Tjocka barn del två: vad göra åt det

Det här inlägget är en fortsättning på inlägget om tjocka bebisar och tjocka barn. Där får du lära dig att bebisar under 18 månader inte kan vara överviktiga. Barn över 2-3 år är det inte så sällan, hur du vet om ditt barn äg överviktigt står i det tidigare inlägget.

Vad ska jag göra om barnet är överviktigt?

Det är så bra att upptäcka att ett barn precis har blivit överviktigt redan i förskoleåldern, för då är det som lättast att bli smal. Barnen behöver inte gå ner ett gram i vikt, de ska bara öka långsammare i vikt än tidigare så att längden hinner i kapp. Övervikt hos förskolebarn som växer på längden och i övrigt mår bra beror på att de får i sig för mycket energi via maten. För att förändra matvanorna är det bra att vara metodisk. Så här brukar jag jobba.

1. Gå igenom barnets matvanor med barnets andra förälder. Var ärlig. Äter barnet frukost? Vad i så fall? Mellanmål? Lunch? Mellanmål? Middag? Kvällsvälling? Äter barnet på natten? Dricker barnet annat än vatten och hur ofta? Hur ofta blir det bullar? Godis? Chips? Läsk? Juice?

2. Jämför barnets vanor med bra matvanor för förskolebarn. En kort repetition av dem: Ett förskolebarn ska äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, eventuellt ett kvällsmål. En tredjedel av maten ska vara frukt/grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater. Lite nyttigt fett (nötter, många oljor). Läs mer om det här och tips om enkel bra mat här. Barnet behöver få i sig kalcium genom ett par ostskivor eller ett par glas mjölk om dagen, men i övrigt inte dricka något annat än vatten.

All mat som inte är bra för kroppen kan man äta i små mängder en dag i veckan (lördagsgodis!).

3. Om du hittat något eller flera saker i barnets matvanor som inte är bra för barnets kropp, välj en förändring att göra först. Välj en förändring som du tror gör stor effekt, som du tror att du och barnet kan genomföra. Min prioritetsordning brukar vara så här:

a) om barnet inte får bra frukost varje dag, börja med det, hemma eller på förskolan.

b) om barnet inte får bra middag varje dag, börja med det (och lunch på helgdagar eller alla dagar om barnet inte får lunch i förskolan).

c) om barnet inte får bra mellanmål varje eftermiddag, börja med det.

d) sluta dricka läsk/juice/saft förutom ett glas på lördag.

e) sluta äta godis förutom en liten påse på lördag

f) sluta äta kakor/bullar förutom en gång på helgen (kakor eller godis)

g) sluta äta glass förutom en gång till efterrätt på helgen

d) ta bort kvällsmålet (efter middagen alltså) eller ersätt det med morot/gurka/äpple

Välj en förändring i taget. Prata med barnets andra förälder och lägg upp en plan för att förändringen ska fungera. Att börja servera middag som är bra för kroppen hemma varje dag är en jättestor förändring i familjens liv om man inte gjort det tidigare. Låt det ta sin tid. När det känns som en självklarhet och ni inte måste bestämma er varje dag för att fortsätta är det dags för nästa förändring.

Jag tycker inte man behöver prata med förskolebarn om att de är överviktiga. Men man kan prata om vad kroppen behöver. Att det är viktigt att kroppen får mat som är bra för den, och vilken mat det är. Att ni vuxna i familjen bestämt er för att alla i familjen ska få mat som är bra för kroppen och vilken förändring ni börjar med.

(Mitt bästa knep för att få min femåring att göra saker som är bra för honom är att ta fram Karius- och Baktus-rösten. Då pratar jag med en jättemorrig konstig röst och låtsas att jag är Karius och Baktus som bara vill att Isak ska göra saker som är bra för dem och dåligt för honom, typ äta godis mitt i veckan, inte borsta tänderna, inte äta grönsaker, inte äta fisk, ja ni fattar. Och när han då gör det Karius och Baktus inte vill, det vill säga det jag vill att han ska göra, blir de jättesura och säger ”tråkmåns!” ”här kan man ju inte bo” ”du är ju hopplös, du äter ju aldrig godis på onsdagar” etc. Funkar så bra att det alltid är jag som tröttnar först).

Självklart ska hela familjen vara med på varje förändring. Om barnet bara får äta godis på lördagar får du bara äta godis på lördagar. Hemma hos oss brukar vi dela på en 100 g chokladkaka efter lunchen på lördagen. Så äter vi lördagsgodiset tillsammans vid matbordet och vi tycker alla det är supermysigt och lördagskänsla och allt. Men vi äter bara 25 gram choklad var…

4. Se till att barnet får förutsättningar att röra på sig varje dag.

Fundera över era vardagsrutiner. Kanske kan barnet gå en bit till eller från förskolan. Eller kan den ena föräldern gå ut och leka springlekar med barnen medan den andra föräldern lagar middag? Eller kan du tänka dig att uppmuntra inte-nudda-golv-lek runt soffobordet? Eller sätta upp ribbstol och romerska ringar i barnens rum?

5. Om barnet rör på sig och äter bra, men ändå inte blir smalare: sök läkare

Om barnet äter nyttigt, särskilt om familjen äter samma kost och resten i familjen är normalviktiga, och rör på sig dagligen och minst lika mycket som jämnåriga, men ändå ökar sitt BMI, sök läkare via vårdcentralen. Det är då på plats med en utredning för att se att barnet inte har en ämnesomsättningsrubbning som orsakar övervikten. Om man inte hittar någon sådan så behöver barnet troligen hjälp av dietist och sjukgymnast/överviktsteam för att komma till rätta med sin övervikt. Får du inte bra hjälp på vårdcentralen, be om remiss till barnläkare.

6. Om barnet står still i längd men går upp i vikt: sök barnläkare

Vikt driver längd. Ett barn som går upp i vikt ska också öka i längd. Om ditt barn står still i längd eller ökar mycket långsammare än sina kurvor i längd men går upp i vikt: sök barnläkare för utredning. Det kan mycket väl vara en ämnesomsättningsrubbning eller hormonsjukdom som ligger bakom.

 

20 reaktioner på ”Tjocka barn del två: vad göra åt det

  1. Tack för en bra och informativ blogg till att börja med. Jag undrar om du även kan skriva om vad man kan göra om barn är underviktiga och inte äter så mycket? Har en dotter på 4år som är dålig på att äta och har börjat dala ner på viktkurvan, men hon verkar själv inte lida av det utan är som vanligt med lek och stoj, men BVC nämnde det senast nu på 4års kontrollen. Tack igen för en bra blogg.

  2. Jag tackar för att du följde upp det förra inlägget med detta men blir ändå så trött och ledsen… För om man gör allt detta och t om lite till och ens barn ändå är överviktig och man inte misstänker några sjukdomar vad ska man göra då? Känner mig så uppgiven…

    1. Har ni kontakt med en barnläkare? Om inte, be att få remiss till barnläkarmottagning el dyl. Dietistkontakt kan också rekommenderas om ni inte redan haft det. Remiss till dietist och barnläkare kan ni få via BVC eller vårdcentralen. Jättebra att ni tar övervikten på allvar och redan själva tagit tag i flera åtgärder men viktigt att ni får hjälp av vården också när ni känner att ni inte kommer längre själva!

  3. Jättebra! 😀 många föräldrar har någon slags blindspot när det gäller överviktiga barn, tänker att dom växer i från det eller lite runda armar och knubbiga kinder är ju så sött. En annan stor fälla tror jag kan vara vitt bröd till frukost och mellis och kvälls mat, socker yoghurt, frosties, startmusli, Oboy, juice osv.
    kan jag länka några av inlägg i
    Min blogg sen?

    1. Klart du får länka! Bra förslag att minska de menlösa kolhydraterna i frukostmaten. Jag tror som du att många väljer att inte se övervikten, kanske avfärdar man den med kommentarer om att det bara är hälsosamt med lite hull, att det är gulligt osv. Kanske lever det kvar från den äldre generationen som växte upp då magra barn dog av TBC och andra infektioner? För visst är det så att ett underviktigt barn uppmärksammas tidigare och problemet avfärdas inte alls i samma utsträckning som överviktiga barn.

  4. Mycket bra inlägg! Skulle vilja inflika en sak vi hållit hårt på härhemma. Att man ska försöka smaka på allt men att aldrig någonsin tjata om att äta upp. Istället kör vi på ”ät tills det är fullt i magen”. Sedan slutar man. Aldrig berömma barnet för att det ”ätit duktigt” eller så. På sin höjd konstatera ”oj, vad du var hungrig idag” eller ”kul att du gillade det här, det ska vi laga fler gånger.”
    Tycker det är viktigare att barnet lär sig att sluta äta när han eller hon är mätt hellre än att det blir rent på tallriken. 4åringen är normal, avsmalnad enligt BVC’s kurvor, äter det mesta. Tänker dock att det som förälder är lätt att göra en stor grej av något som borde vara så enkelt. Att äta bra mat. Äta tills man blir mätt och sedan sluta. Tror det nästan ”sitter i generna” att vilja ”göda” våra barn. Precis som någon var inne på var det inte länge sedan barn svalt i Sverige och nu fortsätter vi att ”skämma bort” med fel och för mycket mat. Kanske borde mödravården nämna lite av detta för blivande föräldrar. Så att de kan fundera på det innan man står där och är orolig för att ens lilla pyre inte får i sig tillräckligt.

    1. Kära någon sånt förnuftigt förslag! Haha jag försöker alltid få i min äldste allt, han har iofs alltid legat under medellinjen i vikt men det är ju så klart att man bara ska äta tills man är mätt! Det där ska jag anamma 🙂 jag håller verkligen med dig med att det måste sitta i generna att vilja göda, det är trots allt så man bäst kunnat hålla sin avkomma vid liv, innan det fanns socker i all mat och ett överflöd av maten det vill säga! Genevolutionen tar mycket längre tid än super size mutationen 😉

  5. Toppenbra! Då vi båda föräldrar är överviktiga men på väg neråt så är det bra att läsa på om hur man ser till att dottern slipper hamna här. Tips på bra mellanmål för en drygt tvååring skulle jag bli jätteglad för, fastnar lätt i yoghurt/kesella/kvarg-träsket just nu.

    1. Visst är det svårt att komma på nåt när man kör det gamla vanliga. Utan att veta exakta nyttighetsgraden kan jag bjuda på min brainstorms-lista jag gjorde häromdagen.
      -frukt av olika sorter, vanligaste mellisen här (banan, äpple, melon, ananas, jordgubbe, päron, clementin, beroende på säsong och ibland blandar jag lite)
      -avokado
      – keso
      -risgrynsgröt (mannen gör egen till oss, så kan vi bestämma hur mycket socker det ska vara i)
      -havregrynsgröt
      -smörgås med pålägg
      -frukost-puffar att pilla i sig
      -bebis-pannkaka (utan salt och gjorda helt av rapsolja, snällt stekta)
      -matmuffins
      -smoothie
      -kokt ägg

      Välj, rata, mixa, blanda! 😀

  6. Bra inlägg, som vanligt 🙂 jag tycker också att man ska tänka sig för också vad gäller tidpunkt för sockerintroduktion. Jag har lyckats avhålla mina barn från onyttigheter fram tills ca 2 års ålder, fram till dess har de varit nöjda med fil och hallon när övriga ätit glass, tex på kalas. Jag känner även äldre barn som inte ätit sötsaker än och de verkar inte lida av det heller!

    1. Just detta försöker jag göra, det svåra tycker jag är att få omgivningen att respektera detta val. Farföräldrar, kusiner, fastrar/mostrar och vänner som tycker att det är elakt mot barnen samt går bakom ryggen och ger barnen ändå. Därmed är sockerintroduktionen ett faktum och när det väl bjuds igen i sällskap så känner barnen igen det och vill också ha.
      Det är synd att så pass många tycker att det är ”fjantigt” att lära sina barn att äta bra från början och framför allt att begränsa sockret de första åren.

  7. @ Dr Liv: Vi har också varit ganska hårda på det där med att begränsa sockret. Vi har valt att inte introducera lördagsgodis innan barnen själva ber om det pga kompistryck osv. Har haft turen att ha en hel del likasinnade i bekantskapskretsen och kunnat ”gadda ihop oss.” 4åringen får godis vid speciella tillfällen tex födelsedagskalas osv när andra barn får. Däremot köper vi inte hem det. Än så länge är hon nöjd med glass eller bulle till helgfika och vi slipper tjat om godis i affären osv.
    Det barn i grannskapet som tidigt fick godis hemma (2år) är också det enda med viktproblem idag som 4åring.

  8. Hej, i vår bekantskap finns några barn som är lite överviktiga. De äter sällan godis och kakor, men äter mycket vanlig mat, vilket föräldrarna tycker är svårare att reglera. Man kan fundera kring hur stora bovar pastan och potatisen är? Vad säger doktorn?
    Tack för klok blogg!

    1. Hej!
      Det är svårare att reglera när det kommer till portionsstorlekar av vanlig mat och stora mängder pasta etc. Om man har gjort allt det ”enkla” (jämförelsevis) själv, med regelbundna matvanor och bara godis på lördagar etc men barnet fortfarande inte blir långsamt smalare (det tar tid, glöm inte det) genom att växa snabbare i längd än i vikt, tycker jag det är dags att ta hjälp av barnsjukvården, och då lämpligen en dietist.

  9. Tack för fantastiskt bra sida!
    Har en 10-åring som varit kraftigt byggd sedan födseln och väldigt lätt lägger på sig övervikt, samt en spenslig 8-åring som kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Vi äter hälsosamt, vatten till middagsmålet, godis p lördagen, läsk typ en gång i månaden. Övervikten hos 10-åringen kommer ifrån att han äter mycket mat, och jag har försökt lägga upp mindre portioner osv. Men 8-åringen har en enorm ämnesomsättning och blir inte mätt på en vuxenportion ens utan vill ofta ha mer, då är det svårt att neka den ena och ge den andra! Har testat med att de får ta mer av grönsaker, liten portion t den ena och stor t den andra osv men 10-åringen märker vad jag gör. Vill inte riskera ätstörningar, vi har pratat om hur viktigt det är att röra sig och äta nyttigt men i perioder äter han istället väldigt lite. Misstänker att han ibland hoppar över lunchen i skolan också. Hur hanterar man sånt här? Nämnas bör att hans far är väldigt överviktig och har precis samma kroppsbyggnad som 10-åringen… Ska jag kontakta vården? Hur gör jag utan att peka ut honom som ”tjock” så han får värre störningar?

    1. Jag tycker du ska prata med skolsyster och se om 10-åringen är normalviktig eller överviktig enligt skolhälsovårdens BMI-kurva. Om normalvikt: fortsätt som tidigare men utan ångest. Om övervikt: prata med skolsyster för råd. Om det inte räcker: sök vårdcentral för läkarundersökning och dietistkontakt.

    2. Jo, förresten. Prata med tioåringen. Hör vad han tänker om att vara tjock och smal. Han kanske också är rädd för att bli lika tjock som pappa och försöker lösa det genom att hoppa över skollunchen. Inte så lämplig lösning. Han kan nog behöva din (och pappans?) hjälp att hitta bättre lösningar.

      Och prata om orättvisa gener som gör att vissa människor kan äta glass varje dag och ändå vara pinnsmala och att andra måste vara noga med att äta nyttig mat som inte ger så mycket energi varje dag för att inte bli feta.

      Och var noga med att normalvikt i dina ögon handlar om hälsa, nu och i framtiden, inte om utseende eller prestation eller något annat.

      1. Tack för dina råd. Har som sagt pratat lite lättsamt om ”inkomster” och ”utgifter”, sambandet mellan aktivitet och intaget av mat och liknande men inte mer rakt på sak. Han är en känslig själ så det är nog som du säger att han tänker mycket själv, på sin far och att alla säger de är så lika, så det är bättre att prata om det mer rakt på sak så vi båda kan vara öppna i samtalet. Tack !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *