Hem Första tiden med bebis

Första tiden med bebis

Första tiden med bebis en familj kommer hem från BB

This post is also available in: English

Fakta och råd om första tiden med bebis. Direkt av barnläkare. Många skriver ett förlossningsbrev, men det är minst lika viktigt att planera för första dagarna med en nyfödd. Här kommer ett inlägg om en bra start på livet med en nyfödd. Om hud mot hud, amning, flaskmatning och sömn.

Hud mot hud

När en bebis mår bra när den föds kommer barnmorskan att lägga barnet hud mot hud med en förälder. Om den födande mamman mår bra och orkar, kan det vara hos henne. Om hon inte gör det, kan det vara hos den andra föräldern.

Hud mot hud har många fördelar. Det är mysigt, det hjälper bebisen att hålla värmen, och föräldern ser när bebisen börjar göra signaler för att vilja äta. När bebisen är hud mot hud har den bara blöja och en bebismössa på sig. Och en liten babyfilt om ryggen.

Man kan låta bebisen vara hud mot hud länge om man trivs med det. Bara pausa när föräldern ska sova.

Hålla en nyfödd bebis varm

En nyfödd har svårt att reglera sin kroppsvärme. Därför är det viktigt att barnmorskan torkar bebisen torr (en blöt bebis blir snabbare kall) och att bebisen får ligga hud mot hud eller får på sig kläder.

En nyfödd har ett stort huvud i förhållande till kroppen och genom huden på huvudet kan mycket värme förloras. Därför är det bra att ha en mössa på den första tiden med bebis.

Att mata en nyfödd

En nyfödd bebis behöver snart mat. Man kan ge maten som bröstmjölk via amning eller flaskmatning eller ersättning som flaskmatning. Ett barn som ligger hud mot hud kommer ofta att börja picka med huvudet och gapa. Det är hungersignaler. Ge då bröstet eller en flaska med 5-10 ml ersättning eller bröstmjölk. Den första tiden med bebis kommer mycket att handla om att få maten att fungera. Låt det ta tid, och var inte rädd att be om hjälp.

Läs om att få igång amning av nyfödd bebis

Läs om flaskmatning till nyfödda

Sömn den första tiden med bebis

En nyfödd har ingen dygnsrytm utan sover några timmar i taget jämnt fördelat över dygnet. Sömnbehovet varierar mellan olika barn, men är alltid större än vuxnas. Men en bebis sover inte på natten den första tiden utan kommer att sova minst lika mycket på dagen. Det skapar en utmaning för dig som förälder.

Försök att dela på ansvaret om ni är två föräldrar. Ta gärna varannan natt var. Om en mamma helammar kan hon amma varje natt men den andra föräldern får då ta hand om bebisen i övrigt under nätterna.

Läs mer om spädbarns sömn – hur mycket eller lite är normalt?

Läs mer om att få bebis att somna – tips för att natta med framgång

Hur mår du som förälder?

Den första tiden med bebis är mycket speciell. Som födande mamma har du enorma hormonomställningar som inte direkt hjälper mot känslostormar. Men oavsett om du har fött eller inte så är omställningen total och kombinerat med sömnbrist och ansvarskänsla så är det inte ovanligt att humöret inte är på topp.

Det är helt normalt. Men om du känner att du inte ser någon glädje i livet, att du inte vet hur du ska mäkta med, då kan det hända att du har drabbats av förlossningsdepression. Då finns hjälp att få.

Läs mer om förlossningsdepression – när det är tungt att vara förälder

Boktips: Nödrop från Lyckobubblan av Johanna Stenius

BVC – din räddare i nöden

Ring till det BVC där du vill gå så fort du kommit hem från BB. BVC-sköterskan är anställd just för att hjälpa dig att ta hand om din nyfödda bebis. Hon eller han kan bli ett ovärderligt stöd för dig som nybliven förälder. Första veckan gör BVC hembesök. Du behöver inte städa innan. Inte baka bullar. Det är ingen kontroll, utan ett erbjudande för att du ska slippa ta dig ut med bebisen när allt kanske är upp och ner. Men alla blir glada om de blir bjudna på kaffe. Pulverkaffe om det är det som finns.

Läs mer:

Läs om komma igång att amma ett nyfött barn

Läs mer om spädbarns sömn – hur mycket eller lite är normalt?

Läs mer om att få bebis att somna – tips för att natta med framgång

Läs mer om förlossningsdepression – när det är tungt att vara förälder

Läs om flaskmatning till nyfödda

Läs Agnes Wold om att ge råd till nyblivna föräldrar

Boktips: Nödrop från Lyckobubblan av Johanna Stenius

Boktips: Amningsboken av Kristin Svensson

Boktips: Amning i vardagen av Marit Olanders

Boktips: att flaskmata av Petra Jankov Picha

18 kommentarer till “Första tiden med bebis”

  1. Jag hade med ett brev, men ingen läste det tyvärr, för det fanns inte tid för det. Så, inget gick som vi ville och BB-tiden blev pest och pina!

    1. Nej, det känns inte så viktigt nu, men ganska länge gnagde det i mig att de inte alls lyssnade till vad jag sa eller ville (till exempel ville jag ha upp barnet direkt på bröstet utan att de skulle tvätta henne, men de började ändå tvätta henne och skulle bära iväg henne för vägning och matning, sen föreslog de tillmatning ungefär sex-sju gånger, trots att jag sagt nej till tillmatning. De förslog också att de skulle ta ut henne, trots att jag tagit upp detta som en otroligt viktig punkt med min BM och i mitt förlossningsbrev – vårt första barn tog de nämligen direkt och jag fick inte hålla honom förrän åtta dygn senare). Det är så mycket som känns helt galet och det känns som att jag släppt det nu, men det kom tillbaka lite nu när du skrev om det här med BB-brev…

  2. Jag tror också att ett förlossningsbrev/bb-brev kan vara bra för att reda ut för sig själv vilka förväntningar man har och om det är något speciellt man önskar. Men som förstagångsmamma vet man ju heller inte alltid. Jag hade inställningen innan min son föddes, att jag inte tänkte kämpa om amningen inte funkade, och att det viktigaste var att han fick mat när han var hungrig, om det var bröstmjölk eller ersättning var inte så noga. Efter att han hade fötts upptäckte jag att det tvärtom vad jag trott kändes SUPERviktigt att få en fungerande amning. Efter lite inledande strul så fungerade det också, nu är min lille ett år och älskar fortfarande att amma.

    På sjukhuset där jag födde så pratades det väldigt mycket amning, och de hade en tydlig amningspolitik som redogjordes för både före och efter förlossningen. Den bestod av tre huvudpunkter: * alla som vill amma ska få den hjälp och stöd som behövs för en fungerande amning. * ingen ska välja bort amning på grund av felaktig eller bristande information * ingen ska känna sig pressad att amma om man inte vill.

    Jag upplevde verkligen att jag fick väldigt bra hjälp och stöd för att amningen skulle fungera, och det fanns många både på bb och patienthotellet som var amningskunniga. Dessutom blev jag uppringd av sjukhuset någon månad efter förlossningen för att de ville göra en uppföljning på hur deras amningspolitik fungerade och hur jag hade upplevt det.

  3. Åh så fantastiskt! Kommer ge det som förslag i min stad via min BM på MVC.

    Fick min andra dotter nu i veckan och valde att åka hem samma dag. Förutsättningarna för amning är ganska dåliga och detta var jag, min man, min BM på MVC medvetna om sedan första barnet. Vi skrev det även i fötlossningsbrevet.

    Blev inlagda på BB dygn 3 för dålig viktuppgång eftersom jag indirekt känt mig pressad att försöka amma denna gång. Ingen sa det åt mig men ändå finns känslan. Nu är vi hemma, pumpar och ger ersättning när så behövs.

    På BB är de super gulliga men fortfarande möts man av: – Amningen kommer säkert igång eller se så bra hon försöker suga…

    För mig blir det nu att pumpa som jag själv valt och blanda med ersättning! Samt att tipsa om ett BB brev!!!

    Tack för en helt fantastisk blogg!!

    Kram

  4. Känner lite som Emma ovan att visst, det vore bra, men vad är poängen om jag inte kan lita fullt ut på att det finns resurser att ta hand om mina mödosamt nedskrivna önskemål?

    1. Att synliggöra förväntningarna för sig själv. Om/när BB inte lyckas hjälpa dig som du önskar kan det vara en bra idé att skriva till ansvarig landstingspolitiker och kräva förändring.

  5. Vilken fin och klok blogg ni skriver! Tack för att ni delar med er så generöst av er kunskap och erfarenhet och tack för att ni alltid är är empatiska och sakliga. Ni sticker ut i det flöde av förmaningar och uppmaningar som sköljer över föräldrar på nätet.

    När jag skulle föda mitt första barn ville jag inte amma. Jag hade tillsammans med min barnmorska skrivit ett förlossningsbrev (som låg i min journal) där detta nämndes i en mening som min barnmorska formulerade så att det framstod som en liten tveksamhet snarare än en tydlig önskan att avstå. Jag stod inte på mig och var rädd för att även på förlossning/BB inte bli lyssnad på och uppmanad att amma.

    Efter ett akut snitt lade jag mitt barn till bröstet i ren förskräckelse och han ammade som om han var född till det (ja, det var han ju..). För denna prestation fick vi stående ovationer av personalen i rummet medan jag kände att, mja, nja, nä, jag vill inte göra det här. Barnet hade emellertid dockat in och i mitt minne sitter han fast i mig. Där och då blev obehaget inför att göra något med min kropp som jag egentligen inte ville så stort att jag viskade till barnmorskan: han sitter fast. Och denna vänliga kvinna visar mig bara hur man med ett finger lösgjorde sig från barnets mun, ingen förvåning, inget ifrågasättande. Det var nästan som om hon varit med om det förut. När jag lärt mig detta trick provade jag även amma på det andra bröstet, ok då, den här gången utan panik men fortfarande med ett, njäee, det här är inte för mig.

    När jag väl formulerat det så gick flaskmatningsprotokollet igång. Men det var inte den brådska jag innan hade föreställt mig. Efter ett halvt dygn kanske fick han ersättning. Efter kanske knappt ett dygn fick jag mjölkstoppande medicin. Inga uppmaningar, bara hjälp med matning och rörande omtanke om mina bröst. Jag insåg först där, tillsammans med kompetent och tillmötesgående personal, att det är helt okej att inte amma.

    Vad vill jag säga med den här novellen då? Ja, kanske att det är svårt att formulera tydliga önskningar utan erfarenhet att falla tillbaka på. Att det inte är jättebråttom att fatta alla beslut. Att inkännande mödravårdspersonal som man vågar lita på är helt centralt för upplevelsen av den första tiden med barnet och den nyfödda identiteten som förälder. Jag vet att alla inte har haft samma tur utan kommit hem från BB med känslor av kränkthet och otillräcklighet.

    Det är i mötet mellan patientens och vårdens respektive önskningar, kompetenser och erfarenheter the magic happens. I mötet blir de nyblivna föräldrarna sedda, bekräftade och stöttade. Att det inte alltid sker är så sorgligt att jag saknar ord.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *