Sövning och MR-undersökning av barn

Åh vad jag blir glad av initiativ som det här! Två kloka narkossköterskor berättar om hur man med enkel samordning kan minimera antalet smärtsamma eller skrämmande undersökningar ett barn utsätts för genom att göra så mycket som möjligt medan barnet ändå är sövt i samband med MR-undersökning.

En undersökning i magnetkamera (magnetresonanstomografi = MRT eller bara MR som vi ofta säger) är en svår undersökning även för många vuxna. Den gör inte ont och ger ingen strålning, tvärtemot vad folk ofta säger så är MR ingen röntgenundersökning utan görs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. Däremot så tar den väldigt lång tid. Minst en timme i kameran får man för de flesta undersökningar räkna med. Ofta ännu längre. Under hela den tiden hörs ett mycket högt, hamrande ljud som trots hörselkåporna man får är ganska jobbigt i längden. Man ligger inne i en liten tunnel som för den med cellskräck kan te sig rätt otäck. Det är väldigt viktigt att ligga blick stilla hela tiden bilderna tas för att de inte ska bli oskarpa. Allt detta gör att en MR-undersökning kan vara både skrämmande och svår för ett barn, därför väljer vi ofta att göra undersökningen i narkos, medan barnet sover.

Som jag tidigare skrivit ligger det här ämnet mig varmt om hjärtat. Jag tror att vi kan göra så himla mycket för att minimera traumat bara genom att  tänka efter innan och samordna när det går. Därför tycker jag att fler sjukhus ska ta efter Ryhovs modell nu på stubberten!

Sövning är annars något vi gärna undviker när det är möjligt, eftersom det dels inte är helt riskfritt, dels är det en stor påfrestning för barnet. Innan narkos behöver barnet fasta, alltså inte äta eller dricka på flera timmar. För de minsta barnen kan detta vara mycket jobbigt. Innan undersökningen måste barnet ha en infart i en ven på handryggen eller armvecket, där man kan ge dropp, kontrastmedel och andra mediciner, vilket innebär fasthållning och stick. Själva situationen med många främmande vuxna i sjukhuskläder, väsande maskiner, slangar, sladdar och elektroder skrämmer många barn oavsett ålder. Då undersökningen är klar rullas barnet till uppvakningsavdelningen där det får sova ruset av sig. När barnet vaknat brukar vi bjuda på en isglass el dyl för att bryta fastan försiktig. När vi sett att barnet mår bra, kissar och inte kräks kan infarten tas bort och barnet får gå hem. Allt som allt innebär det att ett barn som ska sövas måste tillbringa många timmar på sjukhus. För kroniskt sjuka barn, som redan har mycket sjukvårdskontakt och utsätts för många obehagliga, skrämmande eller smärtsamma undersökningar är det extra viktigt att minimera obehaget tycker jag.

Dela med dig!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

5 reaktioner på ”Sövning och MR-undersökning av barn

  1. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa ett inlägg om konkreta råd för hur man tar blodprov på en sexåring som är paniskt rädd för sprutor. Resonera går jättebra tills det verkligen gäller, då tar reptilhjärnan över.

    Fingret funkar… Och vi har vid ett tillfälle tagit sju rör ur fingret vid ett tillfälle.

    1. Här finns ett inlägg med förslag på hur man kan underlätta provtagning. För just din sexåring kan jag nog inte vara mer konkret än så eftersom jag inte träffat barnet. Sammanfattningsvis är ordentlig bedövning (låt bedövningskrämen sitta på länge, för en sexåring kan den sitta 2-3 timmar innan provtagningen), förberedelse (t ex barnnarkoswebben, lekterapi, doktorsväska hemma osv) och en lugn miljö det viktigaste. Finns möjlighet att barnet själv kan få hålla i en riktig spruta med nål, fylld med t ex koksalt, och ge den till ett mjukdjur kan det betyda mycket för att avdramatisera. De prover som kan tas i fingret finns ingen anledning att ta i armen om barnet hellre vill bli stucket i fingret. För extremt stickrädda barn är lustgas ett fantastiskt bra alternativ, men det är inte så god tillgång på det. Lycka till!

  2. Åh, lekterapi är så bra! Vi har glatt utnyttjat den på Astrid Lindgren och fått väldigt mycket stöd och hjälp! Enda problemet är att mina barn älskar lekterapin och inte vill gå därifrån…

    Vi har bett snällt och fått komma dit och ”leka” provtagning i förväg, flera dagar innan läkarbesöket. Det funkade bra, och det hela blev väldigt avdramatiserat. Sedan var själva provtagningen inget problem. Naturligtvis hjälpte det också att personalen på barnprovtagningen verkligen är proffs på både barn och provtagning. Vanliga vårdcentralen är tyvärr inget vidare på den kombinationen…

    1. Lekterapeuterna är verkligen grymt duktiga på just barn som blivit skrämda i sjukvårdssituationer! På mindre orter där det inte finns någon lekterapi kan det gå att ordna att få komma till barnmottagningen el dyl och bara leka ett par gånger innan själva provtagningen. För barn som regelbundet tar prover kan man be att samma person tar provet varje gång vilket ofta är tryggare för barnet.

  3. Verkligen ett superbra initiativ för att underlätta för våra små!
    Blir så arg när jag läser vad du skriver om att söva barn vid MRT. Vår son fick under våren genomgå två MRT undersökningar av hjärna och hjärta. Sonens hjärtläkare och neurolog hade kontakt med varandra för att samordna MRT undersökningarna så att man skulle titta på hjärna och hjärta i en och samma undersökning. Men tydligen gick det inte. Röntgenavdelningen på vårt sjukhus skulle absolut göra två enskilda undersökningar så det blev två heldagar och två sövningar för vår lilla son. Dessutom med bara några veckors avstånd. Ingen på sjukhuset kunde ge oss något vettigt svar varför det inte gick att samordna sonens undersökningar. Riktigt dåligt tycker jag! Inte kan man ha barnets bästa i fokus om man agerar på detta vis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *