Hoppa till innehåll
Hem Potträning – hur bli blöjfri och när sluta med blöja

Potträning – hur bli blöjfri och när sluta med blöja

Bebis pottränar med sin docka

This post is also available in: English

Fakta och råd om potträning och att få bebisen blöjfri av barnläkare. Potträning men det handlar mer om att skapa en rutin än en ren träning. Det är ofta en lång process att sluta med blöja och det gäller att hålla sig ifrån att starta en maktkamp.

Potträning av ett-till tvååringar

Man kan gärna sätta barnet på pottan som en rutin morgon, middag, kväll redan när barnet är något år gammalt. Fördelarna med att börja sitta på pottan tidigt är åtminstone tre:

1. Det blir ingen brådska att sluta med blöja. Barnet hinner få pottrutin långt innan du som förälder tröttnat på blöjor.

2. När barnet börjar kissa på pottan tömmer det blåsan helt vilket minskar risken för urinvägsinfektioner.

Läs om urinvägsinfektioner hos barn

3. När barnet börjar bajsa på pottan kommer det att gå lättare än att bajsa i blöja eftersom det är lättare att bajsa i sittande än i stående.

Det är viktigt att inte ha någon brådska. Det tar ofta tid att lära sig sitta på pottan, att förstå att man ska kissa och bajsa där och att tycka att det är en bra idé. Kamp och strid kring pottan skapar bara dåliga associationer kring den för barnet – undvik det. Reagerar barnet negativt, ställ undan pottan ett tag.

Föreslå att gå på pottan regelbundet

Potträningen är som sagt ingen träning, utan upprepade erbjudanden. Det slutliga målet är att bli blöjfri, men det får inte finnas någon brådska att sluta med blöja. Erbjud barnet att gå på pottan när det vaknat, efter varje måltid och innan barnet lägger sig. Varannan var tredje timme alltså. Min erfarenhet är att barnen först sitter en stund på pottan utan att det kommer något, efter en tid börjar kissa ibland och sedan inte vill sitta på pottan i några månader även om man erbjuder ibland. Sedan vill de igen, och då blir det mer kiss och bajs i pottan.

Skapa goda toalettrutiner

Väldigt många barn i förskoleåldern har problem med förstoppning, eller kissar på sig dagtid eller nattetid. Upprepade urinvägsinfektioner (särskilt hos flickor) är också vanligt. Många barn med de här problemen går inte på toaletten regelbundet. Viktigaste långsiktiga behandlingen för alla de här problemen är goda toalettrutiner, att gå på pottan var tredje timme. Försök skapa dessa goda toalettrutiner redan under perioden av potträning.

Läs om större barn som kissar på sig

De flesta förskolebarn tar inte det här ansvaret själva. Det är roligare att leka än att gå på toaletten. På välfungerade förskolor hjälper personalen till med toarutiner på dagtid, se till att de gör det på ditt barns förskola, och hjälp barnet att komma ihåg toaletten hemma.

Inget tvång vid pottan!

Det här är så viktigt att jag skriver det igen. Inget tvång vid pottan! Tvång och bråk förstör all potträning. Respektera ett nej och respektera tvåhundra tusen nej från ett och ett halvt-tvååringen. Vill barnet gå upp efter två sekunder, säg “vad bra att du satt på pottan!”. Pausa potträningen om det känns som att du inte orkar längre. Titta efter med barnet om det kom något kiss eller bajs och nämn vad du ser utan att kritisera en tom potta. “Nej, inget kiss/bajs nu”. Jag berömmer gärna att kisset eller bajset kom i pottan. “Vad bra! Kisset kom i pottan!”. Belöningen blir att få hälla kisset i toastolen och spola (en stor belöning för många ett-tvååringar).

Köp en bra potta eller toalattring här

Treårstrots och pottovilja

Om du har ett barn som är allmänt trotsigt och inte alls vill gå på pottan: pausa och sätt på en blöja igen. Gå inte in i någon maktkamp kring potträningen. Vänta och se.

Tips för dig med barn i trotsåldern

Vid fem år är de flesta blöjfria dagtid

Om barnet inte har lyckats sluta med blöja vid fem års ålder kan man få hjälp av vården. Prata med BVC i första hand eller med din vårdcentral eller en barnläkare. Vid 6 år är de flesta torra nattetid. Efter 6 års ålder kan man söka hjälp för ett barn som kissar på sig på natten.

Potta eller toalettring?

En smaksak. Välj själva. Kombinera alltid toalettring med hög pall så att barnet kan klättra upp själv och fötterna får stöd.

EC eller blöjfri bebis 

Det går att ta hand om sin bebis utan att använda blöja. Det kräver en mycket närvarande uppmärksam förälder, som tittar på bebisen och lär sig känna igen bebisens beteende i samband med kissning eller bajsning. Så fort föräldern ser en sådan signal, går föräldern med barnet till toaletten eller ett handfat, håller bebisen däröver och gör ofta ett ljud, typ sss, eller en vissling. Såsmåningom lär sig barnet associera ljudet med att kissa och föräldern kan be spädbarnet att kissa genom att hålla det över handfatet/toaletten och göra ljudet.

Mycket fascinerande tycker jag! Jag har inte försökt med något av mina spädbarn, för jag har inte alls orkat eller velat. Jag har använt engångsblöjor. Om du vill läsa mer om bebisar utan blöja kan du göra det på blöjfribebis . Det finns också en diskussionsgrupp på facebook för intresserade föräldrar. Mer om det kan du läsa på sajten.

Läs mer:

Läs om större barn som kissar på sig

Läs mer om blöjeksem, svamp i rumpan och röd babystjärt

Läs om urinvägsinfektioner hos barn

Köp en bra potta eller toalattring här

41 kommentarer till “Potträning – hur bli blöjfri och när sluta med blöja”

  1. Jag har en tre-årig dotter som absolut INTE vill gå på pottan. Vi började tidigt, runt 1 års åldern att bekanta oss med pottan. Men NEJ hon vill inte. Och hon visar det tydligt, nu säger hon det rakt ut att hon inte vill. Hon har aldrig velat, har vid några tillfällen fått henne att sitta en liten liten stund. För övrigt så är hon en mycket viljestarkt tjej som oftast vill göra saker på sitt sätt och sätter sig ofta emot så fort hon märker att någon vill att hon ska göra en sak, ex hos tandläkaren eller BVC eller dylikt. Det jag tycker är väldigt tråkigt är att jag nu känner att vi kommit till ett stadium där jag börjar bli ifrågasatt som förälder varför hon inte är torr än? Av framförallt bvc sköterskan som undrade OM vi verkligen testat allt och verkligen förklarade att vi måste prova igen. Nähe, jag tänkte hon skulle ha blöjor tills hon är 15 år?!
    Men jag vet inte riktigt hur jag ska tänka att jag ska kunna få henne att gå på pottan? Tvång? För det är det enda vi inte provat och hos mig sitter det fruktansvärt långt inne.
    Jag ser det mer som att hon inte är mogen än, helt enkelt. Jag tycker att det är en hets utandess like runt detta men inte en enda har hittills gett mig ett enda gott råd?

    1. Vet inte om jag kan ge dig ett gott råd men mitt viktigaste råd är: Inget tvång, det säger jag alldeles bestämt!

      Kanske ska du vänta tills hon blir 4-5 och går att resonera med på ett annat sätt? Fråga henne då om vad hon tycker om att ha blöja och om att kompisarna inte har det. Om hon vill sluta. Hur hon vill göra. Säg då när hon blir större att du gärna vill att hon slutar med blöja. Fråga om du kan göra något för att hjälpa henne.

      Tråkigt att du ska känna dig ifrågasatt av BVC-sköterskan. Det är inte deras jobb att ifrågasätta och få föräldrar att känna sig osäkra. Deras jobb är att få föräldrar att lita till sin föräldraförmåga (och vaccinera, och väga och mäta, och komma med kloka tips).

      1. Det här kanske ni också redan gjort, men kanske det helt enkelt går lättare att sätta henne på den vanliga toaletten? Så som hon sett er göra?

      2. Läs “oh, crap pottytraining” som Kari tipsar om ovan. Den riktar sig mot lite yngre barn (inte spädbarn, utan barn 20-30 månader), men har många tips.

        I ditt inlägg skriver du potta. Är det ett krav? Toaletten? En annan potta? En toaring? Låt dottern vara med och önska vad som passar henne. Och variera efter hennes önskningar och behov.

        Vad händer om ni struntar i blöjan? Att ni köper eller syr några fina trosor hon är med och väljer, med favoritmönster på (därför jag skrev sy, för tyvärr är utbudet lite begränsat för vissa barns intressen). Kissar hon på sig visar ni och pratar om var kisset skulle ha hamnat (det ska inte vara enklare att kissa på sig än att kissa på rätt ställe, om det nu är potta eller toa, så gå dit och gör toaprocessen av det, varje gång). Inget skäll, inget anklagande, bara visar. Och så nytt ombyte förstås. När kiss eller bajs hamnar där det ska föredrar jag att säga “vad skönt att kisset hamnade i toan” eller liknande. Positivt tonfall och betoning på att barnet gjort något bra för sin egen skull, men inte överdrivet beröm eller indikation på att barnet presterat för förälderns skull (“vad duktig du är” eller en applåd – undvik).

        En treåring som utvecklas normalt är definitivt kognitivt redo att släppa blöjan. Sedan kan det låsa sig av andra skäl och det går inte alltid lätt. Men det finns inga garantier för att det går lättare när hon är fyra eller fem heller.

    2. Mina barn har fått sitta på pottan från de att de har kunnat göra det, ungefär vid 8-9 mån ålder och då efter frukost och middag och innan sänggåendet eller när det passat under dagen. Jag har aldrig sett det som en potträning, utan mer som en rutin, Barnen har inte slutat supertidigt med blöja, de har varit mellan 2 och 2½ men vinsten har varit att de efter ett tag börjat både kissa och bajsa på pottan och vi har sluppit kladdiga bajsblöjor från ca 1 års ålder. För mig har detta inte känts som något tvång eller prestation utan en del i alla de miljoner rutiner man har som småbarnsförälder. Dessutom har vi fått ett tillfälle då vi alltid sitter och läser bilderböcker ihop!

    3. Ovan i en kommentar kunde jag läsa “Att kunna vara blöjfri är en del av barnets utveckling vilket kräver en viss nivå av den kognitiva- och psykosociala utvecklingen som inte finns i bebisålder”. Jag har ofta undrat vid vilken ålder barn är det. Jag undrar också när barn akn börja hålla sig. Jag har en son som är 16 månader (min första) och funderingar kring potträning börjar dyka upp så smått. Visselmetoden tilltalar mig inte, känner att det blir något inlärt istället för naturligt. Vill hellre vänta tills han är mogen…

      1. Min erfarenhet är att en del av de föräldrar som väntar på att barnet ska be om pottan får vänta väldigt länge. Till fyra- fem-årsåldern. Inte alla, men några. Tillräckligt många för att jag inte vill rekommendera att vänta på att barnet ber om pottan.

        Barn som får börja öva att gå på pottan vid ett års ålder är ofta men långt ifrån alltid torra dagtid till två års ålder. Vissa tidigare, andra senare. Det är därför jag rekommenderar att ta fram pottan tidigt och få in pottsittande i dagsrutinen.

        1. Överallt. läser jag när barnet visar intresse för pottan. Min son är snart 3,5 år och har aldrig visat intresse av pottan utan potträning har varit “ett tvång”. Vi var igång i somras men på semestern åkte blöjan på då det var en bilsemester och då hamnade i princip på ruta ett. Han säger inte ens till att han har bajasat i blöjan. Inget tecken på obehag. Det känns inte som att han än är riktigt mogen. Är metoden att han ska ha kalsonger varje morgon med sannolikt resultat att han bajasar i dom. Vi avbröt träningen för att det inte skulle bli för mycket nederlag. Vad är ditt råd?

        2. Som EC-ande förälder är min erfarenhet att barnet fysiologiskt sett kan känna av och styra tarm/blåsa från födseln. Däremot förstår de ju inte att det inte är socialt acceptabelt att göra ifrån sig precis var som helst. Många EC:ade barn blir tillförlitligt torra kring 18 mån. Du kan mycket väl börja redan nu med pottan, kanske i första hand för att låta barnet bajsa där. Det brukar vara lättare att se när det är bajs på gång, än kiss. Är barnet redan bekant med potta/toa och vad man ska göra där, så behöver det inte bli särskilt skräckinjagande att avveckla blöjan när det väl är dags… Det finns en amerikansk kvinna med stor erfarenhet av potträning som har utvecklat ett tillvägagångssätt som är mycket lyhört för barnet. Googla Oh crap potty training. En e-bok för 100 kr. Mycket intressant läsning!

        3. Precis så har jag gjort! Tagit det i mina barns egen takt och själv tror jag mycket på det. Typ låt det ta den tid det tar, så tar det kortare tid. Jag är nog lat av naturen och pallar inte att träna och bädda rent och byta nerkissade kläder. När blöjorna flera nätter i rad har varit torra, plockar jag av dem med gott resultat :)! Jag är inte särskilt oroad- hur många sexåringar går till skolan med blöja? Det är en fysisk och psykisk mognad och det tar olika lång tid innan poletten trillar ner. Däremot säger
          jag inget om de som tränar sina barn, dvs så länge det sker under positiva former
          utan skam eller bestraffningar. Det finns ju
          som Cecilia tar upp många fördelar med att inte ha blöja.

        4. Ditt inlägg väckte en tanke i mig. Den här tidiga potträningen verkar börja vara en trend nu, men jag har en kritisk ställning till den. Inte direkt mot ditt inlägg utan mot själva trenden som man kan läsa mer och mer om.
          “Metoden” påminner mig på hundar (ursäkta för jämförelsen) där man tränar en betingad reflex och glömmer helt bort att potträning handlar inte enbart om det hos ett barn. Att kunna vara blöjfri är en del av barnets utveckling vilket kräver en viss nivå av den kognitiva- och psykosociala utvecklingen som inte finns i bebisålder. Nämligen att känna igen kroppens signaler, och framför allt att kunna styra dem, att vilja härma de vuxna eller andra barn som finns omkring. I mina ögon är detta som betyder att kunna vara blöjfri inte när en förälder lyfter bebisen ovanför toaletten eller handfatet och med hjälp av ett visst ljud kan “lära” barnet att kissa/bajsa i den. Det är Pavloviansk klassisk betingning som inte tillåter barnet att mogna i sin egen takt och styra själv sina egna behov.
          Jag tycker att ett tryggt och friskt barn kommer att bli nyfiken på toa/potta. Han/hon vill härma de andra, vill göra som sina föräldrar, som andra barn gör, blir nyfiken på toaletten/pottan och vad som kan hända där. Den här nyfikenhet och den kognitiva och psykosociala mogenheten som kommer att leda barnet till att sätta sig på toa/potta som de andra gör. Men det kan ta tid och jag tycker definitivt att det får ta sin tid. Jag håller med dig att det inte är någon brådska.

          Jag brukar undra när jag läser om saker som den här tidiga potträningen att varför har vi så bråttom? Varför vill vi idag att våra barn gör saker så tidigt? Varför kan vi inte låta dem att utvecklas i sin egen takt och lyssna på dem och uppmärksamma när enbart de själva är redo att göra något?

          1. Klokt klokt! Din syn på barnet, dess utveckling och behov tilltalar mig verkligen. Men så länge föräldern orkar med sina egna behov och att ge barnet kärlek ser jag inte att det kan vara skadligt för bebisar med “visselkissning”. Om föräldern måste kämpa så med att “lyckas” hålla spädbarnet blöjfritt att det inte blir ork över till annat tycker jag inte prioriteringen är i barnets intresse.

          2. Många bebisar uppskattar att få kissa och bajsa någon annanstans än i blöjan. Att minst 90% av alla riktigt unga spädbarn kissar på skötbordet, tycker inte du att det säger oss någonting? Barnet får inte en chans att göra ett val ifall man klär in det i en supereffektiv blöja dygnet runt – bara för att vår kultur säger oss att det är det enda rätta.

            Jag kan hålla med om att vi hetsar. Barn SKA börja äta mat väldigt snart därpå måltider vid sex månader, istället för att lyssna in barnet och låta dessa egen nyfikenhet styra (bröstmjölk och/eller ersättning är utmärkt föda ett tag till, men så låter det ju inte). Ec fungerar däremot inte om man stressar. Det går inte att pressa fram, stress är nog betydligt vanligare hos treåringar som pottränas.

            Sedan tycker jag att media har framställt ec alltför snävt. Väldigt få utövare kallar det en metod, det är snarare ett förhållningssätt man kan välja att praktisera på hel- eller deltid där man lyssnar in barnets signaler som redan finns där gällande toalettbehov. De flesta väljer deltidsvarianten.

            Vi trollar inte fram några signaler, de finns redan där och det går att välja ifall man väljer att ta tillvara på dessa eller inte. Jag har svårt att förstå att vår kultur säger åt oss att totalignorera. Till exempel förbruka två blöjor per blöjbyte för att barnet kissar i den första istället för att lufta (hålla över något kanske) och låta barnet passa på att kissa klart. Eller att titta på ett stånkande barn som jobbar för att bajsa i blöjan i någon mindre lämplig position, för att sanera efteråt, istället för att hjälpa barnet med en bättre position över tex en potta och få ett betydligt mindre saneringsarbete. Hjälper barnet, hjälper föräldern.

            Ett barn som aldrig får chansen har inte gjort något val. Att vänta tills barnet själv visar intresse fungerar ofta men inte alltid. Barnet kanske får besvär med urinvägsinfektioner eller förstoppning eller blöjeksem. Barnet kanske lär sig bajsa i blöjan och får panik när inget håller emot vilket gör bajsandet till ett stort handikappande problem (att vara fem-sex år och behöva blöja för att kunna bajsa är jobbigt för alla barn, men inte ovanligt). Jag kan inte tycka att vi gjort barnet någon tjänst som väntade och väntade när det blir så.

          3. Hej!
            Jag kan på ett sätt förstå hur du tänker. Men ditt sätt att tänka bygger på att blöjan är normen, och EC det avvikande. Ur ett historiskt och globalt perspektiv är det precis tvärt om. Har man på sin höjd tillgång till någon form av enkel tygblöja som sedan tvättas för hand, ja, då är det rätt givet att man inte låter sitt barn gå i blöja i två – tre år, och låta potträningen komma när barnet börjar visa intresse. Då är EC en praktisk fråga om renlighet, att man försöker att få det mesta av barnets kiss och bajs på ett lämpligt ställe (potta/toa/utomhus/etc) i stället för var som helst i bostaden eller att det genererar orimliga mängder tvätt. Större delen av mänskligheten har EC:at och EC:ar än idag. Man kan väl ändå inte säga att alla de “gjort fel”, och att bara de (globalt och historiskt sett) fåtal föräldar som använder engångsblöja tills barnet själv visar intresse gör rätt?

            I västvärlden har vi haft tillgång till engångsblöjor i ca femtio-sextio år, och vips så har den genomsnittliga åldern för att bli torr fördubblats. Många barn fixar potträningen utan större bekymmer när de väl får chansen, men det verkar också finnas många som går och småskvätter/bajsar i underbyxorna i flera år, dras med förstoppning, uvi, överaktiv blåsa, har ångest över att bajsa utan blöja upp till skolåldern. Jag tror knappast att behovet av uroterapeuter till barn i den omfattning som finns idag, fanns för bara femtio år sedan. Jag menar inte att engångsblöjor är helt förkastliga, för visst är de praktiska i många situationer. Men på ett makroplan har de både miljömässiga, privatekonomiska och ibland fysiologiskt utvecklingsmässiga nackdelar.

            Många misstolkar EC, och tror att det liknar fyrtio-femtiotalets hårda potträningsmetoder. Men det handlar om att läsa av barnets signaler om nödighet, att på intuition veta att nu är det dags, och att samspela med sitt barn kring det hela. Många som ec:ar beskriver en fördjupad närhet och kommunikation till sitt barn.

            Bebisar är från födseln kapabla att känna sina nödighetsbehov, att signalera dem, och att styra över tarm och blåsa. Att låta dem mogna i egen takt är för mig att vara lyhörd för detta och hjälpa barnet att utveckla blås/tarmkontrollen genom att tillämpa EC. Sätter man i stället blöja på barnet på heltid, så lär de sig att bortse från kroppens signaler, man försenar helt enkelt deras fysiologiska utveckling. Jämför med deras utveckling av gångförmågan. Inte sätter man dem i någon slags vaderad stol tills de är typ 1,5 år med motiveringen att de inte är mogna för att kunna gå ännu, bara för att de ramlar ständigt och jämt under tiden de håller på att lära sig att hitta balansen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.