Hem Få bebis att somna – tips för att natta med framgång

Få bebis att somna – tips för att natta med framgång

Mamma sover bredvid bebis

This post is also available in: English

Att få bebis att somna är verkligen en svår konst. Tips för att natta med framgång är definitivt ett av de ämnen som föräldrar undrar mest om, och där vetenskapen inte ger så mycket hjälp.

Läs mer om spädbarn och deras sömnmönster här.

Bebisar har olika lätt att somna

Precis som vuxna. Vissa somnar lätt på bussen och i vagnen. Vissa är mer prinsessan på ärten-lika och behöver sitt eget sovrum, favorittäcket en viss rutin för att det överhuvudtaget ska gå att börja varva ner. Jag är övertygad om att de här skillnaderna till stor del är medfödda, så det gäller att lära känna sitt barn.

Vissa vill vara nära, andra inte

Vissa spädbarn kan bara somna nära sina föräldar. I fysisk kontakt med dem. Jag tycker inte det är så konstigt. Föräldrarna är barnets skydd i världen och det är klart det kan skapa stor ångest att somna, gå in i ett helt hjälplöst tillstånd, utan att ha föräldern där. Jag brukar tänka på den egenskapen som en sannolik överlevnadsfördel på savannen. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel.

Den här närhetstörsten brukar ofta sitta i åtminstone ett par år, ofta längre. Och återkomma vid utvecklingssprång, sjukdom, oro eller stora förändringar. Nästan alla familjer med svårt sjuka barn som jag kommmit lite närmare har berättat att barnen, i tio-tolv eller fjortonårsåldern, har återgått till att sova i föräldrarnas säng i samband med svår sjukdom. För att något halvår eller år efter tillfrisknandet åter börja sova i eget rum.

Andra barn somnar bäst i egen säng, eller i vagn. Vilket kanske inte var en överlevnadsfördel på savannen, men definitivt är en fördel i ett säkert hem, där bebisen får piggare och därmed ofta gladare föräldrar.

Mer om olika närhetsbehov hos bebisar kan du läsa här. 

En liten varning för att samsova de första månaderna behöver jag ge. Det finns en liten ökad risk för plötslig spädbarnsdöd om man gör det. Men det viktigaste för att undvika plötslig spädbarnsdöd är att låta barnet sova på rygg de första månaderna.

Mer om plötslig spädbarnsdöd och samsovning kan du läsa här. 

Känslan av att det är dags att somna – viktig för att natta

Under de år jag nattade mina barn tyckte jag mig utveckla en bra känsla för vad som fungerar och inte. För mig blev det blivit oerhört tydligt att om jag ljudlöst kunde förmedla känslan av att “nu är det lugnt, härligt och trött här, nu somnar jag snart” så somnade de snabbt. Om jag å andra sidan förmedlade känslan “hoppas ni somnar snabbt i kväll så jag kan gå upp och får gå ifrån er så snabbt som möjligt” så spred sig en oro i sängen som aldrig ledde till sömn.

Jag tror inte på tankeläsning, men jag tror definitivt på känsloläsning, eller känsloöverföring, mellan både människor och djur. Och min mest effektiva nattningsmetod är att jobba på mina egna känslor av lugn och ro.

Jobba på att stärka dina egna marginaler

I korthet är det nog så att vi har de barn vi har, och det går inte att göra så mycket åt vad de har för sömnmönster. Men hur vi själva mår kan vi jobba på. Om man som många småbarnsföräldrar gör känner att man hela tiden lever på marginalen, är stressad och bara måste få till lite egentid, då är det en bra idé att försöka minska lite på kraven på sig själv i första hand. Då kommer tålamodet så småningom.

Att hitta andra föräldralediga –  vad göra som föräldraledig?

Sömnrutiner

Många bebisar utvecklar ganska snart en dygnsrytm där det blir lättare att somna samma tid på dygnet. Försök kartlägga, styra och följa dessa sömnrutiner, det kommer att göra det lättare för er. Skapa gärna en förutsägbar nattningsrutin för barnet. Om den innehåller bad, sagoläsning, soffmys, sång eller omkringbärning i sjal eller sele är upp till er. Men det hjälper barnet att känna igen att det är dags att varva ner och sova.

Provat allt och barnet sover ändå inte?

Om ni uttömt era resurser som föräldrar, provat allt ni kan men ni ändå inte får till sömnrutinerna på ett fungerande sätt – sök hjälp. BVC-sköterskan är bra att prata med i första hand. Om problemen är än större och BVC-sköterskans hjälp inte är tillräcklig, sök upp en barnläkare eller barnpsykiater.

Förutom hjälp med att sätta upp rutiner, och med att utröna vad annat man kan hjälpa till med i familjen och med barnet, så kan man också prova melatonin. Det är sömnhormonmedicin som barnläkare och barnpsykiater ibland skriver ut till bebisar där inget annat fungerar. Ibland, särskilt när problemen är att barnen inte fixar att komma till ro, fungerar det riktigt bra.

Läs mer:

Spädbarns sömn – hur mycket eller lite är normalt?

När bebis vill sova på mage – hjälper andningslarm mot plötslig spädbarnsdöd?

Är samsovning med en nyfödd bebis säkert?

Att hitta andra föräldralediga – vad göra som föräldraledig?

Att känna sig som en dålig mamma – när man inte orkar med sina barn

Oro för barn. Vad göra som orolig förälder?

Vad behöver en bebis?

Pappa Åberg och femminutersmetoden

Vad är era erfarenheter av nattning? Vad är era bästa tips?

20 kommentarer till “Få bebis att somna – tips för att natta med framgång”

  1. Min dotter har alltid varit svår att somna. En kamp utan dess like. Vi föräldrar lägger alltid tillsammans vår dotter och älskar närhetsbehovet som hon har till oss. Vi samsover och hon blir snart 2.

    Den senaste månaden har hennes insomningar förändrats, från att ta en timme till 3. Varje natt! Vi lägger henne i säng runt 20.30 och vi kommer inte ut från rummet förrän kl slår 23.30.
    Varje natt! Det tar på krafterna och vi kan verkligen inte förstå varför hon gör så.
    Vi försöker stimulera henne under dagen med massa aktiviteter och fastän hon visar att hon är trött ska hon ändå upp och härja efter nattflaskan.

    Pust..

    Tack och lov har vi båda föräldraledighet just nu..
    Vi hoppas att detta går över. Hon är förvisso ett väldigt aktivt barn och står aldrig still. Hennes kusiner kan sitta och leka på golvet och hon måste stå upp och vagga på fötterna eller gå runt.

    Hon vaknar runt 10.30-11.00 varje dag men vi vill väcka henne för att flytta på hennes sömntider och få någon form av rutin igen.

    1. Hon har förskjutit dygnsrytmen. Om ni vill att hon ska somna vid 20:30 får ni väcka henne vid 07:30. Om ni vill ha fortsatta sovmorgnar i familjen så föreslår jag att ni börjar natta senare, vid 23.

  2. Jag har “turen” att ha ett tvåårigt barn som ber mig gå ut för att kunna somna. Sen ligger hon i en halvtimme och sjunger igenom sin repertoar av förskolesånger för sig själv. Sen plötsligt är det tyst. För tillfället sover hon hela natten i sin säng utan att vakna också.

    Mitt barn har alltid sovit själv, från första natten, för att jag är en sådan person som har stark kroppslig integritet. (Tack Cecilia för att du skrev om detta med föräldrars olika behov.) Jag mäktade inte med att ha henne på min kropp dygnet runt när hon var liten. När jag bad barnmorskan på BB om hjälp att göra en egen liten bädd åt min dotter så fick jag en konstig blick och en kommentar om att “nyfödda brukar vilja ligga hos sin mamma eller pappa.” Sedan lindade de ändå min dotter och hon sov i 6 h. Jag med.

    Ändå har jag alltid haft dåligt samvete. Har burit på en känsla av att ha förskjutit henne. Att hon tidigt fick klara något som anses svårt. Men faktum är att sämsta sättet att försöka få henne att sova är att ha henne i vår säng. För henne är det lek, mys och gos. Hon vet inget annat. Och jag hoppas hon är trygg i det. Annars skulle hon väl inte somna?

    1. Hon har nog ärvt din kroppsliga integritet! Släng det dåliga samvetet! Du har lyssnat på din dotter och tidigt hittat ett sätt som fungerar bra för er båda. Var stolt över det.

    2. Det blir inte alltid som man tänkt sig… Jag ville gärna att min dotter skulle sova med oss men från sex månders ålder uppfattande hon en stor säng som lek, oavsett tid. Hon sov bra i spjälsäng från den åldern, även om vi fick natta henne medan hon stod upp i sängen och pratade. Vi satt bredvid och klappade henne på ryggen oc efter ett tag somnade hon och liksom föll i sängen, med stöd av oss. Jag hade inte alls tänkt mig det så, jag ville ha henne nära. Men än idag, 2,5 år, kan hon inte sova i vår säng. Då hoppar hon runt, oavsett tid. Nåja, hon sover bra föe det mesta, om än med perioder av återkommande nattskräck.

  3. Jag har svårt att sova själv och har även ett barn som har svårt att somna. För oss har det blivit väldigt tydligt att både insomningen och nattsömnen är starkt kopplade till aktivitetsbalans under dagen, dvs ett övertrött barn kan inte somna och sover dåligt och ett understimulerat och uttråkat barn har också svårt att ligga still i mer än en sekund och kan därför inte heller somna. Jag tror knappast att vi är ensamma om att ha ett barn där aktivitetsbalansen är viktig för nattsömnen men ändå tittar folk som om vi vore ufon när vi berättar att barnet har svårt att somna om dagen har blivit för intensiv (t ex heldagsutflykt med förskolan så att de har hoppat över vilan som de annars alltid har). Likaså BVC som endast hade 5-minutersmetoden att rekommendera när barnet var bebis (vilket kändes helt fel så det är inget vi har provat).

    Jag tror att jag läste i Lars H Gustafssons “Att växa inte lyda” om det han kallar sömnomsorg under dagen men bortsett från det så har jag inte stött på särskilt mycket läsning om just hur balans mellan aktivitet och vila under dagen spelar roll för barns sömn. Kanske är vi väldigt ovanliga jag och mitt barn men jag skulle ändå bli glad om människor omkring oss inte misstrodde oss när vi berättar om hur jobbigt barnet får det under kvällen och natten när någon välmenande barnvakt har gasat på barnet hela dagen.

    1. Tror inte alls ni är ovanliga! Känner igen detta från många familjer jag träffat.

  4. Ett extremt stort tålamod och tacksamt nog någon att dela läggningarna med. Vi har en son som gör allt för att inte somna och som behöver minst 30 min av rullande, pratande och grejande efter nervarvning och läsande för att kunna somna. Så det är en stor utmaning att inte ligga där och tänka “somna nu” och gå upp i varv själv. Men jag håller med dig om att barn känner av när man vill att de ska sova. Längst tid tar det när man vill att han ska somna snabbt : )

  5. Jag minns inte så många kvällar från min barndom, men jag minns otroligt tydligt de (tre?) kvällar när jag inte fick komma till mamma och pappas säng för att de bestämt sig för att vänja av mig från denna “ovana”. Ångesten det skapade hos mig var uppenbarligen så stor att den stannade kvar som ett av mina tydligaste barndomsminnen. Mamma och jag har pratat om detta och hon gjorde bara som “alla andra” gjorde, och “det tog bara tre dagar att bryta en vana”. Det är nog på grund av detta som jag kommer göra precis som du. Vi somnar med våra barn och när de blir större och är redo kommer de få sova i syskonsäng. Men de är alltid välkomna till vår säng. Jag vill inte sova ensam, så varför skulle de vilja det?

    1. Våra barn är också välkomna till vår säng. En stor fördel med att de sover i en 120-säng är att den rymmer både en och två föräldrar vid behov.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *