Varför är det så lång väntetid på akuten?

Otaliga gånger har jag fått frågan av föräldrar på barnakuten varför de fått vänta så länge på att få träffa doktor. Om det ”ska vara” så? Ofta är frågan vänligt ställd men andra gånger är irritationen och ilskan påtaglig. Att sitta i ett väntrum med ett sjukt och kanske gnälligt barn i knät flera timmar bland andra barn som hostar, kräks, har diarréer och skriker är en prövning, det ska sägas. Ofta finns en oro för att det egna barnet ska vara allvarligt sjukt med risk för försämring under väntetiden. Andra gånger mår barnet ganska bra och man vill snabbt bort från alla infekterade barn för att slippa få med sig en magsjuka eller influensa hem. Akuten är en påfrestande plats oavsett sökorsak och min uppfattning är att personalen nästan alltid har förståelse för det.

Att svårt sjuka barn går före i kön tror jag är en självklar prioritering för alla. Vad som däremot inte är så uppenbart är att även andra faktorer påverkar hur länge man får vänta. De allra yngsta prioriteras, dels för att de kan vara verkligt sjuka utan att ha så mycket symtom. Om en 2-veckors bebis söker för att den äter sämre sedan igår och sover lite mer än vanligt låter det i mina öron mer alarmerande än om en 1,5-åring med förkylning och feber matvägrar, för att generalisera. Dels är de minsta betydligt känsligare för infektioner och bara att vistas på barnakuten innebär tyvärr risk att utsättas för en hel hord av smittor. Ibland kan barn som ser helt friska ut i väntrummet vara de vi vill bedöma snabbt p g a bakomliggande sjukdom eller misstanke om att barnet snabbt kan försämras.

Akutmottagningen är relativt välbemannad dagtid men utanför kontorstid är vi betydligt färre läkare på plats. Ibland behöver någon av oss gå iväg till barnen som ligger inne på avdelningarna. Ibland fastnar vi flera timmar på akutrummet med ett jättesjukt barn. Ibland behöver vi ringa en kollega för att diskutera hur vi bäst går vidare med en patient, och ibland behöver vi ta en paus för att äta (arbetspassen är långa, upp mot 17 timmar). Vi jobbar alla för så korta väntetider som möjligt men tiden och resurserna är begränsade. Vad som däremot alltid brukar fungera är när ett barn blir riktigt dåligt, då är min erfarenhet att barnet får ett omedelbart omhändertagande där alla resurser som behövs mobiliseras.

Det finns många modeller för att minska vistelsetiden på akuten. Jag har jobbat på en vuxenklinik där man för att uppnå landstingets krav på att de flesta patienterna ska ha bedömts, behandlats och lämnat akuten inom 4 timmar, på försök införde att en erfaren specialist avsattes för att bara bedöma och behandla de friskaste patienterna som egentligen kunde sökt vårdcentral. Den modellen förefaller för mig medicinskt sett helt orimlig, men för all del – den genomsnittliga väntetiden minskade. Vad de sjukaste patienterna fick ut av den modellen förtäljer icke historien men visst är det väl ändå av godo att man provar och utvärderar olika system istället för att fastna i gammal vana? Jag är dock glad att man på barnsjukhuset där jag jobbar väljer att prioritera först och främst efter hur patienterna mår, och inte efter hur snabbt de kan tänkas lämna akutmottagningen.

Om vi kan enas om att väntetider, med nuvarande resurser, är ett nödvändigt ont tycker jag att man ofta kan använda tiden till något bra. Finns misstanke om urinvägsinfektion kan man t ex sitta med barnet i knät, beredd med en mugg att fånga kiss i. Om ett magsjukt barn behöver läggas in eller inte beror i de flesta fall på om man kan få i barnet vätskeersättning via munnen, något de flesta har provat hemma men som förvånande ofta fungerar bättre efter praktiska instruktioner av sjuksköterska. En isglass kan ibland få ett febrigt, trött barn att piggna till och orka dricka igen. En väl rengjord näsa hos ett litet spädbarn kan göra att det plötsligt orkar amma som vanligt. Om ett barn kommer in med hög feber och snabb andning kan en dos febernedsättande och lite observationstid avslöja om den snabba andningen beror  på febern (vilket är vanligt) eller, om den kvarstår trots att temperaturen sjunker kanske står för en lunginflammation. Ibland är det timmarna på akuten som berättar för oss hur sjukt ett barn är, vad som orsakar symtombilden och om det behöver läggas in.

Vilka är era erfarenheter av akutens väntrum?

13 reaktioner på ”Varför är det så lång väntetid på akuten?

  1. Har varit på akuten i Karlskrona med småbarn. Sjukhuset här har ett bra system som gör att vissa barn (beroende på deras skador, misstänkta sjukdomar )slipper vänta på akuten och får komma upp på barnavdelningen direkt. När sonen hade väldigt ont i magen och skrek oavbrutet så behövde vi bara gå genom väntrummet, direkt till hissen till barnavdelningen och fick istället vänta i ett eget undersökningsrum där. Läkaren dök upp inom 5 minuter. Det kändes väldigt väldigt bra.
    En anna gång när vi misstänkte en hjärnskakning så fick vi sitta i akutrummet men det tog inte så lång tid.
    När jag hör vänners som bor i storstäder historier om TIMMAR i väntrummet på akuten är jag väldigt glad att bo i en liten stad

  2. Vi har fått vänta ”lagom länge” vid besök på Astrid Lindgrens I Stockholm (båda tillfällen på helgkvällar) Första t illfället hade då 2,5 åringen en kraftig allergisk reaktion på nötter (första) – Hon hade fått medicin ( i samråd med läkare i familjen ) vi lyckligtvis hade hemmaoch tiden i väntrummet (3-4 timmar totalt i väntrum och undersökningsrum ) gjorde att vi kunde se hur det utvecklade sig- hade hon blivit hastigt sämre var vi ju på rätt ställe. Vi blev sedan inlagda över natten för observation eftersom reaktionen inte gav med sig utan blossade upp igen men jämna mellanrum ett tag till.
    Det andra tillfället var pga 7årings flygtur ur hoppborg där hon slog pannan i nålfiltmattebeklädd betong (kass KASS vaddering) för att sedan när hon reste på sig svimma av några meter bort och slå baksidan i huvudet i obeklätt kaklat golv. Det var ingen vacker syn. Även här gjode väntetiden att man kunde se hur hon egentligen mådde (när första chocken lagt sig och kalle-anka-bule-effekten jämnat ut sig lite) . Den här gången väntade vi mest i undersökningsrum (2-3 timmar totalt)- troligen mer pga av medföljande nyfött småsyskon än pga det skadade barnet. CT visade inga värre skador och med en hjärskakning och gång som drog åt vänster kunde vi sen åka hem.
    Acceptabelt tycker jag men måste erkänna att vissa klätterövningar med risk för fall och medföljande skador etc tillåter jag kanske på vardagseftermiddagar men nekar barnen på helgkvällar eftersom jag inte vill riskera att vara ”milt skadad i väntrummet” på en låg-benannad helgtid. 🙂

  3. Det är inte självklart att det måste finnas köer på barnakuten, det är bara något som vi vant oss vid. Det handlar om resurstilldelning och ekonomiska prioriteringar. Jag kan tycka att akut barnsjukvård borde prioriteras upp och att det endast borde bildas köer vid tillfälliga toppar. Men så länge det ser ut som det gör så är det klart att de allvarligaste fallen måste prioriteras först.

    Men sedan tycker jag att man skulle kunna diskutera utformningen av väntrummen. Är det nödvändigt att ha ett stort väntrum för alla? Det finns ju möjlighet att tänka annorlunda med mindre rum, kanske ha ett för magsjuka, ett för infektioner typ RS, ett för skador osv.

    Här är väntetiderna så långa så man verkligen drar sig för att åka in. Och det är ju på sitt sätt bra att stanna hemma om det går, men samtidigt kan det hända att läget blir onödigt allvarligt innan barnet får hjälp.

    1. Det handlar absolut om resurstilldelning och ekonomiska prioriteringar. Jag som arbetat både inom barnsjukvården i Göteborg och Stockholm ser att det är stora skillnader i hur mycket resurser som finns till barnsjukvården i sin helhet. Mer i Stockholm då. Mycket mer. I Göteborg hade hela barnsjukhuset på tok för lite resurser, för få utbildningstjänster för blivande barnläkare, för få vårdplatser etc. Vi klämde in patienterna som behövde läggas in med skohorn och skrev inte sällan ut barn vid 22-23-tiden på kvällen för att få fler platser till natten. Framåt 3-4-tiden på natten hände det att man fick flytta ihop två patienter som man verkligen tyckte behövde egna rum i samma… Bemanningen på barnakuten och på barnsjukhuset i sin helhet framför allt jourtid var långt ifrån tillräcklig. I Stockholm där jag jobbar nu upplever jag att resurserna i sin helhet är bättre, här har vi ju tre barnakuter och kösituationen och bemanningen in förhållande till söktryck är mycket olika mellan dem.

      Hur man sedan prioriterar resurserna inom barnsjukvården är nästa fråga. Jag är mycket för att de svårast sjuka barnen, varav de flesta är inneliggande, ska ha mer resurser än de mindre sjuka, det vill säga de flesta (men inte alla) som söker akut. Därmed inte sagt att det någonsin kan vara bra för ett barn att vänta på en barnakut. Jag hoppas genom den här bloggen att kunna ge föräldrar kunskap att kunna vårda sina barn hemma så länge det är säkert för barnen så att så många barn som möjligt slipper barnakuten.

    2. Håller med!
      Långa köer på barnakut är inte alls något som vi borde acceptera bara för att ”det är så det tyvärr är”. Man borde ta efter hur det fungerar i de länder som har välfungerande barnsjukvård, där man får läkare snabbt.

      Håller även med om utformningen på väntrummen. Var på Östras barnakut (Gbg) häromdagen och fullt med folk i väntrummet. När vi kom fanns inte ens sittplatser utan vi fick sitta på golvet. Total koas upplevde jag det som.
      Personalen var så stressad så att inte ens sköterskorna orkade med att vara välkomnande och gulliga mot de sjuka barnen. Man önskar att barnen kunde få en bättre upplevelse av en i övrigt mycket jobbig situation.
      Man blir ledsen över att det är som det är… politikerna borde ta sitt ansvar och vi som bor här borde inte acceptera…

  4. Erfarenheterna kring akuten när det gällt barnen är faktiskt ganska dåliga tyvärr. I Karlstad, där vi bor, hamnar vi ju på ”vuxenakuten” efter kontorstid vilket gör att det är mer folk/mer sjukdomar i omlopp. Stora sonen, 4 år, åkte vi in med när han i flera timmar gallskrek och vek sig dubbel av magsmärtor här hemma. Väl inne på akuten tog vi emot relativt snabbt, men det blev mest pinsamt för mamman ett tag när sonens symtom om vartannat försvann och han blev sitt vanliga trotsiga bus-jag. Läkaren som undersökte honom var hemsk. Han ville palpera rektum på sonen, utan att ens tillfrågad sonen först! Läkaren sa till mig att hålla i honom medan läkaren drog ner kalsongerna på sonen. Övergrepp kändes det som, sonen skrek i panik och knep ihop för allt han är värd… Det slutade med att jag sa till läkaren att sluta, arg och besviken på bemötandet mot ett barn. Vi åkte hem utan fler undersökningar.

    När andra sonen, 2 år, åkte in för sitt krupp/astmaanfall blev vi sittande på en brits i korridoren i 4 timmar. Ansvarig ssk gick förbi många ggr, kikade inte ens åt vårt håll. Pratade inte med sonen, lyssnade inte på att jag bad henne kolla saturationen på sonen då han uppenbarligen kämpade ordentligt med andningen! Tillslut kom en ambulans-ssk förbi efter att ha lämnat av en annan pat. Hon var den enda som stannade till, tog sig tid, pratade mysigt med sonen och tycke det var hemskt att vi hade suttit där så länge (hon hade sett oss fler ggr under natten). Klockan 04.30 med en 2-åring som har svårt att andas känns inte optimalt i korridoren en lördagsnatt bland blodiga fulla ungdomar och dementa damer… 🙁

    1. Vilket fruktansvärt övergrepp med läkaren som drog ner kalsongerna på skrikande son. SÅ FÅR MAN INTE GÖRA! Bra att du sade till läkaren att sluta. Jag håller helt med om att vuxenakuten en lördagkväll inte är en plats som passar för barn. Har man barn där bör man förstås se till att de får vänta i ett undersökningsrum, så att de just slipper se fulla ungdomar och dementa nedkissade damer.

      När man råkar ut för sådana här saker tycker jag att man ska skriva ett brev till verksamhetschefen för akutverksamheten och påtala bristerna. Och gärna skriva en (anonym om man vill) insändare i tidningen och propagera för en avskild barndel på akuten. Allra effektivast på lång sikt är att söka medlemskap i sitt favoritparti och engagera sig i sjukvårdsfrågor.

  5. Har varit inne på Sachsska flera gånger senaste halvåret med vår 2 åring. Har i vissa fall fått vänta 3-4 tim men då det de gångerna inte varit fara för hans liv har det känts helt ok. Lunginflammation har det varit flera gånger tyvärr och vi har fått väldigt bra vård och gulligt bemötande.

    Idag åkte vi in med magsmärtor och feber, blev omhändertaga direkt och ljumskbråck konstaterades. Inom en timme var vi på väg i ambulans till Astrid Lindgrens.

  6. vi har aldrig behövt vänta på barnakuten i Lund. Några gånger har jag kört in själv med kruppigt barn (när inga nattliga utevistelser i kall luft, näsdroppar,m.m. hemma har hjälpt) och fått hjälp inom 15min, 2 ggr har vi åkt in med blåljus och dåligt syresatt barn som knappt varit kontaktbart pga kombinerat krupp/astmaanfall. Ambulanspersonalen har då haft kontakt med barnakuten hela tiden och teamet har tagit emot oss på ett oerhört fint och effektivt sätt. Trots att mitt barn var väldigt illa däran kände jag mig trygg. När vi har behövt läggas in har så gjorts utan onödig väntan.
    Jag är superglad att vårt barn har prioriterats de gånger vi har haft kontakt med barnakuten.
    Personalen på barnakuten är fantastisk!!!

  7. Åkt in till Karlstad Sjukhus en lördag morgon efter samtal med 1177 som tyckte jag borde göra det. Sonen hade trillat och slagit i huvudet. Hittade ingen barnakut (den var endast öppen kontorstid) Sjukhuset var nästan öde, haffa en sjuksköterska i kiosken som hjälpte mig hitta vanliga akuten. Väntade till lunch, fick gå och äta i cafeterian med 2 åringen. Väntade igen. En bilolycka gjorde att alla läkare var upptagna. Vi gick ut en sväng så att han skulle få sova i vagnen. Sen in igen frågade om det var lugnare nu och om vi kunde få träffa en läkare inom en timme? Det kunde de inte veta. Tänkte jag väntar en timme sen ger jag upp. Fick träffa en läkare vid kvart i sex. Det tog fem minuter. Jag är glad att min lille mådde såpass bra men men jag frågar mig oxå ska det vara såhär? Tycker faktiskt inte det. Måste säga att personalen var trevlig och omtänksam. Men känns konstigt och skrämmande om man ska försöka pricka in olyckor eller sjukdom på kontorstid.

  8. Bedrövliga väntetider på akuten. Situationen är den samma år ut och år in, så det finns inga ursäkter. Vill man så kan man säkerligen åtgärda detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *