Hem När en nyfödd har svårt att börja andas – blir det syrebrist?

När en nyfödd har svårt att börja andas – blir det syrebrist?

Träning i återupplivning av nyfödd

This post is also available in: English

I mammas mage behöver inte en bebis kunna andas, syresättningen sker genom moderkakan. När navelsträngen klippts fungerar inte detta längre och den nyfödda måste börja andas. Hos de flesta nyfödda fungerar det, men några behöver hjälp med att komma igång med andningen.

Foster i mammas mage andas bara när de mår riktigt bra

I mammas mage tränar stora foster då och då på att andas. Det kan man se på ultraljud. Det gör bara bebisar som har det bra i mammas mage, som har så mycket energi att de kan “slösa” den på något inte helt nödvändigt. Om de får mindre syre genom navelsträngen så sparar de energi genom att sluta andas. Helt riktigt eftersom andningen inte har något med syresättningen av blodet att göra för bebisar i mammas mage.

I mammas mage har bebisar vätska i lungorna

Så är det. Lungornas luftblåsor är fyllda av lungvätska och inte av luft. Lungvätskan måste bort för att lungorna ska kunna fyllas av luft och börja fungera.

En bebis som drabbas av syrebrist i slutet av förlossningen andas ofta inte själv

Bebisar som får för lite syre under slutet av förlossningen kommer att bilda mjölksyra i musklerna under förlossningen. När de kommer ut är de alldeles slappa av mjölksyran och andningscentrum i hjärnan reagerar som det gjorde minuten tidigare, i magen, det sparar på energin genom att inte sätta igång någon andning.

Dålig idé att inte andas när navelsträngen klipps

Bebisar som är drabbade av lättare eller svårare syrebrist börjar alltså inte andas av sig själva. När navelsträngen klipps är det ungefär en hur dålig idé som helst. För då får ju bebisen inget syre och kan inte göra sig av med mjölksyran. Dessutom behövs luft i lungorna för att pressa ut fostervattnet.

Att ge nyfödda konstgjord andning räddar många liv

När ett barn inte kommer igång att andas själv får  vårdpersonalen hjälpa till. Det är i den här situationen barnmorskan springer i väg med barnet för att lägga det på det varma barnbordet och ge bebisen konstgjord andning via en andningsmask tills det börjar andas själv. Hon ringer på barnläkare och barnsjuksköterska som kommer och tar över om det hela tar längre tid än några minuter.

Återupplivning

Det är lika magiskt varje gång som ett mycket slappt och blekt barn med lättare syrebrist och låg eller ingen hjärtfrekvens får hjälp att börja andas. Hjärtfrekvensen stiger, barnet börjar andas själv, huden blir först blå och sedan rosa och efter ytterligare en tid böjer barnet på armar och ben, börjar skrika och vill in till mamma igen.

Barn med mycket svår syrebrist efter en moderkaksavlossning, brusten livmoder, vantolkad fosterövervakning eller axlar som sitter helt fast länge kan det gå sämre för. Men de är oerhört få i jämförelse med alla som barnmorskan lånar i tio eller femton minuter från mamma (den andra föräldern följer med och håller bebisen i handen) och lämnar tillbaka friska och rosiga.

Läs mer om första tiden efter förlossningen här. 

28 kommentarer till “När en nyfödd har svårt att börja andas – blir det syrebrist?”

  1. Helt fantastiskt att ni neoläkare finns! O att all utrustning finns även om det innebär att barnet flyttas ifrån mamman. När jag väntade fjärde barnet gick vattnet v 21+1. Han föddes v 30+5 mkt svårt lungsjuk (pulmonell hypertension, lunghypoplasi, BPD mm) Läget var kritiskt o han syresatte sig endast 28 trots 100 procent syrgas. Låg totalt fem mån på sjukhus det året (med tre barn hemma) o har absolut INGET att klaga på. Att jag inte fick ha honom hos mig förrän dygn fem bleknar i sammanhanget då det faktiskt var just det som räddade hans liv. Första året tillbringades alla förkylningar på sjukhus men idag är han betydligt bättre. Får näringsdryck o har nu kommit ikapp viktmässigt. Fyller snart tre o jag är äntligen redo att låta honom börja på förskola. Med den starten har det tagit tid att våga tro att han ska få leva men samtal m vår kloka dr gör att jag vågar hoppas mer o mer.
    TACK för underbar blogg som tar upp det mesta!!!

  2. Vad tror du om det här?

    “The research team will provide data detailing the most effective way of applying the first breaths after birth in preterm infants. They will also provide the first scientific data detailing why umbilical cord clamping should be delayed until after ventilation onset at birth, and the factors that determine whether delayed cord clamping is beneficial or not.”
    http://www.news-medical.net/news/20131010/Researchers-receive-grant-to-improve-outcomes-for-preterm-infants-who-struggle-to-take-first-breaths.aspx

    1. Spännande forskning tycker jag. Som sagt, det är här den kliniska forskningsfronten ligger.

    2. Ja precis, det är tydligen här den kliniska forskningsfronten ligger i dag, 2013.

      Och här låg den 1963 :

      “But in the A.M.A. Journal, a group of pediatricians* from the University of California suggests that the most important factor is the time at which the obstetrician clamps and cuts the infant’s umbilical cord.

      The California pediatricians base their theory on a study of 129 infants. Among 41 whose umbilical cords were clamped before they took their second breath, 21 showed moderate to severe respiratory distress.
      In another group of 52 infants whose umbilicals had been clamped some time after the second breath, only six suffered the same symptoms. The condition of the infants who retained their umbilical cords longest was by far the best.

      There are sound reasons, say the doctors, for a slowdown in cutting the umbilical cord. Delay allows a gradual change from fetal to regular circulation without putting stress on blood vessels in the lungs and elsewhere in the body.

      The carefree manner in which the newly born infant is “disconnected” from his mother, concludes the report, “is in sharp contrast to the meticulous care with which the thoracic surgeon separates his patient from the heart-lung machine.”
      ( TIME Magazine, Apr. 19, 1963 , Obstetrics: Cutting the Cord Too Soon)

      Men redan 1801 skrev Erasmus Darwin (Charles Darwins farfar) följande :

      “ Another thing very injurious to the child, is the tying and cutting of the navel string too soon; which should always be left till the child has not only repeatedly breathed but till all pulsation in the cord ceases. As otherwise the child is much weaker than it ought to be, a portion of the blood being left in the placenta, which ought to have been in the child.”

      och nästa stycke skrevs 1773, av den brittiske obstetrikern Charles White :

      “The common method of tying and cutting the navel string in the instant
      the child is born, is likewise one of those errors in practice that has
      nothing to plead in its favor but custom. Can it possibly be supposed
      that this important event, this great change which takes place in the lungs,
      the heart, and the liver, from the state of a foetus, kept alive by the
      umbilical cord, to that state when life cannot be carried on without
      respiration, whereby the lungs must be fully expanded with air, and the
      whole mass of blood instead of one fourth part be circulated through
      them, the ductus venosus, foramen ovale, ductus arteriosus, and the
      umbilical arteries and vein must all be closed, and the mode of circulation
      in the principal vessels entirely altered – Is it possible that this wonderful
      alteration in the human machine should be properly brought about in one
      instant of time, and at the will of a by-stander?”

  3. Min dotter föddes med kortvarig syrebrist (förlöstes med sugklocka), vilket var en traumatisk upplevelse för mig och pappan. I vårt fall fick hon ligga på neo i fem dagar innan vi fick åka hem. Hon är nu en pigg och framåt treåring.
    Jag undrar över apgar-poängen (i hennes fall 2-4-6), varför används detta system fortfarande, talar man om att hitta andra sätt att bedöma nyförlösta barn?
    För min del blev spädbarnstiden fruktansvärt orolig, för jag visste inte om hon skulle få några men av syrebristen. Jag utvecklade en enorm
    förlossningsrädsla. Lyckligtvis föddes mitt andra barn utan syrebrist och jag fick revansch på min jobbiga förlossning.
    Vi fick heller inte någon full försäkring för henne-inte ens efter en efterkontroll av en rutinerad barnläkare som bedömde henne som fullt frisk och som noga betonade att hon aldrig varit särskilt illa däran, även om vi upplevt det så.
    Försäkrings-sjuksköterskan skrev ett avslag med meningar som “din dotter kan få framtida men” och struntade därmed i läkarens bedömning. Hon pekade bla på de låga apgar-poängen.
    Vad är era tankar kring detta? (Kan tillägga att min dottern nu är fullt försäkrad som treåring).
    Och stort tack till landets neonatalavdelningar, vilka insatser ni gör och vilket fint bemötande vi fick!

    1. Ett APGAR-inlägg är planerat. Kanske borde vi skriva om barnförsäkringar också. Härligt att din dotter mår bra!

  4. Vilket fint inlägg! Jag fick själv barn 10 veckor tidigt och fasade för en massa saker som neoläkarna förberedde mig på kunde hända. Tack och lov andades han när han kom ut, och mådde så pass bra att han fick stanna på mitt bröst några minuter. Väldigt intressant att få läsa mekanismerna bakom andningen och vad det är som hänt i kroppen när det inte fungerar som det ska. Underbara älskade neovård, det ni gör är så värdefullt. Utan er som arbetar på neonatalen hade min älskade unge förmodligen inte levt idag. Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *