Kategoriarkiv: Barnmat

Järnbrist och blodbrist eller anemi hos bebisar, barn och ungdomar

Järnbrist är den enda näringsbristen som är någorlunda vanlig hos svenska barn idag. Risken för järnbrist och anemi eller blodbrist är anledningen till att man inte bör helamma längre än ungefär 6 månader. Barn som äter vegetarisk kost och tonårsflickor med mens är andra grupper som riskerar järnbrist.

Varför behöver vi järn?

Järn behövs för att bilda hemoglobin. Hemoglobin är ett ämne som finns i röda blodkroppar, som bär syre från lungorna ut i kroppen. Vid brist på järn kan inte kroppen bilda tillräckligt mycket hemoglobin, och tillräckligt med syre kan inte nå ut i kroppen. Ett barn med blodbrist till följd av järnbrist (järnbristanemi på läkarspråk) blir blekt (kan vara svårt att se), trött (kan vara svårt att märka), växer inte som det ska. Det är inte så ovanligt bland 1-2-åringar, även i Sverige. Vid allvarlig blodbrist blir barnet mycket blekt, andfått och har hjärtklappning. Så allvarlig blodbrist ser vi mer sällan beroende på just järnbrist.

Svenska forskare har gett järntillskott till barn med födelsevikt 2000-2500 g och jämfört dem med barn med samma födelsevikt som fick placebo (overksam medicin/sockerpiller) Resultaten presenterades i Pediatrics i december 2012. I den här studien hade betydligt färre barn som fått 1 respektive 2 mg järn per kilo kroppsvikt och dag vid 3,5 års ålder beteendeproblem jämfört med dem som fick placebo. Barnens intelligens mätt med IQ var samma oavsett om de fått järntillskott eller inte.

Symtom på järnbrist hos barn och ungdomar

Järnbrist ger symtom först när den lett till brist på hemoglobin, vilket också kallas blodbrist eller anemi. Anemi kan också ha andra orsaker men järnbrist är den vanligaste. Symtomen på anemi är blekhet och trötthet. Så om ett barn är ovanligt blekt och trött är det bra att ta ett blodvärde (Hb) och är det lågt även kontrollera för järn.

Järn i mammas mage

Under graviditeten skickas järn från mammas blod till barnets. Därför är det viktigt att mamma har tillräckligt med järn i sitt blod. Det är bland annat därför järnvärden kollas på MVC och många gravida rekommenderas järntillskott.

Förlossningen

En ganska stor del av barnets blod finns i navelsträngen. Under många år har den vanliga rutinen på många förlossningsavdelningar i Sverige varit att stänga av blodflödet i navelsträngen så fort barnet fötts. Det kan behövas om barnet är väldigt medtaget och fort behöver hjälp med sin andning. I november 2011 publicerades en annan svensk studie i British Medical Journal. Där jämförde man i övrigt friska barn efter tidig (mindre än tio sekunder efter förlossningen) och sen (mer än 3 minuter efter förlossningen) avnavling vid fyra månaders ålder. De hade samma hemoglobinvärde, men bara 0,6% av de sent avnavlade barnen hade järnbrist vid fyra månaders ålder jämfört med 5,7% av de tidigt avnavlade. Inga negativa effekter sågs av sen avnavling. Sen avnavling verkar alltså ge ett tillskott av blod och järn som är bra för barnet.

Amningsperioden

Bröstmjölken innehåller allt barnet behöver under de första 6 månaderna utom D-vitamin, och, möjligen, järn. Bröstmjölk innehåller väldigt lite järn. Järnförråden från graviditeten och förlossningen brukar, om de är välfyllda, räcka till 6 månaders ålder, så nuvarande rekommendationer är att för i övrigt friska, fullgångna, normalviktiga barn inte ge järntillskott alls.

Barn som helammas efter 6 månaders (alltså barn som inte äter något annat än mammamjölk när de är 8-9-10 månader) ålder brukar framåt 8-10 månaders ålder inte så sällan drabbas av järnbrist. Det är därför man ska börja introducera annan mat vid 6 månader och gärna järnrik mat.

Läs mer om smakportioner och att introducera annan mat här

Ersättning då?

Det är svårt att direkt jämföra järninnehållet i ersättning och bröstmjölk eftersom järnet i människomjölken är bundet till olika proteiner som tas upp lättare av bebisens tarm än vad järnsalterna i ersättningen gör. Ersättningen innehåller dock betydligt mer järn än bröstmjölk gör. Ersättning för barn från 6 månaders ålder innehåller lika mycket järn som industritillverkad välling.

Vilken mat är järnrik?

Järn förekommer i två former i mat. Som del av hemoglobinmolekylen (hemjärn) i kött- och blodprodukter och som mineralsalt i vegetabiliska produkter. Kroppen har mycket lättare för att ta upp hemjärnet. Dessutom konkurrerar det ”vegetabiliska järnet” om att tas upp i tarmen med kalcium, som finns mycket i mjölkprodukter framför allt.

Mest järn finns i blodprodukter och rött kött, både i milligram räknat, och sett till hur lätt kroppen tar upp det. Här finns en lista på hur mycket järn olika livsmedel innehåller. Man kan se där att industritillverkad barngröt och välling innehåller ungefär lika mycket järn per portion som rött kött.

Kan jag järnberika hemkokt gröt?

Ja, gärna då med smulat paltbröd (en blodprodukt). Recept finns i den här länken.

Jag vill ge mitt barn vegetarisk mat, hur gör jag då?

Läs på noga om vilken mat du ska ge ditt barn. Ge järnrika livsmedel till både lunch och middag (bönor, gröna bladgrönsaker). Gärna torkad frukt och finhackade/malda nötter till frukosten. En laktoovovegetarisk kost för barn tenderar ofta att bli rik på mjölkprodukter. Försök att inte ge mjölkprodukter till alla mål, eftersom kalciumet konkurrerar om att tas upp med järnet. Ge gärna industritillverkad välling eller gröt regelbundet.

Om du vill ge ditt barn laktoovovegetarisk mat och inte vill ge industritillverkad välling rekommenderar jag kontakt med en dietist för att se så att barnets mat innehåller tillräckligt med järn. Om du vill ge ditt barn vegansk mat rekommenderar jag ännu starkare att ge industritillverkad gröt eller välling, och gärna kontakta dietist hur som helst. Prata med din BVC-sköterska om du vill ha en dietistkontakt.

Min tonåring vill äta vegetariskt

När tonåringar vill äta vegetariskt kan det vara en god del i en sund utveckling och frigörelse från föräldrarna. Det kan dock ibland också vara första steget i en ätstörning. Därför tycker jag att det alltid är bra att gå till en dietist för kostråd när ett barn vill äta vegetariskt. Och om du som förälder tycker att barnet börjar bli petigt i maten, eller om barnet går ner i vikt, sök hjälp på vårdcentralen, hos skolhälsovården eller hos barnläkare snarast.

Tonårsflickor med järnbrist

Tonårsflickor har mens, och riklig mens kan leda till järnbrist. Särskilt i riskgruppen är vegetarianer med riklig mens. Om ditt barn eller du själv har järnbrist och mens, sök en ungdomsmottagning eller gynekolog för rådgivning. Det finns bra sätt att minska mensen, vilket kan vara skönt på flera sätt.

Läs mer:

Smakportioner  – att börja äta annat än bröstmjölk eller ersättning

Sluta amma –  hur gör man och när är det dags?

Alla inlägg om mat till barn hittar du här

Alla inlägg om barnsjukdomar hittar du här

Smakportioner till bebis – när och hur introducera mat?

Smakportioner av mat brukar man ge bebisar vid 3, 4 eller kanske 5 månaders ålder. Hur man ska introducera mat har varierat över tid. Och hur är det: ska man undvika salt, rödbetor, gröna bladgrönsaker och honung?

Ge dig själv den mat du behöver, när du behöver!

Om du inte tidigare har prioriterat ditt behov av mat tycker jag du ska börja när du får barn, eller ännu hellre väntar barn. Jag tror du vet vad du behöver, men jag repeterar: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag på ganska fasta tider. Hälften grönsaker/frukt, en fjärdedel protein, en fjärdedel kolhydrater och lite nyttigt fett, på ett ungefär.

Om du inte är van att laga mat och har ok ekonomi är annars en färdigkomponerad matkasse med recept en bra matlagningsskola. Sådant som inte kroppen behöver, men som du blir glad av att äta  kan du äta en eller två gånger i veckan, gärna på en särskild veckodag. Återupprätta lördagsgodiset!

Tips på mycket enkel men ändå tillräckligt näringsrik mat som passar en barnfamilj hittar du här. 

Låt ditt barn sitta med dig vid bordet när du äter. Om det passar och de inte sover redan från födseln. Mina barn gillade att sitta i knäet vid matbordet. När de kan sitta stadigt kan de få sitta i en egen stol, om de vill.

Ge barnet mat när barnet visar intresse!

Vid tre-fyra månaders ålder börjar barnen kunna föra handen till munnen mer viljestyrt än tidigare. De börjar då också bli mer intresserade av saker i sin omgivning. Några barn börjar visa intresse för mat som andra i familjen äter i den här åldern.  Andra väntar till över ett års ålder innan de är intresserade. De flesta barn har börjat äta annan mat än mammamjölk/ersättning vid 7-8 månaders ålder. Låt barnet smaka det barnet är intresserat av när barnet visar intresse!

Vid vilken ålder ska man börja ge smakportioner?

Råden om vid vilken tid bebisar ska få smaka på annan mat har varierat de sista femtio åren. Länge var det fyra månader som gällde. På 90-talet kom en idé om 6 månaders helamning, och det var rekommenderat att inte ge något utom bröstmjölk och d-droppar i 6 månader. För ett par år sedan ändrade sig Livsmedelsverket och började rekommendera pyttesmå smakportioner från fyra månader. Inga av rekommdendationena har grundat sig på några starka forskningsresultat.

Ålder för smakportioner och allergirisk

Under de två senaste åren har det publicerats två stora välgjorda forskningsstudier för att försöka få klarhet i frågan om det kan skydda mot allergiutveckling att ge smakportioner tidigt. I den ena lottade forskarna barn till att antingen få smakportioner av jordnöt, ägg och fyra andra livsmedel från 3 månader, eller från 6 månader. Det visade sig att bland barnen de föräldrar som lyckades introducera jordnöt och ägg tidigt introduktion av jordnöt och ägg fick mycket få allergi mot dessa födoämnen.

Men det var bara hälften av de lottade familjerna som lyckades introducera mat enligt studieprotokollet. Det har lett till diskussioner kring om det verkligen var matintroduktionen som var skyddande eller om det var så att familjer med hög risk för allergiutveckling inte följde protokollet och det var därför de som följde protokollet inte fick allergi senare. Studien lyckades inte ge några glasklara svar på när livsmedel som många är allergiska mot bör introdueras, men resultaten ger inte stöd till att ge råd att vänta till 6 månader innan något utom mjölk introduceras.

I en annan studie lottades barn med hög risk för jordnötsallergi till att antingen äta jordnöt tidigt eller undvika jordnöt till fem års ålder. Barnen i den studien var mellan 4 och 11 månader gamla. Studien visade en starkt skyddande effekt av att börja äta jordnöt jämfört med att undvika detta på risken att utveckla jordnötsallergi.

Läs mer om vad allergi hos barn är här. 

Salt till spädbarn

Det finns en myt, som sprids via bvc, om att bebisars njurar inte tål salt. Det är inte sant. Bebisar behöver salt precis som alla vi andra. Livsmedelsverkets säger numera att det är onödigt att vänja barn vid alltför salt mat eftersom vi alla mår bättre av att inte äta alltför salt mat. Visst, men om nu bebisen vill smaka ett chips eller en oliv går det hur bra som helst.

Gröna bladgrönsaker

I kostråden från Livsmedelsverket står det också att barn under ett år inte ska få rödbetor eller gröna bladgrönsaker för att de är nitratrika. Det som kan hända bebisar som får stora mängder rödbetor eller gröna bladgrönsaker är att deras hemoglobinmolekyler i de röda blodkropparna inte kan binda syre. Farligt: ja! Men risken är bara ökad för barn under 3-4 månaders ålder. Det amerikanska barnläkarsällskapet rekommenderar alltså att barn under tre månader inte ges hemlagad barnmat baserad på rödbetor eller gröna bladgrönsaker. Samtidigt konstaterar de att barn under 4-6 månaders ålder inte rekommenderas någon annan mat än bröstmjölk/ersättning… Jag köper helt de amerikanska kollegernas råd. Om du tänker ge din bebis som är under tre månaders ålder hemlagad soppa eller puré (varför då?) ge den då inte spenatsoppa eller rödbetspuré! Särskilt inte sådan som är lagad för flera dagar sedan.

Honung

Honung innehåller sporer av bakterien Clostridium botulinum som i barnets tarm kan tillväxa och producera ett mycket farligt nervgift. Barn äldre än ett år och vuxna har en miljö i magtarmkanalen som dödar sporerna och är alltså inte känsliga. Ge inte honung till barn under ett års ålder, och ät inte heller honung när barnet ser på (det är inte snällt att äta något gott och inte bjuda tycker jag!)

När barnet vill äta lite mer

Vissa barn älskar mat redan från början och ökar snabbt mängden de vill ha. I samma takt minskar de amning/flaskätning. Vissa barn tar det försiktigare och petar i maten länge länge. Många av de barnen fortsätter också att ammas eller flaskmatas länge. Så länge barnet växer bra så får det i sig tillräckligt, och mixen av mjölk/ersättning/mat är högst personlig.

Några barn gillar puread mat, och har du ett sånt barn är det mycket praktiskt att köpa färdiga barnmatsburkar. De är förstås näringsberäknade och välbalanserade som regel och är du riktigt bekväm så provar du att servera barnet rumstempererad burkmat. Om barnet gillar det så är det inget fel med det!

Andra barn gillar inte puread mat utan föredrar att kunna plocka med maten och suga på den eller mosa den i munnen. De barnen äter oftast inte större mängder förrän de får tänder av naturliga skäl.

Om du vill sluta amma, läs om hur du kan göra här. 

Extra fett på bebisens mat!

Bebisen behöver lite mer fettrik mat än du, så tillsätt en tesked olja som du gillar (rapsolja eller olivolja till exempel) på bebisens mat. Om bebisen äter större mängder än bara smak kan proportionerna en tredjedel grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater med extra tillsatt fett vara ett bra riktmärke.

Servera mat du och bebisen gillar!

Det är kul att äta när man får äta saker man gillar. Servera alltså sånt både du och bebisen gillar.

Om bebisen gillar olika sorters mat, prioritera gärna järnrik mat

Om du har sån tur att bebisen visar sig gilla olika sorters mat, ge gärna järnrik mat, som rött kött, några gånger i veckan eller varje dag. Vill du inte ge barnet kött, ge linser/bönor till ett mål och torkad frukt till ett mål och introducera gärna järnberikad välling eller gröt efter 6-7 månaders ålder. Ett annat alternativ är att fortsätta med järnberikad gröt eller välling.

Läs mer om järnbrist och blodbrist eller anemi hos barn här

Ingen teater vid matbordet!

Många förstabarn blir Huvudpersonen med stort H vid matbordet när det är dags för deras mat. Det brukar bli jobbigt för dem och snart upptäcker de att föräldrarna har allt sitt fokus på att de ska äta. Om de är lite små i maten men älskar att bli sjungna för och busade med kommer de snart att inse att de kan få föräldrarna att busa och sjunga och spela upp fantastiskt roliga scener vid matbordet bara de äter lite ibland. Gå inte på den lätta! Det blir tokjobbigt och är dessutom sällsynt ineffektivt. Låt barnet äta det barnet vill, om bebisen vill bli matad: ställ upp med det. Annars kan bebisen plocka i sig det den vill under tiden som du äter.

Tvångsmata aldrig!

Bebisar som inte äter kan skapa så mycket ångest hos föräldrar att föräldrarna börjar tvångsmata dem. Gör aldrig det.! Det förvärrar en redan dålig matsituation mycket snabbt. Om bebisen inte alls vill börja smaka någon som helst mat vid 8-9 månaders ålder och du som förälder börjar tycka att det är jobbigt, prata med din BVC-sköterska. De är väldigt bra på det där med mat och se till att du har en klok och omtänksam BVC-sköterska som kan stötta dig när det behövs.

Läs mer:

Hur länge ska man amma?

Sluta amma –  hur gör man och när är det dags?

Latmammans mat

Järnbrist och blodbrist eller anemi hos bebisar, barn och ungdomar

Alla  inlägg om barnmat kan du läsa här. 

I min bok Praktika för blivande föräldrar – gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund finns ett helt kapitel om att börja med smakportioner och introducera mat till bebisar. Samt senaste rönen om allergiförebyggande mat med mera. Finns även som ljudbok, till exempel här på Storytel.

Övervikt hos barn, barnfetma och BMI hos barn

I dagens svenska samhälle är många rädda för övervikt. Inte minst för övervikt hos barn. Många undrar vad som är ett normalt BMI för barn. BMI-gränserna för vuxna gäller inte. Förskolebarn retar varandra genom att säga ”tjockis”. I det här inlägget kan du läsa om övervikt hos barn och hur du vet om ditt barn har normalt BMI.

Hur vet du om ditt barn har övervikt?
Bebisar under 18 månader kan inte vara för tjocka

Bebisar är ofta ganska tjocka när de föds, och under första halvåret när de äter och äter och äter och växer och inte rör sig så himla mycket ska de bli tjockare och tjockare. Halvårsbebisar har ofta rejäla fettvalkar på hela kroppen utom över skallbenet. Det är bra. Viktökningen driver längdökning, huvudtillväxt och utveckling. Bebisar som inte ökar tillräckligt i vikt är vi oroligare för, eftersom utebliven viktökning leder till försämrad längdtillväxt, huvudtillväxt och om den är allvarlig även påverkar barnets utveckling negativt.

För att följa bebisars tillväxt använder vi tillväxtkurvor. De tillväxtkurvor som används på de flesta BVC idag är framtagna på ungefär 3000 Göteborgsbarn födda 1974. Under 1970-talet var både amning och flaskmatning vanligt i Sverige. Kurvorna visar därför hur en stor grupp barn som både ammas och flaskmatas växer. Helammade bebisar växer ofta snabbare de första 3-4 månaderna än de här kurvorna, för att sedan växa långsammare i några månader. Det brukar kallas för amningspuckel. Om man inte känner till den finns det en fara i att man tror att den långsammare tillväxten från 3-5 månaders ålder inte är frisk.

Ladda ner svenska tillväxtkurvor för barn här. 

Läs mer om tillväxtkurvor och barns tillväxt här. 

Om man har en helammad bebis som börjar falla i bvc:s tillväxtkurvor kan man gärna se hur tillväxten ser ut i WHO:s tillväxtkurvor som är gjorda på 8500 helammade bebisar från 6 länder över hela världen. Följer bebisen den kurvan är allt lugnt.

Ladda ned WHO:s tillväxtkurvor här. 

Ingen helammad bebis ska någonsin nekas amning hur tjock den än blir!

För flaskmatade bebisar kan jag inte vara lika kategorisk. Om en flaskmatad bebis börjar stiga långt över BVC:s översta kurva (+3 SD) kan man prata med sin BVC-sköterska om man kan minska portionerna lite. Men inte heller en flaskmatad tjockisbebis ska någonsin gå hungrig.

Från 12-18 månaders ålder ska barnen börja bli smalare

Efter första födelsedagen, när bebisen blivit ett litet småbarn som kan eller håller på att lära sig gå ska det lilla småbarnet långsamt bli smalare. En ettåring äter ofta betydligt mycket mindre mammamjölk eller ersättning än vad den gjorde tidigare, men det varierar. Vissa barn har ingen lust alls att äta annat, och då är mammamjölken eller ersättningen jätteviktig och ger barnet bra näring för tillväxt och utveckling. Vissa ettåringar har helt slutat med mammamjölk eller ersättning, och bara barnet äter mat så det följer sin kurva är det helt ok.

Under det andra levnadsåret har barnet ofta kvar en putmage och runda kinder, men valkarna på benen börjar försvinna.

En fyraåring bör ha platt mage!

Avsmalningen tar tid, men fyraåringar bör inte ha kvar någon putmage. Framåt 5-6-års åldern börjar revbenen synas på barnen, en normalviktig skolnybörjare är alltså riktigt smal. Den här avsmalningen verkar vara viktig för att barnet fortsätter växa lagom snabbt.

Be BVC att få se BMI-kurvan!

Hur vet man då om ett barn är överviktigt? Vi använder BMI (ni vet samma formel som för vuxna vikten/längden*längden) och normalt BMI varierar med barnets ålder. Därför lägger vi in BMI i en BMI-kurva. I BMI-kurvan finns det inritat en normalkurva i mitten. Den är det bäst att följa (till skillnad från i längd- och viktkurvorna där det inte spelar någon roll vilken kurva barnet följer). Sedan finns det kurvor för övervikt och fetma.

Ladda ned BMI-kurvor för barn här. 

Be BVC att få titta på BMI-kurvan (de kan klicka upp den lätt som en plätt i de flesta datajournaler) så du vet om ditt barn är normalviktigt eller underviktigt eller överviktigt.

Vad ska jag göra om barnet är överviktigt?

Om man upptäckt att barnet är för tungt för sin längd är det bra att göra något åt det så tidigt som möjligt. Till skillnad från vuxna, som behöver gå ner i vikt, så behöver barnen bara öka långsammare i vikt. När barnet växer i längd kommer barnet bli smalare. Det är en långsam process och ska så vara.

Små förändringar som är möjliga att vidmakthålla är det bästa. Börja med en eller två. Utvärdera efter några månader. Ska ni fortsätta eller införa fler förändringar. Fram till högstadiet ungefär är barnets matvanor och möjlighet att röra sig något som är förälderns ansvar. Om inte barnet själv tar upp sin vikt behöver du inte prata om det med ditt barn.

Mer rörelse, ät mindre energirikt

Alla levnadsvaneändringar går ut på två saker: inför mer rörelse, låt barnet äta mindre energirikt.

1. Gå igenom barnets matvanor med barnets andra förälder. Var ärlig. Äter barnet frukost? Vad i så fall? Mellanmål? Lunch? Mellanmål? Middag? Kvällsvälling? Äter barnet på natten? Dricker barnet annat än vatten och hur ofta? Hur ofta blir det bullar? Godis? Chips? Läsk? Juice?

2. Jämför barnets vanor med bra matvanor för förskolebarn. En kort repetition av dem: Ett förskolebarn ska äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, eventuellt ett kvällsmål. En tredjedel av maten ska vara frukt/grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater. Lite nyttigt fett (nötter, många oljor). Barnet behöver få i sig kalcium genom ett par ostskivor eller ett par glas mjölk om dagen, men i övrigt inte dricka något annat än vatten.

Mer om mat till förskolebarn kan du läsa här. 

Mer om enkel mat kan du läsa här. 

Godis, bullar och läsk kan man tillåta en gång i veckan (lördagsgodis) i mindre mängd.

Mer om socker till barn kan du läsa här. 

Att välja vad man ska göra först

Om du hittat något eller flera saker i barnets matvanor som inte är bra för barnets kropp, välj en förändring att göra först. Välj en förändring som du tror gör stor effekt, som du tror att du och barnet kan genomföra. Min prioritetsordning brukar vara så här:

a) om barnet inte får bra frukost varje dag, börja med det, hemma eller på förskolan.

b) om barnet inte får bra middag varje dag, börja med det (och lunch på helgdagar eller alla dagar om barnet inte får lunch i förskolan).

c) om barnet inte får bra mellanmål varje eftermiddag, börja med det.

d) sluta dricka läsk/juice/saft förutom ett glas på lördag.

e) sluta äta godis förutom en liten påse på lördag

f) sluta äta kakor/bullar förutom en gång på helgen (kakor eller godis)

g) sluta äta glass förutom en gång till efterrätt på helgen

d) ta bort kvällsmålet (efter middagen alltså) eller ersätt det med morot/gurka/äpple

Välj en förändring i taget. Prata med barnets andra förälder och lägg upp en plan för att förändringen ska fungera. Att börja servera middag som är bra för kroppen hemma varje dag är en jättestor förändring i familjens liv om man inte gjort det tidigare. Låt det ta sin tid. När det känns som en självklarhet och ni inte måste bestämma er varje dag för att fortsätta är det dags för nästa förändring.

Jag tycker inte man behöver prata med förskolebarn om att de är överviktiga. Men man kan prata om vad kroppen behöver. Att det är viktigt att kroppen får mat som är bra för den, och vilken mat det är. Att ni vuxna i familjen bestämt er för att alla i familjen ska få mat som är bra för kroppen och vilken förändring ni börjar med.

Att röra på sig mer

Se till att barnet får möjlighet att röra på sig varje dag. Fundera över era vardagsrutiner. Kanske kan barnet gå en bit till eller från förskolan. Eller kan den ena föräldern gå ut och leka springlekar med barnen medan den andra föräldern lagar middag? Eller kan du tänka dig att uppmuntra inte-nudda-golv-lek runt soffobordet? Eller sätta upp ribbstol och romerska ringar i barnens rum? Ge barnet en kickbike eller studsmatta till sommaren?

Om du behöver mer hjälp

Om du behöver mer hjälp med ditt barns övervikt, prata med BVC eller skolhälsovården om hur du kommer i kontakt med ett team för att behandla övervikt hos barn. Där brukar läkare, sjuksköterska, dietist och sjukgymnast hjälpas åt för att hjälpa familjerna att hålla motivationen och genomföra förändringsstrategier.

En mycket bra bok skriven av en erfaren sjuksköterska från Sveriges största team för överviktiga barn, Rikscentrum barnobesitas vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge är  En viktig bok om övervikt av Sofia Trygg Lycke. Den rekommenderas varmt om du behöver mer hjälpt.

Köp En viktig bok om övervikt hos Adlibris här.

Är ekologisk mat bättre för barns hälsa?

Vi fick en fråga till bloggen häromdagen:

Sedan har jag ett önskemål om ni skulle kunna skriva om ekologiska produkter vs ”vanliga”, icke ekologiska produkter till barn. Jag har nämligen börjat läsa om detta bland annat i böckerna Den onda badankan och i boken Handla rätt för en giftfri barndom. Det är mycket läskigt att läsa hur mycket giftiga och dåliga ämnen man har utsatt sin kropp för därför tänkte jag vara så försiktig och ekologisk mot mitt barn som möjligt, men jag undrar ibland om det alltid är bästa vägen att välja ekologiska produkter när det gäller hälsan.

Vi börjar med det grundläggande: vad betyder ekologisk mat? Jag väljer att skriva om mat här, men det jag skriver kan även appliceras på andra produkter. För att förstå vad ekologisk odling innebär behöver man förstå vad konventionell (icke-ekologisk) odling innebär.

Konventionell odling: konstgödsel, insektsgifter och fokus på produktion

Först ska sägas att det finns odling som inte är ekologiskt certifierad, men som i mångt och mycket fungerar som ekologisk odling. Men det kan man ju inte veta om man inte köper direkt från producenten. När man odlar grönsaker eller säd behövs gödsel (kväve, fosfor och salter), som är näring för växterna. Gödseln tillsätts jorden och den kan produceras på olika sätt.

I konventionell odling är det vanligast med konstgödsel, det vill säga gödsel som tillverkats i en fabrik av grundämnen som brutits i gruvor. Det är mycket energikrävande och konstgödselråvaran kan dessutom ta slut. Däremot finns ingen anledning att tro att konstgödslet skulle vara giftigt.

När man odlar växter kommer det lätt dit insekter och andra skadedjur, eller mögelsvampar. Ogräs gror i åkrarna och kommer att konkurrera om näring, sol och vatten med det man vill odla. På konventionella jordbruk används insektsgifter och växtgifter (som den växt man vill odla tål) som sprutas på åkrarna. Dessa gifter är ofta skadliga för människor om man får i sig mycket av dem.

Genom att äta mat som odlats på ett konventionellt jordbruk får man inte i sig så mycket gifter att det är skadligt, oavsett om man är barn eller vuxen.

Om man däremot sprutar växter med gift varje dag utan tillräcklig skyddsutrustning, vilket är fallet på många konventionella bananplantager till exempel, löper man hög risk att bli förgiftad. Är man dessutom en bebis som får följa med sin mamma till bananplantagen varje dag för att det inte är någon som hört talas om mammaledighet löper man ännu större förgiftningsrisk. Gifterna i konventionell odling är framför allt ett arbetsmiljöproblem, och ett av världens värsta sådana i många länder, däribland inte Sverige.

Ekologisk odling: inga gifter, bajs som gödsel, mer fokus på hållbarhet

Den ekologiska odlingen utmärks av att inte använda konstgödsel. I stället används djurbajs, till exempel ko- eller hönsbajs, som förmultnat. Bra kretslopp på gården! Till skillnad från konstgödseln är bajsgödseln förnyelsebar.

Dessutom används vare sig insekts- eller växtgifter. I stället rensas ogräs för hand eller med maskiner, nyckelpigor sätts ut som får äta upp bladlöss.  Olika grödor som skyddar varandra från ohyra kan odlas bredvid varandra. Kanske finns det någon ekologisk lantbrukare som läser som kan berätta om fler metoder i kommentarsfältet? Ogräs- och ohyrebekämpningen på en ekologisk gård är mer arbetskrävande och mindre effektiv än den på en konventionell gård. Det ger mindre skördar per arbetstimme och är en av förklaringarna till att ekologisk mat har högre pris.

Ekologisk djurhållning – den etiska aspekten

I den ekologiska djurhållningen finns en etisk aspekt med. I konventionell äggproduktion bor hönorna i trånga burar, det finns också frigående höns, men de äggen är lite dyrare. I ekologisk äggproduktion finns bara frigående höns och de måste ha en någorlunda hönsvänlig miljö.

I konventionella kycklingfabriker är allt så automatiserat att jag mår illa av att tänka på det. Ekologiska kycklingar får växa upp som djur, och inte som proteinsyntetiserare.

Det finns som sagt icke eko-certifierade gårdar som har mycket av det ekologiska tänket, och definitivt icke eko-certifierade gårdar som har en god djuretik. Men det vet man som sagt inte om man inte handlar från producenten eller har fått veta det på annat sätt.

Ekologisk mat är inte bättre för hälsan

I höstas kom en vetenskaplig översikt som visade att ekologisk mat inte är mer näringsrik än konventionellt odlad. Den konventionellt odlade innehöll aningen mer giftrester, men långt under de farliga gränsvärdena.

Ekologisk mat är dyrare – våga göra din egen prioritering!

Ekologisk mat är som regel dyrare än konventionellt odlad. Vissa produkter är bara lite dyrare, men vissa kan vara mer än dubbelt så dyra. För hälsan är det viktigt att äta näringsrik mat och för att familjen ska må bra är det också viktigt att välja produkter som tillräckligt många i familjen tycker om att äta. För att hinna med sin familj är det viktigt att välja produkter som tar lagom lång tid att förbereda för just er.

Mer om enkel mat till barn kan du läsa här. 

Jag tycker att det är viktigt som förälder att våga prioritera näringsrik mat, det vill säga grönsaker, frukt, ägg, fisk, kött, nötter och oljor. Hur mycket man köper ekologiskt måste bero på vilken ekonomi familjen har och vilket intresse man har.

Själv försöker jag köpa mindre kött, men när jag köper vill jag helst köpa ekologiskt, och det handlar helt om djurhållningsetik. Ägg är tre gånger dyrare som ekologiskt än de billigaste buräggen, men det är ändå såpass billig mat att jag väljer ekologiskt där (eftersom jag tycker illa om att hålla höns i bur). Är prisskillnaden liten väljer jag det ekologiska. Under perioder när vi har haft mindre pengar har ekomatens andel av vår mat minskat.

Fattiga familjer är som regel allra miljövänligast 

Om du inte har råd att köpa ekologisk mat för att du har för lite pengar, men får dåligt samvete för miljön och världen: ha inte det! Fattiga familjer lever som regel ett oerhört mycket mer miljövänligt liv än rika. Att återanvända kläder, köpa och sälja begagnat är extremt mycket miljövänligare än att köpa nya, ekomärkta.

Att flyga till Thailand på solsemester, eller riva ut ett fungerande kök och badrum för att sätta in nya snyggare, är så oändligt  mycket värre för miljön än att köpa konventionella bananer varje vecka.

Mjölkproteinallergi, komjölksallergi, mjölkallergi hos bebisar och barn

Mjölkproteinallergi, även kallat komjölksallergi, mjölkallergi eller komjölksproteinallergi  är ett lurigt tillstånd som ofta misstänks hos skrikiga spädbarn. Dessa barn kan må bättre om en ammande mamma äter komjölksproteinfritt eller med mjölkfri ersättning. Även äldre barn kan ha mjölkproteinallergi.  Förväxla inte mjölkproteinallergi med laktosintolerans. Både laktos och mjölkprotein finns i mjölk, men symtom och sjukdom och behandling är helt olika.

Läs mer om laktosintolerans hos barn här. 

Mjölkproteinallergi=komjölksproteinallergi

Vi säger ofta mjölkproteinallergi, men det är komjölksproteinet vi pratar om. Som är ganska nära släkt med getmjölksproteinet, varför många komjölksproteinallergiska barn även är allergiska mot getmjölksprotein. Det är däremot tillräckligt olikt människomjölksprotein för att bröstmjölken skall fungera bra.

Komjölksprotein som mamma äter går över i bröstmjölk

Grundregeln man får lära sig på läkarutbildningen är att alla protein bryts ned till aminosyror i tarmen och tas upp på det viset i kroppen. Men inga regler som inte har undantag. Uppenbarligen kan större delar av protein både tas upp i mammans tarm och vidarebefordras ut i mjölken och orsaka allergiska symtom hos barnet.

Om mamma inte äter komjölksprotein blir mjölken komjölksproteinfri

Du kan alltså amma ett komjölksproteinallergiskt barn om du själv äter strikt komjölksproteinfritt. Det svåra är att mjölk döljs som tillsats i väldigt många produkter. Om du inte är van att läsa innehållsförteckningar och vet precis bakom vilka ord det kan dölja sig mjölk så rekommenderas dietistkontakt om du som mamma skall äta komjölksproteinfritt. Och glöm inte kalktillskottet (tabletter), 1000 mg/dag ska du äta under den mjölkfria ammande tiden. Gärna med D-vitamin.

Vissa barn reagerar på att mamman får i sig små mängder komjölksprotein, andra klarar större mängder utan symtom. Och ytterligare vissa klarar hur mycket komjölksprotein som helst i mammas mat, men reagerar om de får vanlig ersättning.

Amning eller flaskmatning? Läs mer om valet mellan amning och flaskmatning här. 

Ersättning är baserad på komjölksprotein 

Vanlig modersmjölksersättning (Babysemp, NAN) är baserad på komjölksprotein. Det finns specialersättningar som man får på recept med kemiskt sönderslaget (hydrolyserat) komjölksprotein som fungerar för de flesta komjölksproteinallergiska barn. Althera, Pepticate och Nutramigen och Profylac är fyra olika märken av sådan ersättning. De är mycket dyra, men det drabbar inte familjen med komjölksproteinallergiska barn eftersom samhället subventionerar dessa med skattepengar om de skrivs ut av läkare.

Mjölkfri ersättning 

Vissa barn som är extremt känsliga för komjölksprotein, eller har mycket svåra symtom, kan behöva ersättningar som är baserade på fria aminosyror, som alltså aldrig har haft med komjölksprotein att göra. Det finns två sådana produkter i Sverige: Neocate och Nutramigen AA. De är ännu mycket dyrare än de tidigare nämnda preparaten, men det drabbar också landstingskassan och inte familjekassan.

Mjölkfri mat för större barn

Många barn som varit komjölksproteinallergiska som bebisar börjar tåla mjölkprotein när de blir lite äldre. Ofta är det bra att låta dem prova vanligt smör och ost när de börjar äta mat. Om de tål det, då har mjölkproteinallergin vuxit bort. Om de får symtom, då har den inte vuxit bort ännu.

Det är ofta bra att träffa en dietist för råd om du behöver föda upp ditt barn på komjölksproteinfri kost efter amnings-/ersättningsperioden.

Symtom på komjölksproteinallergi

Mjölkproteinallergi ger oftast symtom från magtarmkanalen, huden och humöret. Från magtarmkanalen kan symtomen vara i princip alla tänkbara: mycket kräkningar, diarréer eller förstoppning. Blod i bajset hos spädbarn förekommer inte alltid vid mjölkproteinallergi, men om ett spädbarn bajsar blod skall läkaren alltid misstänka mjölkproteinallergi. Och som förälder skall du se till att träffa en barnläkare, gärna via BVC. Om barnet inte bajsar stora mängder blod kan du skippa barnakuten och alla magsjukor där.

Läs mer om bebisbajs, vad som är normalt och inte, här. 

Läs mer om förstoppning, symtom och behandling här. 

På huden kan eksem vara tecken på mjölkproteinallergi. Eksem hos bebisar sitter ofta på kinderna och är röda, knottriga utslag som flyter ihop med varandra. (Inte att förväxla med nyföddas ”hormonplitor”, som ser ut som minifinnar och är helt friska och försvinner av sig själva).

Läs mer om eksem hos barn här. 

Osäker på vad barnet har för utslag? Läs den populära bildguiden om prickar och utslag hos barn här. 

Humöret blir ofta påverkat av mjölkproteinallergi. Bebisarna blir skrikiga och svårtröstade, kanske har de ont i magen? Kanske mår de illa?

Finns det några test för mjölkproteinallergi?  

Det finns pricktest, men de testar bara så kallad IgE-förmedlad allergi, som det sällan är fråga om när bebisar har mjölkproteinallergi. Så de hjäper oss inte särskilt mycket.

Läs mer om allergi hos barn och vad det är här. 

Det riktiga testet, det viktiga testet, är en kontrollerad ”elimination-exposition”. I kontakt med BVC eller barnläkare så provar man alltså en strikt mjölkfri diet hos mamma om hon ammar, eller en komjölksfri ersättning om bebisen äter ersättning, i två veckor. För symtomdagbok en vecka före och under tiden. Sedan provar man mjölk igen. Och för symtomdagbok.

Om bebisen mår mycket bättre i magen, huden eller humöret under den mjölkfria testperioden och sedan mår sämre när hen får vanlig ersättning eller ammande mamma börjar äta mjölk igen, då kan en läkare ställa diagnosen komjölksproteinallergi.

Mjölkproteinallergi växer ofta bort

Mjölkproteinallergi är vanligast under första levnadsåret, då 2-3 % av alla barn har detta. Vid ett års ålder har hälften blivit av med sin allergi, vid tre års ålder tre av fyra, och vid 6 års ålder tål nio av tio barn mjölk. Skönt!

Läs mer

Laktosintolerans hos barn 

Mat till nyfödd bebis – amning eller flaskmatning? 

Bebisbajs – vad är normalt och inte? Grönt bajs eller slemmigt, vad betyder det? 

Förstoppning hos barn – symtom och vad som hjälper mot förstoppning

Eksem hos barn 

Prickar och utslag hos barn – en bildguide

Vad är allergi? Läs om allergier – immunsystemets fobier

Alla inlägg om bebisar hittar du här. 

Alla inlägg om barnsjukdomar hittar du här. 

Alla inlägg om mat till barn hittar du här.