This post is also available in: English
Fakta och råd om potträning och att få bebisen blöjfri av barnläkare. Potträning men det handlar mer om att skapa en rutin än en ren träning. Det är ofta en lång process att sluta med blöja och det gäller att hålla sig ifrån att starta en maktkamp.
Potträning av ett-till tvååringar
Man kan gärna sätta barnet på pottan som en rutin morgon, middag, kväll redan när barnet är något år gammalt. Fördelarna med att börja sitta på pottan tidigt är åtminstone tre:
1. Det blir ingen brådska att sluta med blöja. Barnet hinner få pottrutin långt innan du som förälder tröttnat på blöjor.
2. När barnet börjar kissa på pottan tömmer det blåsan helt vilket minskar risken för urinvägsinfektioner.
Läs om urinvägsinfektioner hos barn
3. När barnet börjar bajsa på pottan kommer det att gå lättare än att bajsa i blöja eftersom det är lättare att bajsa i sittande än i stående.
Det är viktigt att inte ha någon brådska. Det tar ofta tid att lära sig sitta på pottan, att förstå att man ska kissa och bajsa där och att tycka att det är en bra idé. Kamp och strid kring pottan skapar bara dåliga associationer kring den för barnet – undvik det. Reagerar barnet negativt, ställ undan pottan ett tag.
Föreslå att gå på pottan regelbundet
Potträningen är som sagt ingen träning, utan upprepade erbjudanden. Det slutliga målet är att bli blöjfri, men det får inte finnas någon brådska att sluta med blöja. Erbjud barnet att gå på pottan när det vaknat, efter varje måltid och innan barnet lägger sig. Varannan var tredje timme alltså. Min erfarenhet är att barnen först sitter en stund på pottan utan att det kommer något, efter en tid börjar kissa ibland och sedan inte vill sitta på pottan i några månader även om man erbjuder ibland. Sedan vill de igen, och då blir det mer kiss och bajs i pottan.
Skapa goda toalettrutiner
Väldigt många barn i förskoleåldern har problem med förstoppning, eller kissar på sig dagtid eller nattetid. Upprepade urinvägsinfektioner (särskilt hos flickor) är också vanligt. Många barn med de här problemen går inte på toaletten regelbundet. Viktigaste långsiktiga behandlingen för alla de här problemen är goda toalettrutiner, att gå på pottan var tredje timme. Försök skapa dessa goda toalettrutiner redan under perioden av potträning.
Läs om större barn som kissar på sig
De flesta förskolebarn tar inte det här ansvaret själva. Det är roligare att leka än att gå på toaletten. På välfungerade förskolor hjälper personalen till med toarutiner på dagtid, se till att de gör det på ditt barns förskola, och hjälp barnet att komma ihåg toaletten hemma.
Inget tvång vid pottan!
Det här är så viktigt att jag skriver det igen. Inget tvång vid pottan! Tvång och bråk förstör all potträning. Respektera ett nej och respektera tvåhundra tusen nej från ett och ett halvt-tvååringen. Vill barnet gå upp efter två sekunder, säg “vad bra att du satt på pottan!”. Pausa potträningen om det känns som att du inte orkar längre. Titta efter med barnet om det kom något kiss eller bajs och nämn vad du ser utan att kritisera en tom potta. “Nej, inget kiss/bajs nu”. Jag berömmer gärna att kisset eller bajset kom i pottan. “Vad bra! Kisset kom i pottan!”. Belöningen blir att få hälla kisset i toastolen och spola (en stor belöning för många ett-tvååringar).
Köp en bra potta eller toalattring här
Treårstrots och pottovilja
Om du har ett barn som är allmänt trotsigt och inte alls vill gå på pottan: pausa och sätt på en blöja igen. Gå inte in i någon maktkamp kring potträningen. Vänta och se.
Tips för dig med barn i trotsåldern
Vid fem år är de flesta blöjfria dagtid
Om barnet inte har lyckats sluta med blöja vid fem års ålder kan man få hjälp av vården. Prata med BVC i första hand eller med din vårdcentral eller en barnläkare. Vid 6 år är de flesta torra nattetid. Efter 6 års ålder kan man söka hjälp för ett barn som kissar på sig på natten.
Potta eller toalettring?
En smaksak. Välj själva. Kombinera alltid toalettring med hög pall så att barnet kan klättra upp själv och fötterna får stöd.
EC eller blöjfri bebis
Det går att ta hand om sin bebis utan att använda blöja. Det kräver en mycket närvarande uppmärksam förälder, som tittar på bebisen och lär sig känna igen bebisens beteende i samband med kissning eller bajsning. Så fort föräldern ser en sådan signal, går föräldern med barnet till toaletten eller ett handfat, håller bebisen däröver och gör ofta ett ljud, typ sss, eller en vissling. Såsmåningom lär sig barnet associera ljudet med att kissa och föräldern kan be spädbarnet att kissa genom att hålla det över handfatet/toaletten och göra ljudet.
Mycket fascinerande tycker jag! Jag har inte försökt med något av mina spädbarn, för jag har inte alls orkat eller velat. Jag har använt engångsblöjor. Om du vill läsa mer om bebisar utan blöja kan du göra det på blöjfribebis . Det finns också en diskussionsgrupp på facebook för intresserade föräldrar. Mer om det kan du läsa på sajten.
Läs mer:
Läs om större barn som kissar på sig
Läs mer om blöjeksem, svamp i rumpan och röd babystjärt
Min son börjat nu i stora barngruppen på förskolan och det som oroar mig är att de lämnar all ansvar på barnet när de gäller toabesök… Detta har resulterat att sonen går inte på toaletten på ca 7h… Är de bra för barn att hålla sig så länge? Själv har därför nu rutin hemma att toaletten besöker vi innan vi går hemifrån och direkt när vi kommer hem… Men kan inte låta bli undra om det är så bra att han inte går på toa mellan 8:30-15:30?
Det är inte bra för barn att hålla sig i sju timmar. Det kan leda både till att de kissar på sig (dagtid eller nattetid) och blir förstoppade och många får ont i magen. Prata med förskolepersonalen och be dem att införa kissrutiner för barnen i dagsprogrammet. Lyssnar de inte, prata med förskolerektorn.
Tack för avsnittet om EC. Jag vill bara tillägga att EC inte är ”allt eller inget”! Man måste verkligen inte ha sin bebis blöjfri på heltid för att ha en KOMMUNIKATION (EC = elimination communication) med barnet om dess behov av toabestyr. Du skriver att man kan låta barnet kissa/bajsa på potta från ett-tvä år, men det finns ju inget hinder att låta barnet kissa/bajsa i potta el dyl vid varje blöjbyte redan från födseln, eller när man nu vill börja. Sen kan man kalla det EC om man vill. Man ska verkligen inte tro att EC är nåt avancerat!
Självklart ska man generellt inte likna barn vid hundar men på ett sätt är ec inte så annorlunda. Hundar blir ju inte heller rumsrena med tvång utan man erbjuder dom en plats att kissa och bajsa efter sömn, aktivitet och mat. Ibland säger man något ord för att hunden ska förknippa det med att göra ifrån sig. När det gäller mina hundar berömmer jag mycket när de gör det på rätt plats och det är väl den stora skillnaden för med min dotter säger jag bara “va skönt för dig” eftersom det är min spontana kommentar till att hon kissar massor och sedan ser så nöjd ut. Men jag påstår inte att barn och hundar är samma sak men att likna EC vid att göra hundar rumsrena är faktiskt inte så långsökt när jag tänkte efter.
EC innehåller dock så mycket mer än att erbjuda barnet ett alternativ till blöja (även om det allra vanligaste är att blöja sedan bärs som back-up) för det handlar mycket om att vara lyhörd för sitt barn. När min tjej är kissnödig gnäller hon till och söker ögonkontakt. Om jag då tar henne till pottan och tar av blöjan kissar hon nöjd. Om jag ignorerar signalen eller tror att hon är uttråkad och ger henne en ny leksak så stegras gnället. Till slut kissar hon i blöjan om jag inte tar henne till pottan förstås och då är hon sedan missnöjd för att blöjan är blöt. Alla barn har olika tydliga och även olika signaler när de är nödiga men för mig är det så häftigt att ett barn (som min tjej som är drygt 6 månader) kan uttrycka ett behov så tydligt att jag förstår henne. Precis som jag försöker vara lyhörd för när hon är hungrig, trött eller behöver närhet så känns det numera självklart att vara lyhörd även för när hon vill kissa/bajsa. Det känns bra att ämnet kommer upp till debatt och att forskning görs för trenden med längre och längre tid i blöja känns ju inte helt sund faktiskt.
fint skrivet!
Tack för det här inlägget. Jag har hittills inte funderat på potta alls, mer tänkt att det ligger lååångt fram i tiden. Just det här med tröga magar fick mig att fundera om vi inte ska testa ändå då den ena tvillingen ofta får ta i ganska mycket för att det ska komma något och då kör vi ändå ganska hårt med plommon, päron och andra “hjälpande” livsmedel.
Ska införskaffa en potta och placera henne där när jag ser att det är trögt och se om den sittställningen hjälper henne.
För min tjej är det helt ovärderligt att få bajsa på potta alternativt över vasken när jag håller henne i sk. grodställning (grepp runt låren och hennes rygg mot min mage). Egentligen inte så konstigt att många barn har det kämpigt med bajsandet. Ingen vuxen skulle väl vilja ligga raklång eller sitta på en stol och bajsa. När hon var liten och hade gaser var det också jätteskönt att kunna hjälpa henne så hon fick ut det och slapp magknip. Vi slapp en missnöjd/ledsen tjej och som bonus har vi typ bytt tio bajsblöjor sedan hon föddes (nu 7 månader gammal).Hoppas det kan hjälpa er dotter också. Ett tips är att göra pottstunden (eller över vasken/toan) mysig med lite leksaker, bok eller likn. Då kan de sitta och slappna av en stund vilket kan behövas. Lycka till!
Jag har en tre-årig dotter som absolut INTE vill gå på pottan. Vi började tidigt, runt 1 års åldern att bekanta oss med pottan. Men NEJ hon vill inte. Och hon visar det tydligt, nu säger hon det rakt ut att hon inte vill. Hon har aldrig velat, har vid några tillfällen fått henne att sitta en liten liten stund. För övrigt så är hon en mycket viljestarkt tjej som oftast vill göra saker på sitt sätt och sätter sig ofta emot så fort hon märker att någon vill att hon ska göra en sak, ex hos tandläkaren eller BVC eller dylikt. Det jag tycker är väldigt tråkigt är att jag nu känner att vi kommit till ett stadium där jag börjar bli ifrågasatt som förälder varför hon inte är torr än? Av framförallt bvc sköterskan som undrade OM vi verkligen testat allt och verkligen förklarade att vi måste prova igen. Nähe, jag tänkte hon skulle ha blöjor tills hon är 15 år?!
Men jag vet inte riktigt hur jag ska tänka att jag ska kunna få henne att gå på pottan? Tvång? För det är det enda vi inte provat och hos mig sitter det fruktansvärt långt inne.
Jag ser det mer som att hon inte är mogen än, helt enkelt. Jag tycker att det är en hets utandess like runt detta men inte en enda har hittills gett mig ett enda gott råd?
Kanske testa med toaring så det liknar mer det vi vuxna o äldre barn gör? 🙂
Vet inte om jag kan ge dig ett gott råd men mitt viktigaste råd är: Inget tvång, det säger jag alldeles bestämt!
Kanske ska du vänta tills hon blir 4-5 och går att resonera med på ett annat sätt? Fråga henne då om vad hon tycker om att ha blöja och om att kompisarna inte har det. Om hon vill sluta. Hur hon vill göra. Säg då när hon blir större att du gärna vill att hon slutar med blöja. Fråga om du kan göra något för att hjälpa henne.
Tråkigt att du ska känna dig ifrågasatt av BVC-sköterskan. Det är inte deras jobb att ifrågasätta och få föräldrar att känna sig osäkra. Deras jobb är att få föräldrar att lita till sin föräldraförmåga (och vaccinera, och väga och mäta, och komma med kloka tips).
Det här kanske ni också redan gjort, men kanske det helt enkelt går lättare att sätta henne på den vanliga toaletten? Så som hon sett er göra?
Läs “oh, crap pottytraining” som Kari tipsar om ovan. Den riktar sig mot lite yngre barn (inte spädbarn, utan barn 20-30 månader), men har många tips.
I ditt inlägg skriver du potta. Är det ett krav? Toaletten? En annan potta? En toaring? Låt dottern vara med och önska vad som passar henne. Och variera efter hennes önskningar och behov.
Vad händer om ni struntar i blöjan? Att ni köper eller syr några fina trosor hon är med och väljer, med favoritmönster på (därför jag skrev sy, för tyvärr är utbudet lite begränsat för vissa barns intressen). Kissar hon på sig visar ni och pratar om var kisset skulle ha hamnat (det ska inte vara enklare att kissa på sig än att kissa på rätt ställe, om det nu är potta eller toa, så gå dit och gör toaprocessen av det, varje gång). Inget skäll, inget anklagande, bara visar. Och så nytt ombyte förstås. När kiss eller bajs hamnar där det ska föredrar jag att säga “vad skönt att kisset hamnade i toan” eller liknande. Positivt tonfall och betoning på att barnet gjort något bra för sin egen skull, men inte överdrivet beröm eller indikation på att barnet presterat för förälderns skull (“vad duktig du är” eller en applåd – undvik).
En treåring som utvecklas normalt är definitivt kognitivt redo att släppa blöjan. Sedan kan det låsa sig av andra skäl och det går inte alltid lätt. Men det finns inga garantier för att det går lättare när hon är fyra eller fem heller.
Mina barn har fått sitta på pottan från de att de har kunnat göra det, ungefär vid 8-9 mån ålder och då efter frukost och middag och innan sänggåendet eller när det passat under dagen. Jag har aldrig sett det som en potträning, utan mer som en rutin, Barnen har inte slutat supertidigt med blöja, de har varit mellan 2 och 2½ men vinsten har varit att de efter ett tag börjat både kissa och bajsa på pottan och vi har sluppit kladdiga bajsblöjor från ca 1 års ålder. För mig har detta inte känts som något tvång eller prestation utan en del i alla de miljoner rutiner man har som småbarnsförälder. Dessutom har vi fått ett tillfälle då vi alltid sitter och läser bilderböcker ihop!
Härligt!
Ovan i en kommentar kunde jag läsa “Att kunna vara blöjfri är en del av barnets utveckling vilket kräver en viss nivå av den kognitiva- och psykosociala utvecklingen som inte finns i bebisålder”. Jag har ofta undrat vid vilken ålder barn är det. Jag undrar också när barn akn börja hålla sig. Jag har en son som är 16 månader (min första) och funderingar kring potträning börjar dyka upp så smått. Visselmetoden tilltalar mig inte, känner att det blir något inlärt istället för naturligt. Vill hellre vänta tills han är mogen…
Min erfarenhet är att en del av de föräldrar som väntar på att barnet ska be om pottan får vänta väldigt länge. Till fyra- fem-årsåldern. Inte alla, men några. Tillräckligt många för att jag inte vill rekommendera att vänta på att barnet ber om pottan.
Barn som får börja öva att gå på pottan vid ett års ålder är ofta men långt ifrån alltid torra dagtid till två års ålder. Vissa tidigare, andra senare. Det är därför jag rekommenderar att ta fram pottan tidigt och få in pottsittande i dagsrutinen.
Överallt. läser jag när barnet visar intresse för pottan. Min son är snart 3,5 år och har aldrig visat intresse av pottan utan potträning har varit “ett tvång”. Vi var igång i somras men på semestern åkte blöjan på då det var en bilsemester och då hamnade i princip på ruta ett. Han säger inte ens till att han har bajasat i blöjan. Inget tecken på obehag. Det känns inte som att han än är riktigt mogen. Är metoden att han ska ha kalsonger varje morgon med sannolikt resultat att han bajasar i dom. Vi avbröt träningen för att det inte skulle bli för mycket nederlag. Vad är ditt råd?
Som EC-ande förälder är min erfarenhet att barnet fysiologiskt sett kan känna av och styra tarm/blåsa från födseln. Däremot förstår de ju inte att det inte är socialt acceptabelt att göra ifrån sig precis var som helst. Många EC:ade barn blir tillförlitligt torra kring 18 mån. Du kan mycket väl börja redan nu med pottan, kanske i första hand för att låta barnet bajsa där. Det brukar vara lättare att se när det är bajs på gång, än kiss. Är barnet redan bekant med potta/toa och vad man ska göra där, så behöver det inte bli särskilt skräckinjagande att avveckla blöjan när det väl är dags… Det finns en amerikansk kvinna med stor erfarenhet av potträning som har utvecklat ett tillvägagångssätt som är mycket lyhört för barnet. Googla Oh crap potty training. En e-bok för 100 kr. Mycket intressant läsning!
Tack för tips!
Precis så har jag gjort! Tagit det i mina barns egen takt och själv tror jag mycket på det. Typ låt det ta den tid det tar, så tar det kortare tid. Jag är nog lat av naturen och pallar inte att träna och bädda rent och byta nerkissade kläder. När blöjorna flera nätter i rad har varit torra, plockar jag av dem med gott resultat :)! Jag är inte särskilt oroad- hur många sexåringar går till skolan med blöja? Det är en fysisk och psykisk mognad och det tar olika lång tid innan poletten trillar ner. Däremot säger
jag inget om de som tränar sina barn, dvs så länge det sker under positiva former
utan skam eller bestraffningar. Det finns ju
som Cecilia tar upp många fördelar med att inte ha blöja.
🙂
Ditt inlägg väckte en tanke i mig. Den här tidiga potträningen verkar börja vara en trend nu, men jag har en kritisk ställning till den. Inte direkt mot ditt inlägg utan mot själva trenden som man kan läsa mer och mer om.
“Metoden” påminner mig på hundar (ursäkta för jämförelsen) där man tränar en betingad reflex och glömmer helt bort att potträning handlar inte enbart om det hos ett barn. Att kunna vara blöjfri är en del av barnets utveckling vilket kräver en viss nivå av den kognitiva- och psykosociala utvecklingen som inte finns i bebisålder. Nämligen att känna igen kroppens signaler, och framför allt att kunna styra dem, att vilja härma de vuxna eller andra barn som finns omkring. I mina ögon är detta som betyder att kunna vara blöjfri inte när en förälder lyfter bebisen ovanför toaletten eller handfatet och med hjälp av ett visst ljud kan “lära” barnet att kissa/bajsa i den. Det är Pavloviansk klassisk betingning som inte tillåter barnet att mogna i sin egen takt och styra själv sina egna behov.
Jag tycker att ett tryggt och friskt barn kommer att bli nyfiken på toa/potta. Han/hon vill härma de andra, vill göra som sina föräldrar, som andra barn gör, blir nyfiken på toaletten/pottan och vad som kan hända där. Den här nyfikenhet och den kognitiva och psykosociala mogenheten som kommer att leda barnet till att sätta sig på toa/potta som de andra gör. Men det kan ta tid och jag tycker definitivt att det får ta sin tid. Jag håller med dig att det inte är någon brådska.
Jag brukar undra när jag läser om saker som den här tidiga potträningen att varför har vi så bråttom? Varför vill vi idag att våra barn gör saker så tidigt? Varför kan vi inte låta dem att utvecklas i sin egen takt och lyssna på dem och uppmärksamma när enbart de själva är redo att göra något?
Klokt klokt! Din syn på barnet, dess utveckling och behov tilltalar mig verkligen. Men så länge föräldern orkar med sina egna behov och att ge barnet kärlek ser jag inte att det kan vara skadligt för bebisar med “visselkissning”. Om föräldern måste kämpa så med att “lyckas” hålla spädbarnet blöjfritt att det inte blir ork över till annat tycker jag inte prioriteringen är i barnets intresse.
Många bebisar uppskattar att få kissa och bajsa någon annanstans än i blöjan. Att minst 90% av alla riktigt unga spädbarn kissar på skötbordet, tycker inte du att det säger oss någonting? Barnet får inte en chans att göra ett val ifall man klär in det i en supereffektiv blöja dygnet runt – bara för att vår kultur säger oss att det är det enda rätta.
Jag kan hålla med om att vi hetsar. Barn SKA börja äta mat väldigt snart därpå måltider vid sex månader, istället för att lyssna in barnet och låta dessa egen nyfikenhet styra (bröstmjölk och/eller ersättning är utmärkt föda ett tag till, men så låter det ju inte). Ec fungerar däremot inte om man stressar. Det går inte att pressa fram, stress är nog betydligt vanligare hos treåringar som pottränas.
Sedan tycker jag att media har framställt ec alltför snävt. Väldigt få utövare kallar det en metod, det är snarare ett förhållningssätt man kan välja att praktisera på hel- eller deltid där man lyssnar in barnets signaler som redan finns där gällande toalettbehov. De flesta väljer deltidsvarianten.
Vi trollar inte fram några signaler, de finns redan där och det går att välja ifall man väljer att ta tillvara på dessa eller inte. Jag har svårt att förstå att vår kultur säger åt oss att totalignorera. Till exempel förbruka två blöjor per blöjbyte för att barnet kissar i den första istället för att lufta (hålla över något kanske) och låta barnet passa på att kissa klart. Eller att titta på ett stånkande barn som jobbar för att bajsa i blöjan i någon mindre lämplig position, för att sanera efteråt, istället för att hjälpa barnet med en bättre position över tex en potta och få ett betydligt mindre saneringsarbete. Hjälper barnet, hjälper föräldern.
Ett barn som aldrig får chansen har inte gjort något val. Att vänta tills barnet själv visar intresse fungerar ofta men inte alltid. Barnet kanske får besvär med urinvägsinfektioner eller förstoppning eller blöjeksem. Barnet kanske lär sig bajsa i blöjan och får panik när inget håller emot vilket gör bajsandet till ett stort handikappande problem (att vara fem-sex år och behöva blöja för att kunna bajsa är jobbigt för alla barn, men inte ovanligt). Jag kan inte tycka att vi gjort barnet någon tjänst som väntade och väntade när det blir så.
Hej!
Jag kan på ett sätt förstå hur du tänker. Men ditt sätt att tänka bygger på att blöjan är normen, och EC det avvikande. Ur ett historiskt och globalt perspektiv är det precis tvärt om. Har man på sin höjd tillgång till någon form av enkel tygblöja som sedan tvättas för hand, ja, då är det rätt givet att man inte låter sitt barn gå i blöja i två – tre år, och låta potträningen komma när barnet börjar visa intresse. Då är EC en praktisk fråga om renlighet, att man försöker att få det mesta av barnets kiss och bajs på ett lämpligt ställe (potta/toa/utomhus/etc) i stället för var som helst i bostaden eller att det genererar orimliga mängder tvätt. Större delen av mänskligheten har EC:at och EC:ar än idag. Man kan väl ändå inte säga att alla de “gjort fel”, och att bara de (globalt och historiskt sett) fåtal föräldar som använder engångsblöja tills barnet själv visar intresse gör rätt?
I västvärlden har vi haft tillgång till engångsblöjor i ca femtio-sextio år, och vips så har den genomsnittliga åldern för att bli torr fördubblats. Många barn fixar potträningen utan större bekymmer när de väl får chansen, men det verkar också finnas många som går och småskvätter/bajsar i underbyxorna i flera år, dras med förstoppning, uvi, överaktiv blåsa, har ångest över att bajsa utan blöja upp till skolåldern. Jag tror knappast att behovet av uroterapeuter till barn i den omfattning som finns idag, fanns för bara femtio år sedan. Jag menar inte att engångsblöjor är helt förkastliga, för visst är de praktiska i många situationer. Men på ett makroplan har de både miljömässiga, privatekonomiska och ibland fysiologiskt utvecklingsmässiga nackdelar.
Många misstolkar EC, och tror att det liknar fyrtio-femtiotalets hårda potträningsmetoder. Men det handlar om att läsa av barnets signaler om nödighet, att på intuition veta att nu är det dags, och att samspela med sitt barn kring det hela. Många som ec:ar beskriver en fördjupad närhet och kommunikation till sitt barn.
Bebisar är från födseln kapabla att känna sina nödighetsbehov, att signalera dem, och att styra över tarm och blåsa. Att låta dem mogna i egen takt är för mig att vara lyhörd för detta och hjälpa barnet att utveckla blås/tarmkontrollen genom att tillämpa EC. Sätter man i stället blöja på barnet på heltid, så lär de sig att bortse från kroppens signaler, man försenar helt enkelt deras fysiologiska utveckling. Jämför med deras utveckling av gångförmågan. Inte sätter man dem i någon slags vaderad stol tills de är typ 1,5 år med motiveringen att de inte är mogna för att kunna gå ännu, bara för att de ramlar ständigt och jämt under tiden de håller på att lära sig att hitta balansen…
Nu är ju det här en gammal tråd men det stämmer inte att barn i Frankrike inte får börja på dagis om de har blöja. Som tur är då många börjar redan vid 3 månaders ålder:) Däremot bör de helst vara blöjfria när de börjar “skolan” vid 3 års ålder. Är barnet inte blöjfritt får det fortsätta på dagis (som kostar pengar, skolan är gratis). Det är dock ganska vanligt med “olyckor” under första skolåret… Googlade mig hit då jag funderar på hur jag ska gå min 3åring blöjfri inför eventuell fransk skolstart, stressigt och tokigt för mig som är svenska. Tack för alla bra tips här!
Mitt barn är nu 23 mån. Vi har kört ec då och då från början. Ibland mer och ibland mindre. Ibland har jag kört hardcore även på natten, ibland inte orkat alls. Vi har varvat engångsblörjor och tygblöjor. Och jag har sparat en väldans massa engångsblöjor och tvättar genom att använda tyg och ec.
Vi har använt potta från när han kunde sitta. Sen när han lärde sig gå ville han inte längre sitta kvar. Då hade han inte tid. Sen gick det bättre igen. Vi har pottat på rutin och när jag sett att nåt är på gång. Första gången han sa till om kiss själv var vid 15 mån. Men det hände bara några ggr. Just nu är läget så att kiss säger han till om när det redan är för sent. Men bajs säger han till om jämt, och kan även knipa tills han sitter på pottan. Vi har en potette plus med oss i väskan.
Jag är så glad för ec. Jag ser det som en kommunikation oss emellan. Och även om han inte kissar på pottan självmant, oftast, så är han bajssäker och det är ju skönt. Och han är van vid pottan så även om han inte vill ibland så är han ju inte rädd eller ovan vid den. Så sådana problem slipper man ju om man introducerar den tidigt.
Har skaffat Pottkalendern nu för att se om det kan öka intresset för att även fånga kiss på pottan.
Jag har i alla fall tyckt att det har hjälpt oss och det bästa är ju att man kör på den nivå som passar just NU. Och jag har lärt mig en massa.
Oops, såg nu att tråden var flera år gammal.
Men men, det viktiga är att många får veta om att alternativet finns!
Vi trillade in på EC av en slump då vår tjej var sex månader, det är nu ca 10år sedan och då var vi inte många som höll på med det.
En sak som jag tycker är viktig att poängtera är att det är vi föräldrar som tränas i att kommunicera och läsa av våra barn.
För signalerna finns och barn kommunicerar ju sina behov hela tiden!
Mat, trötthet, behov av närhet är ju inget konstigt att bebis signalerar.
Varför tycker då så många att det är så konstigt att de kan ha koll på sina andra behov?
Vår tjej var torr på natten från början, hon väckte mig och jag kissade henne på pottan som vi hade vid sängen.
Betingningssignalen(eller vad den nu ska kallas) är ett sätt för den vuxne att tala om att det nu finns ett ställe som bebis kan göra ifrån sig på, typ “nu har jag fått av kläderna, varsegod”.
Min tjej kunde signalera och sedan vänta med att kissa i upp till 20 minuter (hon undvek in i det längsta att kissa på sig), vi hade blöja som back-up och ibland var det enklast att stanna och använda en öppen blöja som jag höll henne över, gav signal hon kissade = nöjd o glad bebis.
För hon protesterade tills hon fick hjälp att slippa kissa på sig.
.
Det viktiga för oss var kommunikationen och att hon kände att vi såg hennes signaler och bejakade dem.
Resultatet av detta blev en tjej med stark intrigitet och väldig koll på sitt eget jag redan som mkt liten.
Vi slapp också helt o hållet att potträna, det bara löste sig själv så fort hon fysiskt klarade det själv. För henne var det ju bara som vanligt…
Hon var självgående torr hemma (där vi hade pottor tillgängliga) tidigt, men med kiss-oops (hos oss var små olyckor på golvet ingen stor grej) titt som tätt. I andra miljöer där det fanns vuxna som kunde assistera, som alltså såg/hörde henne var hon “back-up blöjfri” från ca femton månader.
På förskolan gick de för enkelhetens skull mkt på rutin, att erbjuda toa/potta (klockpottning). Tex Före man går ut, efter vila, efter maten osv.
Att de gjorde så med vår tös, ledde till att de andra barnen åkte med av bara farten.
Det var många i den småbarnsgruppen som fick koll på toarutiner det året. 😉
När personalen var trygg med hennes egen förmåga slutade vi med back-uptygisarna även på dagis.
Nu är hon en snart elvaårig tjej som är lite smyg stolt över tidningsklippen om hennes “blöjfrihet”. 😉
Jag ser inte EC som en metod.
Såhär började det för oss. Efter amningen på morgonen så kunde sonen antingen läggas ned i sängen och sova vidare eller så skrek han. Då när han skrek tog jag upp honom och la honom mot mina ben (låg kvar i sängen trött som man var). Vad hände? VARJE gång så bajsade han. När han var tre månader gick jag upp med honom istället och satte honom på toaletten. Han har bajsat varje gång.
Bästa toasitsen enligt mig är Bumbos toasits! Klockren! Mjuk och skön och sitter jättebra i den!
Nu är han 9 månader och blir fortfarande lika glad när det händer saker i toaletten. Blir även glad när han tittar förbi och man själv sitter där och kissar.
Började även med tecken för bajs och kiss som vi använder oss av. Väntar med spänning till dagen man får ett tecken av honom, alltså att han tecknar tillbaka.
Har hur som helst aldrig pressat honom. Han verkar tycka om det och har alltid tydligt visat när han är klar på toaletten. Underbart att se! Så glad över vårt samarbete!
…men hur gör man? Han är så liten men ändå så medveten i att få uträtta sina behov utanför blöjan? Kan man bara sätta fram en potta? Hur visar man?
Hej. Min son är 15 månader och har problem med hård mage. Vi ger katrinplommon, päron, kiwi, han dricker mycket vatten men ändå hårda “harpluttar”. De senaste månaderna har han passat på att gå iväg och bajsa när han varit utan blöja, tex efter badet. Och då kommer mycket. Och även kissa mycket. Det känns som han inte vill bajsa i blöjan. Funderar på potta för att hjälpa honom, lika gärna som att sätta sig o uträtta sina behov på badrumsvågen som han gjorde för ett tag sedan
I Spanien måste barnen vara blöjfria samt kunna genomföra toalettbesöken på egen hand när de börjar skolan vid 2,5-3 års ålder beroende på när man är född under året. Om barnet kissar/bajsar på sig ringer skolan till föräldrarna så får de komma och byta på barnet. Det ingår inte i lärarens arbete att byta på barn är den allmänna uppfattningen i den kommunala skolan här i Spanien. Detta är såklart jättestressigt för många föräldrar…
Hej!
Vår gosse är 2 år och 3 mån och fram tills nu har han varit väldigt skeptisk till pottan. Vi har haft den i nästan ett år (för att skapaintresse, vana osv och han har gått med att ha den som bokläsar-pall, fast då med blöja/byxor på. Har vi tagit av blöjan har han sagt färdig inom 10sek och blivit arg om vi försökt övertala honom att sitta lite till. Så vi har liksom släppt det, bara erbjudit då och då. Men så igår fick jag ett ryck, nu är det dags att försöka igen, JAG är iallafall redo, mentalt!
Så igår fick han springa runt med kalsonger och resultatet blev 4 våta kalsonger, 0 kiss i potta! Då satt vi en stund på pottan minst varannan timme (minst tio minuter, han var lugn med hjälp av bok), men lyckades inte pricka in. Fint så, det kändes helt okej, tvätt kan jag hantera.
Men så idag tänkte jag, kalsongen kanske är för tight, han kanske ska vara helt naken nertill, så det är lite olikt blöjan-håller-om-rumpan känslan. Så på förmiddagen har han sprungit naken. Resultatet, två dropp-omgångar med utrop “det kommer kiss mamma!!” Båda gångerna lyfte jag till pottan för att se om det gick att avsluta, men nej, ingen kiss, och nu ville han upp direkt. Han är ju kissnödig tänkte jag, spralle-kalle kan inte sitta still. Han uppe i varv och sprang runt och rätt var det var tvärvände han, gick till pottan och satte sig med en bok, själv. Efter en minut “kissat mamma” och mycket stolt. Med en glad sång hällde vi ut kisset och spolade.
Oj det här blir långt, förlåt! Nu till mina frågor.
– Det känns som om det var lättare för honom att känna att det kom kiss utan kalsong, men är det dumt inför framtiden att låta han vara naken? Blir det bakslag senare i större utsträckning när kalsongen kommer på?
– hur ska jag tänka om vi åker iväg eller när han ska till dagis. Blir det kontraproduktivt om man mixar blöjdagar med nakenträning hemma. Bör man vara ledig en längre tid för att han ska hinna få ihop det (förstår ju att inte pedagogerna hinner sitta med honom så länge på pottan varannan timme). Tänker om vi egentligen borde vänta till semestern, men jag känner mig så peppad och som att jag är en bra coach nu, tänker att det också är viktigt. På sommaren blir det ju gärna lite utflykter, även om det är en prioritering att få honom blöjtorr, man kan ju tillexempel behöva äta glass :), så dåman ju mixa in blöjdagar iaf. Hur tänker ni?
Hej!
Jag har en tjej som är två år och åtta månader – och på förskolan går det utmärkt att bara ha undisar. De byter ju på barnen/kissar dem med jämna mellanrum, vilket fungerar fint för henne. Kanske för att alla barnen gör det – grupptryck är inte att förakta. Hennes förskollärare är också väldigt positiva och var de som föreslog att hon skulle börja vara utan blöja.
Jag låter henne ha undisar när hon vägrar blöja och försöker sedan få henne på toa varannan timme…vilket hon inte alltid är så intresserad av. Till bilbarnstolen har jag köpt ett skydd, så när semestern börjar tänkte vi skippa blöjorna helt och helt iskallt bara köra undisar. Håll tummarna 😉
Vi har satt våra två barn på pottan från att de kunnat sitta utan att ramla ned i den, dvs 6 mån ungefär. I början givetvis med en förälder som varit beredd att fånga upp dem om de ramlar av. Båda barnen har varit sällanbajsare innan de började med fast mat, och hade oftast bajsat hållna över handfatet som spädbarn (ca 1 gång/vecka) så det var naturligt att fortsätta med pottan när de började kunna sitta på den.
Börjar man med pottan innan barnet kan krypa därifrån så förstår de vad pottan är till för innan de kan rymma ifrån den.
Pojken, nu drygt 2.5 år, bajsade nästan bara i pottan innan han började på förskolan, men eftersom de inte tyckte att de hade lugn och ro att sätta honom på pottan där så gick han tillbaka till att bajsa i blöjan även om vi fortsatte att sitta på pottan hemma, rutinmässigt just när han vaknat och efter varje måltid.
Nu sedan någon månad är han blöjfri hemma, men inte på förskolan.
Lillflickan, 10 månader, bajsade i blöjan en gång för två veckor sedan då hon var magsjuk, och har gjort det kanske en gång varannan vecka senaste månaderna. Annars fungerar det att sätta henne på pottan när hon borde vara bajsnödig. Mycket kiss hamnar också i pottan. Är hon gnällig och inte uppenbart hungrig, trött eller gjort illa sig så är det oftast för att hon är kiss/bajsnödig och vill sättas på pottan, så hon säger ofta till att hon (tycker vi).
Vi har hittat på en “belöningssång” vi sjunger när det kommit bajs i pottan, och är överdrivet imponerade av vad de presterat för något. Hjälper mycket för stora barnet – det är världens grej även om lillasyster har bajsat!
Givetvis ska det vara kul att sitta på pottan. Under vissa perioder så har vi läst många böcker om dan på pottan, även om pojken var i en “bajsar-helst-i-blöjan”-fas, men han har aldrig vägrat att sitta där.
Vi hoppas att förskolan Lillan ska börja på tar hennes pottvanor på allvar och sätter henne på pottan när hon behöver det – hon hatar uppenbarligen bajs i blöjan, och hon kissar så sällan i blöjan att det bara går åt 2-4 blöjor/dygn för henne.
Jag är tacksam för varje bajsblöja jag slipper byta!
Mycket trevligare att tömma en potta och bara behöva torka rumpan.
Barn är så smarta.
Jag har två döttrar. Min erfarenhet är att dom visar själva tydligt när dom är redo att ta steget. Pottan har stått framme sen dom var pyttesmå för att därmed inte bli någon “stor grej” när dom väl ska sitta på den.
Lät dom sitta korta stunder när det passade, läste tillsammans “pottboken” och sen så gjorde vi vad som stog där: Gick till affären och köpte fina trosor!
Dagens trosor är ju en djungel så det finns ju garanterat med alla barns tänkbara idoler och figurer som dom tycker om, om man bara letar lite..
Därefter har det ena lett till det andra, nu är min yngsta dotter på 2,5 år torr rygnet runt. Min älsdta dotter blev torr dygnet runt ungefär vid samma ålder. Perfekt!
Intressant läsning!
Vår son slutade med blöja när han var lite mer än 3 år. Det var förra sommaren o vi lät honom gå runt utan utomhus och både kiss och bajskalsonger byttes ofta. Det verkade som att han inte brydde sig och det kändes helt hopplöst. Hade ratat pottan sen 2 års ålder… Men sen bara hände det! Efter någon månad kom han jätteglad och sa att han var nödig och satte sig på toaletten (vägrade även toasits). Hur stolt blir man inte då?!
Jag skulle också vilja rekommendera “Oh crap pottytraining”. För oss var det en tydlig och enkel metod som tar hänsyn till barnet. Lillebror slutade med blöja när han var 28 månader och jag tyckte att boken var till stor hjälp. Det var tydligt på honom att han ville klara saker själv och varför ska inte ett barn som kan ta av och på sig byxor och byxblöja också kunna kissa på pottan? Generellt tycker jag att vi använder blöjor för länge.
Vi är i fasen “inte vill sitta på pottan i några månader även om man erbjuder ibland.” och jag anstränger mig för att inte föreslå (tjata) pottan för ofta. Min dotter är snart två år och har precis börjat på förskola och ska få ett syskon om ett par månader. Jag tänker att det där med potteriet får vänta tills hon behagar tycka att det är en bra idé – när syskonet kommer har man ju hört att det ändå kan bli bakslag, så varför stressa 🙂
Ja, de får inte börja på dagis i Frankrike utan att vara torra och det är stor press på barn och vuxna pga detta. Samtidigt så visar det ju på att det är möjligt och jag tror att vi väntar onödigt länge i Sverige. Enligt min mor som hade barn på 60 talet så slutade man med blöjor mkt tidigare här med. Man hade pottan tillgänglig från ca 1 års ålder och barnen blev därför torrare tidigare.