Hem När en nyfödd har svårt att börja andas – blir det syrebrist?

När en nyfödd har svårt att börja andas – blir det syrebrist?

Träning i återupplivning av nyfödd

This post is also available in: English

I mammas mage behöver inte en bebis kunna andas, syresättningen sker genom moderkakan. När navelsträngen klippts fungerar inte detta längre och den nyfödda måste börja andas. Hos de flesta nyfödda fungerar det, men några behöver hjälp med att komma igång med andningen.

Foster i mammas mage andas bara när de mår riktigt bra

I mammas mage tränar stora foster då och då på att andas. Det kan man se på ultraljud. Det gör bara bebisar som har det bra i mammas mage, som har så mycket energi att de kan “slösa” den på något inte helt nödvändigt. Om de får mindre syre genom navelsträngen så sparar de energi genom att sluta andas. Helt riktigt eftersom andningen inte har något med syresättningen av blodet att göra för bebisar i mammas mage.

I mammas mage har bebisar vätska i lungorna

Så är det. Lungornas luftblåsor är fyllda av lungvätska och inte av luft. Lungvätskan måste bort för att lungorna ska kunna fyllas av luft och börja fungera.

En bebis som drabbas av syrebrist i slutet av förlossningen andas ofta inte själv

Bebisar som får för lite syre under slutet av förlossningen kommer att bilda mjölksyra i musklerna under förlossningen. När de kommer ut är de alldeles slappa av mjölksyran och andningscentrum i hjärnan reagerar som det gjorde minuten tidigare, i magen, det sparar på energin genom att inte sätta igång någon andning.

Dålig idé att inte andas när navelsträngen klipps

Bebisar som är drabbade av lättare eller svårare syrebrist börjar alltså inte andas av sig själva. När navelsträngen klipps är det ungefär en hur dålig idé som helst. För då får ju bebisen inget syre och kan inte göra sig av med mjölksyran. Dessutom behövs luft i lungorna för att pressa ut fostervattnet.

Att ge nyfödda konstgjord andning räddar många liv

När ett barn inte kommer igång att andas själv får  vårdpersonalen hjälpa till. Det är i den här situationen barnmorskan springer i väg med barnet för att lägga det på det varma barnbordet och ge bebisen konstgjord andning via en andningsmask tills det börjar andas själv. Hon ringer på barnläkare och barnsjuksköterska som kommer och tar över om det hela tar längre tid än några minuter.

Återupplivning

Det är lika magiskt varje gång som ett mycket slappt och blekt barn med lättare syrebrist och låg eller ingen hjärtfrekvens får hjälp att börja andas. Hjärtfrekvensen stiger, barnet börjar andas själv, huden blir först blå och sedan rosa och efter ytterligare en tid böjer barnet på armar och ben, börjar skrika och vill in till mamma igen.

Barn med mycket svår syrebrist efter en moderkaksavlossning, brusten livmoder, vantolkad fosterövervakning eller axlar som sitter helt fast länge kan det gå sämre för. Men de är oerhört få i jämförelse med alla som barnmorskan lånar i tio eller femton minuter från mamma (den andra föräldern följer med och håller bebisen i handen) och lämnar tillbaka friska och rosiga.

Läs mer om första tiden efter förlossningen här. 

28 kommentarer till “När en nyfödd har svårt att börja andas – blir det syrebrist?”

  1. Hej!
    Jag undrar lite varför det kan gå så illa när barnet sitter fast med axlarna på väg ut, för det har väl fortfarande syre via navelsträngen då? Är det för att barnet helt enkelt blir så klämt att det inte kommer syre till hjärnan?

    Tack för ett bra inlägg i övrigt! Blir själv fortfarande rörd när jag tänker på min egen förlossning, där personalen gjorde en jätteinsats för att min son INTE skulle komma ut och ha syrebrist eller svårt att andas (vilket han heller inte hade, utan han mådde toppen trots navelsträng runt halsen). Känner ofta att jag skulle vilja träffa dessa människor och bara säga TACK för det ni gjorde! men så fungerar det ju inte 🙂 Dessutom är det ju en vardagsgrej för dem, även om det är något av det största i livet för mig…

    1. När barnet sitter fast i axlarna är också navelsträngen ofta i kläm i förlossningskanalen där barnet sitter fast från axlar och nedåt. Och är navelsträngen i kläm så går det inte fram något blod genom den. Dessutom är det säkert som du säger, att blodflödet upp till hjärnan inte är särskilt bra.

  2. Åh vilket fint inlägg! Det hände mig och min nyfödde men det var först idag drygt tre år senare jag verkligen förstod vad som hände de där minutrarna. Tack för det!

  3. Interessant inlägg! Fantastiskt vad vi kan klara av idag med modern teknik. Det du beskriver var faktiskt anledningen till att jag absolut ville hinna in på sjukhus vid mitt senaste barns förlossning . Just för att ha tillgång till en akutstation om andningen skulle strula. Hur pass väl utrustade är ambulanser/ambulanspersonal för att klara att hjälpa ett (fullgånget) spädbarn att andas om man inte hinner in till förlossningen i tid?

    1. Jag TROR att de har andningsmask och blåsa i rätt storlek men vet att ytterst få har vanan som krävs för att få till en effektiv andning på en gång. Handgreppen och rutinerna skiljer sig från andningsstopp hos större barn och vuxna som de är mer vana vid. Många gånger mycket vana vid vuxna.

      Det man tränar ofta och gör mycket blir man bra på.

  4. Varför springa iväg med barnet istället för att göra insatserna i anslutning till mamman med intakt navelsträng? Då slipper man dels separationen (som kan vara väldigt traumatisk för en nybliven mamma) och dels får barnet viss syresättning under tiden via det kvarvarande blodet i moderkakan. Det känns helt ologiskt att springa iväg med barnet från mamman.

    1. Bra tanke! Också en tanke som diskuteras inom neovärlden. Som det ser ut nu är den tekniska utrustningen inte möjlig att använda vid mamman med intakt navelsträng. För utrymmeskrävande. Barn som börjar andas själva separerar vi inte från vare sig mamma eller navelsträng i första taget.

      Optimal tidpunkt för avnavling av bebisar som inte andas är inte klarlagd vetenskapligt. Å ena sidan, förutsatt att hjärtat slår, får de syre via navelsträngen, å andra sidan, om inte hjärtat slår så rör sig inte blodet i navelsträngen och syrsätter alltså inte bebisen. Och bästa sättet att få hjärtat att börja slå, eller slå mer effektivt, är att bebisen börjar andas, med eller utan hjälp.

    2. Fast det måste ju ändå vara en hyfsat enkel sak att skapa flyttbara återupplivningsbord som kan rullas till mamman, om bara viljan finns. Jag tror det är en sån här sak som vi kommer se tillbaka på om ett antal år och tycka är lika orimligt som vi nu tycker om att barn förr fick ligga ensamma på sjukhus utan sina föräldrar.

    3. Jag tror att sådana bord finns! De brukar dyka upp i diskussioner om (läs: trådar på familjeliv.se 😉 ) om sen avnavling hos barn som inte andas.

    4. Barn lämnas fortfarande ensamma på sjukhus utan sina föräldrar i Sverige idag. Det finns ett stort antal Neonatalavdelningar i Sverige där det inte finns plats för övernattande föräldrar. Jag är oerhört glad att vi inte hamnade på en sån avdelning.

    5. Det är en otroligt viktig fråga. Där kan verkligen ni läsare göra skillnad genom att påverka eller bli sjukvårdspolitiker. För det handlar ALLTID om en ekonomisk prioritering i landstingen att inte bygga om avdelningarna till avdelningar med plats för föräldrar.

    6. Jag tror dock att man inte ska underskatta traumat av att se sitt nyfödda barn livlöst och gråblått i ett läge där man har förväntat sig att se ett sprattlande, rosigt och skrikande barn.

      Men, å andra sidan kan det vara lika traumatiserande att inte veta exakt vad som har hänt med ens barn och hur det har sett ut.

      De enda åtgärder jag inte har sett av det som har gjorts med min dotter sen hon föddes för 12 veckor sedan i v24+0, är den initiala återupplivningen (dock närvarade min man), de 10 intuberingarna (har varit närvarande men inte tittat på), och en operation. För mig har det varit skönt att se att åtgärderna inte har sett så hemska ut som jag föreställt mig. Men, det värsta har nog faktiskt varit att se henne livlös och gråblå, när hon inte andas, när hennes puls varierar kraftigt och man ser i läkarnas och sköterskornas blickar att det är allvar. Just det skulle jag gärna ha sluppit se.

  5. Vet man vilka mammor som har större risk att få bebisar med lättare eller svårare syrebrist? Är det sant att det är ovanligt med syrebrist vid riktigt snabba förlossningar, där mamma inte ens hinner in till sjukhuset?

    1. Det är vad jag också hört och det är också rimligt att tro. Långa krystningsskeden hos bebisar med navelsträngen flera varv kring kroppen är något som kan leda till att bebisen inte får tillräckligt med syre eftersom flödet i navelsträngen kläms av under värkarna. Och något långvarigt krystande är det ju inte tal om när mamma inte ens hinner till sjukhus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *