Hem Ångest av amning? Det kallas D-MER

Ångest av amning? Det kallas D-MER

Mamma med ångest vid amning eller d-mer

This post is also available in: English

Fakta och råd om ångest av amning – eller D-MER som det också kallas. Direkt av barnläkare. D-MER betyder dysphorical milk ejection reflex . En läsare beskriver känslan mycket bra.

Hej
Vilken bra blogg ni har, kan bara hålla med om ovanstående kommentarer. Jag har nog inte läst alla era inlägg ännu, men ger förslag utifrån mig själv, och om ni redan skrivit om det så hittar jag nog dit snart.
När jag började amma, redan första dagen, fylldes mitt bröst med ångestkänslor. Så fort han släppte bröstet släppte ångesten. Har gillat att amma, har inte haft ont mer än i början, men han har ätit väldigt ofta. Max 2 timmar emellan, som mest var 45 min. Han har aldrig somnat vid mitt bröst, vilket jag tolkar med att han inte ätit sig mätt utan mer nöjd för stunden. Har ju självklart provat allt då. (Har slutat amma nu) Var inte beredd på att sitta i soffan låst så mycket. Varför blir det så här? Han hade kolik med, känns som det kom från detta? Har mått bra annars, inte varit helt slut osv. Men just när han tar bröstet händer något.
Så frågan är, vart kommer ångesten ifrån och är detta vanligt?

Jag känner verkligen igen din historia från många som har haft problem med amningen, att man får ångest av amning, eller D-MER. Men du är nog den första som beskrivit det så tydligt. “Så fort han släppte bröstet släppte ångesten”. Och jag tänker på min egen privata amningserfarenhet, där jag också känt att känslor kopplats på och av omedelbart vid amningsstart och amningsslut. Fast i mitt fall var det lugna, varma, kärleksfulla, bedövande starka känslor i stället.

Och ja, jag gillade att amma. Jag har alltid tänkt att det måste ha varit oxytocinet, det snabba amningshormonet, som jag upplevde så. Och kanske är det så, kanske reagerar några av oss (många?) med starka känslor på hormonduschen som amningen sätter igång. Och vem har sagt att alla måste reagera lika?

Ångest av amning – den onda cirkeln

För mig går det mycket väl ihop med min professionella erfarenhet av mamma-barn-par med amningsproblem. Att mamman tycker amningen är ångestfylld, barnet känner av mammans oro, blir orolig, tar inte bröstet, då rinner inte mjölken till. Då finns det inte mjölk. Att mamman inte släpper mjölken till barnet när hon är mitt i en ångestattack tror jag vi är många som arbetat med ammande kvinnor som kan skriva under på. Barnet blir inte mätt, mamman känner sig misslyckad, och får ännu mera ångest. Den onda amningscirkeln i full fart.

Och å andra sidan vi som tycker amningen är det skönaste knarket. Klart vi vill amma ofta och länge. Klart det spelar mindre roll att det gör ont ibland om kroppen fylls av lyckorus och lugn. Den goda amningscirkeln rullar så.

Hur viktig är amningen för dig med D-MER?

Jag brukar fråga kvinnor som känner ångest under amningen hur viktig amningen är för dem. Om den är viktig söker jag upp mina bästa amningsrådgivare och ber om tät uppföljning på amningsmottagningen, och förlängd BB-tid, för mammor som känner ångest under amning men fortfarande tycker amningen är viktig behöver mycket stöd och omvårdnad. Och jag brukar berätta för pappan att amningsstart är ett heltidsjobb och att mamman behöver matas med godis, smoothies, kaffe och annat hon brukar gilla. Och rekommenderar mycket hud- mot hud-tid i sängen mellan mamma och barn.

Om mamman å andra sidan inte tycker amningen är så viktig brukar jag föreslå amningspaus. Det är ofta helt rätt vid D-MER. Prova flaska några mål och se hur det känns. Känns det mycket bättre, jamen fortsätt då. Om man sedan vill prova att lägga till bröstet igen, om man ändå saknar amningen, så finns inga hinder. Kanske blir man en hobbyammare. Som ger maten med flaska men ammar när mamma känner för det och bebisen vill, oavsett hur mycket eller lite mat det kommer. Eller så blir man en heltidsflaskmatare.

Läs om att sluta amma här

Tack fina läsare för den här spännande frågan. Vad tänker du om mitt svar? Och vad har ni för egna erfarenheter? Ni som ammat eller som haft partners som gjort det? Var det starka känslor, och av vilken sort?

Läs mer:

Läs mer om förlossningsdepression – när det är tungt att vara förälder

Läs mer om hur en bebis immunförsvar fungerar

Läs mer om du känner dig som en dålig mamma

Läs om komma igång att amma ett nyfött barn

Läs om flaskmatning till nyfödda

Läs om smakportioner til barn här

Boktips: att flaskmata av Petra Jankov Picha

Boktips: Nödrop från Lyckobubblan av Johanna Stenius

52 kommentarer till “Ångest av amning? Det kallas D-MER”

  1. Jag får fruktansvärd ångest inför kvällsamningen och bara “lite lagom” de andra amningen. Känslan är att jag vill skala av mig mitt eget skinn. Inte vara i min kropp. Fysiskt har amningen funkat från första stund. Trodde länge att jag var knäpp som inte njöt av amningen. Läste på en amerikansk sida att det handlar om dopamin och prolaktin (om det nu stämmer) Kändes då bättre mentalt. Har även mer och mer gått över till ersättning och jag har blivit en ny människa som äntligen kan njuta av min dotter. 4 månader tog det innan jag förstod och tyvärr ingen hjälp av BVC som var som frågetecken. Går nu hos psykolog för att bearbeta.

    Bra att ni tar upp detta. Mer info behövs så att även vi som inte är på rosa fluffiga moln kan njuta av föräldraskapet.

    1. Tack för att du delar med dig så andra kan fatta snabbare. Dessutom har vi många läsare som jobbar på BVC och med barnsjukvård som blir klokare av att få del av dina (och andras) erfarenheter.

  2. Känslor, starka känslor väcks. Jag får tårar i ögonen. Har nyligen slutat amma min sjumånaders. Jag har så blandade känslor. Både av lycka över att det fungerade och ångest över att det aldrig tog slut. Första pojken åt konstant, dag som natt. Det var endast då han var nöjd och jag kunde känna mig så glad över att se underverket nöjd där i min famn men jag var också så fastlåst. När jag tre år senare skulle börja amma lillebror var det som om all ångest slog till på en gång. Han åt bra och hade inte kolik men kroppen mindes på något sätt allt från första ggn och månad tre höll jag på att bryta i hop. Jag kunde inte förstå hur jag skulle orka flera månader till. Tack vare en klok mamma som bad mig gå och sova så skulle hon ge honom ersättning en gång och en underbar barnmorska på bvc som sa; du vet väl att du kan sluta när som helst så släppte det värsta. Jag bestämde mig för att inte tänka så långt fram utan ta en amning i taget. Dessutom gav min man ersättning vid två tillfällen när jag kände att jag behövde extra vila.

    Jag tror att sömnbristen gör att alla känslor blir extra tunga.
    Tack för bloggen!!

  3. Jag fick fruktansvärd ångest av att amma, inte så att jag blev ledsen och gråtig som vissa hade beskrivit utan snarare kände jag en impuls att slänga mig från balkongen för att det var så obehagligt. Jag önskar att det skulle pratas mer om hur väldigt olika människor reagerar på amning, att det inte bara handlar om att ” vissa gråter på tredje dagen då mjölken rinner till” som det sas på min föräldrautbildning utan att variationen är större än så.

  4. Hej!
    Gud vad konstigt. Spännande att detta fenomen har ett namn. Jag älskar att amma, tycker det är hur mysigt och gosigt som helst. Ändå får jag nästan varje gång ett kort, mycket kort liksom sug av ångest strax efter amningsstart. Det känns väldigt kroppsligt – inte alls kopplat till någon ångestfylld tanke. Det går över på några sekunder, därefter kommer det vanliga gosiga knarkkänslorna. Har inte mått särskilt dåligt över detta utan har mest tyckt att det var jävligt underligt.

    Fick däremot en rätt massiv post-weaning depression vad det nu heter på svenska. Det var också konstigt eftersom jag mådde så oförskämt bra under hela perioden post-partum, fram tills amningsstopp när barnet var 1.5 år. Finns det några kopplingar mellan detta? Fick ta SSRI för första gången i mitt liv och det funkade ju fint, kunde sluta efter några månader och har inte behövt gå tillbaka till dem. Kändes jättekonstigt att bli så påverkad av amningen.

    1. Hej! Intressant. Ingen kan nog svara på om det säkert finns några kopplingar mellan upplevda positiva känslor vid amning och depression efter avvänjning eftersom detta område är extremt outforskat. Men spännande är det, och rimligt att det kan finnas samband tycker jag.

  5. Vill börja med att tacka för en bra blogg!
    Önskar som flera här innan mer och annorlunda information om amning. Vi hade en ganska strulig start då jag hade graviditetsdiabetes och då är det viktigt att bebisens blodsocker inte ska gå ned. Jag väcktes på bb vart 4de timme, försökte amma, en sköterska hämtade bebisen efter ca 30 min varpå jag satte mig vid amningspumpen till hon kom tillbaks och vi fortsatte amma liggandes och sovandes. Tiden efter bb väckte vi henne vart 4timme för att amma ett par veckor. Tyvärr fick vi inte till tekniken och bröstvårtorna blev såriga och variga. Ett tag gjorde det så ont att jag var rädd att jag skulle bryta hennes arm. Tror aldrig att jag varit så trött i mitt liv och helt oförberedd på att det skulle ta sån tid att amma och att det var så svårt att få till tekniken. Nu fungerar det bra, fast vi ammar sedan de varig bröstvårtorna bara på ett bröst, ammar fortfarande och hon fyller snart två. Undrar HUR slutar man amma någon som snart är två och älskar att amma? Tänkte sluts i sommar när vi har mycket tid för varandra och sjukstugeperioden är över.

    1. Ja, om man nu verkligen vill sluta så bestämmer man sig bara och tar konflikten. Men amningsslut ska jag skriva lite längre om, lovar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *