This post is also available in: English
Fakta och råd om att prata med barn om döden. Hur barn i olika åldrar förstår döden och om att vara rädd för döden. Av författaren, samtalsterapeuten och prästen i Svenska Kyrkan Katarina Tingström.
Prata med barn om döden
När mina föräldrar växte upp på 30- och 40-talet i Sverige, trodde man att barn inte hade något sorgearbete. Så det var vanligt att hålla barnet utanför när döden klev in i familjen. Man berättade inget och barn fick inte följa med på begravningen. Istället var barnet hänvisat till sina fantasier om varför en anhörig försvann och de vuxna grät. Och fantasier är många gånger värre än verkligheten för ett barn. Det är därför inte ovanligt att jag idag möter äldre med obearbetade separationer i sitt livsbagage och som är rädda för döden på grund av erfarenheter som barn.
Som förälder tänker jag mig att jag har en viktig uppgift gentemot mina barn. Att våga prata om döden, eftersom döden är en så stor del av livet och det är något som drabbar alla. Att då inte skrämma mina barn med min egen eventuella dödsångest, utan rusta dem så att de kan begrava mig och sörja, den dag de behöver det.
I detta inlägg kommer jag att skriva om hur barn kan förstå vad döden är, längre fram kommer två inlägg till; ett om barn och sorg och det andra om barn och begravningar.
Läs mer om barn i sorg – stötta som vuxen
Hur kan barn förstå vad döden är?
Barn sätt att uppfatta döden följer deras utvecklingsfaser. Man brukar tala om 5 olika faser upp till cirka 20 års ålder: ca 0-4 år, ca 4-6 år, ca 6-9 år, ca 9-12 år och ca 12-19 år. Faserna flyter in i varandra.
Prata med småbarn om döden
För ett barn upp till fyra års ålder, kretsar det som är livet kring mat och närhet. För sin överlevnads skull behöver barnet någon som ger mat men som också ger närhet, en närhet som är både kroppslig och själslig. Det innebär till exempel kramar och tröst och förståelse.
Vid ca 2 år börjar barnet kunna förstå att döden är något som existerar och att människor men också djur kan dö. Men döden uppfattas inte som oåterkallelig utan man kan komma tillbaka från döden. Det är som att kunna åka fram och tillbaka till Västerås. Det är därför som barnet ofta tycker att morfar kan komma tillbaka från himlen när han dött och alla bara gråter. Kommer han hem igen blir ju alla glada igen och problemet är löst. Tidsperspektivet är dessutom ganska kort hos barnet och minnesbilden av en människa kan blekna fort.
Eftersom barnet inte kan förstå att döden är definitiv är inte hotet mot livet att man dör. Utan hotet mot livet är att bli övergiven.
Känslan av övergivenhet är en stark känsla och skapar en rädsla. Om en anhörig dör blir rädslan hos barnet att bli övergiven, för hur ska barnet kunna överleva då? En del barn vill då vara närmare, vågar inte sova själv eller vara själv utan möter rädslan att bli övergiven med ett större närhetsbehov.
Bok att läsa tillsammans: ”Adjö Herr Muffin” av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm
Prata med 4-6-åringar om döden
Efter ca 5-års ålder börjar barnen få en viss aning om vad döden är men döden är fortfarande något som inte är oåterkalleligt. De döda kan fortfarande komma tillbaka. När min äldsta son var i denna ålder, dog vår granne. Han var förvånad över att hon inte tog med sig sina möbler till himlen. Att flytta till himlen blir som att flytta till en plats som till exempel Stockholm, Malmö eller Falun. Och när man flyttar tar man ju med sig sina möbler, det visst han.
Det är i denna ålder som de börjar läsa böcker som ”Så funkar kroppen”. Intresset ökar för den egna kroppen, hur hjärtat slår och hur skelettet bär allt och vad musklerna gör. Det som är liv i denna ålder är att ha en hel kropp. Och det som hotar livet, döden, är att kroppen skadas. Att gå till doktorn och sticka i fingret för ett blodprov, kan bli en riktig kamp.
För hos barnet kan föreställningen finnas att om det går hål på fingret vid provtagningen, kan den skadan i den intakta kroppen göra att barnet inte kan leva och det skapar ångest, för livet rinner ut genom stickhålet. Denna ångest kan man hantera genom att sätta på plåster och det är därför denna fas kan kallas plåsteråldern. Det bästa med plåster är att de kan sitta överallt, t o m utanpå kläderna. Genom att plåstra om barnet får det hjälpa att hantera sin rädsla och ångest.
Bok att läsa tillsammans: ”Dödenboken” av Pernilla Stalfelt.
Dödenboken som e-bok hos Nextory
Prata med lågstadiebarn om döden
I 6-9-årsåldern börjar man närma sig en förståelse att döden är ett biologiskt faktum men man är inte riktigt där. Döda kan fortfarande komma tillbaka.
Barnet börjar förstå mer och mer att de är egna individer. Världen är dessutom stor och komplex och för att kunna hantera det så består livet nu av att skaffa sig kontroll. Hemma märks det genom alla kontrollfrågor som kommer: ”När kommer pappa hem?”, ”Ska vi åka nu?”, ”Varför gör de så där?” Kontrollfrågornas funktion är just att skapa en känsla av att ha kontroll för att kunna hantera hotet som är att förlora kontrollen, en kaosskräck. Den ångest som barnet kan känna är en dödsångest som är förknippad med kontrollförlust.
Om familjen förlorar en familjemedlem och de vuxna sörjer genom till exempel att gråta, bli passiva och förlora intresset för det som tidigare var roligt, kan barnet bli oroligt för att det inte förstår vad som händer. Genom att prata med barnet, förklara vad som händer och varför, kan barnet få tillbaka en känsla av kontroll när det förstår. Ett av mina finaste minnen från en begravning, är när jag träffar en liten tjej i kyrkan när vi begravt hennes morfar. Hon säger till mig: ”Hörru prästen, man måste vara ledsen för först för att kunna bli glad igen.” Jag förstår att det funnits en klok vuxen som förklarat för henne varför de gråter i kyrkan och flickan gör denna förklaring till sin förklaringsmodell och kan hantera att vuxna gråter i kyrkan.
Bok att läsa tillsammans: ”Vi gräver upp mormor” av Måns Gahrton (låna på ditt bibliotek eller leta på ett antikvariat)
Prata med mellanstadiebarn om döden
Nu börjar barnet förstå döden som ett biologiskt faktum och att vi alla ska dö en dag. Döden är nu för alltid och dör man kan man inte komma tillbaka.
De kliver in i denna fas i en existentiell orosperiod. De kan bli rädda för oväntade händelser och några barn hanterar det genom att bli ängsliga och andra barn blir fullständigt orädda. Det är två olika sätt att hantera dödsångesten på och insikten om att alla är dödliga.
Barnet kan ge mer rationella och logiska förklaringar till det som hänt och eftersom det som ger liv i denna ålder är autonomin, självständigheten, så kan det vara viktigt för barnet att få bjuda motstånd. Att få hävda att man inte vill gå på en begravning, eller vara arg på den som dör.
Bok att läsa tillsammans: ”Bröderna Lejonhjärta” av Astrid Lindgren
Bröderna Lejonhjärta some ljudbok hos Nextory
Köp Bröderna Lejonhjärta hos Bokus
Prata med tonåringar om döden
I denna fas förstår man vidden av att vara död och vad det innebär för en familj att förlora en anhörig. Inte bara när den anhöriga dör och utan också hur det kommer att påverka framtiden.
Det är som är liv och överlevnad i denna fas är den egna identiteten. Föräldrarnas inflytande byts ut mot kompisar. Man vänder sig hellre till sina kompisar med sina tankar om döden och sorg, än till mamma och pappa. Det som är hotet mot livet under dessa år, är den egna förlusten av sitt jag och att dö. Det är därför som dödsångesten är som tydligast under denna period.
Bok att läsa och samtala om tillsammans: ”I taket lyser stjärnorna” av Johanna Thydell
Köp I taket lyser stjärnorna hos Bokus
I taket lyser stjärnorna som ljudbok hos Nextory
Bok att läsa för dig som har barn:
”Stöd för barn i sorg” av Göran Gyllenswärd (låna på ditt bibliotek eller leta på ett antikvariat)
”Sorg hos barn – en handledning för vuxna” av Atle Dyregrov
Köp Sorg hos barn – en handledning för vuxna hos Bokus
/Katarina Tingström, samtalsterapeut, författare och präst i Svenska kyrkan
Läs mer:
Läs mer om barn i sorg – stötta som vuxen
Boktips:
Dödenboken som e-bok hos Nextory
Bröderna Lejonhjärta some ljudbok hos Nextory
Köp Bröderna Lejonhjärta hos Bokus
Fin text. Kan verkligen även rekommendera boken Krisstöd (Natur och Kultur)! Mkt matnyttiga fakta och tips och fakta om krisstöd till barn vid sjukdom, olyckor och sorg
Likt det som är skrivet här men med mer djupgående fakta. Skriven för yrkesverksamma men är så lättläst, varm och tydlig att också direkt drabbade lätt kan ta till sig. Författarna har omfattande praktisk erfarenhet av att möta familjer efter olika slags svåra händelser. Rekommenderas mkt varmt — Sara Johansson är fantastisk på att skriva och förklara.
Varmt tack för din blogg!
Tack för fina ord och bra tips
Jag tror inte på ett liv efter döden som sådan mer än att vi följer naturens cykler. Men efter att ha sett den ångest som min dotter som bara är 4 år har inför döden och separationer så är jag ändå beredd att ge henne den trösten att man lever vidare även om jag försöker vara tydlig med att det inte är kroppen som lever vidare utan kärleken som personen kände. Jag känner att när hon blir äldre så kan vi diskutera lite mer, och kanske också gå in på att människor tror olika.
Min åsikt är väl egentligen att fakta inte alltid ger så mycket tröst, och är man rädd, orolig eller ledsen så kanske tröst är viktigare än fakta. När man blir äldre så får man ju en annan förståelse och kan också skapa sig en egen uppfattning och tro.
Kan också tipsa om barnboken “Finns det chokladpraliner i himlen?” , kanon bra bok! Kan varmt rekommenderas 🙂
Ett mycket bra inlägg.
Vi förlorade nyligen en bebis vid förlossningen. Mamman hade sedan tidigare tre barn i åldrarna 8, 10 och 11 år vilka alla tre sett fram emot att få träffa sitt nya syskon.
De fick alla tre komma till förlossningen, hålla sitt syskon i famnen och säga farväl. De var även med vid namngivningscermonin på sjukhuset och satt tillsammans med kusinerna vid kistan under begravningscermonin. Runt kistan fanns även syskonens favorit mjukdjur.
Under första tiden efter dödsfallet har vi satsat extra på familjeaktiviteter för att vi tillsammans kan gå vidare.
Sorgearbetet har definitivt varit personligt för alla familjemedlemmar utifrån ålder m.m. Även om vi sörjt gemensamt har vi hanterat och respekterat varandras egna sorgearbete.
Hej! Ville bara titta och in och säga vilken fantastisk blogg detta är. Jag har läst och läst och läst. Och förundras hur både saklig, underbyggd och klok den är. Men ändå full av känsla och värme. Oerhört ovanlig kombination när det gäller information om barn åt det mer medicinska hållet.
Jag har full förståelse för att tiden och orken inte alltid finns, men här finns i alla fall en trogen läsare som väntar ivrigt på den vackra vårdag då orken kommer tillbaka och er skrivglöd med den. 🙂