This post is also available in: English
Fakta om bebis immunförsvar, om antikroppar och amning. Direkt av professor i klinisk immunologi och mikrobiologi. Har nyfödda bebisar ett fungerande immunsystem eller inte? Vad gör antikropparna i bröstmjölken för nytta? Agnes Wold är professor i klinisk immunologi och mikrobiologi och en av Sveriges främsta experter på små barns immunförsvar och amningsimmunologi.
Ett friskt nyfött barn har ett fungerande immunförsvar
Det nyfödda barnet har ett fullt fungerande immunförsvar. Barnet har full kapacitet att bilda immunsvar mot i stort sett alla typer av infektioner (undantag: kapslade bakterier). MEN eftersom barnet inte har haft några infektioner, saknar det immunologiskt minne. När man första gången träffar på ett virus blir man sjuk. Samtidigt aktiveras immunsystemet och efter genomgången infektion minns immunförsvaret just hur detta virus ser ut. Träffar man på just detta virus igen, hinner man inte bli sjuk innan immunförsvaret eliminerat viruset.
Läs om hur vaccin påverkar immunförsvaret
Det immunologiska minnet
Nu finns det tyvärr hundratals olika virus och har man inte träffat på just detta virus har man heller inget immunologiskt minne, utan blir sjuk. Eftersom det nyfödda barnet inte har något immunologiskt minne måste det helt enkelt gå igenom alla virussjukdomarna, för att utveckla immunitet. Om det inte finns ett vaccin. Det är den enkla förklaringen till att småbarn “är sjuka jämt” – förskolebarn har i medeltal 6-8 virusinfektioner per år ), mot “bara” har 2-4 per år hos en vuxen. Den goda nyheten är att om man har många infektioner som liten, till exempel för att man är på dagis, så får man färre infektioner när man börjar skolan. Allt på grund av det immunologiska minnet!
Läs om barn som ofta får feber och infektioner
Mamma ger barnet antikroppsskydd
För att kompensera den nyfödda för bristen på immunologiskt minne, får barnet färdiga antikroppar från mamman under graviditeten. IgG-antikroppar pumpas aktivt över moderkakan till barnet som därför föds med högre IgG-nivåer i blodet än vad mamman har! Dessa bryts ned successivt, samtidigt som barnet börjar bilda sina egna IgG-antikroppar.
Kalvar och grisar, exempelvis, saknar detta utmärkta system och har inga färdiga antikroppar som nyfödda. De dör om de inte får bröstmjölk direkt efter födelsen, för där finns IgG som de tar upp i blodet.
Bröstmjölken ger barnet IgA-antikroppar som ger extra infektionsskydd
Den nyfödda människan är alltså fullpumpad med antikroppar från mamman. Som ytterligare skydd får den nyfödda stora mängder färdigproducerade IgA-antikroppar via bröstmjölken. Detta IgA tas inte upp utan hålls ute på slemhinnorna där de hindrar bakterier och virus från att ta sig in i kroppen. Därför skyddar amning mot infektioner, framför allt sepsis (“blodförgiftning”, alltså bakterier i blodet) och bakteriella diarrésjukdomar. Detta är livsviktigt i fattiga länder, men i Sverige är blodförgiftning ovanligt hos friska fullgångna spädbarn och vi kan som regel behandla den med antibiotika. I princip inga spädbarn i Sverige blir sjuka bakteriella diarrésjukdomar (Salmonella, Shigella med flera). De bakeriella infektioner som är vanligast i Sverige är öroninfektioner, där amning ger ett visst skydd.
IgA-antikroppar skyddar immunsystemet från virus och bakterier
Samtidigt som IgA i bröstmjölken skyddar mot intrång från virus och bakterier, hindrar de också att dessa kommer i kontakt med barnets immunförsvar och fördröjer därmed uppbyggnaden av ett immunologiskt minne. Naturen prioriterar att barnet skall växa till lite för att vara bättre rustat när infektionerna slår till. Det gör de så fort amningen tar slut. Då måste barnet tillverka sina egna antikroppar. I länder med mycket infektioner och brist på rent vatten är detta en farlig tid då barnen ofta får svåra diarréer, så kallad “weaning diarrhea” (weaning=avvänjning). Avvänjningsdiarré existerar inte i ett land med hög hygienisk standard som Sverige. Att barnet fått IgG av mamman (via moderkakan) och IgA (via bröstmjölken) gör inte att barnets egen produktion snabbas på, snarare tvärtom.
Helamning är ett viktigt diarréskydd när vattnet är infekterat
WHO rekommenderar exklusiv amning (helamning) i fyra till sex månader. Skälet är att minska risken för infektioner och undernäring i länder med hög spädbarnsdödlighet och brist på rent vatten. Den främsta anledningen för helamning där är att vattnet, flaskorna och ersättningen där är bemängda med bakterier, ofta farliga sådana. Dessutom blir barnen ofta undernärda vid ersättningsmatning i fattiga länder med dålig hygien, både på grund av diarréerna och på grund av att mammorna inte har råd att köpa tillräckligt mycket ersättningspulver utan späder ut det för mycket.
I länder med rent vatten och säker mat, finns egentligen inga starka medicinska skäl för helamning. Ersättning blandad enligt instruktionerna på paketet är tillräckligt bra för barnet här, även om den inte innehåller IgA-antikroppar alls. Precis som du säger har man troligen sedan urminnes tider tuggat mat och stoppat i barnets mun. Många studier visar att barn i alla länder och tider fått smakportioner av det ena och det andra parallellt med amningen.
Läs om komma igång att amma ett nyfött barn
Läs om flaskmatning till nyfödda
Läs om hur vaccin påverkar immunförsvaret
Läs om hur länge man ska amma här
Läs Agnes Wold om att ge råd till nyblivna föräldrar
Mer om att stärka barnets immunförsvar genom att suga på deras nappar kan du läsa här.
Jag kan bara hålla med om att svenska mammor ska ha alla möjligheter att välja om och i vilken grad de vill flaskmata eller amma! Vi har så pass goda förutsättningar att båda alternativen är “tillräckligt bra”. Jag tycker dock att det är märkligt att Agnes Wold är så säker på att det inte kan ha några hälsofördelar även i länder med rent vatten och god ekonomi att ge barnet bröstmjölk! Tolkar jag texten fel? Som jag läser texten låter det som att det inte alls finns någon medicinsk anledning att amma i västvärlden.
Vet vi verkligen tillräckligt för att säga det? Är precis sak samma att ge ersättning som bröstmjölk?
Inte vet jag vad det i praktiken innebär för barn att t.ex. få antikroppar och stamceller via bröstmjölken, men jag har svårt att tro att det inte ha någon som helst betydelse åtminstone på populationsnivå!?
Det betyder förstås inte att just de här ingredienserna behöver motivera fler mammor att amma – särskilt inte om mamman inte trivs med, eller inte mår bra av att amma! Men att rätt av bara säga att det inte spelar någon roll, det tycker jag är att överdriva åt andra hållet. (är det det som ska ge debatten balans?)
Bröstmjölken är ju faktiskt artegen. Vore konstigt om den inte hade några fördelar – är det inte så att man på alla vis försöker efterlikna bröstmjölk och ständigt kommer på förbättringar av ersättningsprodukterna!? Behövs inte det heller längre?
Alltså. Amning är det sätt som naturen utvecklat för att däggdjur skall uppföda sina ungar tills de kan äta själva. Bröstmjölken innehåller därför de näringsämnen barnet behöver. Att man skall amma “exklusivt”, alltså inte ge något annat vid sidan av bröstmjölken, är något som lanserades på 1980-talet. Denna idé byggde på studier av att barn i fattiga länder fick förorenat vatten och föda bemängd med farliga bakterier (Shigella, Campylobacter, Salmonella). Eftersom man kunde visa att barn inte behövde extra vatten när det var varmt (vilket var vanlligt att man gav i varma länder utan tillgång till rent vatten), så bestämde man: Bara bröstmjölk är bäst. På den tiden (1980-talet) gällde detta barnets första 4 månader (senare utvidgades det till 6 månader). Detta var och är den enda anledningen till att uppmana till helamning, det vill säga att man inte ger någonting annat än bröstmjölk. I länder som Sverige är rådet om helamning helt irrelevant, eftersom vi har rent vatten och ren mat.
Sedan är amning i sig infektionsförebyggande. Detta är livsviktigt i länder där spädbarn drabbas av farliga infektioner och barnadödligheten är stor. I Sverige är det av underordnad betydelse, eftersom de farliga infektioner amning skyddar emot (blodförgiftning och bakteriell diarré) är extremt ovanliga.
Ytterligare en fråga är om amning är “bättre” ur näringssynpunkt än annan uppfödning. Frågan är fel ställd. Ingen har påstått att en mamma som vill och kan amma inte bör göra det. Frågan är om den som inte vill/kan/orkar amma ger sina barn en märkbart sämre start i livet. Svaret på frågan är: Nej. Vi kan inte uppmäta några väsentliga skillnader i hälsa mellan barn som fått bröstmjölksersättning, jämfört med dem som ammats, i ett land som Sverige. Ur vetenskaplig synpunkt kan man aldrig säga att en skillnad inte finns. Men man kan säga att skillnaden, om den finns, är mycket liten. Så liten att den saknar praktiskt betydelse. Just så förhåller det sig med amning visavi “flaska”. Ingen kan bevisa att amning inte är lite, lite bättre (men man kan å andra sidan inte heller bevisa att amning inte är lite, lite sämre). Men man kan bevisa att skillanden i hälsa mellan barn som uppfötts på bröstmjölk, respektive flaskmjölk är obetydliga. I ett land som Sverige.
Det är egendomligt att man just när det gäller amning är så oerhört noga med att man skall “följa naturen”. Så resonerar man aldrig annars. Det är onaturligt att bo i varma, sköna hus, ha designerkläder, åka bil, läsa böcker, ha glasögon, raka sig, använda deodorant, laga tänderna, använda bedövning hos tandläkaren….
Jag tycker, helt enkelt, att det är skumt att det fästs så oerhört stor betydelse vid en faktor som har så begränsad betydelse för barns hälsa, som om det ammats och hur länge. I Sverige, alltså. Man kan jämföra med hur lite betydelse man fäster vid om pappor tar sin del av föräldraledigheten, en faktor som säkert har mycket större betydelse för barnets framtida hälsa.
Hej Agnes,
En fördel med amning som inte dikuteras här är om barnen blir så sjuka så de varken kan äta eller dricka. Då kan de iallafall amma. Min son blev så fruktansvärt magsjuk när han var 18 månader att han inte åt eller drack på två veckor. Enda anledningen att han aldrig behövde åka in på sjukhus och få dropp var för att jag ammade honom. En annan bra anledning är också att de inte kan bli förstoppade. Min son bajsade inte på tio dagar när han var helammad som 5 månaders baby. Enda anledningen att jag inte behövde oroa mig var för att han inte åt eller drack någon annanslags pulver lösning så amningsmjölken bara absorberades av kroppen. Dessa två oros moment blev aldrig allvarliga men kunde ha blivit om jag hade gett honom flask mjölk.
Läste någonstans att det är bra för barnet (immunsystemet eller tarmfloran) att få på sig mammans avföring under förlossningen. Stämmer detta?
Tja, svårt att säga vad som är “bra”. Trots att jag forskat om tarmfloran i 30 år kan jag inte ge något enkelt svar på den frågan. Jag skulle säga så här: Bakterier är inte särskilt snälla varelser. Men vi har utvecklat ett immunsystem under vår evolution som är anpassat till den mängd bakterier (och virus och parasiter) vi utsatts för under någon miljon år. Om vi nu får i oss drastiskt mycket mindre bakterier och färre olika typer av bakterier, och får färre infektioner, så finns det en risk att vårt immunsystem börjar hitta på egna hyss och reagerar på ofarliga saker. Då får man allergi.
Lustigt nog vet jag inte att någon undersökt om förlossningar där mamman bajsar på barnet leder till mindre allergier än om inte detta sker.
Ang amningens ev fördelar resp nackdelar är jag fortfarande chockad över hur sjukvården på området (bb & neonatal) helt tappat omdömet (även det medicinska) och inte ser några ev nackdelar med amning.
Jag har diabetes typ 1 och fick havandeskapsförgiftning med första barnet och snittades i v.36. Var väldigt dålig pga att blodtrycket bara fortsatte att stiga och låg på bb i 2 v. Trots att jag tog blodtryckssänkande (först betablockerare) och mitt blodsocker stört dök vid minsta påfrestning (hamnade i koma vid 2 tillfällen under min bb-tid) uppmanades jag att amma. Dottern var dock inte så intresserad och hon flaskmatades också för att hålla vikten i.o.m att hon var lite tidig. Man kom t.o.m och kollade dotterns blodtryck för att se att hon inte påverkades av blodtryckssänkande. När jag sen fick ACE-hämmare var barnläkaren på bb lite mer försiktig men uppmanade mig att pumpa och slänga mjölken; för det kunde ju hända att blodtrycket skulle stabiliseras, ACE-hämmaren ställas ut och då skulle jag kunna fortsätta amma. Jag skrevs ut med ACE-hämmare och en pump! Pumpen använde jag aldrig och ACE-hämmaren blev kvar.
4 år senare snittades jag med mitt andra barn. Nu efter en större “risk graviditet”; då njurarna redan var belastade och mina ACE hämmare ställts ut under graviditeten. Dottern hade lågt blodsocker och hamnar några dagar på neo. Jag får tillbaka ACE hämmare + andra blodtryckssänkande. Jag uppmanas igen att amma, får en pump och de vill att jag ska ge henne det via sonden. När jag frågar om det är så klokt i.o.m ACE hämmare (och andra blodtryckssänkande), då detta 4 år tidigare sades påverka barnen samt att det varit förbjudet när hon var i magen får jag till svar; “du får ge henne lite. Det är ju såå bra med bröstmjölk och vi håller koll på hennes blodtryck”. Detta var en neo-läkares ord. När hon skrivs ut från neo frågar jag igen en annan neo-läkare och påtalar att när man ammar är det svårt att veta hur mycket hon får i sig, ska jag bara pumpa och mäta mängderna (?) som säger: “amma/ge så mycket bröstmjölk du kan (utan att specificera var gränsen går) men ni får komma tillbaka innan ni skrivs ut från bb så kollar vi hennes blodtryck”. Kan en neo-läkare ha fel tänker jag. Skrivs någon dag senare ut från bb med pump. Precis som alla andra föräldrar vill man göra det som är bäst för barnen, har man dessutom haft risk graviditeter och själv har sjukdomar man vill skydda sina barn ifrån så blir man extremt känslig för liknande amningsuppmaningar. Då är jag ändå en van vårdmottagare, kan sålla och förhålla mig kritiskt till information.
Först en månad senare när jag kan tänka klart igen träffar jag specialistmödravården, min njurläkare och diabetesläkare. Samtliga säger: “du ska sluta amma/pumpa ge bara ersättning. Såå bra är inte bröstmjölk att det uppväger ev risker pga blodtryckssänkande och såå bra är det inte om ditt blodsocker sjunker snabbt pga amningen.”
Tyvärr tror jag inte att min historia är unik och nu pratar vi ändå om bb och neo på Sveriges ledande och mest forskningsinriktade universitetssjukhus och om en patient (el snarare 2) där kontraindikationen för amning var väldigt uppenbar.
Jag tycker det har varit för mycket prat om amningens fördelar och inte tillräckligt mycket prat om amningens nackdelar. Det finns ingen balans i diskussionen och därmed uppstår fighten. Det har inte varit tillåtet att säga något negativt om amning under väldigt lång tid. Det är bara bra att kvinnor de senaste åren börjat höja sina röster och berätta om vad de varit med om och berätta att det faktiskt finns en baksida till amning.
Det är inte realistiskt att endast prata om medicinska fördelar med amning och totalt blunda för att amning orsakar en del kvinnor och barn extremt stort lidande i form av smärta, blödande bröstvårtor, bröstinfektioner, svampinfektioner, dålig viktuppgång med tillhörande oro, depressioner, mm. För att inte tala om att bli 100% belastad med arbetsuppgiften att mata barnet och vad det kan innebära för ens frihet och välbefinnande. Dessa saker är viktiga! Bara för att vi är kvinnor ska vi inte bara stå för dessa nackdelar utan vidare. I vilket annat sammanhang tar man endast hänsyn till fördelar och totalt struntar i nackdelar? I allt annat vi gör tittar man på fördelar och nackdelar och fattar ett beslut därefter. Men med amning förväntas vi köpa rakt av att det finns evidens för medicinska fördelar (hur än små) och därför MÅSTE vi amma våra barn (hur än mycket det kostar oss).
Och den stora frågan som förblir obesvarad – är det värt det? Är fördelarna med amning i Sverige större än det lidande det har orsakat alla dessa tusentals kvinnor och barn? Är det etiskt försvarbart att Sverige har en amningspolitik som endast förespråker amning när det samtidigt kan innebära så mycket lidande för så små fördelar?
Sanningen är att skillnaderna ÄR mycket små. En del kvinnor skulle känna sig lurade om de verkligen förstod hur små skillnaderna var. En del kvinnor har lagt ner så mycket personlig tid och energi på sin amning att de inte vill kännas vid att det varit för så lite. Andra har inte upplevt några stora nackdelar alls och förstår inte vad problemet är. Och för en del kvinnor har amning blivit en väg till personlig frälsning.
I vilket fall, jag tycker det är på tiden att diskussionen kring amning präglades av ödmjukhet och handlade mer om ”så här gör du om du vill amma” än ”alla mammor borde amma”. För pratar man hela tiden om amningens fördelar utan någon motvikt så handlar det inte om ett informerat val, utan om amningstvång.
Vill man läsa vidare på det här ämnet får man gärna läsa Hanna Rosins artikel i The Atlantic från 2009:
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2009/04/the-case-against-breast-feeding/307311/
Hälsningar,
Andrea Nord
Jag tycker det är sorgligt att vården inte bara kan erkänna att det faktiskt finns 2 godkända sätt att mata ett spädbarn på. Att endast propagera för det ena sättet orsakar problem och lidande för de kvinnor som inte klarar av att amma eller som inte trivs med amning (och vi är rätt många). Också är jag trött på att amningens fördelar har höjts till skyn så att folk tror att skillnaderna är jättestora när i verkligheten dessa skillnader är mycket små. Det gör att en del människor känner sig berättigade att förolämpa kvinnor som av olika anledningar inte ammar, eller så leder det till att en del kvinnor kämpar sig blodiga med sin amning till en väldigt stor personlig kostnad. Som Agnes Wold nämner här ovan, det finns ingen anledning att försöka fösa alla kvinnor in till amning när ersättning är ett så pass bra alternativ. Jag är trött på det flaskfientliga klimatet som är ett resultat av bröstmjölkskulten som uppstod i början på 70-talet.
Om nu flera flaskmatande mammor upplever att vi “tar fighten” kanske inte alla alltid har lyckats med att prata amningsfördelar utan att förmedla skuld. Även om det inte var meningen.
Det säger något om de känslor som finns både hos amningsaktivister och flaskaktivister att båda har en historieskrivning där man idag måste “kämpa” för att det blev fel på 70-talet. Herregud, jag är 80-talist! 70-talet är rätt länge sedan. Kan vi inte bara medkännande lyssna på varandras erfarenheter om matningsupplevelser?
Och alla som vill berätta att amningen har fler medicinska fördelar i rika länder med god hygien än infektionskydd för barnet och viktnedgång, mensuppehåll och minskning av bröstcancerrisk på gruppnivå hos mamman ombeds komma med vetenskapliga referenser.
Agnes och Cecilia ni är så bra! Tack för att ni tar fighten och går till botten med kors-påståenden och risk-obedömning.
/H
Jag tycker bara det är så sorgligt och synd att det ska behöva vara en fight. Varför kan vi inte alla som är intresserade av spädbarn och deras föräldrar få ägna oss åt att hjälpa dem med det föräldrarna vill och bebisarna behöver hjälp med?
Tja, alltså, nu handlar det inte om att hålla med eller inte hålla med, utan om det finns några studier som visar en statistisk skillnad i någon väsentlig medicinsk parameter, mellan ett delammat eller helammat svenskt barn. Alltså om det finns det någon skillnad mellan ett 3-4-månaders barn som får 50% bröstmjölk och 50% annan mat, respektive ett barn i samma ålder som får 100% bröstmjölk? Om svenska myndigheter skall gå ut och påstå att det är viktigt med helamning upp till en viss ålder, måste man ha belägg för det.
Det var ju väldigt trevligt att din son inte fick influensa! Men det kan inte förklaras av att du hann tillverka antikroppar mot just detta virus, för det tar ett par veckor och då var han redan exponerad för viruset. Jag kan inte heller förklara varför, men det finns enormt mycket saker som ingen kan förklara med dagens kunskap.
Jag blev också något förvånad över åsikten att amning i ett land som Sverige inte skulle ha några särskilda medicinska orsaker. Dock tycker jag väl att om folk inte vill amma så är det mycket bättre med nöjda föräldrar än påtvingad amning. Hänvisar till kunskapsöversikten som publicerades i läkartidningen där man bla skiver om att WHO nu ändrat sina rekommendationer av exklusiv amning till sex månader.
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19285
Som sagt, detta är ingen åsikt, utan ett konstaterande att det saknas belägg för att helamning skulle ha medicinska fördelar jämfört med delamning i ett land som Sverige. I och med att Sverige skrev under WHO-koden så lovade vi att propagera för amning och att hälso- och sjukvårdspersonal i alla lägen skall framhålla amningens fördelar. Jag har skrivit till Socialstyrelsens chef och påpekat det ologiska och, enligt min åsikt (här är det en åsikt!) olagliga att inte berätta sanningen (det finns naturligtvis fall när amning inte är det bästa, till exempel om mamman äter cellgifter och vi kan inte ha svenska lagar där vi talar om vad sjukvårdpersonal skall säga i medicinskt komplicerade frågor).
Efter mycket krumbuktande i frågan från mäktiga barnläkare konstaterar jag nu nöjt att det står så här i den artikel du hänvisar till:
“I länder med stort infektionstryck finns det starkt stöd för att just 6 månaders exklusiv amning minskar risken för barn att drabbas av vissa infektioner, vilket ligger till grund för WHO:s globala rekommendation.” Alltså, som jag sagt, WHO:s rekommendation grundar sig UTESLUTANDE på situationen i u-länder och man vill att svenska kvinnor skall helamma i 4-6 månader i solidaritet med dem.
En stilla undran: Jag tycker det är utmärkt med solidaritet. Men kan vi inte göra så att alla svenska män får dra ner sitt kaloriintag med 50% och bara köra bil en vecka i månaden. Tänk vad bra det vore för världen.
Tack för svar. Men om jag läser på WHO:s hemsida grundar det sig inte alls uteslutande på situationen i utvecklingsländer, (var såg du det? vad jag ser är det studier från hela världen), däremot finns det starkt stöd för amningsrek där jämfört med i t ex Sverige, där ju gastroenterit inte är livshotande på samma sätt. I källan som Läkartidningen också hänvisar till finner jag detta, som ju gäller här lika mycket som överallt:
“Adults who were breastfed as babies often have lower blood pressure and lower cholesterol, as well as lower rates of overweight, obesity and type-2 diabetes. Breastfeeding also contributes to the health and well-being of mothers; it reduces the risk of ovarian and breast cancer”
Solidaritet är ett vackert ord men vad det har med saken att göra förstår jag inte. Vad gäller kalorier är jag för förtjust i att inmundiga dem men jag gillar idéen om bilkörning haha!
Utan att själv ha läst studierna som ska ha visat att ammade barn senare i livet drabbas mindre av hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes mm vill jag bara poängtera något som är viktigt att komma ihåg när man tolkar forskningsresultat (nu riktar jag mig inte specifikt till dig Nina, utan till alla läsare som inte har egen erfarenhet av forskning).
Bara för att två faktorer förekommer samtidigt (t ex ammad som barn och lägre BMI som vuxen) betyder inte det att det ena beror på det andra. Dvs det behöver inte innebära att det finns ett orsakssamband.
När man just studerar långtidseffekter av amning blir det extra svårt att veta vad som beror på vad och varför. Man vet t ex att högutbildade mammor (som grupp) i högre grad ammar sina barn, och ammar dem längre. Samma grupp mammor har också oftare stabila levnadsförhållanden, röker mer sällan, väger mindre, och äter nyttigare mat, jämfört med lågutbildade mammor (som grupp). Faktorer som i allra högsta grad påverkar barnens hälsa på lång sikt. Därför är det oerhört svårt att isolera ett enda fenomen, t ex amning, och säga att det hör ihop med risken att utveckla hjärt- och kärlsjukdom längre fram. För att människor inte är knockoutmöss som lever under standardiserade, strikt kontrollerade förhållanden. Det GÅR inte att fullständigt justera för alla omgivningsfaktorer.
Jag håller på att läsa på det här ordentligt. Dvs tar fram studierna som rekommendationerna grundas på. Återkommer med inlägg när jag är färdig.
Jag kan tillägga att det känns som om kvinnorna inte blir respekterade av vården när de först säger att de inte vill amma och sedan får de höra av barnmorskan att råmjölken är något alldeles superviktigt som ett barn inte kan vara utan. Många av dessa kvinnor är arga över att de fick påtryckningar att börja amma för råmjölkens skull, trots att de inte ville.
Naturligtvis skall man bestämma själv om och hur länge och hur ofta och hur mycket man skall amma. Det står i lagen att patienter (och hit räknas även friska mödrar som fött barn) skall bemötas med respekt och ha rätt till självbestämmande.
Tack Anges för detta gästblogg! Mycket bra skrivet! Det är flera medlemmar i min Facebook grupp “Rätten att välja Flaskmatning” som ibland har oroat sig över att de inte har gett sina barn råmjölken. Det är en argument som en del barnmorskor använder när mammor säger att de inte vill amma “Men snälla, ge barnet bara råmjölken i alla fall.” Jag har berättat för dem att barn föds med antikroppar de får från sin mamma direkt via navelsträngen. Det vore bra om du kunde berätta lite mer om vilken betydelse råmjölken har för svenska barn så att kvinnor kan göra ett informerat val över om de ska ge råmjölken eller ej när de inte tänker amma.
Ojojoj, vad ska man säga om råmjölken (kolostrum)? Det är ju den första mjölken. Den innehåller mindre kasein och är därför inte vit, utan ser mer ut som blodplasma. Den innehåller mer IgA än den mogna mjölken, men å andra sidan kommer det ju ut så lite råmjölk, så mängden IgA barnet får i sig per dag blir ungefär detsamma. Det finns ingenting mystiskt med råmjölk, den är bara lite mer koncentrerad än den mogna mjölken vad gäller vissa faktorer, och har mindre av andra. Det finns också mer immunceller i råmjölken, vad det nu kan ha för betydelse.
I många kulturer anser man att råmjölken är otjänlig (eftersom den ser ut som var) och slänger den. Efter vad jag förstår av ditt inlägg har vi tydligen idag råkat ut för en smärre kult av samma kroppsvätska. Egendomligt!