Mamman som övergav sin nyfödda bebis

Artikeln om kvinnan som lämnade sin nyfödda son i en trappuppgång i Piteå för 41 år sedan och nu träder fram för att kanske få träffa honom innan hon dör är det sorgligaste jag läst på mycket länge. Den snart 80-åriga mamman berättar att hennes make lämnade henne och barnen en dag. Hon försörjde sin familj med städjobb om nätterna. Att hon var gravid visste ingen. Hon födde ensam sitt barn i kökssoffan i hemlighet, medan de andra barnen sov. Sedan tog hon med sig sin bebis, till sitt nattjobb, städade klart, ammade honom en sista gång och lämnade honom i det trapphus där han sedan hittades.

Sättet mamman beskriver händelsen och hur hon mådde under tiden gör att jag tänker att hon nog var helt under isen. Ensam med försörjningsansvar för flera barn, fattig, rädd, förtvivlad och utan hopp. Kanske skulle hon idag ha vågat sig till MVC och där fångats upp av en medkännande barnmorska. Fått hjälp för sin depression och med försörjningen av barnen. Spekulationer förstås. Vad denna berättelse säger mig framförallt är hur viktigt det är med ett socialt skyddsnät som gör att människor aldrig behöver stå inför valet att lämna sin nyfödda i en påse i en trappuppgång eller låta sina andra barn svälta.

11 reaktioner på ”Mamman som övergav sin nyfödda bebis

  1. Jag ryser. Vilken fruktansvärd historia! Jag önskar verkligen denna stackars kvinna ro och att hon kan känna att hon får frid sina sista år i livet!

    Men mannen som lämnade sin familj i sticket… ja… jag vill inte döma någon, men… må han också finna ro och förlåtelse för det han gjort.

  2. Usch man verkligen ryser. Har själv varit i en djup depression efter att jag blev lämnad i sticket höggravid. Och jag vet känslan så väl. ”Barnen har det bättre med någon annan” Så många gånger jag tänkte att jag skulle lämna bort dom för att dom skulle bli lyckligare. Men tacka sverige för att det var år 2012 som folk tillslut förstod hur allvarligt jag mådde. Medicin och en kommun som dagligen hjälper mig genom livet för att bli en lycklig mamma igen. Vi har en bra bit kvar, men varje dag är jag tacksam att jag inte lämnade iväg mina barn när jag trodde att det var enda utvägen. Oj det vart långt. Men min slutpoäng är att hon är inte ensam, hade det bara varit på 2000-talet så hade hon sluppit denna ångest hon känner idag. Det är en otroligt stark kvinna som hållt det här inom sig under så lång tid. Önskar att hon och sonen kan finna varandra och dela åtminstone några år som mor och son innan hon fridfullt får somna in. Skänker en varm styrke kram till denna kvinna, och en till sonen för att han ska ha styrka nog att förlåta henne.

    1. Tack för din historia, vad glad jag blir att du mår bättre, och att skyddsnätet fungerade när det närmaste rasade! Kram!

  3. Åh, arma moder, mitt hjärta
    Blöder. Hoppas hon hinner träffa honom och hålla honom i sina armar! Ni får hålla koll på
    Om det kommer en artikel
    Med goda nyheter! Tack och lov att BVC och MVC försöker hålla koll på mammorna idag så
    Gott dom kan och förstår och har resurser!

  4. Man vill ju bara krama den gamla mamman…
    Hoppas att artikeln kan få flera ”gömda mammor” att komma ut, för deras egen skull. Tänker att vi alla har en del i ansvaret att finnas till för vänner och var uppmärksamma på depressiva symtom.

  5. Många klagar på Sverige och på det sociala skydd vi har. Visst kan mycket bli bättre, och mycket har blivit sämre istället för bättre på senare år, men i Sverige har vi det ändå fortfarande BRA idag jämfört med många andra länder, och då menar jag inte fattiga länder i Afrika, men rika (nåja.. ) länder i Europa. I Italien är det till exempel mycket vanligt att man hittar övergivna bebisar. Dessa mammor befinner sig antagligen i samma eller liknande situation som den här kvinnan i Sverige för 40 år sedan. På ett sjukhus i Rom finns till och med en anonym barnlucka där man kan lägga in sin bebis. När någon gör det plingar larmet uppe på neonatalavdelningen och sköterskor kan springa ner och ta hand om barnet.
    Alla övergivna bebisar beror naturligtvis inte på fattigdom, en del beror på religion och kultur också… så klart… Men problemet är i vilket fall som helst ganska stort…

  6. Jag har bott i Italien i några år nu och minns att det har debatterats ganska mycket om de där luckorna. I Italien finns det ju en lag som säger att man har rätt att föda anonymt på alla sjukhus och sedan lämna sitt barn där utan att uppge sitt namn, något som enligt den här artikeln sker ca 400 gånger per år.http://bambini.guidone.it/2012/07/14/bambini-3mila-neonati-abbandonati-in-italia-ogni-anno/ I artikeln står det även att sammanlagt hittas ca 3 000 barn hittas övergivna i Italien varje år, varav ett antal inte klarar sig.

    Jag har inte hittat någon statistik över hur många barn som räddats av luckorna, men det är väldigt få (i Italien i alla fall. I andra länder vet jag inte). För några år sedan var det fortfarande noll. Detta är väl egentligen inget argument för att ta bort luckorna, utan problemet är väl mer att man struntar i orsakerna. Det dras in på såväl informationskampanjer (t.ex. om rätten att föda anonymt), sexualundervisning och socialt stöd, samtidigt som det blir allt svårare att göra abort, eftersom mer än 80 % av alla gynekologer och mer än 50 % av alla anestesiologer och sjuksköterskor är så kallade ”obiettori di coscienza” och alltså vägrar att ha något med aborter att göra. Följden blir att de illegala aborterna nu ökar kraftigt. 2008 var de ca 20 000, idag tror man att det rör sig om ca 40 000-50 000 illegala aborter varje år + att ca en tredjedel av de 75 000 missfall som rapporteras varje år antagligen rör sig om illegala aborter som gått fel (http://ricerca.repubblica.it/repubblica/archivio/repubblica/2013/05/24/medici-corrotti-pillole-fai-da-te-il-ritorno-degli.html?ref=search).

    Jag har svårt att se odelat positivt på de där luckorna när jag vet att de ofta inrättas av samma personer som är emot sexualundervisning i skolorna och som har gjort så mycket konkret för att försvåra för kvinnor som vill göra abort. Jag minns särskilt en artikel för några år sedan där man undersökte hur mycket stöd de här organisationerna (som då ofta hade ett eget rum på abortklinikerna) gav de kvinnor som faktiskt lät sig övertalas att inte göra abort. I de flesta fall rörde det sig om ett engångsbelopp på ca 100 euro.

    1. Tack för din kloka kommentar! Jag har så otroligt svårt att förstå hur så många människor kan argumentera för en inskränkning av aborträtten. Hur länder kan regrediera så. Det är fullkomligt obegripligt varför man väljer att blunda för orsakerna till att kvinnor vill avbryta graviditeter, för den ökade dödligheten och sjukligheten som blir den omedelbara konsekvensen av illegala aborter, och för hur de oönskade barnens liv sedan ter sig.

    2. Det är inte konstigt att så många nyfödda överges när det är så svårt att få abort. Jag tror att även den religiösa och kulturella situationen spelar stor roll i det hela.
      Utöver det som du skriver om, så är det också vanligt med läkare som vägrar utföra arborter i sin roll på sjukhuset, men som erbjuder abort på sin privata klinik för hutlösa summor… Ofta utan rätt utrustning…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *