This post is also available in: English
Idag är vi glada att kunna presentera en ny gästbloggare: IT-säkerhetsspecialisten Johanna Mannung som skrivit ett mycket klokt och tänkvärt inlägg om att skriva om och posta bilder på sina barn i sociala medier.
När du skriver något på Facebook bör du ha två saker i åtanke: Vem som helst kan komma att läsa det och det kan finnas kvar hur länge som helst.
Skriver man om sitt barn på Facebook bör man alltså minnas att det man skriver kan komma att läsas av barnet eller barnets vänner om en sisådär 10-15 år och inget du gör kan till hundra procent garantera att det inte händer. Det du lägger upp styrs inte bara av vad du sätter för rättigheter, utan också av vad dina vänner gör. Det finns tusentals exempel på när information har hamnat på andra sajter, kopierats och hamnat helt utom kontroll för den som först laddade upp en bild eller en text. En bekant till mig testade till exempel en till synes oskyldig applikation som gjorde att alla hans vänners samtliga statusuppdateringar kopierades till en extern sajt.
Att posta osmickrande bilder utan samtycke eller att klaga på någon annan människa är dåligt nätvett. Och barn är människor. Att posta osmickrande bilder eller klaga på sina barn är lika dålig stil som att göra det samma mot en vuxen. Eller kanske rent av ännu värre, eftersom ett litet barn varken kan förstå eller försvara sig och dessutom ska ha sina föräldrar som sina beskyddare. Därför är det extra viktigt att ha bra nätvett och hålla sig till snällt innehåll när man skriver om sina barn.
Precis som vuxna vill barn och tonåringar oftast vara rätt restriktiva med vilka negativa bilder de publicerar för hela bekantskapskretsen. Bilder som man lägger upp på Facebook behöver också fungera även i ett helt annat sammanhang. En bild på barnet på pottan kan kännas gulligt och charmigt när bilden tas, men den bilden skulle inte vara lika rolig om 10 år när en elak skolkamrat grävt upp den och skickar den klassen runt.
När barnen trotsar eller inte vill sova är det lätt att vilja beklaga sig. Facebook kan också vara väldigt stöttande – skriver man något om hur jobbigt det är kommer ofta många att erbjuda en digital kram. Ibland kan det vara lockande med ironi, såsom ”får jag inte sova i natt säljer jag ungen på blocket”. Det kan vara rolig igenkänningshumor för andra vuxna och ge många gilla-tryckningar. Men även en sådan status måste sättas i ett helt annat sammanhang – det när barnet själv läser igenom mammas eller pappas Facebookstatusar. Förmågan att förstå ironi kommer ofta senare än förmågan att läsa och för ett barn som är alldeles beroende av sina föräldrars kärlek kan det vara riktigt jobbigt att se hur föräldrakärleken ifrågasätts och skämtas med. Och alldeles oavsett om ironin blir förstådd eller inte så är det inte roligt att se sina föräldrar beklaga sig över hur jobbig man är inför hundratals andra.
Ibland finns en vilja att visa en verklig bild bakom att klaga på att barnen på olika sätt är jobbiga. Det finns en poäng med att reagera på den väldigt sminkade och tillrättalagda bilden som många har på Facebook. Att vara verklig och inte tillrättalagd är val man har rätt att göra om sin egen Facebooknärvaro. Däremot är det inte en rättighet att visa någon annans sämsta sidor, för då måste man ha den personens samtycke och barn kan inte lämna ett sådant samtycke.
Sen kan jag ändå tycka att en viss försiktighet är viktig även för saker som rör negativa aspekter ur ens eget liv. Att skriva om exempelvis depressioner är tudelat som förälder. Å ena sidan finns det frågor som är viktiga att prata om och psykisk ohälsa är en sådan sak. Å andra sidan är det inte vare sig enkelt eller okomplicerat att berätta om att ett barn växer upp med en förälder med en psykisk sjukdom. Där kan den vuxne och barnet ha olika uppfattningar om vems informationen är och vad som bör delas. Det valet tycker jag att man bör göra väl genomtänkt och efter en noggrann riskavvägning. Om man tror att det är värt eventuella nackdelar för barnet kan det vara rätt att skriva om saken i alla fall, men då helt utifrån sitt eget perspektiv och så långt det är möjligt lämna barnet utanför.
Så när du skriver om dina barn på Facebook, tänk att det du skriver eller bilden du postar ska vara innehåll som du är beredd att försvara när barnet är en tonåring och har en riktigt dålig dag. Texter och bilder som präglas av kärlek och respekt tror jag aldrig blir svåra att försvara. Med allt annat bör man vara väldigt försiktig.
Ett annat råd jag vill ge är att med jämna mellanrum gå igenom saker du postat om dina barn. Det som kändes bra då behöver inte kännas lika bra ett halvår senare. Saker som raderas tidigt har mycket mindre risk att finnas kvar på besvärliga sätt i framtiden.
/Johanna Mannung
Hej! Vad bra skrivet! Jag håller helt med dig.
Elin, tror du helt tappat poängen med det som skrivs, därför är det så viktigt att vi föräldrar förstår att en bild på Facebook, instagram el dylikt (oavsett inställningar) kan hamna precis vart som helst och användas till vad precis vad som helst. Barnet kan inte välja vilka bilder som publiceras och därför måste vi tänka efter vad vi eller andra lägger upp för bilder. Vår familj lägger inte upp några bilder alls på barnet, inte för att vi inte älskar vårt barn lika mycket som ni föräldrar som lägger upp bilder på allt era barn gör, utan för att barnet inte kan göra valet själv.
Jag har själv inte tänkt så mycket på det här med texter innan och vad man skriver om sina barn, så tack för att du får mig att tänka på det!
En annan aspekt är det här med andra människor som lägger upp bilder på ens barn. Vi har varit väldigt noga med att påpeka för våra vänner att vi inte vill att de publicerar bilder på vårt barn och det respekteras tacksamt nog, men alla kanske inte tänker på det och framförallt så finns det många som tycker det är obekvämt att behöva säga till. Så jag vill eg bara uppmuntra folk att sluta lägga upp bilder på andras barn – glöm åtminstone inte att fråga först!
Jag blir också frestad att visa för alla vänner hur fin eller rolig vårt barn är, men man kan ju också skicka mail eller ha dropbox eller dyl, för kom ihåg att så fort du lägger upp bilden på något socialt medium så har du inte längre kontroll över den… Oavsett vad du tror!
Vad många föräldrar verkat missa, är att Facebook har en åldersgräns på 14 år. Den är satt av en anledning – det är inrte meningen att 10-11-åringar ska ha ett konto. Tyvärr händer det, och jag har nekat vänskap med några av min dotters jämnåriga. Även om jag bara skriver oskyldiga statusuppdateringar, så känns det tveksamt att ha dem där. Även när de uppnått rätt ålder.. Tack för bra inlägg!
Tack för att ni tar upp detta på ett så enkelt och begripligt sätt, och i ett forum där oroliga föräldrar är mottagliga för information. Mycket välformulerat också. Jag jobbar med nät och säkerhet och får även hjälpa bekantskapskretsen med “datan” en hel del, så jag vet att information av denna typ verkligen behöver nå folks medvetanden.
Vad många inte heller tänker på är vilka sidor o bilder de gillar, har sett bilder som nog inte var tänkt att andra skulle få reda på att personen gillade. Man bör nog alltid tänka till innan man trycker på gilla-knappen eller postar ngt, både på Facebook o andra sociala medier… Absolut tänkvärt skrivet!
Tack för den synvinkeln!
Många av de appar som finns vill ha sjuka åtkomster så som vänners vän-listor, sms-konversationer, samtalslistor mm. Så ett harmlöst spel kan läsa hela din fb med alla vänners statusar mm. Och det helt utan vännernas medgivande!
Bra skrivet!
Först och främst, tack för en intressant och bra blogg.
Jag jobbar med webbutveckling, studerar och analyserar kommande nättrender och hur vi kommer att använda nätet om tio-tjugo år och jag tror INTE att våra barn kommer leta upp och bli arga över gamla Facebook-statusar. För dom är webben redan en sådan stor del av vardagen, de reagerar inte som vi gör och de använder inte webben som vi gör. De kommer vara mer öppna men också vara smartare användare än vad vi är.
Sedan kan man ju diskutera i hur intressant och givande det är att läsa om hur någon klagar över sömnbrist och trots överhuvudtaget. Att inte vara för impulsiv och snabb att klicka på enterknappen är väl därför alltid ett bra webbråd.
Fast det räcker kanske att tänka fem år framåt för att ens barn kan tänkas kunna se vad som publicerats. Det beror ju på ens barns ålder. Facebook användning börjas med ganska tidigt nu.
Sedan kan jag tycka att det kanske är naivt att tänka på det från en “användare-synpunkt”. Givetvis kommer de att vara smartare användare än vad vi är, men råkar barn se vad deras föräldrar t ex har skrivit så är responsen psykologisk och har nog väldigt lite att göra med hur internet-användning kommer utvecklas framåt i tiden. Så tänker i alls fall jag och jag lägger inte upp någonting alls om mina barn. Det är givetvis upp till var och en men jag tycker att Johannaa poäng att man ska tänja efter före är oerhört viktig.
Så är mina tankar också, jag tror inte att bilder på facebook är värre än våra egna fotoalbum som ibland kompisar drog fram och skrattade åt att man satt på pottan eller hade clowndräkt på sig. Ibland tänker jag att det är en fördel att publicera mycket om sina barn då blir de saker som finns mer svåröverblickade om nu någon skulle googla. Däremot tänker jag delvis på att undvika nakna bilder just för att barnet ska slippa bli retad över att de finns nakna på nätet men jag valde att publicera en bild på min dotters första bad ändå efter visst övervägande. Många är rädda för pedofiler och att de ska se barnen nakna men jag tror att pedofiler alltid kan tycka att barn är intressanta och tänka otrevliga tankar om ens barn oavsett om de har kläder eller ej.
Jag har valt att inte skaffa Facebook-konto överhuvudtaget och önskar egentligen att bilder på mig eller mitt barn inte ska läggas upp där. Tyvärr är det ett ställningstagande som inte alltid förstås eller respekteras… För många (dock inte alla) verkar det vara en självklarhet att få lägga upp bilder även på andra.
bra inlägg, men jag förstår det inte riktigt heller – jag har iaf så pass skyddat att ingen som jag inte har på min vännerlista inte kan se vad jag skriver eller mina foton…
har inte alla så???
har även en blogg och där skriver jag om vardagarna MEN jag utger inte mitt namn eller någon i min familjs namn, och lägger aldrig upp bilder på barnens ansikten. 😉
men alla kanske inte tänker riktigt så förvisso..
jag kommer inte låta mina barn att skaffa något facebook-konto eller något annat dylikt förrän de är typ 11-12år i alla fall.. minst!
(nu är de bara 4.5, 3.5, och snart 8mån så det är en bra bit kvar innan man ens behöver ta diskussionen förstås).
/Malin
Hej!
Det räcker inte att ha inställningar så att bara dina vänner kan se. Det finns massor, massor med exempel på hur information som bara skulle delas till vänner kommer på avvägar. Jag hade som sagt en bekant som installerade en applikation som loggade in på facebook som honom och kopierade all information som alla hans vänner hade skrivit och sen kopierade det till en webbsida där det gick att googla. Alla statusuppdateringar som jag någonsin hade skrivit gick därefter att googla, helt utan att jag hade gjort något och utan att jag hade fel inställningar själv. Det är ett extremt exempel, men sådant händer i mindre skala hela tiden. Det förekommer också olika former av buggar i Facebook, ändringar av inställningar med mer som gör att man plötsligt delar information med fler än man tänkt sig. Man ska därför aldrig skriva något på Facebook som man inte är beredd på att hela världen kan se!
Dina barn kommer med största sannolikhet vara ute på Facebook innan de är 11-12. Det är väldigt svårt att hindra. Framförallt kommer nog få barn kunna motstå frestelsen att gå in och kolla om du någon gång glömmer att logga ut på datorn eller iPaden eller annat. Så snart de kan läsa kommer de ju vilja veta vad du skriver om dem!
Vidare kommer det vara svårt att hindra dem från att skaffa ett facebookkonto när de t.ex. är i skolan eller på andra ställen där du inte är med. Dessutom kommer dina kompisars barn troligen titta på sina föräldrars profiler och därigenom din profil när de får möjlighet. Och så vidare.
Att blogga som du beskriver är bra. Däremot är det möjligt att de kan komma att läsa även den informationen, så tänk efter även där kring hur texter uppfattas om det är barnen som läser. Det räcker ju att de får se vad bloggen heter om några år, så kommer de kunna gå in och kolla.
Och tänk på tjänster som t.ex. Wayback machine och andra som lagrar kopior av hur sidor ser ut för att man ska kunna titta på hur en sida såg ut för länge sedan. För alla bloggar där man tillåter att bloggen kommer upp i sökmotorer finns en hög risk att kopior sparas som blir svåra att få bort.
Hälsningar,
Johanna
Sen kan jag kanske ha en tanke om att barn kommer ut på Facebook väldigt tidigt, eftersom jag har ett barn som lärt sig läsa ovanligt tidigt. Däremot bör man räkna med att barn kan läsa det man skriver på nätet från den punkt att de kan läsa tillräckligt bra för att förstå texten.
Malin, som Johanna skrev; Oavsett vad du sätter för rättigheter, när det väl är publicerat har du förlorat kontrollen. Inte bara dina vänner kan se det du lägger upp, utan även de allra flesta facebook-appar som dina vänner har godkänt.
Alltså: Alla de företag och personer som tillverkar appar som dina vänner godkänt kan se (och spara) dina bilder och inlägg.
Väldigt bra skrivet! Ja har ofta tänkt på att bilder finns kvar på Facebook men man tänker inte på att även text kan finnas kvar. Fick mig en rejäl tankeställare är så lätt att man beklagar sig om sina barn efter en jobbig dag eller natt. Tack för att du får mig att tänka en extra gång!