Hem Urinvägsinfektion (uvi) hos barn och bebis – symtom och behandling

Urinvägsinfektion (uvi) hos barn och bebis – symtom och behandling

Mamma sitter med febrigt barn i famnen - barn med urinvägsinfektion

This post is also available in: English

Urinvägsinfektion (ofta kallad uvi) är vanligt hos bebisar och även ganska vanligt hos större barn. Urinvägsinfektion med feber, eller njurbäckeninflammation, kan bli farligt och behöver behandlas snabbt med antibiotika. Urinvägsinfektion utan feber, blåskatarr eller cystit, är väldigt obehagligt men inte farligt. Antibiotika hjälper även där.

Urinvägsinfektion hos bebisar och små barn 

Urinvägsinfektioner är ganska vanliga hos barn under ett år, och särskilt vanliga är de då hos pojkar. De flesta barn under två år som får urinvägsinfektion får hög feber (över 38,5 grader) utan några andra symtom. Kisset luktar alltså inte illa, de har inte tagit sig för snoppen/snippan och de äter ofta (men inte alltid) bra. Det enda som gör att vi kan misstänka att de har urinvägsinfektion är att de har feber utan några andra symtom.

Läs mer om feber hos barn i det här inlägget. 

Spädbarn kan också ha urinvägsinfektioner utan feber, som kan märkas bara som att de inte äter, eller inte går upp i vikt. Då är det alltid bra att ta ett urinprov.

Vid misstänkt urinvägsinfektion hos små barn behövs ett urinprov. Bindor och påsar ger tyvärr upphov till orena prov, där man kan diagnosticera en urinvägsinfektion av misstag, så kissa i mugg är det som gäller. Man får helt enkelt sitta med barnet i knäet och passa med mugg tills de kissar.

Om urinstickan på det provet visar tecken till urinvägsinfektion behöver det säkerställas. Hos bebisar gör man det genom att sticka en spruta genom magen och suga upp urin genom urinblåsan. Det går snabbt men gör lite ont. Fördelen är att man helt eliminerar risken att ställa en urinvägsinfektionsdiagnos när det inte finns någon. Den risken finns alltid vid kissade prov eftersom kisset kan ha fångat upp bakterier på vägen ut genom snoppen eller snippan.

Urinvägsinfektion hos större barn 

Hos barn över två år skiljer man på tre typer av urinvägsinfektioner: cystiter, pyelonefriter och asymtomatisk bakteriuri (ABU). Hos mindre barn skiljer man inte på det, dels eftersom de inte kan berätta om sina symtom, dels för att alla behandlas likadant.

Blåskatarr eller cystit

En cystit, eller låg urinvägsinfektion är en urinvägsinfektion som irriterar urinblåsan men inte har stigit upp i njurarna. Den är plågsam för barnet men inte alls lika farlig som en hög urinvägsinfektion som involverar njurarna.

Symtomen på en cystit är sveda eller smärta när barnet kissar, att barnet behöver kissa ofta.  Barnet har inte feber. Lämna ett urinprov som skickas på odling. Antibiotika hjälper.

Blod i urinen

Färskt rött blod i urinen hos barn är nästan alltid ett tecken på urinvägsinfektion. Mörkt blod i urinen, Coca-cola-färgad urin, är tecken på njursjukdom. Sök läkare på vårdcentralen för utredning.

Njurbäckeninflammation

Pyelonefrit, eller njurbäckeninflammation, är en urinvägsinfektion där bakterierna växer i njuren. Den märks även hos barn över två år ofta av som feber utan andra symtom. Ibland klagar barnen på ont i magen eller ryggen, ibland på att det gör ont att kissa, ibland luktar kisset illa. Ibland kräks barnen. Oftast inte.

Njurbäckeninflammationer hos barn behöver behandlas med antibiotika och ska följas upp med utredning av urinvägarna senare.

Asymtomatisk bakteriuri

Asymtomatisk bakteriuri betyder bakterier i urinen utan symtom. Det stämmer inte riktigt. De här flickorna (det är absolut vanligast hos flickor) har illaluktande urin. Riktigt illaluktande urin. De kissar ofta på sig. Men det svider inte när de kissar.

Tidigare behandlades flickor med asymtomatisk bakteriuri aggressivt av sjukvården. De fick bakteriedödande medel direkt i urinblåsan (fruktansvärt plågsamt säger både ångerfulla läkare och före detta patienter) gång på gång på gång. Tack och lov undersökte några kloka forskare om det hjälpte och fann att det inte gjorde det.

Tyvärr hjälper inte antibiotika heller. Eller, det tar bort lukten så länge man äter det, men lukten och bakterierna kommer tillbaka. Antibiotika skyddar inte heller mot pyelonefriter hos barn med ABU. Tvärtom har ju barnet en bakteriestam i urinblåsan som barnet klarar av att hålla borta från njurarna. Tar man bort den bakterien med antibiotika finns risk för att nästa bakterie som kryper upp genom urinröret är en mer aggressiv bakterie som barnet inte klarar av att hålla ifrån njurarna.

Antibiotika till barn med ABU gör mer skada än nytta!

Barn med asymtomatisk bakteriuri behöver träffa en uroterapeut eller barnsjuksköterska som är expert på kissproblem. Hon behöver undersöka om barnen tömmer blåsan när de kissar, om de har överaktiv blåsa eller (oftast) kissar för sällan och får överfull blåsa. Barnen behöver hjälpas till att kissa regelbundet (var tredje timme). Det kan hjälpa men gör det tyvärrinte alltid.

Läs mer om att kissa på sig och goda kissvanor här. 

Behandla förstoppning!

Barn över två år med cystiter, pyelonefriter eller ABU har ofta förstoppning. Den ska behandlas, se till att få bra behandling för förstoppning om ditt barn inte har mjuka rikliga avföringar utan några som helst problem varje dag, om ditt barn har haft urinvägsinfektion eller ABU. Förstoppningen innebär att det ligger en tarm utspänd av bajs i vägen för urinblåsan. Det försvårar blåskontroll och blåstömning vilket i sin tur ökar risken för urinvägsinfektioner.

Läs mer om förstoppning hos barn här. 

Läs mer:

Feber hos bebis och barn  – vad göra och när är febern för hög?

Kissa på sig – behandling av sängvätning och dagväta hos barn

Förstoppning hos barn –  symtom och vad som hjälper mot förstoppning

Snäll och smart potträning som fungerar

Alla inlägg om barnsjukdomar hittar du här

11 kommentarer till “Urinvägsinfektion (uvi) hos barn och bebis – symtom och behandling”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *