Hem Pappa Åberg och femminutersmetoden

Pappa Åberg och femminutersmetoden

Femminutersmetoden på barns sätt

Vi har fått hur många frågor som helst om sömnmetoder i allmänhet och femminutersmetoden i synnerhet. Jag har läst på en del om sömnmetoder och vilket vetenskapligt stöd som finns och inte finns i sommar. Men först när jag läste Godnatt Alfons Åberg till godnattsaga en kväll så kände jag att jag kunde skriva om ämnet.

Här kan du läsa om att natta barn med framgång

Har ni läst boken? Pappa nattar Alfons som inte vill sova. Alfons ropar på pappa en miljon gånger, han vill kissa, dricka vatten, har hällt ut vattnet i sängen, vill ha nalle, är rädd för ett lejon i garderoben etc etc. Pappan blir tröttare och tröttare och det märks.

Pliktskyldigt och med mer och mer släpande steg hjälper han Alfons med det han ber om och säger varje gång åt sonen att det är dags att sova.

Till slut somnar pappan på vardagsrumsgolvet av utmattning. Då stoppar lille Alfons om honom och går och lägger sig och somnar.

Det är en fin och kärleksfull bok med hög igenkänningsfaktor för mig i alla fall.

Köp Godnatt Alfons Åberg hos Adlibris här!

Men tänk om Pappa Åberg hade använt femminutersmetoden…

Alfons ropar på pappa. Pappa svarar inte. Alfons blir rädd och ropar högre. Pappa svarar inte. Alfons springer upp och letar efter pappa. Pappa svarar inte utan lyfter tillbaka Alfons i sängen.

Alfons ropar på pappa. Pappa svarar inte. Alfons ropar på pappa. Pappa tittar på klockan medan han läser tidningen. Alfons skriker efter pappa. Efter fem minuter kommer pappa in och säger “sov nu Alfons”. “Men det är ett lejon i garderoben” skriker Alfons.

Pappa går ut. Alfons gråter. Pappa tittar på klockan och läser tidningen. Alfons gråter och skriker…

Nä, jag står inte ut längre. Det är ju tortyr bara att skriva om det.

Kanske “effektivt” men till vilket pris?

Det finns enstaka studier som visat att femminutersliknande metoder (alltså att inte svara på barnens skrik på ett visst antal minuter och efter denna tid gå in och visa att man finns men inte trösta barnet) ger färre uppvaknanden och längre nattsovtid. Och några som inte visar någon effekt.

Men att inte svara på barnets signaler är för mig big no-no i umgänge med barn. Missförstå mig inte. Jag menar inte att föräldrar alltid måste ha förmåga att svara superpedagogiskt på första signal. Ibland orkar vi ju inte alls med. Då kanske barnet får ropa ganska många gånger innan vi kommer. Att svara på barnets signaler betyder inte alltid heller att göra vad barnet ber om. Men att försöka förstå vad barnet vill, visa barnet att du lyssnat och sedan berätta tydligt hur ni ska göra. Ibland är det vad barnet ber om, ibland inte.

Men det är för mig skillnad på att inte alltid orka och att ha en princip där man som förälder inte ska lyssna på barnet. Då sätter man inte barnets behov först. Att sätta barnets behov först är vårt jobb som föräldrar. Det är så vi bygger trygghet, kärlek och närhet.

Mer om nyfödda och sömn kan du läsa här. 

47 kommentarer till “Pappa Åberg och femminutersmetoden”

  1. Men….Står det verkligen i manualen för 5-minutersmetoden att det ska var tyst och mörkt i lägenheten, att dörren in till barnet ska vara stängd, och att man ska göra vad man kan för att barnet ska tro att det är övergivet?
    Jag trodde det stod att dörren ska vara på glänt, att man ska dona i köket så att det väsnas lite, kanske gnola lite, kanske ropa “sov nu” ibland med snäll röst , så att barnet hör att föräldrar finns nära! Sedan förkroppsligar man sig var femte minut vid barnets säng, stoppar om snällt och återgår snällt till det man höll på med ute i lägenheten. Nyckelordet är “snällt”! Så har jag läst manualen, iallafall!

    1. Tyvärr spelar det ingen roll för ett så litet barn, som inte kan begripa att föräldrarna finns där om de inte ser dem. Det kvittar om det är “snällt” eller inte, eller ens om du tex står alldeles bredvid täckt av ett draperi. Så små barn har inte förmåga att förstå att du är i närheten, eller förmåga att lugna sig själva. Den förmågan utvecklas först i tvåårsåldern, i och med att frontalloben då är mer utvecklad.

  2. hej

    Det finns så många bra och tänkvärda inlägg här. Jag blir alldeles glad över den hjälp jag får att tänka kring olika dilemman som man som förälder då och då ställs inför. Men detta med sömnen, ja jag begriper hur man inte bör göra om man följer dina råd, men det står inte så mycket om hur man kan göra istället om man tex behöver, lära barnet att sova i egen säng. Det är lätt att tänka, låt barnet sova hos er, men jag har inte sovit en hel natt sedan jag var gravid för 1,7 år sedan och sover sällan mer än 5-6 h per natt. Jag arbetar och studerar och håller på att gå sönder för att det bara är jag som kan söva om barnet när det vaknar, och för att jag vaknar så ofta. Barnet vaknar också två minuter efter det att jag smugit upp på morgnarna så det blir inte bra för någon.

    Jag slits mellan att känna mig egoistisk för att jag inte bara lägger ner det som kräver min energi förutom barnet, men samtidigt är det nu eller aldrig med mina studier och mitt nya arbete.

    Så vad är ett alternativt sätt att lära barnet att somna själv? sist var barnet argt i 2,5 h innan jag gav med mig och lär hen gosa med mig i sängen. jag låg visserligen bredvid hela tiden men hen fick inte gosa.

    JAg vet att jag tangerar att be om råd, men det är ett ganska allmänt råd skulle jag tro.

    ett annat råd jag vill ge dig som skriver , eller er, är att vara noggranna med kategoriseringen, det finns många fler inlägg om sömn när man googlar än det finns under kategorin sömn.

    mvh Misan

    1. Ja du, hur ska man göra i stället? För det första: prova er fram i er familj. Försök hitta lösningar för en bättre nattsömn för er alla (inte minst dig!) Jag tror inte att alla ett och ett halvt-åringar bör undervisas i att somna själva, jag är tvärtom övertygad om att många i den åldern är lika illa rustade för det som för att städa upp i köket efter sin måltid.

      Men en mjukare variant av “somna själv-metod”, där man sitter hos barnet, klappad vid behov tar upp det och tröstar om man känner att det blir skrämt och innan paniken slår till hos barnet kan man prova om man vill. Det tror jag inte skadar barnets känsla av tillit till förälderns välvilja.

      Eller så kan man möblera om. Finns en förälder som sover gott tillsammans med barnet? Låt dem sova ihop och den som inte kan sova med barnet får sova i annat rum.

      Eller blir barnet ok tryggt och kan sova i egen säng i föräldrarnas sovrum?

      Jag har hört mycket gott om boken “Somna utan gråt” av Elisabeth Pantley men tyvärr inte läst den själv. Men den ska ge tydliga råd och ha hjälpt många.

  3. Ååå vad jag gillade Pappa Åberg kör femminutersmetoden. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Metoder förutsätter ju att det är en universalmetod som fungerar på alla barn. Precis som att man kan få alla barn att smaka på maten med samma trick.
    Det enda som kan liknas vid femminutersmetoden hemma hos oss är när mamman går ut för att ta en paus från en trotsig treåring som vägrar sluta hoppa i sängen.

  4. Det var det jag anade. Synd att få sådana “kunskaper” från läkare ppå bvc. =o/ Vår dotters 6-månaderskontroll var ingen givande upplevelse. Tack för svaret!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *