Det friska syskonet i skuggan

I Vi Föräldrar 8/2013 finns en jättebra artikel om syskonstödjare, en yrkesgrupp jag inte visste fanns men nu när jag lärt mig det tycker jag att det borde vara ett självklart inslag i barnsjukvården. Syskonstödjare jobbar på de stora sjukhusens barnkliniker där svårt sjuka barn vårdas. De ägnar tid och uppmärksamhet till det friska syskonet, leker och fokuserar på det barnet vill. Pratar om barnet vill det, röjer i lekparken om det är vad som önskas. Syskonstödjaren som intervjuas i artikeln har så klok inställning till sin egen roll och de friska syskonens behov att jag blir djupt imponerad.

När ett barn blir svårt sjukt stannar livet ofta upp helt för övriga familjen. Vardagen ändras från en dag till en annan och ibland tillbringar det sjuka barnet och minst en förälder all eller nästan all tid på sjukhuset. Ett sjukhus som likt ett svart hål i rymden tycks sluka glädje, tid, intresse, den sjuka och föräldrarna. Kvar någonstans i tomrummet utanför finns det friska syskonet som av naturliga skäl, och aldrig med avsikt, hamnar i skymundan.

Det sägs ofta att barn, framförallt de yngsta, är så anpassningsbara att de inte påverkas så mycket av att en familjemedlem blir svårt sjuk eller dör – men forskningen visar faktiskt tvärtom. Barn sörjer annorlunda än vuxna, men inte mindre. Hur de sörjer beror på ålder och utvecklingsnivå. Ett barn som förlorar ett syskon och inte får hjälp av omgivningen att förstå vad som hänt och bearbeta sina känslor, upplevelser och minnen riskerar att för resten av livet må sämre psykiskt än andra barn. I en familj där ett barn är svårt sjukt eller dör är förstås föräldrarna i djup kris och sorg själva, det är omänskligt att begära att de också fullt ut och på egen hand ska ta hand om det friska, överlevande syskonets förlust. Därför är det så fantastiskt, tycker jag, att man börjat intressera sig för hur man bäst hjälper dessa barn att bearbeta vad som hänt eller händer med syskonet.

Enligt min erfarenhet är det lätt att anhöriga tappas bort i en stor vårdapparat. På de arbetsplatser jag jobbat på fungerar det bäst när det finns en tydlig rutin att ifrågasätta vilka behov patientens familj kan ha. Ska socialtjänsten kontaktas? Sjukhuskuratorn? Lekterapin? BUP? Vissa enheter är bättre än andra på detta och det finns mycket att lära och forska på i ämnet. Har ni erfarenheter av syskonstödjare, eller av andra resurser som ett friskt syskon kan bli hjälpt av?

DSCN0882

2 reaktioner på ”Det friska syskonet i skuggan

  1. Vi har erfarenhet av ett tryggt och välfungerande syskonstödjande arbete på barnhospice. Men vi får aldrig lägga hela ansvaret på syskonstödjarna eller andra familjemedlemmar, när det krisar måste föräldrarna finnas även för det friska barnet/n. En ibland övermäktig uppgift men samtidigt ett måste.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *