i ottan på morgonen då barnet tenderar att sova lika länge/kunna nattas om tills vi går upp. Ytterligare en aspekt av nattamning är att de kan användas som ett alternativ istället för att bära runt eller vagga på en trött bebis, något många onda mammaryggar tackar för.

      Om mamman vill amma fritt , varför då ”som regel” avråda henne? Vad är det som säger att barnet sover bättre på tom mage vid 6månaders ålder? För mig låter det som en rest som hänger kvar från 70-talets ”amma var 4:e timme” så jag är ärligt nyfiken på om det är information som fortfarande lärs ut till BVC personal? Vad baseras detta på?

      1. Heja heja! Vilket bra inlägg! Ja många verkar klumpa ihop amning och vällingätande av någon anledning…. Riktigt många bra poänger !

      2. Mitt i prick!!! Tack. Just de här frågorna och svaren skulle jag önskat att jag kundre kontrat våran BVC sköterska med när hon vid 6mån sa att nu ska han sova själv!

      3. Såååå jädra bra skrivet!! Och hejja doktor Cecilia som allltid har så kloka tankar!! Min son är snart 2 år ich vi samsover och ammar. Båda vi sover, och har alltid sovit, jättegott! Att amma efter ett halvår verkar ha blivit lite tabu, konstigt med tanke på hur många vi är som ”långtidsammar” !

      4. Wow. Grymt bra skrivet. Tack! Det här är så fantastiskt lättande att läsa. Ammar i hemlighet för att jag blev så ledsen av så sjuka kommentarer redan när min yngsta dotter var 6 månader.. Hon har nu fyllt två år och blir galen när hon inte får amma. Varje nedtrappning har vart en lång kamp och jag ammar nu morgon och kväll fast hon vill oftare & vill ofta känna och klämma på mina tuttar. Hon är helt tuttgalen. Jag vill inte sluta helt förrän hon är redo, slutade i några dagar i julas och jag bara grät för att jag ångrade mig och min dotter va helt förkrossad och blev så sjukt glad när jag efter ett BVC besök och en fantastisk barnmorskas possiva stöd om att absolut ta upp amningen igen ifall jag ville, det gjorde min dotter så galet överlycklig. Det va en fantastisk upplevelse. Ammar fortfarande och vill sluta när hon själv vill sluta, undrar bara när det skulle kunna vara och har kommit på att jag nu, till skillnad från i julas, önskar att hon själv ska vilja sluta snart.. När det blir får jag bara svar på ifall jag låter henne amma tills dess.. 😉 Något som jag aldrig hört någon annanstans va att det är något ämne som gör att barnet över ett år stöter bort mjölken, kan inte tro på det för märkte ingen sån tendens och vet inte vart den personen fick den infon ifrån men skulle va intressant att höra om det är någon mer som vet något om det. Också hört att när man får mens smakar mjölken sämre eller annorlunda och då brukar barnet inte vilja ha tutten längre, inte märkt någon skillnad då heller bara att det kanske kommer mindre mjölk när jag haft mens, vilket jag också läst någonstans, det har gjort min dotter skitsur att det kommer så lite mjölk.. 😉 Min äldsta dotter ammade jag tills hon var 14månader och sörjer fortfarande att jag tillät mig att bli så påverkad av vad personer tyckte! Jag slutade pga vad andra tyckte och inte för att jag egentligen ville. Min äldsta dotter som nu är 4år ville absolut inte sluta då när hon va 14 månader och ville börja igen när hon var 2 och såg sin nyfödda lillasyster amma, min då nya fantastiska BVC sköterska sa då att jag kunde ta upp amningen igen med min äldsta fast det då va 1år sen jag slutade amma henne & köra tandemamning om jag ville, jag vågade inte det för kändes för jobbigt och var en för främmande tanke för mig då men det va så lättande att höra det och den inställningen till amning älskar jag! Idag hade jag lätt testat det ifall jag känt att jag orkat! Oj vad jag är positiv till fri amning! Är så olika från person till person! Vissa ammar kortare, vissa längre ingen ska behöva få skumma blickar eller kommentarer eller osköna ovälkomna tips hur välmenta de än är så är det så individuellt och det finns ingen som känner sitt barn bättre än barnets föräldrar.

      5. Nu är det ett tag sedan kommentaren skrevs men jag vill säga att den fortfarande läses och uppskattad mkt! Hurra va bra skrivet!

  21. Med första barnet (född -10) tog jag initiativet till att sluta med amningen nattetid när hon var kring halvåret. Hon tog napp och var nöjd med det. Jag märkte att hon inte åt så mycket ändå. Jag fasade sedan ut dag amningen så att hon skulle äta mer mat (BVC-läkaren var väldigt hård med att hon skulle äta mer riktig mat på dagarna och det gick trögt), men ville gärna behålla natt- och morgonamningen eftersom det var mysigt och praktiskt. Men det ville inte barnet! Hon bets och snurrade och var ointresserad, så vid 11 månader ammade jag sista gången.

    Nu har vi fått en liten lillasyster och jag känner mig lite tryggare som förälder. Dessutom verkar råden ha förändrats och istället för att kunna visa upp en bebis som äter två mål mat på 6-månadersdagen så är det då man skall börja fasa in mat. Praktiskt tycker jag. Då kanske vi inte behöver stressa till ett amningsslut den här gången.

    Mina barn har varit olika i sina ät-beteenden, men ingen av dem har ammat av andra anledningar än hunger. Jag trodde den yngsta skulle vilja ”snutta” eftersom hon inte vill ha napp, men det gör hon inte.

    Har en fråga: På vilket sätt ändras mjölken vid 3-4 månader? Märker att hon äter mindre sällan nu. Eller suger de större mängder varje gång?

  22. På sätt o vis tycker jag att, det är märkligt att gå så högt upp i vad man får och inte får. Vad som är konstigt och inte. Min dotter är 2 år och 7 månader och älskar att ligga vid tutten när hon somnar på kvällen. I stort och hela är jag hennes snuttefilt & napp, hennes myspys och trygghet … det märker jag, och jag är bara oändligt glad att det fortfarande är en ”våran stund” som hon och jag har. Det är den stunden där våran kärlek till varandra får fritt flöde och jag har absolut inga tankar på att ta ifrån oss det. Det kommer ett tidpunkt då detta tar slut … just nu njuter jag för fulla drag, hon med.
    Ge våra barn det som känns bra och glöm aldrig lägga märke till hur viktigt det faktiskt är. Man ser det på dem <3

  23. Min första son ammade jag tills han var 7 månader, andra sonen bara 3 månader. Anledningen: Jag blev rådeprimerad av att amma. Hade massor av mjölk och barnen växte så det knakade men jag bara grinade och kände mig helt slut i kroppen. Efter varje amningsstund satt jag håglöst och bara stirrade. De gånger jag ”fuskade” och gav dem en flaska ersättning för att jag inte stod ut, kände jag mig tillfreds och lycklig och kunde njuta av att se dem äta. Annars ville jag bara att det skulle ta slut fort. Anknytningen till mina barn har det inte varit några problem med, allt annat har varit bra (båda bodde i princip fastsurrade på mig i bärsjal sina första sex månader) utom när det blev dags att mata. En mkt klok bvc-läkare, bvc-sköterskan och en psykoterapeut på vårdcentralen stöttade mig i mitt beslut att sluta amma andra sonen. Behöll nattamningen några veckor för att trappa ner naturligt och slutade till sist helt. Vilken befrielse!! Mensen kom igång igen, de uttröttande amningshormonerna försvann och min kropp och mitt psyke var åter i balans. Att amma för mig var som en flera månader lång mega-pms. I efterhand önskar jag att jag slutat tidigare även med son nr 1.

    Med detta vill jag säga: långtidsamma: visst om du gillar det. Amma över huvudtaget: visst om DU som mamma gillar det. Tycker du amning är pest: sluta amma. Flaskmatningen kommer bara föra dig och barnet ännu närmre varandra eftersom du nu slipper våndas under matningarna och istället kan förmedla en känsla av ..ja nöjdhet under matningsstunderna.

    Kram till alla kämpande bebismammor och till er för en nyanserad, klok och mysig blogg!

    1. Tack för att du delade med dig. Jag blir också så ledsen av att amma de flesta av gångerna. Det går bra, hon går upp massor i vikt. Men hon har börjat snutta i slutet och den ena bröstvårtan gör ont. Jag blir frustrerad och nästan arg, på henne, som inte rår för det. Detta då till att jag redan innan inte älskat amningen utan som sagt mer blivit ledsen. Vad jag vill säga är tack att jag fick läsa om någon annan i en ledsen situation där det löst sig!

    2. Så skönt att höra om din utväg! Jag blev också helt sjukt nere speciellt de första månaderna när jag hade fått min andra dotter, och är som att jag inte vågar hoppas på något mer barn om det inte finns någon lösning ifall jag skulle må så dåligt igen. Vet inte om det berodde på amningen eller något annat, trodde då det berodde på för lite sömn. Hursom är jag lite rädd inför tanken på fler barn pga av den känslan jag hade då i början, vad den nu berodde på.

  24. Tänk så många olika sätt det finns att amma på! Själv skulle jag vilja amma min tvååriga son nu sedan han fått en lillasyster. Han slutade amma för ett år sedan men visar intresse nu när han fått ett syskon som ammar. Anledningen till att jag låter bli är helt och hållet att alla runtomkring skulle reagera (negativt). Han hade gärna fått amma till 3-4 års ålder för mig. Jag är givetvis arg på mig själv som låter sådant styra men kan inte förmå mig att ändra på det.

  25. Amningspauser från jobbet tycker jag också låter helt galet, men inte för den föräldralediga partners skull utan för mamman som måste jobba och sen på sina pauser ska stå till förfogande och amma och alltså dubbeljobba. Den föräldralediga pappan har ju betalt för att ta hand om barnet. Min man ville ha hälften av föräldraledigheten och visst det lät ju bra i teorin, men eftersom vi båda tyckte att barnen skulle få amma tills åtminstone 9 månaders ålder, vilket både mamma och barn tyckte kändes bra, så gick det inte ihop det här med lika mycket föräldraledigt. Aldrig att jag skulle både amma och jobba medan barnens pappa skulle få gå ”fri” på jobbet och få egna välbehövliga raster under tiden jag är föräldraledig. Jag kommer aldrig vara för att lagstifta lika uttag av föräldraledighet. I så fall får dom utöka antalet dagar rejält och det tror jag aldrig kommer hända.

  26. Hej! Tack för fin läsning. Min son har själv trappat ner amningen den sista tiden. Han är sju och en halv månad nu och har ätit gröt/mat rätt länge. Älskar mat! Har också älskat att amma. Den senaste veckan har han bitit mig ! – och sedan skrattat de gånger han har ammat….!Det har gjort mig rädd. Nu ammade han bara (väääldigt kort) en gång igår och en gång idag utan att bitas men jag är ju på helspänn. Ibland är det som han vill testa om han fortfarande ”får” bröstet. Han verkar dock inte vilja äta utan bara hålla kvar närheten… Ibland verkar han frustrerad: vill och vill inte! Jag känner mig lessen eftersom jag inte var beredd att sluta amma nu…men det verkar vara tid för det. Båda är nog lite lessna! Jag gav honom en nappflaska nu ikväll eftersom han grät ikväll och buffade huvudet mot bröstet men ville ändå inte ha. Han verkade tycka om det, mest att titta på/leka med. Det är mitt första och kanske enda barn så jag känner sorg på något sätt………Igår grät jag för att en tid var över…

  27. Hej!
    Va härligt att läsa detta, igår slutade jag amma tvärt, min son som är 1 år och 2 veckor har de senaste veckorna vaknat konstant för att bara sutta lite och sen somna, jag har knappt sovit något och bestämde mig för att sluta. När han vaknade första gången inatt grät han i 1 timme, jag gick ut ur sovrummet och lämnade honom med min sambo, då somnade han 10 min efter jag gått. Det var nog det bästa för då kände han väl inte mjölkdoften. Han har vaknat ledsen emellanåt inatt men det har bara varat 5 min max sen har han somnat om, jag har dock legat med brustet hjärta nere i soffan men jag ska klara detta för allas skull. Jag hoppas innerligt att han sover bättre efter det här för att vakna varje timme har varit kämpigt och om 1 månad börjar jag jobba 75% och han börjar förskolan. När det gäller alla kommentarer från folk som inte vet bättre så har jag med fått höra mycket, du ska väl inte amma tills han är typ 7!?! Det är ju äckligt! Jag har då svarat jag ammar sålänge jag vill och när jag är redo så slutar jag! Då brukar de rynka på näsan, men va vet dom? De har ingen aning om min situation och varje mamma-barn-par är olika, så stå på er om ni vill amma länge!

  28. När min nu tvååriga son var ganska precis nio månader så slutade vi med amningen verken han eller jag var väl egentligen inställda på att det skulle sluta då men det bara blev så. I slutet så nattammade jag bara och när vi flyttade över honom så han sov i egen säng så gick amningen ner från två gånger per natt till endast en gång per natt de flesta nätterna. En natt när han vaknade så kunde han inte dia för att han var alldeles för täppt i näsan och när han fått näsdroppar (fanns ju Nezeril för så små då) och de börjat verka så var han så trött så han somnade. Natten efter så sov han hela natten för fösta gången och det blev således ingen amning då heller. Först en vecka senare insåg han nog vad som hänt och blev väldigt upprörd på natten. Välling hade vi försökt med tidigare när vi skulle få bukt på den extrema kvällsamningen (han ”hängde” i stort sätt i mitt bröst hela kvällarna) men han vägrade välling så han åt gröt i stället. Vi provade välling den natten när han vaknade men det funkade inte så min fru gick upp och gjorde gröt vilket han åt men vi insåg ju då att det inte skulle funka att gå upp och göra gröt på natten. Det blev ett par/tre jobbiga nätter innan han insåg att det inte blev något att äta nattetid. Han slutade självklart inte att vakna på nätterna men han krävde inte mat. Så här i efterhand är vi glada att han vägrade välling för då blev det ju automatiskt att han slutade med mat på natten. Han åt dock gröt innan nattning och till frukost fram tills han var drygt året då han inte ville ha det heller längre. Förmodligen kommer vi att skippa välling till vår bebis när han kommer upp i den åldern också men det förutsätter att han får i sig något annat i stället, vi försöker ta det lite som det kommer då vi insett att det är det lättaste när det gäller barn.
    Jag hade en ganska jobbig amningsperiod i övrigt vilket delvis berodde på att han ville äta så väldigt ofta, dagtid var det väldigt sällan mer än 1½ timme mellan amningstillfällena. Jag hade dessutom en förlossningsdepression som ingen upptäckte fören nästan ett år senare när allt vände som över dagen och jag insåg hur extremt dåligt jag hade mått. Jag har sagt inför att vår nu tvåmånaders skulle komma att om jag tyckte amningen var lika jobbig som med tvååringen så skulle vi komplettera med ersättning. Det är lättare sagt än gjort men än så länge är det bara vissa dagar som känts väldigt jobbiga men jag känner ändå att jag nog kommer att ha svårt att ge upp amningen även om jag skulle tycka att det var mer jobbigt än mysigt. Inte för något yttre tryck utan förmodligen för något, delvis undermedvetet, hos mig själv.
    Jag hade även ett väldigt överskott av bröstmjölk när jag ammade tvååringen och det var väldigt ofta jag vaknade i stora pölar på nätterna. Den här gången har jag endast behövt pumpa lite drygt första veckan efter att bröstmjölken rann till (och fick drygt en liter som nu ligger i frysen) sedan blev det bättre. Jag vet inte om det kan ha att göra med att vårt första barn föddes dött och jag då fick tabletter för att stoppa mjölkproduktionen och kroppen då nästa gång det kom ett barn försökte kompensera det så bröstmjölken inte skulle ta slut eller om det bara blev så ändå.
    Jag helammade i stort sätt tvååringen i sex månader, gav lite puréer från att han var fyra månader. När han var sex månader så började han äta ganska mycket och vid sju månader så ammade jag honom i stort sätt tre gånger per dygn. En gång på eftermiddagen och två gånger på natten. Den på eftermiddagen var nog den som var svårast att sluta med för den ville sonen fortsätta med men jag tyckte den var jobbig eftersom att han alltid ville bli ammad då vare sig vi var hemma eller borta. Hade han nöjt sig med att göra det när vi var hemma så hade jag kunna fortsätta ett tag till men det gick han inte med på.
    När vår tvååring var nyfödd så låg vi på Neonatalen och där fanns det en underläkare som pratat med en läkare som var mångårig amningsexpert och hon hade sagt att pumpning den första tiden inte påverkade amningen men att man sedan skulle försöka dra ner på pumpningen för att inte få högre mjölkproduktion än vad som var nödvändigt. Jag gick på detta denna gång och det fungerade som sagt. Jag har sluppit jobbiga mjölkstockningar utan att behöva pumpa men detta är säker från person till person också. Förra gången var det ju som sagt helt annorlunda. Den här gången har jag även mått mycket bättre och det kanske även påverkar till viss del.

  29. Vår dotter vill bara ammas. Hon är 11 månader. Vill inte ha ersättning eller välling, vi har provat alla olika märken och köpt olika nappflaskor.
    Vill sluta amma, men känner att vi/jag har kört fast, mest för att energin och orken inte finns. Hon väcker mig 2-4 ggr per natt.
    Behöver tydliga råd och tips, tack!

  30. Ville bara tacka för ett himla bra inlägg och en väldigt bra blogg. Jag är väldigt tacksam för inläggen om prickar, feber och infektioner. Det har varit en trygghet att ha pålitlig information när oron smugit sig på. Uppskattar verkligen att läsa när ni slår hål på myter och gamla ”sanningar”.
    Sen är det faktiskt helt fantastiskt att du/ni lyckats skriva ett inlägg om amning som alla (ammande, flaskmatare, långtids-ammare osv) känner sig stärkta av! Tack för allt!

  31. Tack för detta inlägg samt alla kommentarer!
    Jag ammade min son tills han var 15 månader (han är idag 4,5 år). Jag älskade att amma och han var väldigt bröstfixerad. Jag hade inget bestämt datum då jag tänkte sluta men det bara blev så att efter sista gången så verkade han inte intresserad längre och jag behövde aldrig pumpa ur brösten efter det heller så det gick liksom bara naturligt.

    Men nu har vi även en flicka som blir 1 år i mitten på december och hon vaknar flera gånger varje natt och vill amma. Vi samsover och hon somnar inte om utan bröstet. Hon har svårt att somna även dagtid utan bröstet. Det går dock bra om någon annan söver henne då. Mitt dilemma är att jag (tyvärr) snart ska börja jobba (tycker om att jobba, men tycker att min dotter är för liten för att börja i förskolan) och vill inget hellre än att få sova på nätterna. Så jag vill verkligen sluta amma nattetid men jag är alldeles för slut för att orka ta kampen i flera nätter. Plus att jag egentligen inte vill neka henne tryggheten som amningen ändå ger henne. Jag hade inte alls känt mig lika stressad om jag inte skulle börja jobba snart. Var hemma med våran son i över två år. Han har aldrig gillat förskolan så han har vart hemma med oss hela tiden sedan dottern föddes. Nu ska dom börja samtidigt och jag är förstås nervös för hur det ska gå. Allt detta stressar mig så mycket att jag har fått svår spänningshuvudvärk, sömnproblem och spända käkar.

    Jag har förövrigt också fått höra kommentarer om att jag ammar för länge. Och ännu mer (anklagande) kommentarer om att sonen inte gått på dagis, utan är hemma med mig. Men jag gör bara vad som känns bäst för mina barn.

    1. Ser att det här inlägget är jättegammalt men blev så tagen, glad och rörd och måste säga TACK för att du delade det här, känner igen mig SÅ mkt!!! Min dotter (4 år nu) har inte vart taggad på förskolan och jag ammar yngsta som är över 2år och vill också bara göra vad jag tror är bäst för mina barn, varför ska allt va så svårt!?

  32. Tusen tack för inlägget! Jag behövde få det bekräftat att det är ok och fortsätta amma. Min son är snart 8 månader och får ofta frågan om när jag ska sluta. Han vägrar mat just nu även om grät har gått bra ibland. Återigen tack!

  33. Tack för ett bra inlägg! Min dotter har fått sin första tand vid 11 månader och har börjat bitas vid amning, några gånger så att jag trott att det ska börja blöda. Tappar därför viljan att amma, men hon vill ju gärna fortsätta. Är det vanligt att de biter och drar när de ammar? Verkar ju vara många som fortsätter amma trots tänder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *