This post is also available in: English
Fakta och råd om glutenintolerans, eller celiaki hos barn. Celiaki är en tarmsjukdom där immunförsvaret förstör tarmslemhinnan om den som har celiaki äter gluten. Barnläkare brukar inte använda ordet glutenallergi men det finns likheter mellan celiaki och allergisk sjukdom.
Gluten är ett protein som finns i vete, råg och korn
Glutenproteinet finns i vete, råg och korn. Det är gluten som bildar de trådar i deg som gör att vetebröd jäser med bubblor i. Det är därför som glutenfritt bröd inte får samma luftiga konsistens som bröd med gluten.
Gluten är inte giftigt eller farligt i sig. Det är bara människor med celiaki som behöver undvika gluten. För alla som inte har celiaki finns ingen anledning att äta glutenfri kost.
Celiaki förstör tarmluddet
Tunntarmen är den del av magtarmkanalen som tar upp näring ur maten. Upptaget sker i tarmväggens yta, och för att få så stor yta som möjligt för näringsupptag är tarmen luddig, som en äkta matta ungefär. När ett barn med glutenintolerans äter gluten förstör barnets immunförsvar tarmslemhinnan. Efter en tid är allt tarmludd borta. Tarmslemhinnan blir alldeles platt, och full av vita blodkroppar. Att tarmluddet är borta kallas för för “villusatrofi”.
Utan tarmludd får barnet näringsbrist
Eftersom tarmluddets funktion är att öka tarmens förmåga att ta upp näring minskar den förmågan när tarmluddet försvinner. När tarmslemhinnan är full av vita blodkroppar som bryter ned tarmluddet sker inte heller näringsupptaget i den kvarvarande slemhinnan särskilt effektivt.
Ett barn med celiaki som äter gluten får alltså näringsbrist trots att maten som barnet får i munnen är alldeles utmärkt näringsrik. Tunntarmen är för skadad för att kunna ta upp näringsämnen, vitaminer och mineraler.
Näringsbristen ger dålig tillväxt och ofta trötthet, eller håglöshet, depression hos äldre barn och tonåringar. Järnbrist är vanligt, vilket leder till blodbrist, blekhet och trötthet. D-vitaminbrist är vanligt, vilket också kan leda till trötthet och depression och benskörhet på sikt, bland annat. Puberteten kommer inte alltid igång som normalt.
Läs mer om tillväxt hos barn – utreda och tolka en tillväxtkurva
När tarmluddet är borta kan också förmågan att bryta ned laktos i mjölk tillfälligt försvinna. Ett barn som plötsligt blir väldigt laktosintolerant ska därför ta blodprov för glutenintolerans. När barn med glutenintolerans äter glutenfri kost försvinner laktosintoleransen.
Läs mer om laktosintolerans hos barn – symptom, test, behandling
Symptom på glutenintolerans
Några barn med glutenintolerans får ont i magen. Andra får diarré eller förstoppning. Många växer dåligt och blir trötta och håglösa.
Blodprov för glutenintolerans
Det finns ett riktigt bra blodprov som man använder vid utredning av glutenintolerans. Provet man tar är transglutaminasantikroppar. Om man tar det här provet på ett sjukhuslaboratorium så är svaret väldigt säkert.
Barn som inte har några transglutaminasantikroppar (och kan producera antikroppen IgA, vilket 98% kan) har med största sannolikhet inte celiaki. När misstanken är stor och symtomen allvarliga, särskilt hos ett barn som inte växer, kan man gå vidare med en gastroskopi med biopsi av tunntarmsslemhinnan, men i de allra flesta fall är det inte nödvändigt.
Barn som har mycket höga nivåer av transglutaminasantikroppar har också med stor sannolikhet celiaki. Då tar man om provet och också ett gentest innan man ställer diagnos.
För att blodprovet ska fungera måste man äta gluten dagligen. Det går alltså inte att utreda celiaki hos någon som redan innan börjat med glutenfri kost utan att börja äta gluten igen.
Glutenfri kost
Vid en konstaterad glutenintolerans behöver man äta en strikt glutenfri kost. Då försvinner alla symtom, transglutaminasantikropparna försvinner och tarmluddet växer ut igen. Vid en konstaterad glutenintolerans behöver man alltså få undervisning av en dietist i hur man äter en strikt glutenfri kost.
Läs mer:
Läs mer om tillväxt hos barn – utreda och tolka en tillväxtkurva
Läs mer om laktosintolerans hos barn – symptom, test, behandling
Läs mer om mjölkproteinallergi hos bebis och mjölkfri ersättning till spädbarn
Läs mer om bebis bajs – vad är normalt? Grönt bajs eller slemmigt – vad betyder det?
Hur tidigt i ålder kan man märka celiaki? Har ett barnbarn på 2 månader som nu ligger inne på sjukhus pga kaskadkräkningar. Mamma har celiaki. Läkarna misstänker mjölkproteinallergi.
Man behöver börja äta gluten först, det har man ju som regel inte gjort vid 2 månaders ålder. Mjölkproteinallergi låter som en rimlig diagnos att misstänka.
Vår dotter sju år fick sin celiakidiagnos för ett par veckor sedan. Hon hade länge klagat över ont i magen och var inbland hård i magen. Pappan har ulserös colit och min erfarenhet av vården är att om mannen går med barnen så lyssnar läkaren bättre, den här gången gällde det också magen så det fanns starka skäl till varför han skulle gå. Läkaren ordinerade en massa prover och snabbt kom de fram till att hon var laktosintolerant. Kort därefter besked om att de misstänkte Celiaki. Diagnoserna hör ibland ihop och vi började läsa på om celiaki. Det var flera symptom som stämde, den tidigare så glada flickan hade förvandlats till ett riktigt monster, riktiga raseriutbrott uppe i skyn för att sedan rasa ned och skylla allt på sig själv och vara riktigt låg.
Jag har förberett hela familjen under våren på att dottern kanske har celiaki, genom att laga laktosfria kesoplättar istället för pannkakor, äta mer potatis under veckorna, och baka fikabröd utan gluten. Det som var mest jobbigt var att i väntan på biopsid fortsätta med smörgåsar, sås redd med vetemjöl och pastarätter. Dotterns smärtor tilltog hela tiden och jag fick fler bevis på att det var celiaki hon led av.
Det som jag ser kan bli svårt är att få lillasyster regelbundet kollad. Kunskapen är mycket dålig inom vården är min erfarenhet. När jag nu ville bli testad (på uppmaning av barnläkaren) så ifrågasatte de mig och påstod att jag skulle ha haft diagnosen sedan barndommen, läkaren sade att “laktosintolerans och celiaki har inget med varandra att göra” och en sjuksyster undrade om jag hade “smittat” min dotter med glutenintolerans.
Vi är mycket nöjda med att få svar på vad hon led av, nu ska vi göra allt vi kan för att hon ska må bra.
Jag har en fråga; kan drt vara så att ett barn har glutenintolerans utan att det syns på blodprovet som tas?
Ja, men det är ovanligt. Man måste då för att ställa diagnos göra en gastroskopi och biopsi (provtagning) av tarmslemhinnan.
Tack för en bra blogg!
Hmm, jag kan inte bestämma mig för om vi kanske borde tjata oss till ett test för vår minsta dotter (4 år)… Det där om bajset stämmer, hon säger ibland att hon har ont i magen och de senaste månaderna har hon blivit såå blek… Två gånger har efter jul har dagmamman ringt efter oss när hon haft diarré och i princip bajsat n er sig för att hon inte hunnit på toan, men ingen i famimljen har varit magsjuka då och ingen av gångerna har hon haft mer diarré än det hos dagmamman. När det hände andra gången kontaktade jag BVC för att rådgöra och tog upp glutenintolerans, men “eftersom hon följer sin kurva” så skulle jag inte oroa mig för det, blev svaret.
Vår äldsta har jättehård mage, vill helst inte göra något, man måste verkligen locka med allt och han har den typiska glutenmagen, men han följer också kurvan och då behöver man tydligen inte undersöka ungarna 🙁
Innan min dotter fick sin diagnos så var hon stenhård i magen, fick tom plocka henne, microlax och diverse andra saker, just för att läkarna inte ville lyssna på mig som förälder. När hon var 9 mån så krävde jag en viktkoll varav hon då hade gått ner 1,7 kg på 1,5 mån. Då vart det fart på dom. Hon var 11 mån när hon fick sin diagnos, då var hennes tarmludd totalt borta, fanns ingen tillstymmelse till det hela.
Idag är hon 10 år och mår toppen, växer så det knakar och är en härlig unge.