Den tveeggade studsmattan

Ni är väldigt många som önskat ett inlägg om barn och studsmattor. För att kunna skriva detta har jag tagit hjälp av min vän och kollega Samara som jobbar på den kirurgiska/ortopediska barnakuten. Själv tycker jag att studsmattor är superkul och min femåring skulle sannolikt välja en egen studsmatta framför i princip allt annat (surt för henne att vi bor i lägenhet). En fantastisk leksak som gör det roligt att röra på sig men som även ger bra konditions- och koordinationsträning. I jämförelse med många fritidsaktiviteter är den billig och kan användas av många barn (och vuxna) i olika åldrar.

Med ett sådant upplägg, undrar ni nu, vad kan gå fel?

Jo, skaderisken är relativt stor, och skadorna är ibland komplicerade. Vanligast är frakturer av olika slag, framförallt i handleder, fingrar, armbågar och fotleder. Det sistnämnda är vanligt då foten fastnar i studsmattans kant och kan kräva både operation och lång, besvärlig läkningstid. Nackskador kan uppstå vid misslyckade volter och hopp. Hjärnskakning, bukskada med brusten mjälte eller lever är ovanligare och förekommer främst då studsmattan saknar skyddsnät så barnet flyger av. Småsyskon som vill göra lika avancerade volter som de äldre barnen, men som har sämre koordination, gör lättare illa sig. Småsyskon som blir hoppade på av storasyskon likaså.

Så. Är det rimliga att skrota studsmattan och återgå till hopprep och twistband för att uppmuntra till rörelse utomhus? Nej, tycker jag! Studsmattor är alldeles för bra och för roliga för att förbjudas. Däremot kan man minska risken för skador avsevärt med några enkla förhållningsregler. De skador som ändå uppstår brukar bli betydligt lindrigare om man följer dem.

  • Hoppa aldrig på en studsmatta utan helt skyddsnät!
  • Hoppa bara en och en! Gäller både barn och föräldrar. Ett barn som ramlar och glider in under en hoppande vuxen är inget vinnande koncept.
  • Inga skor på studsmattan!
  • Inga leksaker eller andra föremål på studsmattan! Det kan ge svåra skador om man landar olyckligt på dem, vilket inte alls är ovanligt.
  • Glöm inte skyddsnätet!

Att hoppa säkert på en studsmatta är inte alls komplicerat, men lätt att glömma bort när man har roligt. Därför behöver en vuxen finnas i närheten som kan påminna. Med det sagt, ut och hoppa!

14 reaktioner på ”Den tveeggade studsmattan

  1. Våra barn har kusiner i England. Där de bor är det förväntat att barnen går en sk studsmattekurs innan de får en stor studsmatta hemma i trädgården. Vet inte om det är kommunen är liknande som anordnar detta. De går ett par lektioner, lär sig om säkerhet, vad man får och inte får, och så lite kul tips på vägen. Jag tycker det är superbra!

  2. Hej Cecilia! Jättebra att du skriver om studsmattor! Mina barn har nu äntligen fått en studsmatta efter flera år av tjat. Vi har haft den i knappt 2 veckor och nu klagar båda barnen om att de har ont i ryggen, i de nedre ryggkotorna. Har du möjligtvis hört talas om att man kan få ont i ryggen av att hoppa på studsmatta? Vad gör de för fel för att få denna skada? De har inte gjort några volter eller andra konster, endast hoppat upp och ner. Hälsningar, Andrea :)

    1. Jag fick alltid träningsvärk i hela ländryggen när jag var liten första veckorna och får det fortfarande efter första dagarnas studsande. (Är 30 nu:-)) Känns inte riktigt som vanlig träningsvärk utan värre, tror det är för att det tar ganska rejält på bukmuskulaturen. Eller så är det jag som hoppar vilt för fick överbelastningsfraktur i tån också…

  3. obs det förekommer även att småbarn går under studsmattan när någon hoppar om man saknar nät ner till marken…och på så sätt blir hoppade på … usch usch usch

    1. Nät hela vägen ner blev en självklarhet när vi fick höra om ett storasyskon som hoppat och den lilla 2 eller 3 åringen som gick in under bröt nacken! Hade inte tänkt på den säkerhetsaspekten tidigare! Men som du skrev, nät hela vägen ner är att föredra!

  4. När jag gick i högstadiet var det en kille i min årskurs som föll av en studsmatta på en klassresa. Han höll på att dö, knäckte till ryggen på något vis. Han fick gå med ryggen i en stålställning i ett år. Så hoppa aldrig utan skyddsnät!

  5. Hej!
    Jag är kollega till Cecilia och Lina och har den lite ”udda” meriten att ha jobbat som trampolininstruktör i många herrans år. Det är få aktiviteter som är lika härliga och skojiga som att hoppa trampolin (det som till vardags kallas studsmatta, alltså inte simhopp). Min upplevelse både som utövare och som instruktör är att det är oerhört vanligt med lite molande värk i nedre bröstryggen och ländryggen när man är ovan vid att hoppa. Belastningen på kotpelaren är nog rätt stor och det är oerhört viktigt att man är stark i bålen och aktivt bibehåller en god hållning för att minska risken för skador. Våra hoppare får alltid träna styrketräning (med enbart den egna kroppstyngden som motstånd) i samband med att de har trampolinträning.
    Vi som ägnar oss åt trampolin ”på riktigt” tycker naturligtvis att det är skoj att så många andra nu också har fått upp ögonen för denna gymnastikgren MEN generellt så är vi inte odelat positiva till trädgårds-studsmattor, just eftersom:
    1. Den som ställer upp trampolinen har oftast ingen erfarenhet av trampolinhoppning och hur små hoppande barn kan skjutas iväg av mattan. Alltför ofta ser man studsmattor stå på sluttande underlag, precis bredvid stora stenar, vassa staket, träd etc. Ibland saknas skydd över fjädrarna (de är mycket otäcka att fastna i, både med armar, ben och hår).
    2. Det ska alltid vara någon vuxen/ansvarstagande tonåring som har uppsikt över den som hoppar. Tyvärr lyser denna person ofta med sin frånvaro. Den som vaktar bör ha lite erfarenhet av trampoliner och veta hur man förhindrar att någon flyger av eller fångar upp denna person utan att skada straight själv eller personen i fråga.
    3. En person på mattan. Inga undantag. Frångås tyvärr hela tiden i alla fall.
    4. Barnen tillåts försöka sig på volter/saltomortaler etc utan att ha fått lära sig det här överhuvudtaget.
    5. Opraktisk klädsel som flyger upp över ansiktet/huvudet och gör att barnet inte ser ordentligt. Det är jättesvårt att hålla balansen om man inte ser. Snören, remmar som kan fastna i fjädrarna och orsaka hemska skador på barnet. Skor ska man inte ha på sig då det är mycket större risk att man vrickar eller till och med bryter foten.
    6. Inte sällan får väldigt små barn hoppa. Vi hade som regel att barnen behövde vara så pass stora att de kunde ta och följa instruktioner och ha hyfsad koll på motoriken innan de fick börja hoppa i vår förening. Små barn har väldigt stora och tunga huvuden i förhållande i resten av kroppen, balansen är sådär…

    Men det ÄR ju så kul att hoppa! :-) Min rekommendation är att man som förälder ser till att barnet får gå och lära sig hur man hoppar trampolin i någon av Sveriges många gymnastikförenigar och att man som förälder ser till att lära sig hur man passar vid trampolinen.
    Under alla mina år som utövare och tränare har jag sett många illa stukade fötter, flera brutna näsor, två brutna nackar (!!!), en riktigt ful armbågsfraktur, flera hjärnskakningar osv. Och detta har varit på olympiska trampoliner, med duktiga och erfarna gymnaster, ännu mer erfarna tränare…
    Det här blev ett långt inlägg (och jag skulle kunna skriva ännu mer) men sammanfattningsvis: trampolin är det roligaste som finns men man måste ha respekt för de krafter den hoppande utsätts för. Vill man lära sig volter och skruvar ska man se till att få lära sig av någon som kan detta och vet hur man lär ut. Vi använder oss av pass, dämpande mattor, lons vid inlärning av sådana övningar. Och man får lära sig stegvis, detta kan inte betonas tillräckligt.
    Tack för mig! :-)

  6. På förekommen anledning vill jag tillägga att kompisarna aldrig ska vara UNDER studsmattan…

    Tyckte det var en självklarhet för 10-åriga barn och hade därför inte en tanke på att informera om det. Men ack så jag bedrog mig.

    Tack för en riktigt bra blog. Kram!

  7. Har precis upptäckt den här bloggen och jag gissar att jag kommer att bli en trogen läsare, mycket bra blogg! Hinner ni publicera ett inlägg om barn och solskydd innan semestern så skulle jag bli glad.

  8. Kolla också så att snören och flärpar till skyddsnätet är fastsatta eller sitter på utsidan. Även om det är ett jättebra skydd var det ett barn som tyvärr fastade och ströps av snöret för ett par år sedan.

  9. Hej!
    Här hemma har vi köpt ett alldeles vanligt staket och spänt runt studsmattans nedre del. Ingen i vår närhet har tänkt på eller har nät på den nedre delen. Har heller inte sett att det säljs i någon butik.
    hur som helst är det superlätt att sätta fast med vanliga buntband :)
    Vips så är 1,5-åringen skyddad när de stora syskonen hoppar :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>