Pyttebebis blir skolbarn

På måndag börjar jag åtta månaders utbildningstjänst på nyföddhetsavdelning, eller neonatalavdelning. Det blir spännande, jag hoppas jag hinner blogga, och ni får väl ha överseende med att det blir mycket nyföddtema och för tidigt född-tema i bloggen. Lina jobbar med större barn ett tag till, så hon får stå för åldersbalansen.

Som en hälsning så berättar Svenska Dagbladet om Elin som föddes i vecka 25, 561 gram lätt, för 6 år sedan. Nu börjar hon skolan och verkar vara världens piggaste, gladaste unge som klänger i klätterställningen och vickar på sin lösa tand. Jag läser artikeln som en påminnelse om vilken viktig del av sjukvården jag kommer att vara en del av under hösten, vintern  och våren. Och hur bra det kan gå för pyttisarna i kuvöserna, eller pyttisarna som fulla av slangar vilar på mammas eller pappas bröst.

Alla går det inte bra för, Elins tvillingsyster Isabelle dog som nyfödd. Men jag tar också artikeln som en påminnelse om att familjer där barn dör går vidare och skapar sig ett lyckligt liv. Med minnet av det döda syskonet levande, och mer eller mindre framträdande i olika stunder av livet.

3 reaktioner på ”Pyttebebis blir skolbarn

  1. Åh, det ser jag fram emot! 🙂 Min son föddes i början av sommaren, i vecka 26+5 och vägde 1,1 kg. Nu har vi äntligen fått komma hem efter 11 veckor på sjukhus och ser med spänning fram emot vardagen hemma. Hittills verkar han må bra, men det är ju tiden som får utvisa om han har fått några men av den tidiga starten.

    Tack för en bra blogg!

    Anna

  2. På måndag börjar min exprematur i förskoleklass, han föddes i oktober 2007 i vecka 28. Förra veckan tappade han sin första tand 🙂 Tack vare alla underbara läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor som vi mött under vår neotid har vi nästan förträngt det jobbiga, det som var nedförsbackar och dalar i vår nio veckor långa berg-och-dalbana. Då tänkte jag att det värsta som kunde hända var att han skulle få livslånga men av sin för tidiga födsel, men vi har lärt oss att leva med dem också, de gör honom bara till den han är, vår fina pyttelilla sexåring!

  3. Vad fint att läsa den artikeln! Min sons kusin föddes för en vecka sedan i vecka 26, hon vägde knappt 500 gram och var 30 centimeter lång och kämpar för fullt för att överleva. Sådana solskenshistorier behövs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *