This post is also available in: English
Fakta och råd om smakportioner. Direkt av barnläkare. Smakportioner av mat brukar man ge bebisar vid 3, 4 eller kanske 5 månaders ålder. Hur man ska introducera mat har varierat över tid. Och hur är det: ska man undvika salt, rödbetor, gröna bladgrönsaker och honung?
Ge dig själv den mat du behöver, när du behöver!
Om du inte tidigare har prioriterat ditt behov av mat tycker jag du ska börja när du får barn. Jag tror du vet vad du behöver, men jag repeterar: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag på ganska fasta tider. Hälften grönsaker/frukt, en fjärdedel protein, en fjärdedel kolhydrater och lite nyttigt fett, på ett ungefär. Om du inte är van att laga mat är en färdigkomponerad matkasse med recept en bra matlagningsskola.
Läs mer om nyttig mat för barn
Låt ditt barn sitta med dig vid bordet när du äter. Om det passar och de inte sover redan från födseln. Mina barn gillade att sitta i knäet vid matbordet. När de kan sitta stadigt kan de få sitta i en egen stol, om de vill.
Ge barnet mat när barnet visar intresse!
Vid tre-fyra månaders ålder börjar barnen kunna föra handen till munnen mer viljestyrt än tidigare. De börjar då också bli mer intresserade av saker i sin omgivning. Några barn börjar visa intresse för mat som andra i familjen äter i den här åldern. Då kan de börja få prova sina egenvalda smakportioner. Andra väntar till över ett års ålder innan de är intresserade. De flesta barn har börjat äta annan mat än mammamjölk/ersättning vid 7-8 månaders ålder. Låt barnet smaka det barnet är intresserat av när barnet visar intresse!
Vid vilken ålder ska man börja ge smakportioner?
Råden om vid vilken tid bebisar ska få smakportioner har varierat de sista femtio åren. Länge var det fyra månader som gällde. På 90-talet kom en idé om 6 månaders helamning Det var då rekommenderat att inte ge något utom bröstmjölk och d-droppar i 6 månader. För ett par år sedan ändrade sig Livsmedelsverket och började rekommendera pyttesmå smakportioner från fyra månader. Inga av rekommendationena har grundat sig på några starka forskningsresultat.
Ålder för smakportioner och allergirisk
Under de två senaste åren har forskare publicerat två stora välgjorda forskningsstudier för att försöka få klarhet i frågan om det kan skydda mot allergiutveckling att ge smakportioner tidigt. I den ena lottade forskarna barn till att antingen få smakportioner av jordnöt, ägg och fyra andra livsmedel från 3 månader, eller från 6 månader. Det visade sig att bland barnen de föräldrar som lyckades introducera jordnöt och ägg tidigt introduktion av jordnöt och ägg fick mycket få allergi mot dessa födoämnen.
Men det var bara hälften av de lottade familjerna som lyckades introducera mat enligt studieprotokollet. Det har lett till diskussioner kring om det verkligen var matintroduktionen som var skyddande eller om det var så att familjer med hög risk för allergiutveckling inte följde protokollet och det var därför de som följde protokollet inte fick allergi senare. Studien lyckades inte ge några glasklara svar på när man bör börja med livsmedel som många är allergiska mot. Resultaten ger dock inte stöd till att ge råd att vänta till 6 månader innan man ger något annat än mjölk.
I en annan studie blev barn med hög risk för jordnötsallergi lottade till att antingen äta jordnöt tidigt eller undvika jordnöt till fem års ålder. Barnen i den studien var mellan 4 och 11 månader gamla. Studien visade en starkt skyddande effekt av att börja äta jordnöt jämfört med att undvika detta på risken att utveckla jordnötsallergi.
Salt till spädbarn
Det finns en myt om att bebisars njurar inte tål salt. Det är inte sant. Bebisar behöver salt precis som alla vi andra. Livsmedelsverkets säger numera att det är onödigt att vänja barn vid alltför salt mat eftersom vi alla mår bättre av att inte äta alltför salt mat. Visst, men om nu bebisen vill smaka ett chips eller en oliv går det hur bra som helst.
Gröna bladgrönsaker
I kostråden från Livsmedelsverket står det också att barn under ett år inte ska få rödbetor eller gröna bladgrönsaker för att de är nitratrika. Det som kan hända bebisar som får stora mängder rödbetor eller gröna bladgrönsaker är att deras hemoglobinmolekyler i de röda blodkropparna inte kan binda syre. Farligt: ja! Men risken är bara ökad för barn under 3-4 månaders ålder. Det amerikanska barnläkarsällskapet rekommenderar alltså att barn under tre månader inte ska få hemlagad barnmat baserad på rödbetor eller gröna bladgrönsaker. Samtidigt konstaterar de att barn under 4-6 månaders ålder inte rekommenderas någon annan mat än bröstmjölk/ersättning… Jag köper helt de amerikanska kollegernas råd. Om du tänker ge din bebis som är under tre månaders ålder hemlagad soppa eller puré (varför då?) ge den då inte spenatsoppa eller rödbetspuré! Särskilt inte sådan som är lagad för flera dagar sedan.
Honung
Honung innehåller sporer av bakterien Clostridium botulinum som i barnets tarm kan tillväxa och producera ett mycket farligt nervgift. Barn äldre än ett år och vuxna har en miljö i magtarmkanalen som dödar sporerna och är alltså inte känsliga. Ge inte honung till barn under ett års ålder, och ät inte heller honung när barnet ser på (det är inte snällt att äta något gott och inte bjuda tycker jag!)
När barnet vill äta lite mer
Vissa barn älskar mat redan från början och ökar snabbt mängden de vill ha. I samma takt minskar de amning/flaskätning. Vissa barn tar det försiktigare och petar i maten länge länge. Många av de barnen fortsätter också att ammas eller flaskmatas länge. Så länge barnet växer bra så får det i sig tillräckligt, och mixen av mjölk/ersättning/mat är högst personlig.
Några barn gillar puread mat, och har du ett sånt barn är det mycket praktiskt att köpa färdiga barnmatsburkar. De är förstås näringsberäknade och välbalanserade som regel och är du riktigt bekväm så provar du att servera barnet rumstempererad burkmat. Om barnet gillar det så är det inget fel med det!
Andra barn gillar inte puread mat utan föredrar att kunna plocka med maten och suga på den eller mosa den i munnen. De barnen äter oftast inte större mängder förrän de får tänder av naturliga skäl.
Extra fett på bebisens mat!
Bebisen behöver lite mer fettrik mat än du, så tillsätt en tesked olja som du gillar (rapsolja eller olivolja till exempel) i bebisens smakportioner. Om bebisen äter större mängder än bara smak kan proportionerna en tredjedel grönsaker, en tredjedel protein och en tredjedel kolhydrater med extra tillsatt fett vara ett bra riktmärke.
Servera mat du och bebisen gillar!
Det är kul att äta när man får äta saker man gillar. Servera alltså sånt både du och din bebis gillar.
Om bebisen gillar olika sorters mat, prioritera gärna järnrik mat
Om du har sån tur att din bebis visar sig gilla olika sorters mat, ge gärna järnrik mat, som rött kött, några gånger i veckan eller varje dag som smakportioner. Vill du inte ge barnet kött, ge linser/bönor till ett mål och torkad frukt till ett mål och introducera gärna järnberikad välling eller gröt efter 6-7 månaders ålder. Ett annat alternativ är att fortsätta med järnberikad gröt eller välling.
Ingen teater vid matbordet!
Många förstabarn blir Huvudpersonen med stort H vid matbordet när det är dags för deras mat. Det brukar bli jobbigt för dem och snart upptäcker de att föräldrarna har allt sitt fokus på att de ska äta. Om de är lite små i maten men älskar att bli sjungna för och busade med kommer de snart att inse att de kan få föräldrarna att busa och sjunga och spela upp fantastiskt roliga scener vid matbordet bara de äter lite ibland. Gå inte på den lätta! Det blir tokjobbigt och är dessutom sällsynt ineffektivt. Låt barnet äta det barnet vill, om bebisen vill bli matad: ställ upp med det. Annars kan bebisen plocka i sig det den vill under tiden som du äter.
Tvångsmata aldrig!
Bebisar som inte äter kan skapa så mycket ångest hos föräldrar att föräldrarna börjar tvångsmata dem. Gör aldrig det.! Det förvärrar en redan dålig matsituation mycket snabbt. Om bebisen inte alls vill börja smaka någon som helst mat vid 8-9 månaders ålder och du som förälder börjar tycka att det är jobbigt, prata med din BVC-sköterska. De är väldigt bra på det där med mat och se till att du har en klok och omtänksam BVC-sköterska som kan stötta dig när det behövs.
Läs mer:
Läs om hur länge ska man amma här
Läs om mat till små barn som matvägrar
Boktips: Första hjälpen vid matbordet av Sara Ask
Hej,
Min son började få smakprover redan vid 3 måns ålder eftersom han var så intresserad av mat. Nu är han snart 5 mån och äter som en häst. Jag fick lov att introducera en tredje måltid åt honom eftersom han annars åt sig sjuk de två gångerna under dagen han fick mat. Och ändå äter han ca 2-3 dl gröt om morgonen och kvällen (gröt+ersättning+frukt/bär-blandning) samt ca. 15-20 “isbitskuber” med grönsaker, rotfrukter, frukt och kött på dagen.
Jag är förstås väldigt glad över att maten smakar, och killen är inte ens nära på överviktig så på det viset inga problem, men jag är orolig för vätskebalansen. Visserligen blir han dessutom ammad 10 ggr/dygnet och några större magproblem har han inte fått av maten (lite problem ibland att då ut bajset), men jag skulle sakta vilja dra ner på amningen och börja ge en fjärde gång vanlig mat om dagen, men har inte vågat i rädsla av att stackarn ska bli urtorkad. Vatten har jag inte heller introducerat eftersom BVC hårt avrådde, och som liten fick han ersättning på flaska för att inte bli underviktig, och det var en sjuhelsikes strid att bli av med den när vanliga maten ökade och han inte på samma sätt behövde skilt ersättning, så det skulle jag inte heller gärna ge honom.
Min oro grundar sig på att han har rätt torra läppar (inte så att det flagnar men blir “rynkor”), plus att jag tycker att kissmängden har minskat. Och ibland verkar han ha lite ont att bajsa, vilket ju tyder på att han borde få lite mer vätska. Dessutom vaknar han ännu med 1-2 h mellanrum om nätterna, och åtminstone 2 gånger/natt gråter han efter mjölk, vilket också får mig att tro att han behöver ännu mer vätska.
Jag har försökt blanda ut maten med mera ersättning så att vätskemängden skulle öka, och ger honom all tid han behöver vid bröstet och lite till, och erbjuder alltid båda brösten. Har även lagt mig själv på ett stenhårt 3,5 liter/dygn vattenintag och försöker äta mycket mjölkstimulerande så att mjölken skall bli så “vattnig” som möjligt.
Har du några bra tips vad jag ännu kunde göra? Jag önskar ju att han kunde få mera mat då han tycker det är så intressant och gott och kanske sakta börja sova nätterna igenom utan att vakna törstig. För hur skall det inte bli när vi går mot varmare tider hela tiden, ham kommer ju att vara torr som en soltorkad tomat om jag inte får koll på läget.
Tacksam för svar!
Ps. Prima läsning din Praktika för blivande föräldrar, tröstade många gånger under graviditeten
Hej!
Vad roligt att höra att din son gillar att äta! Följ honom och hans intresse av mat. Och precis som du tänkt: när han äter så mycket mat är det helt rimligt att börja ge vatten att dricka till maten. Du verkar vara en klok och uppmärksam mamma som ser att han är törstig och torr om läpparna och lite hård i magen. Din slutsats att han kanske behöver lite mer vätska är också helt riktig. Rådet att inte ge vatten är relevant när huvuddelen av matintaget är mjölk eller ersättning. Ställ fram en kopp eller flaska med vatten till maten och låt honom dricka tills han inte är törstig.
Varma hälsningar
Cecilia
Tack för en jättebra blogg! Känner mig så lättad när jag läser den. BVC har gett mig så mycket skrämselpropaganda och dåligt samvete i onödan märker jag nu.
Intressant blogg! 🙂
När det gäller mat till dem små har jag ofta kokat en halv morot som jag blandat ut med lite av vår mat, smör ev lite ersättning eller skyn från morötterna. Mina babyer har velat ha allt mosat så jag har kört med stavmixer. Ibland har jag kokat andra grönsaker men morot har varit huvudingrediens när babyen börjat äta och även något babyen tyckt om. Har fungerat så bra och inte känts nå jobbigt att göra heller.
Tack för en super hjälpsam blog:)
Hej! Jag undrar vad som är bäst när det gäller att introducera gluten till barn med ökad risk för celiaki. Jag har celiaki och äter helt glutenfritt och min man äter också glutenfritt hemma. Vår son är 3 månader så det börjar närma sig med att testa smakportioner men än så länge ammar vi helt.
Är det bäst att börja tidigt med gluten eller bättre att vänta? Vad säger den senaste forskningen? Vill ju göra vad vi kan för att minska risken för att han får celiaki.
Förstår att ni vill göra rätt. Forskningen är väldigt förvirrande och vissa studier säger att det kan vara bra att vänta, andra ser ingen skyddseffekt. Så tyvärr, forskningen hjälper inte i nuläget.
Hej! Funderar lite på om det är någon skillnad på hur och när man ska introducera gluten om man inte ammar utan bara ger bröstmjölksersättning? Tips?
MVH Hanna
Finns inga riktigt bra svar på det. Men det kan säkert vara bra att göra det lite i taget från 4-6 månaders ålder eller så. Suga lite på kex i början och sedan äta små smörgåsar. Sedan kanske lägga till gröt något mål per dag. Låta ersättningingen finnas kvar hellre än att ersätta den med glutenrik välling.
Blir så glad över att läsa nyanserade inlägg om barn i allmänhet och mat och barn i synnerhet. Är makalöst trött över alla aktörer som inte klarar att föra ett resonemang utan klamrar sig fast vid svartvita förenklade svar. (Jag misstänker att det finns en rädsla för att vissa mottagare, läs föräldrar, inte ska ha kapacitet att tänka själva och värdera svaren efter den egna situationen, och att det då finns en risk att ställas “till svars”?)
Tycker att du är grym som orkar ge konstruktiva svar även på moralpekpinnar. Heja dig!
Hej!
Jag undrar dock också ang. saltet. Enligt livsmedelsverket får svenskar i sig ungefär dubbelt så mycket salt som vi behöver. Utav det saltet kommer 70-80 % från färdiga livsmedel som bröd, charkuterier m.m. och alltså bara en liten del som är saltet vi häller i pastavattnet ellet ställer på bordet.
Om vi får i oss på tok för mycket salt, då borde väl min dotter också få det om jag ger henne samma mat som jag äter?
Vidare undrar jag ang. just mögelos. Jag fick till mig att man inte ska äta det p.g.a. en bakterie (listeria?) som för all del skulle vara sällsynt, men kan vara svår för ett litet barn. Stämmer inte det?
Samma bakterie som gör att du inte ska äta det om du är gravid.
Hej!
Det är precis så, att saltat pastavatten till bebisar inte är en stor bov i befolkningens saltintag, utan snarare salt i färdigmat. Listeria ger inte svåra sjukdomar hos födda barn, utan hos foster och människor (barn och vuxna) med kraftigt nedsatt immunförsvar).
Hej,
Vår son är nu 5 månader och vi började introducera smaksensationer för ungefär en månad sedan. Han visar väldigt stort intresse och skulle gärna vilja få mer än bara lite, problemet är att hans mage inte klara ens sensationer utan vi har fått pausa och testa igen efter en vecka hela tiden. Eftersom han är så intresserad skulle vi gärna låta honom testa men det känna inte bra r han får så fruktansvärt ont i magen. Bör vi vänta eller finns det något som är särskilt snällt att börja med?
Jag skulle råda dig att ta upp frågan med BVC. Så kan ni kanske tillsammans reda ut vad ni kan börja med.
Hälsningar,
Cecilia
Hej, vilken fantastisk blogg du har. Upptäckte den av en slump häromdagen och undrar varför jag inte hittat denna skatt tidigare!
Jag har en fråga som jag tänkte be dig fundera på att skriva ett inlägg om: det här med mat och kostersättning som gravid och ammande. Mitt första barn hade verifierad mjölkallergi redan vid 4 månaders ålder och därefter uteslöts alla mjölkproteiner ur min kost. Jag hade jättelåga järnvärden under hela graviditeten och skulle då äta tillskott. När jag ammade mitt första barn var jag jättetrött men det hette att jag inte behövde några tillskott om jag höll en varierad kost. (Vilket jag gör mha matkasse). I efterhand fick jag reda på att jag borde ha ätit kalcium som tillskott under amningen och vissa andra menar att jag även borde ha ätit järn. Vidare tappade onormalt mycket hår under amningen (fick kala fläckar på huvudet och frisören reagerade). Men ingen tyckte att jag behövde komplettera just då. I efterhand fick jag uppmaningen att det borde jag visst ha gjort.
Summasummarum: jag känner inte att det finns någon tydlig vägledning kring det här med kost och tillägg. Nu ammar jag barn två, supertrött pga lite järn, tappar hår som vore jag en hund som bytte till sommarpäls och dricker absolut inte någon 5 dl mjölk dagligen. Hur vet jag att jag får i mig tillräckligt för både mig och mitt barn? Vilka näringsämnen är absolut viktigast att inte missa (förutom d-dropparna förståss:). Har du några andra tankar?
undrar en förvirrad Therese
Mat för ammande läggs till önskelistan för kommande inlägg! Kan inte svara på vad just du behöver, men någon som helammar och håller en helt mjölkfri kost behöver tillskott av kalcium, dagsbehovet är ca 900 mg. Kalktabletter finns receptfritt på apoteket. För att veta om järntillskott behövs (det ger ofta magbiverkningar och är därför inte helt festligt att ta om man inte måste) behöver man gå till vårdcentralen och kontrollera blodvärde och järnförråd (blodprover).
Om mitt barn är intresserat av mat redan vid 3mån kan jag inte då låta det smaka? Inte som en smakportion utan bara doppa fingret. Jag ammar ju fortfaramde lika mycket å hade tänkt amma länge men han vill så gärna smaka, ham slänger sig frammåt å sliter tag i tallriken. Eller skulle detta va farligt för honom då?
Det är klart du kan. Även en smakportion om du vill. Eller en hel portion om barnet vill. Ta vara på matintresset!
Tack för ditt inlägg.
Jag tillhör de som tog BVC på orden. Och lagade egen mat till bebisen (vilka ofta resulterade i att jag inte orkade laga mat till mig själv, åt sällan och fick järnbrist). Ja förutom att hon inte skulle få i sig salt eller rödbetor eller spenat (eller mangold eller nässlor) hade jag också läst de danska rekommendationerna och då gäller nitrat/nitrit varningen också kålrot, selleri, fänkål mm. Jag har också läst att bebisar inte ska äta råa morötter (minns inte varför), rökta produkter (såsom rökt tofu eller rökt ost), mejeriprodukter. Bebisar ska heller inte äta fiberrikt eller fettsnålt. Jag fick också för mig att bebisar inte ska äta mögelost eller chili, ingefära, muskot, tabasco, sambal oelek, spiskummin, cayenne eller saffran. Och såklart inte socker eller sirap. Ja, eller honung då, men det tillhör ju en annan inte-kategori.
Summa summarum. Att hitta någon mat som vi båda skulle kunna äta blev ju nästan otänkbart. Nu är jag mer avslappnad (tack vare din blogg och det faktum att bebis är tio månader och inte sex). Att hon skulle kunna äta samma mat som mig kan jag dock inte fatta, så hon får fortfarande en del speciallagat (men jag kokar inte osaltad pasta till henne varje gång), en del burkar, en del gemensam kost med oss vuxna och en del ersättning, välling och gröt.
Nu undrar jag ju såklart hur det egentligen står till med alla de där andra kostråden, mejeriprodukter, rökta produkter, råa morötter och övriga nitrit/nitrat-varningar.
Och stort tack för din blogg.
Mejeriprodukter som är pastöriserade (och opastöriserad färskmjölk får inte säljas i Sverige) går bra att äta oavsett ålder. Barn under ett rekommenderas inte släcka sin törst med komjölk varje mål (den är järnfattig och förhindrar i stora mängder järnupptag) men efter 6 månader går det utmärkt att dricka lite ibland. För barn under 6 månader gäller dock människomjölk eller ersättning som bas i födan.
Rivna morötter förstår jag inte hur någon skulle kunna skadas av. Stora mängder rökta charkuterier är ingen bra basmat oavsett ålder (innehåller mkt salt bland annat), men som pålägg eller liknande går det utmärkt.
Vad glad jag blir av att höra att bloggen hjälpt dig förresten,
Oh! Hur jag önskar jag läste den här artikeln i 2011 när min dotter föddes! Jag blev pressad av BVC läkaren att tvinga mat i dottern trots att hon inte var redo från och med när hon var 6 månader. Läkaren skrämde mig och sa att min bröstmjölk var bara ‘vatten’ vid 8-månaders besök och att dottern faktiskt måste äta mycket mer än hon gör för annars kan hon bli sjuk, osv. Jag var så rädd att jag försökte tvinga maten i dottern och det blev bara tårar för henne och desperation för mig. Och det funkade inte, naturligtvis. Läkaren försökte inte ens att hjälpa mig – bara sa att hon måste äta mer – erbjöd INGA alternativ eller hjälp.
Läkaren i frågan fortfarande jobbar på BVC trots att jag har klagat på henne för att lite senare fick jag reda på att hon faktiskt ljög för mig och hjälpte mig inte alls med situationen, bara gjorde det svårare på grund av pressen.
Min dotter är 4 år nu och har FORTFARANDE stora problem med maten och till och med tillväxten. Vi var även tvungna att gå till några specialister och försöka ta reda på vad som är ‘fel’ på henne. Jag tror att det är bara svår relation till mat som började på grund av pressen jag fick från läkare och vår BVC barnsjuksköterska faktiskt hjälpte inte situationen heller …
Jag är naturligtvis också arg på mig själv för att jag lyssnade på den här hemska människan. Min dotter är mitt första barn, så jag hade ingen aning om hur man ska göra och jag faktiskt trodde på läkaren (har ingen familj i Sverige) … det är vad man ska göra, visst? Näääh, nu har jag lärt mig att detta inte är sant och många läkare faktiskt s*iter i vad de håller på med.
Jag blir så arg och ledsen … Nu har jag nästan 8 månaders pojke och denna gången tar vi det jätte jätte lugnt. Jag vill inte ens prata med läkarna om hans matvanor. Jag vill inte känna mig pressad på sånt hemskt sätt igen.
Vänta till era barn är redo och låter ingen att pressa er. De behöver inte att ligga precis på någon idiotisk tillväxtkurva och … och detta är viktigaste av allt … alla barn är olika! Det finns barn, friska barn, som faktiskt är inte redo att äta vid 8 månaders ålder! Och detta är helt normalt också! Och bröstmjölken blir förvandlas inte till vatten senare heller!
Jag vill bara gråta när jag tänker på allt detta …
Hej!
Vet inte om BVC ändrat sina råd överlag eller om det bara är hos oss. Men min BVC-tjej sa att vi, om vår dotter visar intresse kan smaka all vår mat. Med smaka menade hon doppa fingret i och låta henne smaka. Maten hon börjar äta sen skulle dock vara saltfri men det verkar ju stämma bra överens med ditt inlägg!
Tack för en helt underbar blogg!
Jag hittade din blogg idag och gillar verkligen dina vettiga inlägg. Jag skulle vilja fråga om din åsikt om yogurt. Det påstås att bebisar kan få rubbningar i syrabalansen om de äter yogurt. Jag har oerhört svårt att tro på detta. Vad vet/tror du?
Nej, det har jag aldrig sett eller hört från någon pålitlig källa. Och jag har ändå varit med och utreda rätt många spädbarn med surt blod.
Det är fint att du är tillåtande när det gäller matintroduktion både uppåt och nedåt i åldrarna, men jag tycker att det är olyckligt att du inte är tydlig med att introduktion av tilläggskost före 17 veckors ålder kan medföra negativa hälsoeffekter, vilket den uppdaterade vetenskapen numera pekar på.
Att skriva “Om du tänker ge din bebis som är under tre månaders ålder hemlagad soppa eller puré (varför då?) ge den då inte spenatsoppa eller rödbetspuré! Särskilt inte sådan som är lagad för flera dagar sedan. Men bebisar över tre månader kan äta rödbetor och gröna bladgrönsaker, särskilt i de små mängder som i praktiken är aktuella!” utan att närmare gå in på olämpligheten i att ge fast föda till en tremånaders baby (i första meningen under tre månader) känns inte riktigt bra. Hur tänker du kring det?
Se bla här: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19285
Fantastisk blogg i övrigt! <3
/Lin
Tack för ett mycket bra och matnyttigt (he he) inlägg! Vi har en son som snart blir 9 månader och som ätit ersättning sen ca 8 veckors ålder. Nu äter han en flaska ersättning (för barn över 6 mån) tidigt på morgonen och resten av dagen äter han frukt, mat, gröt och dricker vatten. Häromdagen hade vi kontakt med 1177 och sköterskan där ifrågasatte varför vi ger honom ersättning och inte välling. Saken är att han inte gillar välling. Jag har svårt att se vad som är så konstigt med att han fortfarande får ersättning, men blev ställd av hennes, ganska starka, reaktion på det. Tänker vi fel som inte har fasat ut den flaskan ännu?
Välling är ersättning med mjöl i. Ungefär. Välling är ett mycket svenskt påfund och barn i övriga Europa får ofta ersättning längre upp i åldrarna. Lita på ditt eget omdöme! Man kan göra rätt på många olika sätt.
Nej, det är det inte. Ersättning ska efterlikna modersmjölken och det enda fullgoda alternativ till den. Ex innehåller viktiga beståndsdelar som nukleotider. Välling kan komplettera en introduktion av annan föda, men ersättning är att rekommendera i minst ett år.
Det slår mig nu att mitt inlägg kan tolkas fel. Ersättning kan inte ersättas av välling, absolut inte för spädbarn. Men välling kan ersättas av ersättning. Och ersättning minst ett år gäller förstås ersättningsuppfödda barn, inte ammade.
Ja, just precis! 🙂
Mina barn som är stora nu, 14 och snart 18 år , fick smakportioner redan vid 2 mån ålder. Lite majs, lite potatis och blåbär mm. Min äldsta föddes hjärtsjuk, åt på mig dygnet runt för att hon inte orkade äta sig mätt. jag började med smakisar för att slippa amma hela tiden. Hon opererades vid 3,5 mån och efter op åt hon bättre. Hon har aldrig varit svår med mat,men har alltid ätit för lite. Sonen, fick också smakisar vid 2 mån. Vid 5 mån åt han allt. Både mat och gröt och ersättning. 8 mål per dygn….Han blev inte mätt på 5 mån burkmaten, som gränsen gick vid då, utan åt en hel 8 mån burk redan då. Mina barn Har aldrig reagerat på mat , förutom lite utslag runt munnen av jordgubb och tomat , vilket är helt normalt, och har inga allergier. Mina barn har gillat mat som är mer kryddad. De åt bättre då.
Hejsan Cecilia!
Först, tack för en bra och läsvard blog. Sen måste jag säga att det var intressant att höra att det inte är totalt saltförbud som gäller för små barn under 1 år. Jag är fullständigt värdelös på att laga mat och när vår äldsta var liten resulterade det i att hon nästan bara fick barnmat på burk. Att laga två maträtter till varje måltid blev bara oöverstigligt. (Ja, jag vet att man kan göra storkok och frysa in. Sa jag inte att jag är värdelös på att laga mat? Gäller även planering och sånt. Jag var, och är, glad bara jag lyckas producera en ätbar maträtt till en måltid.) Jag tog upp saken med BVC, att hon bara får burkmat för att jag inte fixar att producera saltfri mat. Svaret var kort: inget salt innan 1 år i kombination med en försäkran om att industrimaten är av god kvalité. Så det fick bli burkmat. När hon började närma sig 1 bestämde vi att nu får det vara nog och sen åt hon samma mat som vi vuxna. När lillebror kom blev det annorlunda. Han var ett sånt där barn som absolut skulle äta samma mat som oss från ca 4 månaders ålder. Han satt och gormade (nyammad) vid matbordet tills han fick vår mat. Så då fick han det och vi bortsåg från allt vad saltfritt innan 1 år hette.
Vi är verkligen inga storsaltare i den här familjen, och det hade definitivt känts bättre att ge dottern hemlagad mat än de där smått äckliga burkarna!
/Petra
Hej!
Tack! Din berättelse sporrar mig att fortsätta blogga. Det kan göra så mycket skada att dela ut onödiga råd om att undvika saker som inte behöver undvikas. Då menar jag förstås inte att din dotter tagit kroppslig skada av att äta saltfri burkmat. Men att du stressade så och inte kände dig kompetent att ge din dotter mat. Det är skada nog tycker jag. Ansvaret i Sverige ligger definitivt hos Livsmedelsverket, som ger råd till BVC som BVC-sköterskorna i all välmening vidarebefordrar.
Hälsningar
Cecilia
Nu är det ju inte BVC som sprider “myten” att undvika salt, BVC är hänvisade att följa livsmedelverkets råd som ska vara baserad på vetenskap! Vi delar ut Mat för spädbarn som ges ut av livsmedelsverket och i den kan man läsa om att man ska vara försiktig med salt! Det rådet fortsätter vi att ge tills livsmedelveket kommer med ny kunskap baserad på vetenskap!
Hej Syster Eva!
Precis som du skriver är BVC hänvisade att följa Livsmedelsverkets råd som säger att man inte ska ge saltad mat till bebisar för att njurarna är omogna. I sin skrift med bakgrundsfakta är Livsmedelsverket mer förskiktiga med vad de skriver. Där framkommer det tydligt att anledningen till att små barn inte ska få salt är att saltkonsumtionen bör minska för hela befolkningen. Att barn under 15 månader är extra känsliga för “förhöjda saltintag” är luddigt skrivet tycker jag. I praktiken ser vi problem med saltbalansen hos bebisar under 15-20 månader i samband med magsjuka och uttorkning, särskilt farligt är det att ha fått felblandad vätskeersättning. Men då är det även farligt att ha fått vätskeersättning med för mycket socker i. Felblandad ersättning till barn under 6 månader kan ge farliga problem med saltbalansen, både om man ger för mycket pulver och för lite. Däremot har jag aldrig träffat ett barn mellan 6 och 12 månader som kommit in med symtom på saltförgiftning eller visat sig ha det på grund av att bebisen ätit större eller mindre mängder av den övriga familjens mat. Har du det?
Även WHO ger råd som är baserade på vetenskapliga studer om uppfödning. Jag tycker deras råd är välformulerade, kloka och välavvägda i sin helhet. Rekommenderas varmt! De väljer att inte skriva någonting om att bebisar inte ska få av saltad mat, eller gröna bladgrönsaker för den delen. Eftersom så många svenska mammor som inte kan eller vill amma i två år eller mer tar illa upp och blir hindrade i sin relation till bebisen av uppmaningar att amma länge och ersättning i Sverige fungerar väl, tycker jag däremot inte att det inte är lämpligt i Sverige att vara så kategorisk som WHO är kring amning och dess betydelse. Här har jag skrivit mer om det. Men i sin helhet tycker jag WHO:s råd är mycket bättre än Livsmedelsverkets!
Tack för klargörandet om salt och nitratrika grönsaker!
Jagtycker bara det är så himla konstigt att det är så olika i olika länder. Jag är svensk men bor i england, så läser på lite från båda länder, men jag följer WHO (ammar i 2 år, inga smakportioner innan 6 mån etc). Hur kommer det sig att sverige inte ger samma råd som WHO då? (jag ifrågasätter inte dig, tycker bara det är ett himla intressant ämne)
Det finns många som tagit på sig uppgiften att ge föräldrar råd om mat (och nu har jag sällat mig till dem; vad har jag gett mig in på?) I Sverige ger Livsmedelsverket officiella råd om barnmat. Vi inom barnhälsovården (BVC) och barnsjukvården ger massor av matråd till föräldrar i praktiken. Som läkare är jag van att läsa vetenskapliga artiklar och bilda mig en egen uppfattning om forskningsläget. Därför skiljer sig mina råd från svenska Livsmedelsverkets råd på några punkter. WHO: råd tycker jag är kloka och välformulerade ur ett globalt perspektiv. Om maten bebisarna kanske blir intresserade av före 6 månaders ålder riskerar att ge dem magsjuka i ett land där magsjuka är en stor barnadödare är det klokt att hindra bebisen! Men hos oss (England eller Sverige) är maten ren och om bebisen skulle ha oturen att bli magsjuk trots allt så kommer den att klara det. Här tycker jag omsorgen om matglädjen kan gå före.
Jag vet också att längden på amningsperioden är en högst personlig fråga mellan varje mamma-barn-par. Återigen: WHO är kloka, i ett globalt perspektiv. På de ställen i världen där tillgången till ren, näringsrik mat och vatten inte är så bra är det helt rätt för barnen att göra vad man kan för att så många barn som möjligt ska amma så länge som möjligt. Men hos oss så vet jag att mammor blir väldigt ledsna och till och med kränkta och hindrade i relationen till sina barn av att inte bli respekterade för sin känsla av hur länge det passar just dem att amma just sitt barn. Här tycker jag vinsten av glada mammor som känner sig kompetenta och beslutsföra är så stor för barnens välbefinnande att jag inte ger WHO:s råd vidare. Men alla mor-barn-par som vill fortsätta amning uppmuntrar jag att göra det! Oavsett barnets ålder.
Men, man följer ju inte bara WHOs råd utav den anledningen. Diabetes, fetma, ökad risk för cancer hos mamman etc – det har ju ingen betydelse i vilken del av världen man bor, om du ammar i 2 år så minskar riskerna, vare sig du bor i sverige eller tredje världen. Det är en myt att WHO främst vänder sig till fattiga u-länder, de heter ju VÄRLDShälsoorganisationen.Och även om barnen inte dör av maginfluensa här så är det väl nåt man vill undvika (liksom diaree och förstoppning, jag vet inte hur många bloggar jag läser dagligen om bebisar som blir proppade fulla med gröt och välling för att sen behöva “hjälp” med bajsandet). Är det inte bättre att då följa WHO och rekommendera att vänta med mat till barnets mage är mer moget att ta emot det?
Visst ska matglädje uppmuntras, men det förstörs ju inte av att man väntar lite… Sen tycker jag inte att man kan jämföra bröstmjölk med hallon eller köttbullar! Synd att så många svenskar tror det och att de byter ut amning mot ett sämre alternativ redan vid 4 mån.
Jag tycker att jag skrev varför jag inte tycker att det är bra att rekommendera en fast längd på amningsperioden i sista stycket i min förra kommentar.
Läser man SLVs råd så handlar det inte om att byta ut amning/ersättning utan om ytterst liten mängd mat tex doppa fingret i sin egen mat, ge något att suga/gnaga på. Där står även att huvudnäringen kommer från bröstmjölk/ersättning.
Personligen tror jag att barn och deras magar utvecklas olika fort. Kan barnet sitta själv och föra mat till munnen och hen inte verkar få ont i magen är nog magen redo (men det är ju bara mina lekmannamässiga tankar).
Rekommendationer är ändå på gruppnivå.
WHO säger ju ingen mat innan 6 mån! Och i de flesta andra länder i europe ges detta råd, varför följer man inte det i sverige? Att bebisar börjar visa intresse vid 4 mån betyder ju inte att deras magar är mogna (och därför större risk för allergier, speciellt gluten). I england, där jag bor, ska man inte ge annat än bröstmjölk eller ersättning innan man kan sitta helt själv (6-7 mån), och absolut inte gluten innan 6 mån. Jag skulle vilja veta var dessa råd som ges i sverige kommer ifrån, eftersom jag är mycket intresserad av ämnet och har läst på mycket. Tack!
Tack för din fråga! Det jag skrivit om glutenintroduktion stämmer relativt väl med vad det europeiska sällskapet för barngastroenterologi, hepatologi och nutrition skrivit i sina riktlinjer här: http://espghan.med.up.pt/position_papers/con_28.pdf Det är en kunskapstung och resonerande text som dock är allt annat än glasklar i fråga om gluten. Det verkar från de studier som finns vara så att både tidig (före 4 mån) och sen (efter 7 månaders ålder) glutenintroduktion ökar risken för glutenintolerans medan långsam introduktion mellan 4 och 6 månaders ålder under samtidig amning ger den lägsta risken.
Det finns inget vetenskapligt stöd för att det skyddar mot allergier att hindra bebisar från att smaka på mat från späd ålder. Ett barns intresse för mat och matglädje bör alltid uppmuntras tycker jag. Oavsett om det är amningsglädje, hallonglädje eller köttbullsglädje.