Hoppa till innehåll
Hem När bebis vill sova på mage – hjälper andningslarm mot plötslig spädbarnsdöd?

När bebis vill sova på mage – hjälper andningslarm mot plötslig spädbarnsdöd?

En bebis som sover på rygg

This post is also available in: English

Det allra viktigaste rådet om nyfödda är detta: bebisar ska sova på rygg. Det beror på att om de sover på mage ökar risken för plötslig spädbarnsdöd kraftigt. Rådet om att spädbarn ska sova på rygg har räddat tusentals spädbarn bara i Sverige sedan 1990-talet. Chansa inte med det!

Mer om spädbarns sömn kan du läsa här. 

Plötslig spädbarnsdöd – den största skräcken

Att upptäcka sitt barn dött. En äldre mamma jag känner väl fick behålla sina egna barn. Men hon var med om efter ett mammagympapass att  en annan mamma upptäckte att hennes bebis dött i barnvagnen. Skräcken i min väns ögon när hon berättar har inte gått över, trettio år senare. För de föräldrar som själva drabbats föreställer jag mig att minnet av upptäckten är så fasansfullt att inga mardrömmar kan överträffa det.

Sova på mage

Jag tror att det är viktigt att veta vad vi pratar om. Viktigt, för att förstå varför nya rön kring plötslig spädbarnsdöd väcker så starka känslor. På 1970-80-talen var det allmänt givna rådet om hur spädbarn borde sova att de borde sova på mage. Det fanns såvitt jag förstår inte nedskrivet som något officiellt råd från myndigheter.  Föräldrar som födde barn på den tiden vittnar om att det var vad alla fick höra. Det man sade var att när barnen kräktes skulle kräket rinna ur munnen. Om barnen lades på rygg var man rädd för att de skulle kvävas av sitt eget kräks.

Den risken ville förstås ingen ta. En annan vän till mig som var mamma då har berättat hur läskigt hon tyckte det var att lägga sina bebisar på mage.  Hon var så rädd att de skulle kvävas av kudden. Men hon vågade inte annat. (Barnen klarade sig utmärkt tack och lov, som de flesta av oss som tillbringade våra första månader sovandes på mage)

Sova på rygg

1991 publicerades en studie från Nya Zeeland som visade att det var precis tvärtom. Det var magläget som ökade risken för plötslig spädbarnsdöd, och ryggläget som skyddade. Dessutom visade man tydligt att mammas rökning, både under graviditeten och när barnet var fött, ökade risken för plötslig spädbarnsdöd.

Året efter hade myndigheterna i Sverige processat denna kunskap färdigt. Råden om att alltid lägga spädbarn på rygg och rekommendationen om  rökstopp under graviditet och tiden efter lanserades. Råden följdes snabbt av Sveriges föräldrar. Antalet barn som dog av plötslig spädbarnsdöd minskade från 1,1 per 1000 födda till 0,28 per 1000 födda på tre år. Med 100 000 födda barn per år i Sverige betyder det en minskning från 110 till 28, eller 82 räddade liv varje år.

Även  nappanvändning visade i dessa tidiga studier skydda mot plötslig spädbarnsdöd.

Råden om att lägga spädbarn att sova på rygg och undvika nikotinanvändning (rökning, snusning, nikotintugummi och -tabletter) hos föräldrarna, både under graviditet och spädbarnstid, gäller fortfarande. I ärlighetens namn är det framförallt mamman som bör undvika detta när man ser till risken för just plötslig spädbarnsdöd. I fråga om astma bör det dock undvikas av alla som lever med barnet. Jag avslutar dagens inlägg med några vanliga frågor om sovläge.

Men mitt barn sover ju mycket bättre på mage…

Det gör många spädbarn, de flesta tror jag faktiskt. Och hade det handlat om risk för sneda öron, eller risk för framtida eksem, hade jag kanske tyckt att man ska prioritera en bra nattsömn. Men nu handlar det om en påtagligt ökad risk för plötslig spädbarnsdöd som man utsätter sin bebis för om man lägger den på mage. Med all medkänsla och respekt och förståelse för hur desperat man kan bli om bebisar inte sover – så långt det bara går tycker jag att man ska låta sitt barn sova på rygg.

Bebisar sover säkrast på rygg

Mer om att natta barn med framgång kan du läsa här. 

Andningslarm då?

Det finns inga vetenskapliga bevis för att andningslarm räddar bebisar från plötslig spädbarnsdöd. Däremot finns det många föräldrar som vittnar om att larmet uppmärksammat dem på en bebis som inte andas som de kunnat ruska igång. Om man som förälder sover bättre med ett andningslarm påkopplat på bebisen den första tiden kan man väl köpa ett sådant. (Själv har jag inte gjort det, men vi är alla olika). Det viktiga är att barnet fortfarande ska ligga på rygg!

Sidoläge då?

Bättre än magläge, sämre än ryggläge enligt den samlade kunskapen. Barnet kan nämligen rulla över i magläge och man ser i studier en ökad risk för plötslig spädbarnsdöd hos barn som sövts i sidoläge. Om man har ett barn som tokvägrar att somna på rygg kan man kanske söva det på sidan och försiktigt rulla över det på rygg när det somnat?

Men mitt barn kan vända sig själv!

Grattis, då har barnet också kommit över den värsta riskåldern för plötslig spädbarnsdöd. Fortsätt gärna natta på rygg, men varje gång barnet vänder sig kan du pusta ut och ta det som en påminnelse om att barnet passerat de första känsligaste månaderna.

Läsa mer:

Är samsovning med en nyfödd bebis säkert?

Få bebis att somna – tips för att natta med framgång

Spädbarns sömn – hur mycket eller lite är normalt?

Min bebis vill bara sova på mig och din vill inte vara i famnen

Vad behöver en bebis?

Alla inlägg om bebisar hittar du här

36 kommentarer till “När bebis vill sova på mage – hjälper andningslarm mot plötslig spädbarnsdöd?”

  1. Fast… jag fick berättat av min mamma att man inte rekommenderade magläge 1980 (när jag föddes) utan att hon mer antog att barn skulle sova på rygg för att inte kvävas (och hon beskrev att foldrar och sånt från BVC innehöll bilder på bebisar sovande på rygg i vagnar). Sedan föddes min bror 9 år senare och plötsligt skulle det vara magläge. För annars kunde han dö! Och sedan kom barnbarnet 20 år senare igen och nu jäklar skulle hon dö på magen!

    Jag hörde till dem som hade förtvivlad ångest av att mitt barn inte sov på rygg. Hon sov verkligen aldrig mer än 15 minuter om hon sov så. Kolikyl och förtvivlan närmare 20 timmar per dygn var mer än jag mäktade med och två månader senare fick det bli mage. För risken för plötslig mammadöd var mer överhängande så att säga (nja… jag skojar egentligen inte om ämnet – mitt första barn dog i ett sent missfall och jag kan åtminstone ana upplevelsen av den död som bara faller ned i knät på en). Men ångesten var stor över det valet, att låta henne sova på mage även när jag sov (och BVC-sköterskans “Det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd jättemycket men var och en väljer själv vad man kan leva med” var ingen tröst…). Sedan visade sig “koliken” vara mjölkproteinallergi så vid 12 veckors ålder var hon tillbaka på rygg – jag vände henne så fort jag bara fick en chans och hon ändå sov någon timma i sträck…

    Numera sover hon väl som hon vill antar jag 😉 Hon är 9 månader och slänger runt all sänginredning innan hon somnar i ett litet egenbyggt bo och jag tar bara bort saker som hon ligger under 😉 Men larmet har vi fortfarande. Inte för att jag har någon känsla för att det nödvändigtvis skulle rädda. Mer för att om det värsta skulle hända – även med detta barn – vill jag inte fundera på om jag kunnat göra något om jag haft det. Den mest oväntade upptäckten var det Fredrik skrev om ovan: den blinkande dioden är guld! På det viset har jag kunnat undvika både att gå upp själv i tid och otid och framför allt att störa henne när hon sover lugnt. Jag har kastat ett öga på larmet och sett att det blinkat och själv kunnat somna om (dottern har en förträngning i halsen så hon låter normalt lite förkyld, när hon sover som djupast låter hon dock ingenting och jag vaknar fortfarande i tron att något är fel)

  2. Själv tyckte jag det var mycket skönt med andningslarm till sonen, på tio månader inte haft några falsklarm. Hur många gånger hade man inte annars mitt i natten fått smygtitta/känna för att kolla så gossen andas i vaggan/vagnen, Nu såg man den lilla gröna dioden blinka i takt med hans andning och kunde slappna av. För mig en gåta att fler inte har andningslarm, upplevde personligen endast att larmet minskade oron. Kostade 500 kr begagnat…

  3. Fast sannolikheten att larm minskar risken är väl ändå så hög att det borde anges som en skyddsfaktor, vid sidan av amning och napp?

    1. Man kan inte räkna på sannolikhet på något som inte är visat. Jämför när alla “visste” att magliggande var säkrast för att bebisarna annars kunde kvävas av sitt eget kräks. Men i själva verket var det tvärtom.

      1. Cecilia, må så vara att det inte än finns forskning om effekten av andningslarm (och eftersom de inte används särskilt mycket i hemmiljö så lär det väl dröja innan det kommer större komparativa studier), men rent logiskt kommer det ju andningslarm rimligtvis att *minska* risken för psd, frågan är väl snarare hur mycket.

        Jag tänker så här: Om larmet ljuder finns det vad jag kan se fyra möjliga scenarion:
        1. att det är ett falsklarm (klart vanligast),
        2. att barnets andning verkar upphört i åtminstone 20 sek (det är väl det som är gränsen?) men skulle ha kommit igång i alla fall även om det inte upptäckts
        3. att barnets andning upphört och kommer igång om/eftersom det upptäckts av en vuxen som ruskar i det (men inte hade kommit igång annars)
        4. att barnets andning upphört och inga insatser från föräldrar hjälper trots snabb upptäckt

        I scenarion 1, 2 och 4 påverkar inte larmet alls. Det ökar dock sannolikt knappast risken (möjligtvis kan man argumentera för att föräldrarna är mindre uppmärksamma om man har ett larm och därför missar andningsupphåll de annars skulle märkt, men det verkar långsökt att föräldrarna skulle vara mer effektiva på att lyssna efter andningsljud än ett dedikerat larm). I scenarion 3 räddar det livet på barnet.

        Så frågan om huruvida larmet då minskar sannolikheten för plötslig spädbarn död beror förstås på hur vanligt scenario 3 är. Det är väl ungefär 30 fall av psd i Sverige per år, och den springande punkten är ju hur ofta barnet hade kunnat räddats om föräldern ruskar i det efter 20-30 sekunder. Tyvärr vet vi väl inte det, och jag har aldrig hört talas om någon forskning kring det. Det är nog inte 30. Men det är ju sannolikt >0, baserat på de anekdotiska bevis du refererar ovan. Dessutom får ju barn i riskgrupper andningslarm (inte bara på neo; vår premature son fick med sig ett andningslarm hem så länge han var nyfödd och hade en sond), så uppenbarligen anses de kunna fylla en funktion i vissa fall.

        Så varför låter man då ett, eller två, eller flera barn dö i Sverige, varje år, när andningslarm räddat livet på dem? Det kan förstås delvis bero på ekonomiska faktorer, men jag tror framförallt det beror på psykosociala skäl — man vill inte stressa upp 200.000 föräldrar varje år och utsätta dem för att vakna i panik mitt i natten pga falsklarm, för att rädda livet på någon, några eller i bästa fall något tiotal barn. Det kan ju tyckas provocerande att man gör avvägningar med barns liv, men det är ju egentligen inte konstigare än när Trafikverket prioriterar bort ett skyddsräcke på en väg som statistiskt hade räddat ett liv per år. Allt är avvägning, även liv.

        Och det är säkert rätt avvägning — jag argumenterar inte emot. Vi tyckte det kändes jobbigt att återlämna andningslarmet när vår son sonds togs bort, men efter bara några dar kändes det som helt rätt beslut. Det finns nog att oroa sig för som förälder. (Däremot tycker jag sjukvården kunde vara mer nyanserad i frågan; mitt intryck efter att ha diskuterat det här med flera läkare är att man är obekväm att resonera om det utan föredrar att recitera mantrat om att det inte finns några studier.)

        Tack för en mycket bra och viktig blogg!!

    2. Är det inte ganska givet att andningslarm kan minska risken för psd? Då har man ju i alla fall en chans att hinna göra något innan det är för sent. På neonatalen har de väl andningslarm? Och de som har förlorat ett barn i psd brukar få med sig andningslarm hem med nästa barn har jag hört.

      1. Det kan säkert vara så men ingen vet faktiskt. Anledningen till att föräldrar som tidigare förlorat barn får det är för att det kanske kan hjälpa.

    3. När det gäller nedgången av PSD i början av 90-talet, hur mycket kan man egentligen säga härstammar från sovläget och hur mycket handlar egentligen om att rökningen minskade drastiskt? Vad vet man om det?

      1. Minskningen skedde mkt snabbt i takt med att bebisarna slutade sova på mage. Samma sak skedde över hela västvärlden när råden ändrades. Detta bevisade att läget var en orsak. Rökningen minskade både före och efter, i långsammare takt. Det har säkerligen också spelat roll.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.