Hoppa till innehåll
Hem Barn som inte äter – tips för kinkiga matvägrare

Barn som inte äter – tips för kinkiga matvägrare

Barn som inte äter skapar stor oro hos föräldrarna. Förskolebarn brukar ofta bli ganska petiga i maten och kan inte så sällan matvägra. Ganska många barn (inte alla) tycker att det är spännande med olika smaker under andra halvan av sitt första levnadsår och strax efter första födelsedagen. Du som har en ettåring som gärna äter palsternacka, torsk och vitlökssalami: njut och var glad! Men bli inte besviken om det inte varar för evigt.

Aptiten minskar med tillväxttakten

Från ett års ålder minskar barns tillväxttakt ordentligt. Det innebär att barnen behöver få i sig mindre mat. De kommer att äta mindre portioner än tidigare. Oroa dig inte för det!

Barn ska bli smalare efter ett till två års ålder

Barn under ungefär ett och ett halvt års ålder får gärna vara hur runda som helst. Det viktigaste för deras tillväxt är att de får i sig ordentligt med mat (inklusive bröstmjölk eller ersättning), då stiger först vikten, och sedan längden. Vi vet också att fettvalkarna som barn får under den här tiden kommer de inte att bära med sig in i vuxen ålder.

Efter ungefär ett eller två år ska barnen inte bli tjockare längre, de ska bli smalare. Smalast i hela våra liv ska vi vara i 5-6-årsåldern. En normalviktig och frisk 5-6-åring har synliga revben och platt mage. Under den här tiden är tillväxten styrd av ett tillväxthormon som hjälper barnen att bli längre och samtidigt smalare. Att barnen äter lite och blir smalare är alltså ingenting att vara orolig för så länge de följer sin tillväxtkurva på BVC. Tvärtom vet vi att en utebliven avsmalning av barnen i den här åldern ofta är inkörsporten till framtida övervikt och fetma.

Läs mer om övervikt hos barn här

Så länge barnet följer sin tillväxtkurva, så får det i sig tillräckligt med mat. Hur otroligt det än kan verka med ett barn som petar i sig tre makaroner och fyra ärter på en dag.

Läs mer om vad som är dålig tillväxt hos barn här. 

Den selektiva åldern

De flesta barn brukar bli alltmer petiga med vad de äter från ett och ett halvt-två års ålder sådär. De har också påfallande lik smak. Många barn gillar köttbullar, korv, pannkakor, ljusa makaroner och vitt ris. Vissa barn kan också tänka sig fiskpinnar och potatis. Grönsakssmaken skiljer sig något mer är min erfarenhet, men ärter, majs, morötter och gurka är nog de säkraste korten när vi bjuder förskolekompisarna på mat hos oss.

Få barn i den här åldern gillar mustiga grytor, långkok, fisk eller mer avancerade grönsaksrätter. Gör din fyraåring det: stort grattis!

Servera något barnet gillar till varje måltid

Om du har ett barn som äter väldigt selektivt så tycker jag inte att du bara ska servera det barnet gillar till hela familjen varje dag. Då dör ju ni andra av matuttråkning. Å andra sidan tycker jag inte heller att du ska tvinga barnet att smaka på saker det inte gillar. Det blir bara bråk och mer mattrassel av det. Se till att det alltid finns någonting som barnet brukar kunna gilla på bordet, och variera gärna mellan måltider om det är en proteinkälla, en kolhydratkälla eller grönsaker/frukt.

Om ni till exempel serverar spaghetti med köttfärssås och morötter på måndag och barnet bara äter spaghetti, servera då potatis med köttbullar och broccoli på tisdag om du vet att barnet äter köttbullar. På onsdag kanske det kan bli banan till efterrätt om ditt barn är en grönsaksvägrare men äter banan. En tredjedel grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater, fast sett över tre dagar.

Om du vill ha tips på lättlagad nyttig mat för barn, klicka här.

Gärna nyttig efterätt till barnen varje dag

När barnen inte äter av varmrätten tycker jag det är desto viktigare att servera en efterrätt, det ökar ju chansen att barnet får i sig någonting. På vardagar kan efterrätterna gärna vara frukt, fruktyoghurt, nötter, smoothie med frukt och yoghurt i eller kanske en liten smörgås. Lite (någon tesked per portion) socker i efterrätten är ok, men efterrätter med mycket socker och mättat fett typ glass, choklad, söt kräm eller kakor hör lördagen till. Eller fredagen eller söndagen om ni föredrar det hemma hos er.

Läs mer om socker till barn här

Respektera barnens nej

När ett barn säger nej till mer mat, om det så är ettåringen som kniper ihop munnen och börjar banka med skeden, eller femåringen som säger “nej tack mamma, kyckling äter jag bara inte!” så respektera det! Inget tjat. Till större barn kan du gärna säga att “jag förstår, men kroppen behöver protein/grönsaker (vad nu barnet ratat). Vad finns det på bordet som du skulle kunna tänka dig att äta för att kroppen ska få vad den behöver?”.

Kom ihåg att barn inte dör av svält om det finns mat att tillgå. Matvägran är inte så farligt, vänta till nästa måltid och gör ingen stor sak av att barnet inte vill äta.

Avsluta måltiden efter 20 minuter

Efter 20minuters ätande brukar barnen ofta inte äta mer. Avsluta måltiden då. Vissa barn är ofokuserade och pratar och pillar med håret, och radar upp ärter, men äter inte särskilt mycket. De kan ofta peta i sig under lång tid. De barnen kan man behöva hjälpa med att återfå koncentrationen på maten. Det kan vara ett bra mål även för virriga barn att måltiden ska vara avslutad efter 20 minuter, men det kan ibland behövas många påminnelser av föräldrarna.

Jämför aldrig barnens aptit eller måltidsvanor med någon annans!

“När din storebror var i din ålder åt han både ärter och bönor, det borde du också klara av”. Det har aldrig hjälpt och kommer aldrig att hjälpa. Den typen av kommentarer gör bara barnen arga på varandra och på dig. Låt bli.

Använd inte mat som belöning eller straff

Barnen behöver bra mat, oavsett vilket humör de är på eller om de har varit extra snälla eller varit elaka. Låt aldrig mat eller efterrätt eller godis bli en belöning för att barnet gjort något bra. Låt aldrig heller hot om utebliven mat eller efterrätt eller godis bli ett straff för något dåligt barnet gjort. Du kan i stället låta måltiden bli ett avbrott i bråket. “Nu är det matdags, vi har inte blivit sams efter att du slog lillasyster, men kom till maten så lovar jag att inte prata om det där”.

Läs mer om att bemöta barn i trotsåldern här

Glöm inte mellanmålen!

Barn i förskoleåldern behöver mat varannan-var tredje timme under den vakna halvan av dygnet. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål (ev ett till mellanmål), middag, (ev kvällsmellanmål). Många barn som är petiga med maten äter mycket hellre mellanmål. Så låt dem göra det då! Mat varannan-var tredje timme är också väldigt bra för barnens (och ditt!) humör. Bra  mellanmål är till exempel några bitar frukt, eller en smörgås (fullkornsbröd/fullkornsknäckebröd) med smör och skinka eller nötsmör eller ost, eller några nötter och lite torkad frukt, eller lite yoghurt med müsli, eller en inte särskilt söt fruktyoghurt (läs innehållsförteckningen!) eller en halv skyr, eller lite gröt.

Läs mer:

Dålig tillväxt hos barn – utreda och tolka en tillväxtkurva

Smakportioner till bebis – när och hur introducera mat?

Lättlagad nyttig mat för barn

Trotsåldern- så hanterar du treårstrots hos barn

Att känna sig som en dålig mamma – när man inte orkar med sina barn

Övervikt hos barn, barnfetma och BMI hos barn

Socker till barn – fakta och råd av barnläkare

26 kommentarer till “Barn som inte äter – tips för kinkiga matvägrare”

  1. Har en snart fyraåring som helt plötsligt gillar lax, köttgrytor och annat som absolut inte gick för ett halvår sedan. Favoriten är tomatsoppa (!) och förstås makaroner på längden och tvären. Det enda han klagar frekvent på är när det är för starkt. Därför kryddar jag sparsamt och ställer pepparkvarnen på bordet.
    Så ni som har “kräsna” barn, stå ut. För oss bara vände det helt plötsligt. Och vissa dagar går absolut ingenting mer än morot och tomater…

  2. Jag söker info om “matproblem” så ofta jag kan. Har en kille på 3 år som slutade äta mat och välling i samband med när han började dagis som 1-åring.
    Vi har kämpat så, men det konstiga är att han ändå alltid följt sin kurva!
    Dina tips om att få i sig olika näringskällor på tre dagar är ungefär så det ser ut hos oss.

    Han äter falukorv, pannkakor,korv med bröd, spaghetti, smörgås, yoggi och banan/äpple och det är allt! Dricker mycket mjölk och Sötsaker går bra.
    Men han stoppar absolut inget nytt i sin mun. Han äter med ögat och är väldigt “speciell”. Falukorven får inte ha stekyta och korv med bröd får inte ha skinnet kvar, är det pyttelite brunt på bananen äter han den inte. Yoggin måste vara samma förpackning som vi alltid köper så det går bara med en smak.
    Är det ett vanöigt beteende? Läser mycket om liknande problem vid lätt autism.
    Han är fullt normal annars och tidig med tal och intellekt.
    Klagar ofta på ont i mage! Aldrig hård, tvärtom.
    Däremot är hans avföring alltid väldigt ljus och när han svettas (oftast när han sover) så luktar det illa. Pyjamas och lakan luktar liksom surt.
    Jag är så orolig att det är något som är fel!

    1. Hej!
      Jag kan inte svara på frågor om enskilda barn och om de kan ha en sjukdom eller inte i bloggen. Det blir en form av sjukvård, och det fungerar inte att bedriva den i bloggform. Jag föreslår att du söker en barnläkare i öppenvården och berättar om din oro, i vissa landsting krävs remiss från vårdcentral, i andra kan man ringa och beställa tid. BVC brukar veta.
      Hälsningar
      Cecilia

    2. Men så jag kände igen mig i det du skrev! Min son blir tre i maj och han äter ganska precis exakt det du skrev och äter också med ögat! Gud förbjude att det är brunt på bananen eller åh ett pepparkorn som syns eller ja vad det nu kan vara! Han är supersmart, pratade tidigt och i det oändliga, följer sin viktkurva fast han ibland inte ens äter en tugga av mellis eller lunch på förskolan! Däremot är jag inte orolig för autism och han svettas när han sover men inte surt och är jättehård i magen så vi är på glute och mjölkutredning äntligen! Men lustigt vad lika dom kan vara i sättet!

      Cecilia tack, tack TACK för det här inlägget! Som vi kämpat med den hör förbaskade maten! Ibland har vi bråkat ihjäl oss om att det ska smakas, eller ätas upp eller ditt och datt! No more, nu får det bli som du ger förslag på eftersom det minskar friktionen och kanske avdramatiserar ätandet lite. Har haft ditt blogginlägg som högläsning här hemma och vi har kommit överens om en gemensam strategi 🙂

    3. Hej! Men är inte detta väldigt inviduellt hur barn ser ut, dvs deras kroppsbyggnad? Jag har en son på 3 år, han är ungefär 104 cm och vikten kanske 18, 19 kg. Han är smal, men har en liten ölmage. Han ääälskar mat. Han äter frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsvälling innan han ska lägga sig. Och gillar han maten vid ex lunch kan han äta typ 3, 4 portioner. Vi har aldrig visat honom godis, kakor, glass, så de gillar han inte. Utan de är mat han äter och på helger blir det ibland onyttigare som ex pizza. Så jag kan inte se att mitt barn har blivit smalare än när han var två.. Menar du att jag ska begränsa hans intag av mat då?

      1. En treåring kan absolut ha kvar en liten “ölmage”, medan en femåring inte bör ha det. Det låter som ni har bra matvanor hemma och din pojkes längd och vikt verkar också vara normala för åldern. För att få en fullständig bild måste man dock se en hel tillväxtkurva. Be att få titta på tillväxtkurva och BMI-kurva nästa gång ni är hos bvc och att bvc-ssk berättar om sin tolkning av hans tillväxt. Om han följer tillväxtkurvorna och ligger normalt på BMI-kurvan så gör han av med tillräckligt även om han äter stora portioner. Då har han också smalnat av även om det inte riktigt syns. I så fall ska ni förstås inte ändra någonting! Om han ökar i vikt snabbare än kurvorna kan det vara läge att titta över matvanorna lite noggrannare, vilket BVC-sköterskan bör kunna hjälpa till med.

    4. Skönt att läsa delen om sexåringar. Min tjej är, i mina ögon, väldigt smal och äter lite (hon och min ettåring tar lika stora portioner!). Enligt skolssk är dock allt normalt. Jag undrar om vi vant oss vid att barn är lite mulligare nuförtiden?

      1. Jag tror absolut att vi vant oss vid utseendet på barn som är överviktiga och inte “ser” det av oss själva. Eller jag vet att det är så, det märker jag på jobbet när jag och många andra blir förvånade över att ett barn har övervikt/fetma (vi har BMI-kurvor för sånt) utan att vi alls reagerat på utseendet. Det är nog för att normalviktiga 1-2-åringar har samma kroppsform, och så tror vi att det är normalt även för äldre barn vilket det alltså inte är.

    5. Efter lång tid hoppar jag igång diskussionen igen med ett inlägg.
      Min nuvarande 6 åring hade en period som liten då han inte åt eller bajsade. Och varannan vecka då han kom hem från sin pappa åkte han på +40 i feber utan några andra symtom. BVC och läkare var rörande överens om att vi skulle ge honom det han fick i sig. Och i det här fallet var det nyponsoppa och min mammas hemgjorda saft för att höja blodsockret till en nivå där han kunde äta något mer matigt i sittande läge.
      Men när tandvården fick höra talas om detta åkte jag som ansvarig förälder på ordentliga utskällningar och åthutningar.
      Fruktansvärt obehagligt!
      Så pojken har lärt mig att aldrig tvinga eller truga med maten. Men ändå alltid erbjuda och locka till nya smaker.
      Idag äter han allt förutom kaviar och sushi.
      Och har själv inställningen att man smakar innan man säger -Nej tack jag tycker inte om.(Sen får man faktiskt spotta ut sånt som är riktigt äckligt i vår familj.)
      Antagligen då han gång på gång blivit glatt överraskad över att mat faktiskt smakar godare än den kanske ser ut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *