This post is also available in: English
Barn som inte äter skapar stor oro hos föräldrarna. Förskolebarn brukar ofta bli ganska petiga i maten och kan inte så sällan matvägra. Ganska många barn (inte alla) tycker att det är spännande med olika smaker under andra halvan av sitt första levnadsår och strax efter första födelsedagen. Du som har en ettåring som gärna äter palsternacka, torsk och vitlökssalami: njut och var glad! Men bli inte besviken om det inte varar för evigt.
Aptiten minskar med tillväxttakten
Från ett års ålder minskar barns tillväxttakt ordentligt. Det innebär att barnen behöver få i sig mindre mat. De kommer att äta mindre portioner än tidigare. Oroa dig inte för det!
Barn ska bli smalare efter ett till två års ålder
Barn under ungefär ett och ett halvt års ålder får gärna vara hur runda som helst. Det viktigaste för deras tillväxt är att de får i sig ordentligt med mat (inklusive bröstmjölk eller ersättning), då stiger först vikten, och sedan längden. Vi vet också att fettvalkarna som barn får under den här tiden kommer de inte att bära med sig in i vuxen ålder.
Efter ungefär ett eller två år ska barnen inte bli tjockare längre, de ska bli smalare. Smalast i hela våra liv ska vi vara i 5-6-årsåldern. En normalviktig och frisk 5-6-åring har synliga revben och platt mage. Under den här tiden är tillväxten styrd av ett tillväxthormon som hjälper barnen att bli längre och samtidigt smalare. Att barnen äter lite och blir smalare är alltså ingenting att vara orolig för så länge de följer sin tillväxtkurva på BVC. Tvärtom vet vi att en utebliven avsmalning av barnen i den här åldern ofta är inkörsporten till framtida övervikt och fetma.
Läs mer om övervikt hos barn här
Så länge barnet följer sin tillväxtkurva, så får det i sig tillräckligt med mat. Hur otroligt det än kan verka med ett barn som petar i sig tre makaroner och fyra ärter på en dag.
Läs mer om vad som är dålig tillväxt hos barn här.
Den selektiva åldern
De flesta barn brukar bli alltmer petiga med vad de äter från ett och ett halvt-två års ålder sådär. De har också påfallande lik smak. Många barn gillar köttbullar, korv, pannkakor, ljusa makaroner och vitt ris. Vissa barn kan också tänka sig fiskpinnar och potatis. Grönsakssmaken skiljer sig något mer är min erfarenhet, men ärter, majs, morötter och gurka är nog de säkraste korten när vi bjuder förskolekompisarna på mat hos oss.
Få barn i den här åldern gillar mustiga grytor, långkok, fisk eller mer avancerade grönsaksrätter. Gör din fyraåring det: stort grattis!
Servera något barnet gillar till varje måltid
Om du har ett barn som äter väldigt selektivt så tycker jag inte att du bara ska servera det barnet gillar till hela familjen varje dag. Då dör ju ni andra av matuttråkning. Å andra sidan tycker jag inte heller att du ska tvinga barnet att smaka på saker det inte gillar. Det blir bara bråk och mer mattrassel av det. Se till att det alltid finns någonting som barnet brukar kunna gilla på bordet, och variera gärna mellan måltider om det är en proteinkälla, en kolhydratkälla eller grönsaker/frukt.
Om ni till exempel serverar spaghetti med köttfärssås och morötter på måndag och barnet bara äter spaghetti, servera då potatis med köttbullar och broccoli på tisdag om du vet att barnet äter köttbullar. På onsdag kanske det kan bli banan till efterrätt om ditt barn är en grönsaksvägrare men äter banan. En tredjedel grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater, fast sett över tre dagar.
Om du vill ha tips på lättlagad nyttig mat för barn, klicka här.
Gärna nyttig efterätt till barnen varje dag
När barnen inte äter av varmrätten tycker jag det är desto viktigare att servera en efterrätt, det ökar ju chansen att barnet får i sig någonting. På vardagar kan efterrätterna gärna vara frukt, fruktyoghurt, nötter, smoothie med frukt och yoghurt i eller kanske en liten smörgås. Lite (någon tesked per portion) socker i efterrätten är ok, men efterrätter med mycket socker och mättat fett typ glass, choklad, söt kräm eller kakor hör lördagen till. Eller fredagen eller söndagen om ni föredrar det hemma hos er.
Läs mer om socker till barn här
Respektera barnens nej
När ett barn säger nej till mer mat, om det så är ettåringen som kniper ihop munnen och börjar banka med skeden, eller femåringen som säger “nej tack mamma, kyckling äter jag bara inte!” så respektera det! Inget tjat. Till större barn kan du gärna säga att “jag förstår, men kroppen behöver protein/grönsaker (vad nu barnet ratat). Vad finns det på bordet som du skulle kunna tänka dig att äta för att kroppen ska få vad den behöver?”.
Kom ihåg att barn inte dör av svält om det finns mat att tillgå. Matvägran är inte så farligt, vänta till nästa måltid och gör ingen stor sak av att barnet inte vill äta.
Avsluta måltiden efter 20 minuter
Efter 20minuters ätande brukar barnen ofta inte äta mer. Avsluta måltiden då. Vissa barn är ofokuserade och pratar och pillar med håret, och radar upp ärter, men äter inte särskilt mycket. De kan ofta peta i sig under lång tid. De barnen kan man behöva hjälpa med att återfå koncentrationen på maten. Det kan vara ett bra mål även för virriga barn att måltiden ska vara avslutad efter 20 minuter, men det kan ibland behövas många påminnelser av föräldrarna.
Jämför aldrig barnens aptit eller måltidsvanor med någon annans!
“När din storebror var i din ålder åt han både ärter och bönor, det borde du också klara av”. Det har aldrig hjälpt och kommer aldrig att hjälpa. Den typen av kommentarer gör bara barnen arga på varandra och på dig. Låt bli.
Använd inte mat som belöning eller straff
Barnen behöver bra mat, oavsett vilket humör de är på eller om de har varit extra snälla eller varit elaka. Låt aldrig mat eller efterrätt eller godis bli en belöning för att barnet gjort något bra. Låt aldrig heller hot om utebliven mat eller efterrätt eller godis bli ett straff för något dåligt barnet gjort. Du kan i stället låta måltiden bli ett avbrott i bråket. “Nu är det matdags, vi har inte blivit sams efter att du slog lillasyster, men kom till maten så lovar jag att inte prata om det där”.
Läs mer om att bemöta barn i trotsåldern här
Glöm inte mellanmålen!
Barn i förskoleåldern behöver mat varannan-var tredje timme under den vakna halvan av dygnet. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål (ev ett till mellanmål), middag, (ev kvällsmellanmål). Många barn som är petiga med maten äter mycket hellre mellanmål. Så låt dem göra det då! Mat varannan-var tredje timme är också väldigt bra för barnens (och ditt!) humör. Bra mellanmål är till exempel några bitar frukt, eller en smörgås (fullkornsbröd/fullkornsknäckebröd) med smör och skinka eller nötsmör eller ost, eller några nötter och lite torkad frukt, eller lite yoghurt med müsli, eller en inte särskilt söt fruktyoghurt (läs innehållsförteckningen!) eller en halv skyr, eller lite gröt.
Läs mer:
Dålig tillväxt hos barn – utreda och tolka en tillväxtkurva
Smakportioner till bebis – när och hur introducera mat?
Trotsåldern- så hanterar du treårstrots hos barn
Att känna sig som en dålig mamma – när man inte orkar med sina barn
Det var precis det här jag ville läsa om, tack! Jättebra tips med nyttiga efterrätter, det måste jag komma ihåg. Bokmärke på det här inlägget, helt klart. 🙂
Åh vad bra!
🙂
Vad skönt att läsa att det faktiskt är normalt oavsett om mitt barn väger 7 kg eller 10 kg innan det fyllt 1-1,5 år. Jag var lite orolig för det men det känns tryggare nu.
Vilka bra tips om maten och hur man bör och inte bör göra. Har läst det där om att jämföra med syskon och dyl. är dumt och nu även här.
Jag hoppas verkligen vår lilla tös vill äta annat än köttfärssås och spagetti i framtiden, för nu är det inte mycket annat som duger tyvärr …
Ha en god natt.
Luiza
Om din bvc-ssk är nöjd med ditt barns vikt ska du också vara det! Fint att du gillar tipsen. Vänner med äldre barn säger att de ofta börjar äta mer och mer någon gång framåt mellanstadieåldern, men jag tycker redan det lättat med min femåring.
Vad glad jag blev över att läsa detta. Har en 2½ åring som har varit kinkig kring mat sen han var ca 1år. Praktiserar att han äter det han vill vid varje mattillfälle och så länge han växer och mår bra ser jag inget problem i det. Många i min närhet blir nästan arga på mig och tycker att jag skämmer bort han. Avskyr att se små barn bli påtvingade mat. Vet att de smakar när de känner sig redo.
Vilken himla skönt & befriande inlägg!
Jag har barn som är matvägrare och barn som alltid verkar vara hungriga-
hur ser Du på att säga “nu räcker det” till ett barn som vill ha mer mat?
Hon är inte överviktig men samtidigt verkar hon äta helt utan stopp….Hon är 3år och jag oroar mig lite då övervikt finns som ett problem i släkten, inte sjuklig fetma men ganska stor övervikt och “att ha lätt att lägga på sig vikt”….
Ska hon få äta hur mkt som helst?
Tack för en bra, lättsam och informativ blogg!
Om ditt barn har en normal vikt- och längdutveckling och ett normalt BMI för åldern (fråga på BVC) så har hon ju -hittills – ätit lagom mycket. I fråga om huvudrätter och grönsaker tycker jag inte att man behöver begränsa. Efterrätter och mellanmål brukar jag själv i princip alltid begränsa i hur mycket jag serverar. Äter barmen för mycket mellanmål blir de inte hungrig till maten. Äter man för mycket (onyttig) efterrätt blir det inte bra för kroppen.
Hej,
Jag tror att det faktiskt är mer kulturellt betingat vad barn tycker om att äta i förskoleåldern. Om man som jag har insyn i hur barn äter i ett visst medlehavsland så är det faktiskt grytor (både grönsaks och kött) som gäller och en hel del färska grönsaker. Det finns liksom inga andra alternativ i den matkulturen. Man använder olivolja som matfett och det är också en smak som barnen vänjer sig vid och gillar.
Min (snart) fyraåring äter precis som det beskrivs i det här blogginlägget. Vi försöker se till att det finns någonting i måltiden som han gillar, men det tråkiga är att han vägrar både frukt och grönt. De sakerna han faktiskt gillade förr har trillat bort gradvis, nu är vi överlyckliga när han i vissa perioder faktiskt äter äpple. Det verkar krävas så lite för att han ska dra slutsatsen att något är äckligt, tror t.ex. att morötter föll bort efter att vi råkat köpa hem en riktigt trist påse som vi hann ge honom av innan jag också smakade på en morot ur den (de var inte särskilt goda).
Mitt problem är förskolan. Han har nyligen bytt till storbarnsavdelning och där är han tydligen det enda barnet med kräsna matvanor. På förra avdelningen kunde de vara lite flexibla och t.ex. ge honom en macka till mellis om han inte hade ätit någon lunch alls och det var mellis han inte gillade (han vägrar nämligen även flytande/halvflytande mjölkprodukter, ost är det enda han äter). Men inte på den nya. Jag blir så ledsen av tanken på att han ibland går hela dagen på förskolan utan att äta någonting.
Det låter som att ni behöver ta ett samtal med förskolepersonalen kring hans matrutiner på förskolan tycker jag och vilka regler de har. Självklart är det så att han måste få mat där på ett sätt som han kan tänka sig att äta.
Tack för det där du skrev i sista stycket, barn behöver mat ofta. Jag blev upprörd när en tandhygienist kom till bvc och pratade med min föräldragrupp vars barn då var i 8-månadersåldern. “Tänderna måste få vila MINST 3-4 timmar mellan målen” manade hon och visade upp informationsmaterial som sa samma sak.
Visst behöver små tänder vila och det hon sa är säkert bra ur kariessynpunkt, men för bebisar och småbarn är 4 timmar en väääldigt lång tid. Tråkigt att tandvården kommer med ogenomtänkta pekpinnar som nog en del föräldrar kommer att ta bokstavligt.
Hej! Kanske har jag missat ev svar på min fråga men, kan barn i 1,5 år ålder äta för mkt? Vår dotter säger “mer” hela tiden! Hon har en liten kula på magen men är pigg o rör sig mkt. Tömmer magen dagligen. Vi är oroliga att hon äter för mycket och vi vet inte när vi ska säga stopp.. Tacksam för vägledning!!!
Var glad över att dottern gillar mat! Om hon följer sin kurva på BVC så växer hon lagom mycket och äter alltså lagom mycket. Om inte får man tänka annorlunda, men aldrig säga stopp vid maten.
Tack!! :). Vi ska till Bvc snart så då får vi svart på vitt om vi “göder” henne för mkt :). Tack för ett snabbt svar och toppen bra blogg!!!
Hej! Tack för en superbra blogg. Har problem med vår 4-åring som vägrat mat sen 10 månaders ålder. Då åt han bara fruktpuré, välling och gröt, gick sedan över till smörgås, lasagneburkar och yoghurt. Nu äter han smörgås, speciell yoghurt, pasta, ris och potatis och fiskpinnar ibland. Han gillar inte protein, han rapar och får kvälningar. Vi har mutat, trugat och bråkat så mycket under åren. Vi har prövat det mesta men när vi följt råden om att inte truga eller tjata så gick han endast upp 100 g på 1 år och längden planade så fick vi omkontroll och kände oss misslyckade som föräldrar.
Har dock fantastiska förskolelärare som matat och trixat dock aldrig tvingat min son. Förskolelärarna gjorde sitt bästa och vi började truga och han gick upp 800 g på två månader. Om han får bestämma blir det pasta med fryst riven ost och ketchup men väldigt liten portion, ibland 1 msk ris och aldrig grönsaker. Han äter äpple eller banan och dricker mjölk. Inget godis eller läsk utan popcorn och salta kex serveras som fredagsmys. Bvc har varit sisådär, bytts lite men nu när lillebror 2 år börjar anamma beteendet så beställde vi tid hos dietist. Han växer ok på längd men vikten är inte så bra. Fick inga mer konkreta tips än att ge det tid men är rädd att han kommer att förlora längd och vi är rätt korta I familjen. Middagen är inte så mysig med en 4 åring som vägrar äta och en 2 åring som test är gränser och härmar brorsan. Vi är som in förstår rätt frusterade småbarnsföräldrar!
Har en snart fyraåring som helt plötsligt gillar lax, köttgrytor och annat som absolut inte gick för ett halvår sedan. Favoriten är tomatsoppa (!) och förstås makaroner på längden och tvären. Det enda han klagar frekvent på är när det är för starkt. Därför kryddar jag sparsamt och ställer pepparkvarnen på bordet.
Så ni som har “kräsna” barn, stå ut. För oss bara vände det helt plötsligt. Och vissa dagar går absolut ingenting mer än morot och tomater…
Grattis! Känns underbart att höra!
Jag söker info om “matproblem” så ofta jag kan. Har en kille på 3 år som slutade äta mat och välling i samband med när han började dagis som 1-åring.
Vi har kämpat så, men det konstiga är att han ändå alltid följt sin kurva!
Dina tips om att få i sig olika näringskällor på tre dagar är ungefär så det ser ut hos oss.
Han äter falukorv, pannkakor,korv med bröd, spaghetti, smörgås, yoggi och banan/äpple och det är allt! Dricker mycket mjölk och Sötsaker går bra.
Men han stoppar absolut inget nytt i sin mun. Han äter med ögat och är väldigt “speciell”. Falukorven får inte ha stekyta och korv med bröd får inte ha skinnet kvar, är det pyttelite brunt på bananen äter han den inte. Yoggin måste vara samma förpackning som vi alltid köper så det går bara med en smak.
Är det ett vanöigt beteende? Läser mycket om liknande problem vid lätt autism.
Han är fullt normal annars och tidig med tal och intellekt.
Klagar ofta på ont i mage! Aldrig hård, tvärtom.
Däremot är hans avföring alltid väldigt ljus och när han svettas (oftast när han sover) så luktar det illa. Pyjamas och lakan luktar liksom surt.
Jag är så orolig att det är något som är fel!
Hej!
Jag kan inte svara på frågor om enskilda barn och om de kan ha en sjukdom eller inte i bloggen. Det blir en form av sjukvård, och det fungerar inte att bedriva den i bloggform. Jag föreslår att du söker en barnläkare i öppenvården och berättar om din oro, i vissa landsting krävs remiss från vårdcentral, i andra kan man ringa och beställa tid. BVC brukar veta.
Hälsningar
Cecilia
Men så jag kände igen mig i det du skrev! Min son blir tre i maj och han äter ganska precis exakt det du skrev och äter också med ögat! Gud förbjude att det är brunt på bananen eller åh ett pepparkorn som syns eller ja vad det nu kan vara! Han är supersmart, pratade tidigt och i det oändliga, följer sin viktkurva fast han ibland inte ens äter en tugga av mellis eller lunch på förskolan! Däremot är jag inte orolig för autism och han svettas när han sover men inte surt och är jättehård i magen så vi är på glute och mjölkutredning äntligen! Men lustigt vad lika dom kan vara i sättet!
Cecilia tack, tack TACK för det här inlägget! Som vi kämpat med den hör förbaskade maten! Ibland har vi bråkat ihjäl oss om att det ska smakas, eller ätas upp eller ditt och datt! No more, nu får det bli som du ger förslag på eftersom det minskar friktionen och kanske avdramatiserar ätandet lite. Har haft ditt blogginlägg som högläsning här hemma och vi har kommit överens om en gemensam strategi 🙂
Varsågod! Härligt att det kan vara till hjälp!
Hej! Men är inte detta väldigt inviduellt hur barn ser ut, dvs deras kroppsbyggnad? Jag har en son på 3 år, han är ungefär 104 cm och vikten kanske 18, 19 kg. Han är smal, men har en liten ölmage. Han ääälskar mat. Han äter frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsvälling innan han ska lägga sig. Och gillar han maten vid ex lunch kan han äta typ 3, 4 portioner. Vi har aldrig visat honom godis, kakor, glass, så de gillar han inte. Utan de är mat han äter och på helger blir det ibland onyttigare som ex pizza. Så jag kan inte se att mitt barn har blivit smalare än när han var två.. Menar du att jag ska begränsa hans intag av mat då?
En treåring kan absolut ha kvar en liten “ölmage”, medan en femåring inte bör ha det. Det låter som ni har bra matvanor hemma och din pojkes längd och vikt verkar också vara normala för åldern. För att få en fullständig bild måste man dock se en hel tillväxtkurva. Be att få titta på tillväxtkurva och BMI-kurva nästa gång ni är hos bvc och att bvc-ssk berättar om sin tolkning av hans tillväxt. Om han följer tillväxtkurvorna och ligger normalt på BMI-kurvan så gör han av med tillräckligt även om han äter stora portioner. Då har han också smalnat av även om det inte riktigt syns. I så fall ska ni förstås inte ändra någonting! Om han ökar i vikt snabbare än kurvorna kan det vara läge att titta över matvanorna lite noggrannare, vilket BVC-sköterskan bör kunna hjälpa till med.
Skönt att läsa delen om sexåringar. Min tjej är, i mina ögon, väldigt smal och äter lite (hon och min ettåring tar lika stora portioner!). Enligt skolssk är dock allt normalt. Jag undrar om vi vant oss vid att barn är lite mulligare nuförtiden?
Jag tror absolut att vi vant oss vid utseendet på barn som är överviktiga och inte “ser” det av oss själva. Eller jag vet att det är så, det märker jag på jobbet när jag och många andra blir förvånade över att ett barn har övervikt/fetma (vi har BMI-kurvor för sånt) utan att vi alls reagerat på utseendet. Det är nog för att normalviktiga 1-2-åringar har samma kroppsform, och så tror vi att det är normalt även för äldre barn vilket det alltså inte är.
Efter lång tid hoppar jag igång diskussionen igen med ett inlägg.
Min nuvarande 6 åring hade en period som liten då han inte åt eller bajsade. Och varannan vecka då han kom hem från sin pappa åkte han på +40 i feber utan några andra symtom. BVC och läkare var rörande överens om att vi skulle ge honom det han fick i sig. Och i det här fallet var det nyponsoppa och min mammas hemgjorda saft för att höja blodsockret till en nivå där han kunde äta något mer matigt i sittande läge.
Men när tandvården fick höra talas om detta åkte jag som ansvarig förälder på ordentliga utskällningar och åthutningar.
Fruktansvärt obehagligt!
Så pojken har lärt mig att aldrig tvinga eller truga med maten. Men ändå alltid erbjuda och locka till nya smaker.
Idag äter han allt förutom kaviar och sushi.
Och har själv inställningen att man smakar innan man säger -Nej tack jag tycker inte om.(Sen får man faktiskt spotta ut sånt som är riktigt äckligt i vår familj.)
Antagligen då han gång på gång blivit glatt överraskad över att mat faktiskt smakar godare än den kanske ser ut.