Etikettarkiv: bebisar

barnakuten.nu

Den svårfångade känslan för att natta barn

Att natta barn är verkligen en svår konst. Det är definitivt ett av de ämnen som vi fått flest frågor om, och där vetenskapen (som vi annars kan utgå ifrån i svaren) inte ger oss någon hjälp. Googlar man på sömnmetoder så hittar man också massor av frågor, massor av svar, och en del sidor där föräldrar funnit ljuset, sömnMETODEN med stort M som fungerar för dem.

Att natta barn är också viktigt. Om nu vetenskapen inte kan hjälpa oss med hur man ska natta, så kan den definitivt hjälpa oss med att det är viktigt med regelbundna sömnvanor för barnen. Regelbundna sömnvanor och sisådär 10-13 timmars nattsömn för förskole- och skolbarn är associerat till framgång i det mesta i olika studier.

Barn har olika lätt och olika sätt att somna

Precis som vuxna. Vissa somnar lätt på bussen och i klassrummet. Vissa är mer prinsessan på ärten-lika och behöver sitt eget sovrum, favorittäcket och favoritnallen för att det överhuvudtaget ska gå att börja varva ner. Jag är övertygad om att de här skillnaderna till stor del är medfödda, man ser dem hos mycket små barn.

Vissa vill vara nära, andra inte

Vissa barn kan bara somna nära sina föräldar. I fysisk kontakt med dem. Jag tycker inte det är så konstigt. Föräldrarna är barnets skydd i världen och det är klart det kan skapa stor ångest att somna, gå in i ett helt hjälplöst tillstånd, utan att ha föräldern där. Jag brukar tänka på den egenskapen som en sannolik överlevnadsfördel på savannen. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel.

Den här närhetstörsten brukar ofta sitta i åtminstone ett par år, ofta längre. Och återkomma vid utvecklingssprång, sjukdom, oro eller stora förändringar. Nästan alla familjer med svårt sjuka barn som jag kommmit lite närmare har berättat att barnen, i tio-tolv eller fjortonårsåldern, har återgått till att sova i föräldrarnas säng i samband med svår sjukdom. För att något halvår eller år efter tillfrisknandet åter börja sova i eget rum.

Andra barn somnar bäst i egen säng, eller i vagn. Vilket kanske inte var en överlevnadsfördel på savannen, men definitivt är en fördel i ett säkert hem, där bebisen får piggare och därmed ofta gladare föräldrar.

Känslan av att det är dags att somna

Efter år av träning tycker jag mig ha blivit bra på att natta. Mina barn är av närhetstypen. Så det är nattning mellan dem i sängen (närhetstörstande som de är delar de på en 120-säng) som gäller. För mig har det blivit oerhört tydligt att om jag ljudlöst kan förmedla känslan av att ”nu är det lugnt, härligt och trött här, nu somnar jag snart” så somnar de snabbt. Om jag å andra sidan förmedlar känslan ”hoppas ni somnar snabbt i kväll så jag kan gå upp och får gå ifrån er så snabbt som möjligt” så sprider sig en oro i sängen som aldrig leder till sömn.

Jag tror inte på tankeläsning, men jag tror definitivt på känsloläsning, eller känsloöverföring, mellan både människor och djur. Och min mest effektiva nattningsmetod är att jobba på mina egna känslor av lugn och ro och glädje och kärlek.

Läs mer om barn och sömn: Pappa Åberg och femminutersmetoden

Hur ska jag få sova när jag har en bebis hemma?

Vad är era erfarenheter av nattning? Vad är era bästa tips?

När kan jag resa med bebis?

Jag har fått frågor från flera läsare om hur stor en bebis ska vara för att man ska kunna flyga med den. Så här tänker jag:

Planera inga längre resor innan bebisen fötts

Planera inte in några viktiga långresor den första tiden med en ny bebis innan bebisen har kommit. Du vet helt enkelt inte hur du kommer att må, hur din partner kommer att må och hur din bebis kommer att må. En ny familj, eller en familj med en ny familjemedlem, behöver tid på sig för att se hur just den här familjen ska klara livet tillsammans, och den tiden spenderas bäst nära hem, och med närhet till sjukvård där man känner sig trygg.

Har du familj i andra länder – be dem komma

En vanlig anledning till att man vill planera en resa utomlands med en nyfödd är för att träffa sin egen, eller sin partners familj. Det är förstås viktigt. Men kan de inte komma och hälsa på  i stället? Några har så bra relationer till sina svärföräldrar eller föräldrar att de gärna vill ha dem boende hos sig, som ett stöd, den första tiden. Många (de flesta tror jag) tycker någonstans att det är lite jobbigt. Om det stämmer för er, be i så fall släktingarna att ordna annat boende, hjälp dem om du vill. Tala med din partner om hur ni vill ha det och våga vara tydliga med det mot släkten!

När familjen hittat stabilitet

Det tar så olika lång tid innan en ny familj hittat en stabilitet och rutiner i vardagen. För några går det på ett par-tre veckor, för andra tar det två-tre år. För många kanske två-tre månader. När du känner att vardagen rullar på och det fungerar att ge bebisen mat och kärlek och hjälpa det med hygienen på olika platser kan ni fundera på att börja resa.

Kolla infektionsläget innan ni bokar resa

Små, ovaccinerade barn är extra känsliga för infektioner. Mässling sprids i många delar av Europa och det vaccineras inte barnen för förrän vid 18 månaders ålder. Vaccinationen kan tidigareläggas om ni funderar på att resa till ett land med mycket mässling men ges aldrig före 6 månaders ålder och rekommenderas inte förrän vid 9 månaders ålder. Prata med din BVC.

Det går mycket kikhosta i bland annat Storbritannien. Kikhosta kan vara dödlig även med modern sjukhusvård för barn under 2-3 månader. Första dosen kikhostevaccin får barnen vid tre månaders ålder och andra dosen vid 5 månader. Före andra dosen har inte bebisen ett jättebra skydd.

Kikhosta, mässling, influensa, vattkoppor och RS-virus bland annat kan mycket väl spridas i flygplan. Det är svårt att sätta någon definitiv ålder för när det är lämpligt ur infektionssynpunkt att åka flygplan med en bebis, men jag skulle nog undvika det vintertid (RS-virus, kikhosta, influensa) med en bebis under 3 månader. Jag skulle fundera både en och två gånger innan jag åkte med en bebis som inte fått vaccin mot mässling till ett land där mässling sprids.

Europeiska smittskyddsmyndigheten har tillförlitlig information om vilka smittor som sprids för närvarande i olika delar av världen.

Flygplan och öron

Det slår ju lätt lock för öronen vid start och landning, och bebisar kan bli gnälliga av det. Låt dem suga på en napp, eller en nappflaska vid start och landning (amning går tyvärr inte då flygpersonalen kontrollerar så att bebisen sitter framåtvänd i ditt knä, det vet jag för jag har provat).

Glöm inte försäkringar och EU-kortet

Tänk på att bebisen måste vara försäkrad för sjukvård och hemtransporter. Inom EU behöver bebisen ett eget sjukförsäkringskort.

Slutligen är det du som förälder som måste ta ansvar för att bestämma om det är en bra idé att resa med just ditt barn på just den resa du planerar just nu. Men punkterna ovan kan vara bra att tänka på.

Smakportioner – att börja äta annat än bröstmjölk eller ersättning

Vid några månaders ålder är det dags att börja ge barnet smakportioner. Men när ska de börja ges, och vad ska man ge? I det här inlägget får du svar på det mesta du undrar om bebisar och mat.

Ge dig själv den mat du behöver, när du behöver!

Om du inte tidigare har prioriterat ditt behov av mat tycker jag du ska börja när du får barn, eller ännu hellre väntar barn. Jag tror du vet vad du behöver, men jag repeterar: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag på ganska fasta tider. Hälften grönsaker/frukt, en fjärdedel protein, en fjärdedel kolhydrater och lite nyttigt fett, på ett ungefär. Här är lite tips på enkel sådan mat. Om du inte är van att laga mat och har ok ekonomi är annars en färdigkomponerad matkasse med recept en bra matlagningsskola. Sådant som inte kroppen behöver, men som du blir glad av att äta  kan du äta en eller två gånger i veckan, gärna på en särskild veckodag. Återupprätta lördagsgodiset!

Låt ditt barn sitta med dig vid bordet när du äter. Om det passar och de inte sover redan från födseln. Mina barn gillade att sitta i knäet vid matbordet. När de kan sitta stadigt kan de få sitta i en egen stol, om de vill.

Ge barnet mat när barnet visar intresse!

Vid tre-fyra månaders ålder börjar barnen kunna föra handen till munnen mer viljestyrt än tidigare. De börjar då också bli mer intresserade av saker i sin omgivning. Några barn börjar visa intresse för mat som andra i familjen äter i den här åldern.  Andra väntar till över ett års ålder innan de är intresserade. De flesta barn har börjat äta annan mat än mammamjölk/ersättning vid 7-8 månaders ålder. Låt barnet smaka det barnet är intresserat av när barnet visar intresse!

Vid vilken ålder ska man börja ge smakportioner?

Råden om vid vilken tid bebisar ska få smaka på annan mat har varierat de sista femtio åren. Länge var det fyra månader som gällde. På 90-talet kom en idé om 6 månaders helamning, och det var rekommenderat att inte ge något utom bröstmjölk och d-droppar i 6 månader. För ett par år sedan ändrade sig Livsmedelsverket och började rekommendera pyttesmå smakportioner från fyra månader. Inga av rekommdendationena har grundat sig på några starka forskningsresultat.

Ålder för smakportioner och allergirisk

Under de två senaste åren har det publicerats två stora välgjorda forskningsstudier för att försöka få klarhet i frågan om det kan skydda mot allergiutveckling att ge smakportioner tidigt. I den ena lottade forskarna barn till att antingen få smakportioner av jordnöt, ägg och fyra andra livsmedel från 3 månader, eller från 6 månader. Det visade sig att bland barnen de föräldrar som lyckades introducera jordnöt och ägg tidigt introduktion av jordnöt och ägg fick mycket få allergi mot dessa födoämnen.

Men det var bara hälften av de lottade familjerna som lyckades introducera mat enligt studieprotokollet. Det har lett till diskussioner kring om det verkligen var matintroduktionen som var skyddande eller om det var så att familjer med hög risk för allergiutveckling inte följde protokollet och det var därför de som följde protokollet inte fick allergi senare. Studien lyckades inte ge några glasklara svar på när livsmedel som många är allergiska mot bör introdueras, men resultaten ger inte stöd till att ge råd att vänta till 6 månader innan något utom mjölk introduceras.

I en annan studie lottades barn med hög risk för jordnötsallergi till att antingen äta jordnöt tidigt eller undvika jordnöt till fem års ålder. Barnen i den studien var mellan 4 och 11 månader gamla. Studien visade en starkt skyddande effekt av att börja äta jordnöt jämfört med att undvika detta på risken att utveckla jordnötsallergi.

Salt till spädbarn

Det finns en myt, som sprids via bvc, om att bebisars njurar inte tål salt. Det är inte sant. Bebisar behöver salt precis som alla vi andra. Livsmedelsverkets säger numera att det är onödigt att vänja barn vid alltför salt mat eftersom vi alla mår bättre av att inte äta alltför salt mat. Visst, men om nu bebisen vill smaka ett chips eller en oliv går det hur bra som helst.

Gröna bladgrönsaker

I kostråden från Livsmedelsverket står det också att barn under ett år inte ska få rödbetor eller gröna bladgrönsaker för att de är nitratrika. Det som kan hända bebisar som får stora mängder rödbetor eller gröna bladgrönsaker är att deras hemoglobinmolekyler i de röda blodkropparna inte kan binda syre. Farligt: ja! Men risken är bara ökad för barn under 3-4 månaders ålder. Det amerikanska barnläkarsällskapet rekommenderar alltså att barn under tre månader inte ges hemlagad barnmat baserad på rödbetor eller gröna bladgrönsaker. Samtidigt konstaterar de att barn under 4-6 månaders ålder inte rekommenderas någon annan mat än bröstmjölk/ersättning… Jag köper helt de amerikanska kollegernas råd. Om du tänker ge din bebis som är under tre månaders ålder hemlagad soppa eller puré (varför då?) ge den då inte spenatsoppa eller rödbetspuré! Särskilt inte sådan som är lagad för flera dagar sedan.

Honung

Honung innehåller sporer av bakterien Clostridium botulinum som i barnets tarm kan tillväxa och producera ett mycket farligt nervgift. Barn äldre än ett år och vuxna har en miljö i magtarmkanalen som dödar sporerna och är alltså inte känsliga. Ge inte honung till barn under ett års ålder, och ät inte heller honung när barnet ser på (det är inte snällt att äta något gott och inte bjuda tycker jag!)

När barnet vill äta lite mer

Vissa barn älskar mat redan från början och ökar snabbt mängden de vill ha. I samma takt minskar de amning/flaskätning. Vissa barn tar det försiktigare och petar i maten länge länge. Många av de barnen fortsätter också att ammas eller flaskmatas länge. Så länge barnet växer bra så får det i sig tillräckligt, och mixen av mjölk/ersättning/mat är högst personlig.

Några barn gillar puread mat, och har du ett sånt barn är det mycket praktiskt att köpa färdiga barnmatsburkar. De är förstås näringsberäknade och välbalanserade som regel och är du riktigt bekväm så provar du att servera barnet rumstempererad burkmat. Om barnet gillar det så är det inget fel med det!

Andra barn gillar inte puread mat utan föredrar att kunna plocka med maten och suga på den eller mosa den i munnen. De barnen äter oftast inte större mängder förrän de får tänder av naturliga skäl.

Extra fett på bebisens mat!

Bebisen behöver lite mer fettrik mat än du, så tillsätt en tesked olja som du gillar (rapsolja eller olivolja till exempel) på bebisens mat. Om bebisen äter större mängder än bara smak kan proportionerna en tredjedel grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater med extra tillsatt fett vara ett bra riktmärke.

Servera mat du och bebisen gillar!

Det är kul att äta när man får äta saker man gillar. Servera alltså sånt både du och bebisen gillar.

Om du ammar, börja ge gluten senaste ett par månader innan du tänkt sluta

Forskningen har inte lyckats ge någon klarhet i när gluten bör introduceras för att minska risken för glutenintolerans. Eventuellt skyddar amning mot att utveckla glutenintolerans om man börjar ge gluten samtidigt som man ammar och låter överlappet vara ett par månader. Dessutom verkar det vara bra att öka mängden långsamt. Allt som innnehåller vete, råg eller korn innehåller gluten (pasta och bröd till exempel). Om du gillar amning och har tänkt fortsätta ett år eller två brådskar det inte med glutenintroduktionen, även om vissa studier tyder på att det kan vara bra att börja introducera gluten före 7 månaders ålder. Om du avskyr amning och har en fyramånaders som du tänker sluta amma på sexmånadersdagen kan du gärna ge lite babygröt eller vetebröd eller små pastabitar under tiden.

Om bebisen gillar olika sorters mat, prioritera gärna järnrik mat

Om du har sån tur att bebisen visar sig gilla olika sorters mat, ge gärna järnrik mat, som rött kött, några gånger i veckan eller varje dag. Vill du inte ge barnet kött, ge linser/bönor till ett mål och torkad frukt till ett mål och introducera gärna järnberikad välling eller gröt efter 6-7 månaders ålder.

Ingen teater vid matbordet!

Många förstabarn blir Huvudpersonen med stort H vid matbordet när det är dags för deras mat. Det brukar bli jobbigt för dem och snart upptäcker de att föräldrarna har allt sitt fokus på att de ska äta. Om de är lite små i maten men älskar att bli sjungna för och busade med kommer de snart att inse att de kan få föräldrarna att busa och sjunga och spela upp fantastiskt roliga scener vid matbordet bara de äter lite ibland. Gå inte på den lätta! Det blir tokjobbigt och är dessutom sällsynt ineffektivt. Låt barnet äta det barnet vill, om bebisen vill bli matad: ställ upp med det. Annars kan bebisen plocka i sig det den vill under tiden som du äter.

Tvångsmata aldrig!

Bebisar som inte äter kan skapa så mycket ångest hos föräldrar att föräldrarna börjar tvångsmata dem. Gör aldrig det.! Det förvärrar en redan dålig matsituation mycket snabbt. Om bebisen inte alls vill börja smaka någon som helst mat vid 8-9 månaders ålder och du som förälder börjar tycka att det är jobbigt, prata med din BVC-sköterska. De är väldigt bra på det där med mat och se till att du har en klok och omtänksam BVC-sköterska som kan stötta dig när det behövs.