Etikettarkiv: infektioner

Hur farligt är RS virus och hur skyddar jag min bebis?

RS virus är ett förkylningsvirus som sprids i samhället under vintersäsongen. I princip alla barn har haft RS-virusinfektion när de är tre år gamla. Man får en viss immunitet efter en genomgången RS-virusinfektion. Den immuniteten är  inte fullständig så vissa av de förkylningar man har är RS-virusinfektioner. Hos ett större barn eller en vuxen märks en RS-virus-infektion just som en förkylning, med snuva, hosta, nysningar, kanske ont i halsen och kanske feber.

RS virus hos friska fullgångna barn som är över 3 månader är jobbigt och tråkigt

Av de barn som får RS-virusinfektion före ett års ålder kommer någon procent att behöva läggas in på sjukhus. De flesta bebisar klarar alltså av sin RS-virusinfektion själva, fler ju större de blir. Det finns två anledningar till att bebisar behöver läggas in på sjukhus vid RS. Antingen har de så jobbigt att andas att de behöver inhalationer och eventuellt syrgas. Eller så orkar de inte äta för att de ägnar så mycket energi åt att andas. Då behöver de sondmatning i några dagar. Om du har ett fullgånget, friskt normalstort barn som är över 2-3 månader blir det sällan värre än så här. En tråkig vecka isolerad på sjukhus med en ledsen, snorig bebis som behöver inhalationer och sondmatning.

Mer om hur du kan se om ett barn har svårt att andas kan du läsa (och se på video) här. 

Mer om vad du kan göra själv om bebisen blir förkyld (oavsett om det är RS-virus eller inte)  och när du ska söka sjukvård kan du läsa här. 

RS virus hos spädbarn blir ibland riktigt besvärligt

Ju mindre barnen är när de får RS virus, desto större risk är det att de behöver sjukhusvård. Ju mindre de är, desto större risk att de behöver mer avancerad andningshjälp än inhalationer och syrgas, de kan behöva CPAP-behandling, och om de har så jobbigt att andas att de inte orkar vädra ur sig sin koldioxid behöver de ibland respiratorvård. Men de blir som regel friska sedan.

RS virus hos mycket för tidigt födda eller sjuka barn kan bli riktigt allvarligt

RS virus hos barn som har ännu mindre marginaler och kroppsliga resurser än friska nyfödda, som mycket för tidigt födda barn (före vecka 26 och som är under 6 månader), eller barn med svåra hjärtsjukdomar, svåra lungsjukdomar eller sjukdomar i hjärnan som gör att de inte kan hosta ordentligt och har nedsatt andningsfunktion redan från början, kan bli livshotande.  Detsamma gäller RS hos bebisar med svåra, ovanliga immunbristsjukdomar.

Om ditt barn tillhör någon av de här grupperna kan det vara aktuellt att ge en förebyggande medicin (Synagis) mot svår RS-infektion. Den är mycket dyr och ges därför bara till barn som riskerar att bli livshotande sjuka av RS-virussjukdom. Kontakta ditt barns läkare om du undrar om det här är aktuellt. Synagis skyddar inte helt och hållet mot RS-infektion så om ditt barn tillhör någon av de här grupperna oavsett om det får Synagis eller inte så ska du göra allt som står i din makt för att skydda det mot infektion.

Hur smittar RS virus?

RS-viruset finns i mängder i saliv och snor. Antingen smittar det genom direktkontakt, att man får snor/saliv med virus på handen, inte tvättar extremt noga, och tar på sin bebis som suger på handen eller så smittar det via  hosta och nysningar. Vid hosta och nysningar kommer det ut miljontals mikroskopiska salivdroppar som alla innehåller RS-virus och alla kan smitta inom 1-2 meter från den som nyser.

Hur skyddar man sin bebis från att smittas av RS virus?

1. Förkylda människor får inte röra bebisen, med untantag av dess föräldrar. Inte för att de inte kan smitta bebisen, utan för att bebisen behöver sina föräldrar även om de är förkylda. Förkylda storasyskon ska inte röra sina bebissmåsyskon om det går.

2. Förkylda föräldrar tvättar sina händer innan de tar i sin bebis.

3. Förkylda hostar och nyser i armveck på mer än en meters avstånd (gärna mer än så) från bebisen.

Det florerar mycket råd kring att man ska undvika kollektivtrafik, undvika folksamlingar, caféer och allmänna platser. Bedöm själv om det finns stor risk för att någon hostar eller nyser inom en meter från barnet. I så fall tycker jag du ska överväga att välja annat transportmedel eller annan aktivitet. Men som sagt, RS flyger inte i luften om inte någon nyser eller hostar, så på en glesbefolkad buss eller vanligt café eller bibliotek är risken för smitta liten. Många många småbebisar vi ser med RS är smittade av förkylt storasyskon…

Hur noga ska man vara med att skydda bebisen mot RS virus?

Utifrån vad jag skrivit ovan om vilka som riskerar att få svåra infektioner skulle jag säga att alla bebisar under tre månader ska skyddas så noga du bara orkar. Alla barn som är för tidigt födda och krävt vård på neonatalavdelning ska skyddas så noga du bara orkar till de är 6 månader. Barn med svåra hjärt- och lungsjukdomar eller immunbrister längre än så, men prata med deras läkare för individuella råd.

Vilka ska inte skyddas mot RS virus?

När ett friskt barn börjat på förskola efter ett års ålder kommer infektionerna att börja komma. Då är också risken för allvarliga RS-infektioner som kräver sjukhusvård väldigt låg. När ett småsyskon fyllt 6 månader tycker jag att storasyskon kan få ta på bebisen efter att ha tvättat händerna, även när storasyskonet är förkylt.

På Folkhälsomyndighetens hemsida kan du varje år under vintersäsongen läsa veckorapporter för hur mycket RS-virus det finns i samhället.

Läs senaste veckorapporten från Folkhälsomyndigheten här. 

Öroninflammation hos barn

Öroninflammation är vanligt hos barn. I den här artikeln får du veta när du ska misstänka öroninflammation hos barn och när du behöver söka läkare. Vanliga symtom på öroninflammation är gnällighet eller ont i örat, feber och dålig aptit.

Mer om feber hos barn kan du läsa här. 

Hur märks det att ett barn har ont i örat?

Ett litet barn, som inte kan prata ännu, kan visa att hen har ont i örat genom att vara extra gnällig. Ofta går det bra när du bär omkring barnet, men så fort du lägger ned det gråter barnet igen. Vissa barn, även riktigt små, kan vifta med ena armen vid sidan av huvudet. Har du inte sett det tidigare kan det vara svårt att koppla till smärta.

Nedsatt aptit och kräkningar

Vissa barn kräks när de har ont i örat. Många har lite sämre aptit än vanligt. Större barn kan ibland berätta att de har ont just i örat, men min erfarenhet är att två-treåringar i regel inte gör det även om de är duktiga på att prata. De blir oftare gnälliga och på dåligt humör.

Mer om kräkningar hos barn och hur en magsjuka ter sig kan du läsa här. 

Varför får barnet ont i örat?

Det finns minst tre anledningar till att örat gör ont vid en förkylning.

1. Dåligt dränage/ökat tryck i örat.

Det går en gång från mellanörat till svalget (örontrumpeten som den så fint heter). Den svullnar ofta igen när barnet är förkylt. På så vis blir det svårare för vätska att rinna från mellanörat ner till svalget. Trycket ökar då i mellanörat och det gör ont.

2. Virus retar trumhinnan

Förkylningsvirus kan också reta själva trumhinnan, vilket gör ont i sig.

3. Bakterieväxt i mellanörat

Om mellanörat inte kan dräneras så kan det ibland, men inte alltid, börja växa bakterier där efter några dagar. Bakterieväxt i mellanörat gör att trycket ökar ännu mer och det gör ont i sig, även trumhinnan reagerar mot bakterierna vilket gör ont i sig. Detta är en bakteriell öroninflammation, som barnets immunsystem (förutsatt att barnet har ett normalt immunsystem) ofta, men inte alltid, klarar av att läka ut själv. Ibland behövs antibiotika. Mer om det nedan.

Vad ska jag göra när jag tror att barnet har ont i örat?

1. Se till att barnet är rent i näsan, och ge avsvällande näsdroppar (typ nezeril). Det kan öka dränaget från mellanörat genom örontrumpeten.

2. Se till att barnet sitter/halvsitter så mycket som möjligt, även när barnet sover. Då hjälper tyngdkraften till med att låta vätskan från mellanörat rinna ned i svalget. Svullnaden av slemhinnorna minskar också.

3. Smärtlindra! Det är jätteviktigt. Inget barn ska behöva ha ont när det finns bra och säkra sätt att minska smärtan. Smärta, särskilt hos ett barn som inte förstår varför, skapar oro och är plågsamt i sig.

Smärtlindring vid öroninflammation

Ge i första hand paracetamol (Alvedon/Panodil etc) 15 mg/kg var sjätte timme. Tyvärr ger de dosråd om vilken supp (läkemedel man stoppar in i rumpan ) man skall ge till ett barn i viss ålder i vissa fall en på tok för låg dos. Känner du dig säker på läkemedelsräkning (gäller dig som arbetar som sjuksköterska!) kan du räkna ut en dos själv, följ annars nedanstående dosråd:

Ett barn på 5 kg skall ha en 60 mg-supp eller 3,5 ml lösning (som är 24 mg/ml)

Ett barn på 10 kg skall ha en 125 mg-supp eller 7 ml lösning (som är 24 mg/ml)

Ett barn på 15 kg skall ha en 250 mg-supp eller 10 ml lösning (som är 24 mg/ml) eller en 250 mg tablett

Ett barn på 20 kg skall ha 12,5 ml lösning (24 mg/ml) eller en 250 mg tablett (vilket blir lite låg dos, men 500 mg är lite mycket).

Ge den här dosen var sjätte timme tills barnet uppenbarligen inte behöver den mer. Vi barnläkare ger ibland högre doser än de här till utvalda barn, men det är ingenting man ska försöka med hemma om man inte fått en tydlig instruktion av en barnläkare eller barnkunnig distriktsläkare att göra det. Paracetamol kan ge allvarliga leverskador vid överdosering.

När behöver jag söka sjukvård?

Om barnet mår bra med näsdroppar och högläge och smärtlindring så kan du lugnt stanna hemma och ta hand om barnet förutsatt att ditt barn inte har en kronisk sjukdom eller medicinering som påverkar immunsystemet (i så fall ska du se till att du får veta av barnets doktor var du ska vända dig om det händer ditt barn något).

Om barnet efter två-tre dygn fortfarande behöver fulldos smärtlindring, kanske kräks eller har kvarvarande hög feber, eller verkligen inte kan sova på nätterna ens i högläge, så gå till vårdcentralen på dagtid, eller till en närakut på dagtid på helgen. Där kan en doktor titta i örat. Om det ser ut som en bakteriell öroninflammation i örat kan det vara på sin plats med  antibiotikabehandling, oftast kåvepenin.

Mer om varför vi ger kåvepenin till barn kan du läsa här. 

Hur du får i ditt barn antibiotika kan du läsa här. 

Vad gör jag om det börjar rinna var ur örat?

Då går du till vårdcentralen på dagtid, för då är det på sin plats att ge antibiotika. Det är troligen trumhinnan som spruckit av det höga trycket inne i örat. Som tur är läker den i princip alltid av sig själv, men se till att någon doktor (vårdcentralsläkare går bra) tittar på trumhinnan efter tre månader så att den verkligen läkt.

Vad gör jag om barnet är rött och ömt på skallbenet bakom örat?

Om barnet är tydligt rött och ömt och varmt i skallbenet bakom örat kan det ha drabbats av en elak öroninflammation som ätit sig in i skallbenet. Då ska du söka på barnakuten så fort du upptäcker det, även om det är på natten. Det här är ovanligt, men förekommer.

Mer om feber hos barn och hur du skiljer allvarliga infektioner från mindre allvarliga kan du läsa här. 

Behöver örat kontrolleras efter en öroninflammation?

Efter en konstaterad bakteriell öroninflammation som barnet blivit frisk ifrån kan det finnas kvar vätska (utan bakterier) i mellanörat. Det försvinner ofta, men inte alltid, av sig själv inom tre månader. Om barnet haft öroninflammationer på båda trumhinnorna kan det finnas vätska bakom båda trumhinnorna. Då hör barnet ganska dåligt.

Därför ska du se till att örat kollas (på vårdcentral eller hos öronläkare, olika på olika platser i landet) efter tre månader om barnet haft öroninflammation på båda sidorna, eller om du misstänker att barnet hör dåligt. Finns det vätska bakom båda trumhinnorna som inte går bort av sig själv kan öronläkaren vilja sätta in dräneringsrör i trumhinnan.

Mitt barn har öroninflammationer hela tiden, vad ska jag göra?

Gå till vårdcentralen och be om remiss till öronläkare. Vid upprepade öroninflammationer kan man sätta in rör i trumhinnorna som gör att öroninflammationerna blir färre och mer lättbehandlade (örondroppar med antibiotika i stället för flytande antibiotika via munnen)

Cocillana, mollipect eller bricanyl? Vilken hostmedicin är bäst för barn?

Jag skrev ju häromdagen om att honung visat effekt mot hosta i vetenskapliga studier, till skillnad från hostmedicin. Det är verkligen överraskande hur lite bevisad effekt vanliga hostmediciner, som cocillana, mollipect eller flytande bricanyl, har visat sig ha i vetenskapliga studier. I det här inlägget går jag igenom vilka mediciner som finns och vad de har för bevisad effekt.

Om honung mot hosta kan du läsa i det här inlägget. 

Hostmediciner som används i Sverige

Cocillana-Etyfin

Cocillana-Etyfin innehåller flytande cocillanaextrakt, senegaextrakt, etylmorfinhydroklorid, sackaros, etanol (alkoholhalt 96%), renat vatten, vattenfri citronsyra, levomentol, ammoniak.

Jag hittar inga studier alls på effekter av cocillanaextrakt eller senegaextrakt. För etylmorfin saknas också välgjorda studier på effekt mot hosta. Det är däremot välbelagt och relevant att etylmorfin precis som andra morfinpreparat har en andningsdämpande effekt. Sackaros är vanligt socker och etanol är alkohol. Alkohol brukar vi ju inte vilja ge barn i andra sammanhang. Det sker regelbundet förgiftningar med hostmediciner innehållande etylmorfin hos barn, där barnen i de allvarligaste fallen får andningsstillestånd.

Mollipect

Innehåller bromhexin och efedrin. Bromhexin marknadsförs som slemlösande och efedrin som slemhinneavsvällande och luftrörsvidgande. Bromhexin har ingen säkerställd effekt hos barn, en liten studie visar effekt hos vuxna. Inga allvarliga biverkningar är kända.

Efedrin är ett potent läkemedel med bevisad effekt på astma hos barn över sju år, men det används inte längre mot astma då det finns modernare läkemedel med bättre biverkningsprofil. Det har ingen bevisad effekt på astma hos mindre barn eller hosta hos någon åldersgrupp. Efedrin har många biverkningar såsom oro, sömnlöshet och snabb hjärtrytm. Även allvarliga biverkningar som hallucinationer, kramper och hjärtrytmrubbningar förekommer.

Lepheton

Lepheton kombinerar etylmorfin och efedrin. Sammanfattningsvis ingen bevisad effekt mot hosta men två läkemedel med risk för allvarliga biverkningar hos barn, särskilt stor risk för detta vid överdosering.

Lepheton-Desentol

Innehåller etylmorfin, efedrin och difenhydramin. Difenhydramin är en antihistamin som saknar effekt mot hosta. Detta förskrivs enligt läkemedelsverket till barn mot krupp, men Läkemedelsverket avråder (klokt!) mot detta då det är ineffektivt och kanske skadligt.

Om krupp och vad man ska ge i stället för Lepheton-Desentol kan du läsa här. 

Theracough

Innehåller guaifenesin. Det finns en mycket liten studie som möjligen visade viss effekt hos vuxna.

Noskapin (Nipaxon, Noskapin)

I FASS står ”Noskapin har centralt hostdämpande egenskaper, att jämföras med dem hos kodein”. Bra att veta är då att kodein inte har bättre effekt än placebo (kontrollsubstans som man inte tror ska hjälpa) mot hosta. De hostdämpande effekterna av noskapin är undersökta i en mycket liten (18 försökspersoner) studie och i den studien hade noskapin och placebo (här citronsyrelösning) lika stor effekt på hostan.

Kodein recip

Kodein ombildas till morfin i kroppen, och är liksom alla morfinpreparat vanebildande och förenat med betydande biverkningar. Missbruk förekommer. Kodein har i studier inte visat sig mer effektivt mot hosta än placebo. Risk för andningsstillestånd vid överdosering. Inte godkänt mot hosta hos barn (tack och lov!). Såvitt jag känner till används det inte heller till barn.

Flytande bricanyl/ventoline

Bricanyl eller ventoline är utmärkta lufrörsvidgande när de inhaleras, det vill säga andas in. Då kan de hjälpa mot förkylningsastma. De flytande varianterna har dock ingen bevisad effekt mot hosta även om de används mot

Om förkylningsastma kan du läsa här. 

Hur du ser om barnet har astma eller svårt att andas kan du läsa (och se videos) här. 

Den goda nyheten är att ni slipper besöka vårdcentralen eller akutmottagningen när barnen har hosta. Därmed slipper ni den stora risken att bli smittad med magsjuka, som sprids på alla våra akutmottagningar. I alla fall utom vid riktigt svåra hostattacker där barnet samtidigt har svårt att andas, eller tappar andan eller kräks i slutet av varje hostattack är en förälders kärleksfulla omvårdnad i hemmet det bästa! Med eller utan honung. (OBS att honung inte ska ges till barn under ett års ålder. Den kan innehålla botulismbakteriesporer som spädbarn inte kan oskadliggöra och som därför kan ge allvarlig sjukdom hos dem)

Tack till cochrane och norska läkartidningen för utmärkta sammanställningar utan vilka det hade tagit oerhört mycket längre tid att skriva det här blogginlägget. Cochranes sammanställning om läkemedel mot hosta. Norska läkartidningens sammanställning om läkemedel mot hosta. Norska läkartidningen om efedrin mot hosta hos barn.

 

Fördelar och nackdelar med vattkoppsvaccin

I kommentarerna till inlägget om vattkoppor var det många av er som önskade ett inlägg om vattkoppsvaccin så varsågoda:

Vaccin mot vattkoppor ingår inte i det svenska allmänna vaccinationsprogrammet.  Det ingår däremot i andra länders allmänna vaccinationsprogam, USA har vaccinerat mot vattkoppor sedan 1995, först med en dos, och sedan 2006 med två doser.

Vaccin mot vattkoppor skyddar amerikanska barn väl

I USA uppskattar man att ungefär 4 miljoner personer varje år fick vattkoppor innan vaccinationen infördes. Av dem sjukhusvårdades 10 000 och 100 personer dog. Under den tid man gav en dos vaccin minskade vattkoppsfallen med 90%, sjukhusvårdade fall med 88% och dödsfallen med mer än 65%.

Eftersom vattkoppor fortsatte att spridas hos barn vaccinerade med en dos vaccin började man ge två doser vaccin 2006. Vattkoppsfallen minskade i två studerade områden av USA med mellan 65 och 76% under åren 2006-2010. Av de sjukhusvårdade vattkoppsfallen i den här studien var ingen vaccinerad.

Skyddar vaccinet mot bältros? 

Som ni kanske minns orsakas bältros av vattkoppsvirus, som vilat i nervcellsknutor och återaktiveras när immunförsvaret mot vattkoppor någon gång i livet blir för svagt. Vattkoppsvaccinet är ett levande försvagat vaccin, som precis som vattkoppsvirus lägger sig och vilar i nervcellsknutor.

Vattkoppsvaccinviruset kan alltså orsaka bältros, men gör det mycket mer sällan än det vilda vattkoppsviruset.

Men för människor som redan har vilt vattkoppsvirus i kroppen (de allra flesta av oss), så är det troligen bra att barnen inte vaccineras. Det är nämligen så att varje gång vi träffar på vattkoppsvirus genom att träffa något barn med vattkoppor så aktiverar det vårt immunsvar mot vattkoppor och minskar risken för bältros. Hängde ni med?

Den vaccinerade har (åtminstone i unga år) mindre risk för bältros än den ovaccinerade. Vaccination av alla barn ökar dock teoretiskt sett risken för att personer som redan haft vilda vattkoppor ska få bältros. Det finns dock flera studier kring om det här verkligen har skett i vaccinerade befolkningar som kommit till olika slutsatser. Vissa menar att man absolut sett en ökning i bältros hos äldre relaterad till barnvaccination, andra menar att den ökningen började innan man började vaccinera och inte är ett resultat av vaccination.

Finns inte vaccin mot bältros då? 

Jo, det är vattkoppsvaccinet i högre dos. Det är ganska nytt och måttligt effektivt, och vilken plats det kommer att få i vården får nog framtiden avgöra.

Allmän vaccination mot vattkoppor skyddar de svagaste mot svår sjukdom

Så är det otvetydigt. De svagaste patienterna, med allra sämst immunförsvar, som löper stor risk att dö av vattkoppssjukdom, och som inte själva kan bli vaccinerade, de skulle bli skyddade genom flockimmunitet av en allmän vaccination mot vattkoppor. De blir redan det i exempelvis USA.

Mer om flockimmunitet kan du läsa här. 

Om många men inte alla barn vaccineras mot vattkoppor kanske fler vuxna blir sjuka

Det sägs allmänt att barn får så lindriga vattkoppor medan vuxna alltid blir sjukare. Jag vet inte jag. Jag tvivlar inte på att vuxna kan bli svårt sjuka i vattkoppor, absolut inte, men jag ser många barn som blir svårt sjuka i vattkoppor också. Och de flesta sjukhusvårdade för vattkoppor i Sverige är antingen små barn eller mycket gamla (de gamla vårdas framförallt för bältros). Och de få dödsfallen vi har drabbar ibland barn.

En risk med att vaccinera många, säg 40-60%, barn, men inte alla mot vattkoppor är att risken för att ett barn går igenom barndomen utan att få vattkoppor ökar. Då skulle vi  kunna få flera som får sin vattkoppssjukdom först i vuxen ålder, och om det då stämmer att de blir sjukare så vore det en nackdel.

Vilka biverkningar finns med vattkoppsvaccin barnet som får vaccinet? 

OK. Massa teoretiska nackdelar för andra människor om man vaccinerar barn mot vattkoppor. Men för det enskilda barnet då? Som med alla levande vaccin så kan man få en minisjukdom 2-3 veckor efter sprutan. Några enstaka vattkoppor, kanske en släng feber. I mycket sällsynta fall har man sett en svår vattkoppssjukdom på grund av vaccinet, och då hos barn med nedsatt immunförsvar, (t ex på grund av en akut leukemi) men där det inte varit känt.

Ont, rött och lite svullet där man stuckit dygnet efter vaccination är också vanligt.

Sammanfattningsvis: 

För ett immunfriskt barn innebär vaccination med två doser vattkoppsvaccin ett stort skydd mot vattkoppssjukdom, och ett i princip fullständigt skydd mot svår vattkoppssjukdom. Barnet får, åtminstone under uppväxten, mindre risk för bältros. Vi vet inte idag om påfyllnadsdoser av vaccin i vuxen ålder kommer att behövas. Vanliga biverkningar är ont vid stickstället och enstaka vattkoppor 2-3 veckor efter vaccination.

Vaccinet rekommenderas till barn med sjukdomar där man senare löper risk att sätta in immunhämmande behandling, förutsatt att de inte haft vattkoppor. Det rekommenderas ibland till syskon till barn med kraftigt nedsatt immunförsvar. Även tonåringar som inte haft vattkoppor brukar ofta rekommenderas vaccin. Men ingen av dessa rekommendationer är att likställa med ett vaccinationsprogram. Vaccin mot vattkoppor kan man köpa på vaccinationscentral.

Allmän vaccination mot vattkoppor är infört i många länder, men Sverige väntar än så länge.

Läs mer: amerikanska folkhälsomyndigheten CDC om vattkoppsvaccin

Mer om vattkoppor kan du läsa här.

Vattkoppor – när är det farligt och vad kan man göra?

Vattkoppor är den sista ”klassiska” barnsjukdomen som drabbar i princip alla barn i Sverige. För fyrtio år sedan kunde alla föräldrar räkna med att barnen drabbades av mässling, påssjuka, röda hund och vattkoppor. De tre förstnämnda slipper vi nu tack vare vaccinationen. Vaccination mot vattkoppor är ännu inte infört i BVC:s program i Sverige. Så alla som inte vaccinerar sina barn på egen bekostnad får räkna med en vattkoppsepisod per barn.

Mer om vattkoppsvaccin kan du läsa här. 

Hur känner jag igen vattkoppor? 

Ofta brukar man veta att barnet utsatts för vattkoppssmitta. Efter 2-3 friska veckor kommer  feber, hosta och ibland gnällighet eller ont i kroppen. Efter en eller två dagar kommer utslagen, först röda prickar, som inom någon dag utvecklas till vätskefyllda blåsor som sitter en och en på rodnad botten.

Det är väldigt olika hur många blåsor barnen får. Vissa blir helprickiga och andra får bara några få. En del får så få att det inte ens märks.

Det kliar! 

Vattkoppor kliar, mycket. Ju mer barnet kliar, desto mer kliar kopporna. Dessutom är det lätt att få bakterieinfektioner (liknande svinkoppor) i de sönderkliade kopporna. Och sådana riskerar att läka med ärr.

Mer om svinkoppor kan du läsa här. 

Vi skriver ofta ut klådstillande medicin (Aerius till exempel) till barn som har mycket problem med kliande koppor. Erfarenhetsmässigt hjälper det inte särskilt väl. Tyvärr.

En kollega provade igenom marknadens hela sortiment av läkemedel och icke-läkemedel som marknadsförs som klådstillande vid vattkoppor på sina egna barn häromsistens. Hon meddelade att det enda som fungerade var en zinkspray. Jag har inte sett några vetenskapliga studier kring detta, så ta det för vad det är. Ett tips i all välmening till desperata vattkoppsföräldrar.

Hon tipsade också om att ta på barnen en mjuk utochinvänd helpyjamas och låta dem ha på sig den dygnet runt. Dels för att dölja kopporna (det som inte syns kliar man mindre på), dels för att inte behöva dra tyg över dem oftare än nödvändigt (irriterar).

Vattkoppor i slemhinnor

Tyvärr håller sig inte vattkopporna bara till huden utan kan även sätta sig i slemhinnorna. Sätter de sig i munnens slemhinnor kan det bli svårt att dricka och äta. Sätter de sig i urinvägarnas slemhinnor kan det göra hemskt ont att kissa. En av de vanligare anledningarna till att barn med vattkoppor behöver sjukhusvård är att de inte klarar av att dricka det de behöver.

Om ditt barn har mycket blåsor i munnen, kolla om det fungerar att få i sig isglass, prova om det hjälper med Alvedon. Undvik däremot Ipren vid just vattkoppor eftersom det finns misstankar på att det kan öka risken för bakterieinfektioner i kopporna vid just vattkoppor. Försök alla knep du kan tänka dig för att barnet ska få i sig vätska, men går inte det, sök barnakuten. Var två om ni kan så en vuxen kan stanna utanför med barnet medan en vuxen går in och anmäler så blir ni visade till ett rum där ni inte riskerar att smitta andra barn. Vattkoppsvirus är nämligen ett av de mest smittsamma virusen, och luften i ett rum där en vattkoppssjuk vistats betraktas som smittsam i ett par timmar efteråt.

Vattkoppor är farligt för barn med dåligt immunförsvar

Vattkoppsviruset är rätt ilsket av sig. Ett friskt välnärt barn med bra immunförsvar brukar klara av att hålla viruset utanför hjärna och lungor, men ett barn med nedsatt immunförsvar (medfött eller till följd av läkemedelsbehandling) klarar inte alltid av den kampen själv.

Barn med nedsatt immunförsvar som inte har haft vattkoppor skall därför behandlas med antivirusmedicin, ibland redan när de blivit utsatta för smitta!  

Om ditt barn har en medfödd immunbrist eller behandlas med läkemedel som försämrar immunförsvaret (högdos kortison, cytostatika, många antiinflammatoriska medel mot till exempel barnreumatism, inflammatorisk tarmsjukdom eller efter transplantation), se till att du vet vad du ska göra om barnet utsatts för vattkoppssmitta.

Riktlinjer för läkare angående vattkoppor hos barn med barnreumatism finns här.

Man rekommenderar inte vaccination till barn med nedsatt immunförsvar då vaccinet är ett levande försvagat vaccin, men om immunförsvaret blir nedsatt till följd av medicinering kan det vara en bra idé att vaccinera innan man sätter in medicinen. Om det inte är möjligt kan syskonen vaccineras för att skydda det sjuka barnet i familjen.

Vattkoppor hos nyfödda

Om bebisens mamma har haft vattkoppor, eller är vaccinerad, kommer hon att pumpa över antikroppar till bebisen i slutet av graviditeten. Dessa skyddar bebisen första levnadsmånaderna. Det är en himla tur, för vattkoppor hos nyfödda som inte fått skydd från mamman kan bli riktigt allvarligt.

Om du som gravid inte haft vattkoppor får ett barn som utsätts för vattkoppssmitta första levnadsmånaderna skall ni söka sjukvård. Gärna barnläkare eller infektionsläkare, eller vårdcentralsläkare som sannolikt behöver prata med ovanstående.

Riktlinjer för sjukvården för omhändertagande av nyfödda där mamma inte haft vattkoppor finns här.

Där finns också riktlinjer kring vattkoppor under graviditet och vattkoppssjukdom hos nyfödda.

Vågar jag åka hem från BB när storasyskonet har vattkoppor? 

Det är en vanlig fråga på BB. Vågar jag åka hem från BB med min nyfödda bebis när storasyskonet har vattkoppor? Ska bebisen få någon medicin? Om mamma har haft vattkoppor eller är vaccinerad är svaret: ja, åk hem, bebisen behöver ingen medicin utan skyddas av mammas antikroppar. Om bebisen blir smittad av syskonet går det oftast bra, men sök barn- eller infektionsakut om en nyfödd bebis (upp till tre månaders ålder) får vattkoppor.

Hjälper handtvätt mot smitta?  

Nej, smittan är luftburen. Den kan finnas kvar i rumsluften i två timmar efter att den vattkoppssmittade gått därifrån. Därför är det meningslöst att försöka förhindra smitta inom en familj.

Desto viktigare att förhindra smitta till okända som man inte vet om de har nedsatt immunförsvar eller inte. Barn med vattkoppor skall inte tas med in i mataffärer, inte åka buss eller tunnelbana och absolut inte komma till biblioteket eller på planerade läkarbesök. När vi tar emot barn med vattkoppor på barnakuten gör vi det på särskilda isoleringsrum, så berätta att du misstänker vattkoppor redan utanför sjukhuset, via porttelefon eller liknande.

Man smittar tills sista koppan torkat in, ofta 7-14 dagar efter att sjukdomen brutit ut. Förskolor brukar ha regler kring att barnen inte ska komma dit tills kopporna är intorkade, men det är egentligen meningslöst. Eftersom man smittar två dagar före kopporna brutit ut finns redan smittan i förskolegruppen. Men försök inte skicka ditt barn med otorkade vattkoppor till förskolan, det blir bara bråk.

Hur är det med vattkoppor och bältros? 

De två sjukdomarna av samma virus. Första gången en person får viruset blir det vattkoppor, med blåsor över hela kroppen, sedan överlever några virus i känselnervernas nervknutor inne i kroppen. Och hålls i schack av immunsystemet förhoppningsvis hela livet. Men om immunförsvaret försvagas av medicinering, sjukdom eller ökande ålder så kan inte alltid immunförsvaret hålla vattkoppsviruset i schack, och i så fall blir det bältros, men oftast bara från en nervknuta. Så blåsorna sprids då över en mindre del av kroppen, sammanhängande.

En person med bältros kan smitta en person som inte haft vattkoppor med vattkoppor. Men en person med vattkoppor som utsätter en person som haft det för smittan kommer bara att trigga igång personens immunförsvar. Det minskar snarare risken för bältros än ökar den. Teoretiskt sett är alltså umgänge med vattkoppsbarnbarn skyddande för bältros hos mor- och farföräldrar.

När ska jag söka barnakuten? 

1. Om ditt barn har nedsatt immunförsvar av medicinering eller sjukdom och du fått sådana instruktioner av barnets läkare tidigare.

2. Om du inte får i barnet att dricka.

3. Om barnet får svårt att andas när det har vattkoppor. Kan vara vattkoppslunginflammation som behöver behandling på sjukhus.

4. Om barnet blir svårkontaktbart eller får kramper. Kan vara vattkoppshjärninflammation som behöver behandlas på sjukhus.

Kom ihåg: gå inte in på barnakuten med det vattkoppsinfekterade barnet innan du fått klartecken från personalen. Räkna med att det sitter barn med nedsatt immunförsvar som kan bli dödligt sjuka av vattkoppor i väntrummet.

När ska jag söka vårdcentral? 

1. Om barnet får variga, geggiga koppor med gulbruna skorpor. Kan vara bakterieinfektion i kopporna som behöver antibiotika.

Ring vårdcentralen först! De måste ordna så att ni kan komma utan att smitta andra.

Mer om feber hos barn, vad det kan bero på och vad du kan göra kan du läsa här.