This post is also available in: English
Hur länge ska man amma? Den frågan ställer sig många, och vissa känner sig manade att ge säkra svar. WHO har bestämt att rekommendera 6 månaders helamning och delamning upp till 2 års ålder eller längre än så för alla världens kvinnor. Svenska BVC-rekommendationer har varierat, ett tag skulle man absolut börja med smakportioner vid fyra månader, nu ska man helst amma i 6 månader men börja med pyttesmå smakportioner vid fyra månader.
Du kan läsa mer om att börja amma här.
Helamning eller delamning eller ersättning?
I själva verket är hur länge man ska amma något som varje mamma-barn-par bör bestämma över själva. Har man dålig tillgång till rent vatten är helamning i 6 månader livräddande för bebisen, men med tillgång till rent vatten finns det inga större hälsoskillnader mellan helamning, delamning och ersättningsmatning.
Du kan läsa mer om amningens hälsoeffekter i det här inlägget.
Hur länge man ska amma är ett beslut för mor och barn
Jag har bestämt över två amningsperioders längd: när jag ammade de båda barn jag fött. Jag har inte bestämt själv, barnen hade starka egna viljor kring det här. Men jag har varit delaktig i de här besluten i alla fall. Om någon annan hade försökt säga åt mig hur länge jag skulle amma hade jag inte tagit emot det så bra. För mig har det varit två av de mest privata besluten i mitt liv, och det har varit viktigt för mig att få besluta det här tillsammans med mina barn.
Många föräldrar jag träffat i mitt jobb, många vänner och många som skriver på olika sidor på internet delar min känsla: beslutet om hur länge man vill amma sitt barn är privat och måste få vara privat. Familjeforumen på Internet vimlar av historier kring hur kränkta, arga och ledsna mammor har känt sig när någon (ofta en läkare eller sjuksköterska) försökt bestämma att de ska amma fast de inte vill, eller att de ska sluta fast de inte vill.
Läs mer om att få ångest av amning här
Bebisar behöver mat, kärlek och hjälp med hygienen. Kärleken är så viktig. Många mammor har berättat för mig hur ett upplevt tvång att amma har hindrat dem från att orka eller kunna vara kärleksfulla mot barnet. Hur bergskedjor av skuld och skam ställt sig mellan dem och barnen för att de fått höra att de inte gör barnets bästa när de inte velat eller orkat fortsätta en problematisk amning. Många mammor har också berättat hur de helt förlorat förtroendet för en läkare som ifrågasatt en fungerande, kärleksalstrande amning av ett förskolebarn.
Läs mer om vad en bebis behöver här.
Ersättning är tillräckligt bra
Vi får inte låta det vi tror är det bästa bli det godas fiende. Ni kommer aldrig att få höra mig säga att ersättning är bättre än bröstmjölk, för det är den inte och jag tror aldrig den kommer att bli det hur mycket än företagen jobbar med produktutveckling. Men den är tillräckligt bra. Tillräckligt bra för att jag inte ska vilja lägga mig i beslut som jag inte tycker jag har med att göra. Delamning i 4, 6, 12 eller 18 månader är också tillräckligt bra förutsatt att den kost som barnet får i tillägg till mammamjölk är bra. Precis som delamning i flera år är det.
Läs mer om att börja ersättningsmata bebisar här
(I områden med dålig hygien, smutsigt vatten, där man inte kan diska flaskor, inte har tillgång till sjukvård och har osäker tillgång till ersättningspulver är inte ersättning tillräckligt bra. Där tycker jag det är helt förkastligt att marknadsföra ersättning och helt rätt att göra allt för att mammor ska amma. Amningsbloggen skrev bra om det häromdagen tycker jag. Även om några av mammorna där säkert också får upprepade mjölkstockningar, har svårläkta bröstvårtesår och får ångest av att tänka på nästa amningstillfälle. Världen är orättvis. )
Börja med annan mat senast vid 6 månader
Om amningen fungerar och barnet går upp tillräckligt i vikt kan man tryggt helamma till 6 månaders ålder. Sedan behöver man börja introducera annan mat, framför allt för att järninnehållet i bröstmjölk är så lågt att barnet riskerar järnbrist annat.
Läs mer om att börja med smakportioner här.
Läs mer om järnbrist hos barn här
Långtidsamning
Vissa mamma-barn-par tycker så mycket om amningen att de fortsätter delamma i många år. Det är inget fel med det och något som ingen annan bör lägga sig i. Beslut om hur länge man ska amma är som sagt en privatsak, och det gäller oavsett om amningstiden är lång eller kort.
Läs mer:
Få igång amning av nyfödd bebis – när rinner mjölken till?
Flaskmatning med ersättning till nyfödd bebis – hur mycket och hur ofta?
Sluta amma – hur gör man och när är det dags?
Smakportioner till bebis – när och hur introducera mat?
Järnbrist och blodbrist eller anemi hos bebisar, barn och ungdomar
Hej Cecilia! Tack för detta inlägg. Jag ammar fortfarande mitt barn som nu är 19 månader på kvällarna och nätterna om hen vaknar, och skäms för detta inför andra. Senast igår blev jag utskrattad av ganska nära vänner och manad att sluta. Nu känner jag mig lite stärkt att våga stå upp för att det faktiskt är ett beslut jag tagit med mitt barn, och som funkar för oss, Just nu i alla fall.
Ödmjukheten inför andra människors oliktänkande gör att de är mer villiga att testa nya vägar, det är min övertygelse och jag har lärt mig att alla inte har samma tanke, känsla, kunskap eller insikt som jag och därmed fattar sina beslut utifrån just sin känsla, kunskap och insikt. Du är klok!
Bästa jag läst om amning, tror jag. Sprider!
Ammen! 😉
Du skriver så himla bra, tack för det! /Katrin
Hej och tack för en mycket bra blogg, inkl detta inlägg!
Jag undrar en sak om amning och det är hur stor del av maten amningen får ta? En kompis till mig ammar sitt 20-mån gamla barn ca 10 ggr/dygn och nu har barnet tappat lite i vikt enl kurvan så de ska på ett extra besök osv. För mig låter det väldigt mycket och jag har fått höra av en barnläkare förut att det är risken om man låter amningen ta för stor del av födointaget för barnet. Dvs man får i sig mindre järn ffa (?). Den läkaren tyckte även att när man ammar så stora barn så mycket så kanske problemet mer ligger i att mamman har svårt att klippa beroendet av henne, vilket förvisso är sant vad gäller min vän och hon är medveten om just det.
Hej! Precis som jag skrivit ovan så kommer jag aldrig att säga hur länge eller hur mycket eller hur ofta eller hur sällan någon annan ska amma. Blir jag tillfrågad som läkare av en mamma så har jag gärna en dialog med mamman men är då noga med att ta reda på hennes tankar och känslor kring amningen och barnets andra matvanor innan jag börjar prata eventuella förändringar av amningen.
Det gör mig ledsen att höra att en kollega sagt till en ammande mamma att anledningen till att hon ammar barnet är att mamman har svårt att klippa beroendet av barnet. I mina ögon är det inte professionellt att uttrycka sig så. Ett 20 månader gammalt barn är helt beroende av sina föräldrar och att “klippa” ett sådant beroende är inte i barnets intresse. Matningen av barnet är en del i relationen mellan förälder och barn, och just därför finns så starka känslor kopplade till matning. Just därför är det extra viktigt att vara ödmjuk, lyhörd och stödjande när man pratar med andra föräldrar om matning och ätande, oavsett om man gör det som vän eller som läkare eller som sjuksköterska eller som dietist.
Vilken underbar blogg med kloka inlägg. Jag är läkarstudent som läser barnkursen och har fått en massa tips och inspiration. Jag kommer att besöka din blogg en hel del framöver 🙂 (Just det här inlägget gillar jag extra mycket, tyvärr så har jag redan sett att vårdpersonal skuldbelägger mammor som av olika anledningar väljer att inte amma)
Vad kul att du uppskattar bloggen! Sprid den gärna till kursare vetja!
Jag arbetar som distriktsläkare på en vårdcentral i norra Sverige och jag brukar säga så här till mina mammor som har problem med amningen eller som äter medicin som gör att de inte kan amma:
“Det är bra med amning men det är VIKTIGARE för barnet att ha en mamma som mår bra än att ha en mamma som ammar.”
Det brukar bli en lättnadens suck från många.